Artist: Deerhunter
Titel: Fading Frontier
Betyg: 3
När Deerhunter följde upp Halcyon Digest, ett av 10-talets inom genren mest hyllade, var det med ett album som innehöll såväl deras mest stökiga lo-fi i låtar som Neon Junkyard och Leather Jacket II, som några av deras mest medryckande låtar i Pensacola och The Missing. Även om det inte var Atlanta-bandets starkaste stund var det en underhållande berg-och-dalbana till album där Bradford Cox inte minst visade prov på varför han tillhör indie-världens mest karismatiska frontmän.
Ändå var det nog många som höjde på ögonbrynen när de släppte Snakeskin, den första singeln från Fading Frontier, tidigare i år. Det är utan tvekan deras mest funkiga låt hittills. Och inte alls representativt för resten av albumet som snarare handlar om snyggt producerad, ibland nästan sövande, psykedeleisk pop.
Återigen gör Bradford Cox och hans gäng en helomvändning. Det räcker nästan att se på de båda omslagen för att se att Fading Frontier är Monomanias antites. Kanske är det en metafor för att den sunkiga rockklubben med den lysande neonskylten brunnit ner och kvarlämnat ett rum med ett fönster som blickar ut mot ett rogivande blått hav. För det är lite så musiken låter i jämförelse. Visst funkar det ibland, som i ursnygga Breaker då Cox sjunger duett med gitarristen Lockett Pundt, men det genomgående intrycket är att Fading Frontier är lite mindre underhållande än sina föregångare.
Bästa spår: Living My Life, Breaker, Carrion