• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skivrecensioner

Skivrecension: Joanna Newsom – Divers

19 oktober, 2015 by Petter Stjernstedt

newsom

Artist: Joanna Newsom
Titel: Divers
Betyg: 4

Fem år har passerat sedan sönderhyllade Have One on Me, en krävande men spännande musikupplevelse där folk blandades med klassisk musik och lyriska godnattsagor. Uppföljaren Divers, hennes till räkningen fjärde album, är mer fokuserad och stram. Madrigaler och klassisk musik är i popsammanhang ovanliga inspirationskällor, mil bort ifrån nutidens vältrampade stigar av R&B och soulmusik. Joanna är en udda fågel som, obrydd av konventioner och musiktrender, går sin egen väg.

Med sin barnlika röst sjunger hon fina godnattvisor om kärlek och sorg. Mystiken och tragiken lägger sig likt en varm, tjock filt över våra öron. Egensinnig är både röstläge och musik. Harpa, vallhorn och dragspel är inte ovanligt förekommande instrument i Joannas kompositioner. Episka historier som 
Anectdotes och Goose Egg, som lyfts till ytterligare höjder med hjälp av Prag filharmoniska orkester, blandas med lugnare partier som pianoballaden The Things That I Say och country-inspirerade The Same Old Man. Singeln Sapokanikan kom ut redan i augusti som musikvideo, regisserad av Paul Thomas Andersson som ersättning för att hon deltagit i hans film Inherent Vice. Här får ett klingande ljud, piano-plinkande och stråkar rama in en tragisk saga om vilsenhet och sorg. Det elva låtar långa musikbygget håller hela vägen.

Förkärleken till sägner och legender går inte att missta. Sagoväsen, skogsrå och feer, väcks till liv i Joannas musikaliska värld. Och vackra formuleringar om livets mystik och ogripbarhet formuleras för första gången av en sann poet och naturlyriker. “The bridle bends in idle hands / And slows our canter to a trot / We mean to stop, in increments, but can’t commit / We post and sit, in impotence”.

Joanna lever ett kokong-liv. Som vore hon avstängt ifrån omvärlden, isolerad ifrån storstadens brus och dus och den moderna väloljade musikmaskinen, gräver hon sig djupt ner i musikhistorien till den klassiska musiken, 1700-talets Beethoven och Bach, den franska renässansens madrigaler och 1800-talets ragtime, piano- och orkesterstycken ackompanjerad med sång. Vackra toner kommer ur Joannas pipa. Därmed inte sagt att Divers är svår. Den kräver sin lyssnare, men för den som väljer att investera får tillbaks ett annorlunda artistskap och en musikupplevelse som går bortanför denna värld.

Text: 

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Divers, Joanna Newsom

Skivrecension: Graveyard – Innocence & Decadence, ett av årets bästa rockalbum

17 oktober, 2015 by Rosemari Södergren

graveyardalbum

Artist Graveyard
Titel Innocence & Decadence
Betyg 4

Graveyard har släppt sitt fjärde album, Innocence & Decadence. Hårdrocksbandet med bluessmak från Göteborg har hittills inte gjort något misslyckat album och det gör det inte nu heller. Bandets andra album, Hisingen Blues, som släpptes 2011 hyllades runt om av musikskribenter och musikbloggare och innebar nog bandets stora genombrott. Efterföljaren ”Lights Out” nådde inte upp på samma hyllade nivå även om jag för min del tycker det albumet är väl värt att lyssna på. Det krävs ofta ett mellanalbum och nu har Graveyard utan tvekan om igen visat att de tar täten bland svenska och för den delen också europeiska hårdrockbandet med starka bluesinfluenser.

Göteborgska rockhjältarna har hyllats med såväl grammisar som P3 Guld-priser och är omtalade för sina intensiva liveshower. Turnerandet har också tagit bandet flera varv runt jorden, både i eget namn och tillsammans med giganter som Iron Maiden, Motörhead, Soundgarden med flera. Chansen för fler musikpriser finns i allra högsta grad med detta fjärde album. Fast musikpriser i alla ära, det är många bra musiker, många underbara album, som aldrig blir uppmärksammade av vare sig P3 Guld eller andra musikpris-organisatörer.

”Innocence & decadence” är ett av årets bästa rockalbum, om ni frågar mig. Gitarrerna är en ren njutning i låt efter låt. Jag märker att jag ibland sätter på albumet och helt koncentrerar mig på gitarrspelet, blundar och spelar med på min luftgitarr i både de hårdare ackorden och de mjukare partierna (för några riktiga rockmjuka delar finns också) och härliga gitarrsolon.

Albumet har en omväxlande låtlista som startar i hög fart med ”Magnetic Shunk” och emellanåt landar i mer känsliga vemodiga bluesen i ”Far Too Close” och helt underbara vackra stillsamma ”Stay For a Song”.

”Innocence & Decadence” är inspelad i Atlantis tillsammans med Johan Lindström och Janne Hansson (ABBA, THE HIVES, OPETH) och motsvarar väl de högt ställda förväntningarna från både fans och press. Själva beskriver Graveyard nya Innocence & Decadence såhär:
Just like life in general, it depends on what you choose to see and hear – but to sum things up you could say that Innocence & Decadence is built on thousands of layers of love, fury and being alive in the year 2015.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Skivrecension: Kelela – Hallucinogen

9 oktober, 2015 by Redaktionen

kelela

Artist: Kelela
Titel: Hallucinogen
Betyg: 4

En musikalisk utanför-kroppen-upplevelse.

Med en hyllad mixtape i ryggen har Washington-etiopiern Kelela kommit att bli en av dagens mest spännande artister. Jag minns hennes spelning på Roskildefestivalen häromåret, redan då stack hon ut med sin intimitet. De omänskliga atmosfärerna till trots lockade hon in dig med en röst som ändå kändes helt igenom mänsklig.

Kort sagt: Kelela sjunger själfull R&B över annars progressiva, elektroniska ljudvärldar fyllda med effekter och snyggt producerade synthar. Men Hallucinogen är så mycket mer än summan av sina influenser. Det är verket från en artist med en helt unik vision. Några av producenterna från Cut 4 Me är även med på Hallucinogen, som med sina sex spår alltså ska fungera som en brygga till hennes faktiska debutalbum. Men här har hon dessutom anlitat folk som Arca och DJ Dahi, vilka tycks ha hjälpt henne att höja de sinnesvidgande produktionerna ytterligare några nivåer. Inte minst på singeln Rewind, som för övrigt är en av årets bästa poplåtar, där syntharna, beatet och hennes röst skapar en helhet som griper tag i en direkt, byggs upp och ner och vägrar släppa greppet förrän låten är över.

Hallucinogen är en musikalisk utanför-kroppen-upplevelse som hintar om att Kelela fortfarande har det bästa framför sig. Och när hennes debutalbum väl annonseras kommer det vara ett av de mest emotsedda debutalbumen på länge.

Bästa spår: Rewind

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Hallucinogen, Kelela

Skivrecension: Deerhunter – Fading Frontier

2 oktober, 2015 by Jonatan Södergren

deerhunter

Artist: Deerhunter
Titel: Fading Frontier
Betyg: 3

När Deerhunter följde upp Halcyon Digest, ett av 10-talets inom genren mest hyllade, var det med ett album som innehöll såväl deras mest stökiga lo-fi i låtar som Neon Junkyard och Leather Jacket II, som några av deras mest medryckande låtar i Pensacola och The Missing. Även om det inte var Atlanta-bandets starkaste stund var det en underhållande berg-och-dalbana till album där Bradford Cox inte minst visade prov på varför han tillhör indie-världens mest karismatiska frontmän.

Ändå var det nog många som höjde på ögonbrynen när de släppte Snakeskin, den första singeln från Fading Frontier, tidigare i år. Det är utan tvekan deras mest funkiga låt hittills. Och inte alls representativt för resten av albumet som snarare handlar om snyggt producerad, ibland nästan sövande, psykedeleisk pop.

Återigen gör Bradford Cox och hans gäng en helomvändning. Det räcker nästan att se på de båda omslagen för att se att Fading Frontier är Monomanias antites. Kanske är det en metafor för att den sunkiga rockklubben med den lysande neonskylten brunnit ner och kvarlämnat ett rum med ett fönster som blickar ut mot ett rogivande blått hav. För det är lite så musiken låter i jämförelse. Visst funkar det ibland, som i ursnygga Breaker då Cox sjunger duett med gitarristen Lockett Pundt, men det genomgående intrycket är att Fading Frontier är lite mindre underhållande än sina föregångare.

Bästa spår: Living My Life, Breaker, Carrion

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Bradford Cox, Deerhunter, Fading Frontier

Skivrecension: CHVRCHES – Every Open Eye

28 september, 2015 by Petter Stjernstedt

chvrches

Artist: CHVRCHES
Titel: Every Open Eye
Betyg: 3

Every Open Eye är glättig Pet Shop Boys och syntig Depeche Mode i rolig mix. Direkt och tempofyllt, men enkelspårigt och lättglömt.

“Here’s to running off the pain, here’s to never ending circles and building ontop of me.” Every Open Eyes inleds starkt med Never Ending Circles om att våga gå vidare och lämna det obbiga bakom sig. Sångerskan Lauren Mayberry har länge uppmärksammat det misogyna inom musikbranschen. Nu synliggör hon det manliga förtrycket i sitt liv.

“Take care to leave a trace of a man” deklarerar hon i Leave a Trace. Hämndtemat från storasystern The Bones of What You Believe har ersatts mot livsglädje och kvinnlig styrka. Mayberry släpper garden och lever sitt liv till fullo utan ånger eller skuldkänslor; ”Tell myself to think forward.”

Feminismen ikläs discokostym och får en snygg inramning av syntig pop à Depeche Mode , New Order och Pet Shop Boys. Every Open Eye och Bury It är explosiv dansmusik och High Enough to Carry You Over fin, lågmäld pop med tydlig Kindness-vibb.

Även de lugnare partierna: Down Side of You, Empty Threat och Make Them Gold är kraftfulla låtar. Men Every Open Eyes, CHVRCHES andra album, är för direkt och saknar de självklara hitarna som  Mothers We Share och Gun från debutskivan. Låtarna är för snarlika och glider in i varandra. Även texterna känns banala.

En glättig, enkelspårighet har ersatt det mer komplexa, mörka och industri-aktiga från Bones. Resultatet är ospännande syntmusik som inte överraskar. Betyget blir en labil trea. Här finns känslan och tempot från ett danssuget CHVRCHES. Men bäst-före-datumet är kort för Every Open Eyes, en svängig men enkelspårig musiktrip som lämnar mycket att önska.

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Chvrches, Every Open Eye

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 252
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Stormen – ska jag skratta eller gråta?

Stormen Betyg 2 Global premiär på … Läs mer om Filmrecension: Stormen – ska jag skratta eller gråta?

Teaterkritik: You’re the Color of Love – Om konsten att leva – En personlig, musikalisk och livsbejakande föreställning – med passion, humor och hjärta

You’re the Color of Love – Om konsten … Läs mer om Teaterkritik: You’re the Color of Love – Om konsten att leva – En personlig, musikalisk och livsbejakande föreställning – med passion, humor och hjärta

Osedvanligt mogen debut med stämningsfulla klanger och uppiggande beat – Mystery of the Mind av Eskil Roos

Eskil Roos Mystery of the … Läs mer om Osedvanligt mogen debut med stämningsfulla klanger och uppiggande beat – Mystery of the Mind av Eskil Roos

Ohederlighet, påhitt och sociala koder genererar ohanterliga dilemman – Marsvinshästar på Teater Jaguar

Manus och regi: Amelie … Läs mer om Ohederlighet, påhitt och sociala koder genererar ohanterliga dilemman – Marsvinshästar på Teater Jaguar

Filmrecension: Kokuho – Ett färgsprakande episkt mästerverk

Kokuho Betyg 5 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Kokuho – Ett färgsprakande episkt mästerverk

Dansteaterverk omväxlande konstnärligt, kul och konstigt – Peer Gynt på Folkteatern

Av Henrik Ibsen Översättning och … Läs mer om Dansteaterverk omväxlande konstnärligt, kul och konstigt – Peer Gynt på Folkteatern

Nyinspelningar av tajt band vars solister skiner – Kvartssamtal med Gibrish

Gibrish Kvartssamtal … Läs mer om Nyinspelningar av tajt band vars solister skiner – Kvartssamtal med Gibrish

Filmrecension: Digger – imponerande roll-prestation av Tom Cruise, som vi aldrig sett honom tidigare

Digger Betyg 4 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Digger – imponerande roll-prestation av Tom Cruise, som vi aldrig sett honom tidigare

Filmrecension: Knife: The Attempted Murder of Salman Rushdie – berör på djupet och handlar om oss alla

Knife: The Attempted Murder of Salman … Läs mer om Filmrecension: Knife: The Attempted Murder of Salman Rushdie – berör på djupet och handlar om oss alla

Filmrecension: Fjord – lite för kall och lite för många teman som snurrar runt på ytan

Fjord Betyg 3 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Fjord – lite för kall och lite för många teman som snurrar runt på ytan

Roas av hängiven ensemble som spetsar Shakespeare med sanslösa scener och smarta repliker – Trettondagsafton på Göteborgs Stadsteater

Av William Shakespeare Bearbetning: … Läs mer om Roas av hängiven ensemble som spetsar Shakespeare med sanslösa scener och smarta repliker – Trettondagsafton på Göteborgs Stadsteater

U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades

U2 - photo credit Rich Fury U2 firade … Läs mer om U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in