• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Die My Love – hopplöst slarvig insats

22 januari, 2026 by Elis Holmström

Göteborgs filmfestival 2026

Die My Love
Betyg 2
Svensk biopremiär 23 januari 2026
Regi Lynne Ramsay

Ett antal regissörer gör sig kända för att ha hårda nypor, något som leder till filmer som känns tuffa, kompromisslösa och brutala. Training Day-regissören Antoine Fuqua brukar vara en av de första som associeras med ett rakt och hårdfört sätt att göra film, där allting rullar på i en hämningslös takt och där finlir får lämna plats för ren slagkraft. Lynne Ramsay är en regissör som också kan associeras med kompromisslös regi. Ramsay gör mörka, suggestiva och hotfulla filmer som gärna dyker ned i tematik svartare än tjära.

Efter en paus på åtta år från spelfilm är Ramsay nu tillbaka med en film minst lika rå och svårmodig som brukligt. Och där mörkret och nihilismen i både berättelse och det visuella delvis är förtrollande förtas mycket av en hopplöst odisciplinerad Jennifer Lawrence.

Ramsays senaste långfilm You Were Never Really Here var så pass brutal, obehaglig och syrefattig att det krävdes djupa andetag då eftertexterna rullade. Mycket av det långsamma, haltande och krypande tempot återvänder här. Trots att Die My Love inte är i närheten lika våldsam eller tematiskt tung som You Were Never Really Here är det fortfarande en oväntat tät och atmosfärsik film. Ännu en gång får vi se hur Ramsays spartanska bildspråk skapar en sorts stämningsfull klaustrofobi med ett 4:3 bildformat och påträngande närbilder. Inledningsvis känns det som att Ramsay inlett ett episkt långkok, detta med sitt långsamma tempo som också ackompanjeras av en påtaglig spänning. Då byggs en förväntan om att något storslaget kan vara nalkandes, många gånger kan en stillsam uppbyggnad och en dramatiskt explosiv final vara bland det mest belönande.

Gradvis bryts dock förhoppningarna om extraordinär utdelning ned och långkoket visar sig istället vara blaskigt smaklöst. För även om Ramsay aldrig vacklar i sitt hantverk börjar sprickor och klavertramp framträda desto längre filmen pågår. Berättelsens fragmenterade natur skapar alltför mycket – onödig, förvirring och ofta upprepar filmen ett frustrerande mönster där den – konstant, tar ett steg fram och två steg bakåt. Sekvenser som tycks göra framsteg följs av menlösa scener som mest trampar vatten. Men där strukturella problem kan vara acceptabla om klimax levererar kan detsamma inte sägas om en skådespelare som går bärsärkargång. Jennifer Lawrence må ha vunnit filmvärldens finaste pris i form av en Oscar samt hyllats som en osedvanligt grandios talang, vilket hon – de senaste åren, inte gett någon vidare bekräftelse på. Detta med rena dussinfilmer som Don’t Look Up, Causeway och No Hard Feelings. Lawrence vill nu försöka att återfå sin mediala position som en skådespelare av rang, dock blir denna plan lika lyckad som att sälja is i Arktis. Lawrence är inte intresserad av att lyssna till Ramsay utan går loss med ett överdrivet, hopplöst monotont och onyanserat skådespel. Det finns inte ett uns genuin passion eller omtanke, Lawrence sätter istället sitt sikte på prestige och filmgalor, att den faktiska prestationen många gånger känns lika överspelad som en desperat clown ignoreras totalt. Inledningsvis försöker Ramsay tygla hysterin, men detta gör att Lawrence istället tvingas att förlita sig på sin helt obefintliga scennärvaro, vilket leder till scener lika angenäma som bortglömda räkningar.

Tragiken är att det här finns skådespelare som inte väljer prestige och överspel. Även om berättelsen – som bygger på en roman, givetvis dikterar Lawrence framträdande roll, blir hennes ytterst tveksamma skådespel än mer beklämmande då Robert Pattinson och Sissy Spacek agerar med en stilfull försiktighet. Till och med Nick Noltes korta insats, där han – som brukligt, rosslar likt en trasig gräsklippare är att föredra framför att se Lawrence.

Och mot slutet har Ramsay slut på ork, filmens avslut är som ett enda långt och hemskt sista andetag. Där försvinner mörkret, ovissheten och intresset från filmens inledning. Istället blir det en urbota tråkig rundvandring i absolut ingenting och som dessutom vägrar ta slut. Die My Love har inslag som är förföriska i sitt becksvarta mörker, men detta förkastas i och med en hopplöst slarvig insats från Jennifer Lawrence och ett slut som lämnar en iskall.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

22 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

De sju uren
Betyg 4
Premiär på Netflix 15 januari 2026
Regi Chris Chibnall

En lite ovanlig och klurigare Agatha Christie med några oväntade vändningar i regi av Broadchurch-regissren Chris Chibnall kan knappast bli annat än både spännande och deckarmysigt. Dessutom med flera duktiga skådespelare som Mia McKenna-Bruce, Martin Freeman och Helena Bonham Carter. I centrum för handlingen i denna miniserie står en ung kvinna, ”Bundle” Brent, som utvecklas till en detektiv.

Denna miniserie bygger på Agatha Christies roman De sju urens mysterium från 1929 och utspelas utspelar sig i England år 1925. Lady Eileen ”Bundle” Brent är en rik ung kvinna som bor med sin mamma på ett stort gods. Mamman, som spelas av Helena Bonham Carter, lever väldigt isolerat men nu har dottern bjudit in till fest och tvingar mamman av vara lite sällskaplig och social. Det slutar illa med ett mord.

När en ung man hittas död i en säng i ett rum i godset säger polis och läkare att han begått självmord. Men Bundle vet att det inte är så. Den unge mannen och hon hade stämt träff nästa kvälla och han hade talat om att han tänkte fria till henne. Den som har sådana planer begår inte självmord dagen före.

Bundle undersöker och hittar spår och det är klurigt och så där typiskt Agatha Christie-aktigt i en väl fångad miljö från 1900-talets början.

Det finns några saker i denna serie som bryter mot traditionellt sätt att berätta en deckarhistoria, med saker som görs mystiska men inte är riktiga spår utan villospår. Men det är underhållande och spännande. Fast jag listade ut vem som var skyldig redan tidigt. Men det gör ju inget. Frågan är når detektiven ska förstå.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Agatha Christie, De sju uren, Miniserie, Netflix

Folkoperan firar 50 med två urpremiärer; Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

22 januari, 2026 by Redaktionen

Göteborgs filmfestival 2026
Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche i musikteaterföreställningen ”Nietzsche kontra Wagner”

Folkoperan firar 50-årsjubileum under hela 2026. Det som började som ett turnerande operasällskap, grundat av unga visionärer som ville göra opera tillgänglig för alla, går nu in i nästa akt med högre tempo och stark framtidsriktning.

Ett pressmeddelande berättar:
Den 28 november släpper Folkoperan biljetter till två nyskrivna jubileumsföreställningar: ”Nietzsche kontra Wagner” – musikteater om den laddade relationen mellan Nietzsche och Wagner med Jonas Karlsson i huvudrollen samt ”Jag är Ulla Winblad”, en operakabaré där kvinnan i Bellmans epistlar äntligen får spela huvudrollen i sin egen berättelse.

– Passionen för operakonsten har varit vår drivkraft sedan 1976. Folkoperan föddes ur behovet att frigöra operan från konventioner och göra den tillgänglig för alla. 2026 blir ett fantastiskt jubileumsår då två helt nya verk får möta publiken för allra första gången. Det kommer bli underbart att fylla huset med extra mycket verksamhet och välkomna alla oavsett bakgrund eller förkunskaper, säger Linus Fellbom, konstnärlig chef

Nietzsche kontra Wagner
Den mest fruktansvärda människa som hittills funnits.
– en musikteaterföreställning med Jonas Karlsson som Nietzsche. Urpremiär den 21 maj 2026.
Filosofen Friedrich Nietzsches möte med Richard Wagner blir starten på en intensiv vänskap och en lika dramatisk brytning. I den nyskrivna musikmonologen av Joakim Sten, möter vi skådespelaren Jonas Karlsson som vandrande på en schweizisk alptopp omvärderar ett musikaliskt geni. Regisserar gör Folkoperans tidigare konstnärlige chef Tobias Theorell.

Filosofen Nietzsche byggde hela sitt tänkande på musik. När han som ung mötte den store kompositören Richard Wagner blev han överväldigad – både konstnärligt och intellektuellt. Wagner knöt honom till sig, lät honom skriva texter som hyllade Wagner själv och formade honom till sin ideologiske lärjunge. Men när Nietzsche började se igenom sin mentor och förakta hans växande antisemitism växte frågorna: ”Vart kommer detta leda? Vilken värld kommer detta skapa?”

I Nietzsche kontra Wagner vävs musik, filosofi och text samman till ett kraftfullt porträtt av en människa som försöker frigöra sig från sin tids största geni.

På scen står skådespelaren Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche tillsammans med operasångarna Vilma Skäryd och Philip Hartman, pianisten Dmitry Tyapkin samt Folkoperans orkester under musikalisk ledning av Henrik Schaefer. I föreställningen hör vi Wagner, Liszt och Nietzsches egna kompositioner samt Georges Bizet – tonsättaren som Nietzsche vände sig till efter uppbrottet med sin forne vän.

Manus är skrivet av Joakim Sten som tidigare dramatiserade Tidens larm av Julian Barnes, och som spelades för utsålda hus på Folkoperan med Johan Ulveson i huvudrollen år 2023 – 2024.

Nietzsche kontra Wagner – den mest fruktansvärda människa som hittills funnits
Manus: Joakim Sten
Musik: Richard Wagner, Georges Bizet, Friedrich Nietzsche, Franz Liszt m.fl.
Musikalisk ledning och dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostymdesign: Rikke Juellund
Ljusdesign: Torben Lendorph
Mask och peruk: Therésia Frisk
Dramaturg: Tuvalisa Rangström

Medverkande:
Friedrich Nietzsche – Jonas Karlsson
Operasångare – Vilma Skäryd (alt), Philip Hartman (baryton)
Piano – Dmitry Tyapkin
Folkoperans orkester
Urpremiär: 21 maj 2026.

Jag är Ulla Winblad
– en operakabaré där kvinnan i Bellmans epistlar äntligen får huvudrollen. Urpremiär 17 september 2026.
I Jag är Ulla Winblad – en operakabaré, får 1700-talets mest mytomspunna och omsjungna Stockholmskvinna en egen röst. Författaren Klas Östergrens libretto lyfter fram kvinnan bakom myten och Andrea Tarrodis tonsättning placerar henne i gränslandet mellan opera och kabaré, mellan lekfullhet och mörker. På scen möts skådespelare som Björn Kjellman och Hanna Dorsin samt operasångare som Tessan-Maria Lehmussaari, Wiktor Sundqvist, Olle Persson och Karolina Blixt. För regin står Nora Nilsson.

När en åldrad Bellman (Björn Kjellman) söker upp ”Ulla” (Hanna Dorsin) för att ta avsked och kanske försonas slungas vi tillbaka till det brutala Stockholm där verklighetens Ulla, den unga skönheten Maja-Stina Kjellström (Tessan-Maria Lehmussaari) möter den unge stjärnan Carl Michael Bellman (Wiktor Sundqvist).

Besjungen som både gudinna och rikshora
Maria Kristina Kjellström ”Maja-Stina”, var en ung kvinna av enkel börd som vågade trotsa konventionerna. Under alter egot ”Ulla Winblad” blev hon centralgestalt i nöjessvängen och besjöngs både som gudinna och rikshora, ett rykte som gjorde henne bespottad och hånad när Bellmans populära visor spreds över landet. I hennes berättelse speglas frågor om makt, kvinnlighet och klass i ett brutalt 1700-tals-Stockholm liksom vikten av att återta kontrollen över sitt öde.

Librettot är skrivet av Klas Östergren, författare till romaner som Gentlemen, Renegater och nu senast Klenoden. Med ”Jag är Ulla Winblad” återvänder han till kvarteren runt Hornsgatan där verklighetens Ulla och Bellman levde, rumlade, arbetade och dog.

Musiken är nyskriven av Andrea Tarrodi, en av Sveriges mest uppskattade tonsättare. På Folkoperan låter hon operakonstens skönhet, kabaréns svärta och Bellmans odödliga visor och epistlar mötas.

När regissören Nora Nilsson, som gjorde succé med Askungen på Folkoperan, iscensätter berättelsen står fiktionen om Ulla kontra den verkliga kvinnan i fokus. Det blir våldsamt, hjärtskärande och komiskt. I scenografin av Julia Przedmojska, kostymerna av Lena Lindgren och masken och perukerna av Theresia Frisk ser vi 1700-talets både groteska, överdådiga och barskrapade siluett.

Musik: Andrea Tarrodi
Libretto: Klas Östergren
Musikalisk ledning/dirigent: Gudrun Dahlkvist, Alexander Hansson
Regi: Nora Nilsson
Scenografi: Julia Przedmojska
Kostym: Lena Lindgren
Ljus: Torben Lendorph
Mask och peruk: Therésia Frisk
Dramaturg: Tuvalisa Rangström

Medverkande:
Maja-Stina (Ulla Winblad som äldre): Hanna Dorsin
Calle (Bellman som äldre): Björn Kjellman
Maja-Stina som yngre: Tessan-Maria Lehmussaari
Calle som yngre/Överste Skytt: Wiktor Sundqvist
Plattskan (kopplerska): Karolina Blixt
Nordström: Olle Persson
Sångarensemble samt Folkoperans orkester
Urpremiär: 17 september 2026.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan

Filmbranschen är i uppror: Det skånska filmupproret blir nationellt

20 januari, 2026 by Redaktionen

Göteborgs filmfestival 2026

Filmbranschen är i nationellt uppror: Ny rapport och manifest mot politisk styrning av filmen, berättar ett pressmeddelande:

Det skånska filmupproret har vuxit till en nationell angelägenhet. När sex oberoende organisationer* nu går samman i protest mot en filmpolitik som prioriterar effektivitet framför skapande, presenteras ett gemensamt manifest på Göteborgs Filmfestival.

Startskottet för diskussionen är den nya forskningsrapporten ”Viktig fråga, men vem bryr sig?” av professor Maria Jansson. Rapporten visar hur nedmonteringen av jämställdhet och mångfald inom filmpolitiken urholkar demokratin, och hur marknadens logik påverkar både skapandet och publiken.
Tid & plats: Filmforum Sverige, lördag 24/1 kl 13:00

Ett år efter kulturministerns kritiserade invigningstal på festivalen svarar branschen nu med ett enat krav: Filmens värde kan inte mätas i ett kalkylark. I en tid när demokratiska grundläggande värderingar utmanas, är den konstnärliga friheten viktigare än någonsin.

Parisa Liljestrands tal markerade en ny riktning i svensk filmpolitik. Genom att betona att hennes uppdrag är att genomföra den politik majoriteten röstat för, snarare än att ha tillit till branschens kunskap, lät hon meddela: ”Det är heller inte politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina ideal”.

Nu svarar filmbranschen med att flytta fokus från majoritetsvilja och kortsiktig lönsamhet tillbaka till demokratiska värden och de skapande processernas frihet.

– Att vi går samman i ett gemensamt uttryck för att försvara film som konstnärligt uttryck bör tas på högsta allvar av både politik och marknad. Siffror är inte oviktiga, men de kan inte vara det som främst sätter villkoren för filmen, säger Mónica Hernández Rejón från Oberoende Filmares Förbund.

– Samarbetet med forskare ger oss en tydligare bild av nuläget, och när grundläggande demokratiska principer monteras ned behöver vi kreatörer stärka vår gemensamma röst och ta ägarskap över den konstnärliga friheten bortom politik och marknad, säger Helene Granqvist från WIFT+ Sverige som står bakom rapporten.

Ett manifest mot politisk styrning
Manifestet markerar en tydlig vägran att låta filmens värde reduceras till publikmål, effektivitetskrav eller kortsiktig lönsamhet. Organisationerna bakom uppropet efterlyser i stället en filmpolitik som flyttar makten från kalkylerna tillbaka till de skapande processerna. Genom att kräva utrymme för risk och experiment vill man återupprätta tilliten till filmskaparnas visioner. Man vänder sig mot en utveckling där den offentliga finansieringen riskerar att villkoras av politisk majoritetsvilja snarare än det fria skapandet.

Manifestet slår bland annat fast:
● Att filmens värde inte kan mätas enbart i publikantal eller ekonomisk vinst.
● Behovet av stark offentlig finansiering och oberoende strukturer på armlängds avstånd.
● Vikten av att värna mångfald, bredd och mod för att säkra en levande filmkultur.

MANIFEST FÖR FILMKONSTEN

Film formar vår värld. Den stärker, speglar och förändrar oss.

Men istället för långsiktiga kulturella värden handlar samtalet kring film ofta om siffror, om film som kommersiell produkt och om mätbara värden som ekonomisk vinst, arbetstillfällen, publikstatistik, antal premiärer och så vidare. Siffror är inte oviktiga. Men de får inte längre diktera villkoren för filmen.

Film som konstnärligt uttryck behöver försvaras.

Alla som gör och möjliggör film, vi kan göra annorlunda. Nu agerar vi, var och en utifrån sin roll, tillsammans på alla nivåer.

1. Film är konst och konst har ett egenvärde
Egenvärdet är större och sträcker sig längre än den enskilda filmen. Det är filmhistoria och kultur, det är samhällsutveckling och långsiktighet.

2. Vi byter fokus
Det viktigaste finns bakom siffrorna: de upplevelser, känslor och insikter som film ger, men också filmskaparna som är själva motorn i maskineriet.

3. Vi litar på den kreativa visionen
Vi litar på upphovspersonerna, på deras kunnande, erfarenhet och förmåga att väcka känslor.

4. Vi försvarar den konstnärliga friheten
Vi gör och möjliggör film som vi tror på, oavsett marknadskrafter och politiska strömningar. Vi försvarar oberoende och armlängds avstånd.

5. Vi värdesätter processen
Vi uppmuntrar omvägar, misslyckanden och experiment. Effektivitet är kreativitetens fiende och utforskande är en nödvändig del av filmkonsten.

6. När basen är bred kan toppen nå högt
Att stötta nykomlingar kräver mod. Vi satsar brett och på dem som kan överraska. Vi erbjuder stöd på alla nivåer och vi ger flera chanser.

7. Mångfald är nödvändig
Vi gör vårt yttersta för att bredda perspektiven i alla led. Fler ska kunna göra film och fler ska känna igen sig i de filmer som görs.

8. Varje film har en publik
En stor publik är bra, men en film kan också betyda mer för få. Vi värdesätter nya och specifika tittare. Vi är engagerade och nytänkande och vi ger varje film möjlighet att nå sin publik.

9. Ett välmående samhälle ger en levande kultur
Och en levande kultur ger ett välmående samhälle. Vi står upp för filmen, men också för ett samhälle där fler kan ta risker, skapa och försörja sig.

10. Filmens framtid måste säkras
Vi försvarar en stark offentlig finansiering och arbetar för ökade anslag. Våra strukturer fokuserar på upphovspersonerna och vårt samtal handlar om filmen som konstnärligt uttryck.

Organisationer bakom manifestet:
Oberoende Filmares Förbund ● Filmcentrum Syd ● Sveriges Filmregissörer ● Wift+ (Women in Film and Television) ● Centrum för dramatik Syd ● Sveriges Filmförbund

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Filmbranschen

Publikrekord 2025 på Kulturhuset Stadsteatern

20 januari, 2026 by Redaktionen

Göteborgs filmfestival 2026
Lonely Together på Kulturhuset Stadsteatern. Fotograf: Sören Wilks.

Kulturhuset Stadsteatern satte publikrekord 2025, berättar ett pressmeddelande:

2,5 miljoner människor i alla åldrar besökte Kulturhuset Stadsteaterns hela verksamhet inklusive bibliotek, öppna kulturhus vid Sergels torg, Skärholmen, Vällingby och Husby samt Parkteatern 2025.

Rekord sattes med 740.000 i publiken som lockades till föreställningar, konserter, samtal, utställningar och program med mera. Det är den högsta publiksiffran hittills. Även biblioteken i Kulturhuset nådde nya höjder med sina 530.000 besökare som lånade böcker på 67 olika språk.

– Vi kan konstatera att vår ambition att ta emot och välkomna alla människor har gett ett fint resultat. I en konstnärlig och publik verksamhet är det nödvändigt att ge förutsättning för utveckling och nya sätt att möta publiken. Några av våra största succéer år 2025 är ett tydligt bevis för det, till exempel föreställningen Lonely Together och utställningen Total Metal, säger Malin Dahlberg, vd Kulturhuset Stadsteatern.

Stadsteatern ligger på samma höga nivå som 2024 med nära en kvarts miljon i publiken och med en hög beläggning (86%). En stor konstnärlig satsning var Lonely Together, med musik av Avicii, där regissören och koreografen Benke Rydman valde att placera 500 teaterbesökare mitt på Stora scenen, med dansare, musiker och sångare som dansar och spelar runt publiken. Lonely Together har spelat 62 föreställningar med 99% beläggning under hösten och har förlängts under våren till följd av det höga publiktrycket.

– Efter pandemin har vi haft ännu större fokus än tidigare på att testa nya sätt att skapa scenkonst. Tack vare den stabilitet som finns här kan vi pröva nya former även på vår största scen Stora scenen där succéerna från 2025 LeMarc, Lonely Together och Landet utom sig fortfarande spelar. Publiken ska känna att det finns något för just dem på Stadsteatern. Här ska du kunna kontemplera över dig själv, över människor runt omkring dig, över samhället och hela existensen – själv eller med andra, det är det som är det magiska med live, säger Maria Sid, teaterchef Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset visar stor ökning i publik till framförallt konserter, utställningar och film. Den mest besökta utställningen blev Total Metal, en helt ny typ av utställning som besöktes av hårdrockare från hela Sverige och även lockade hit fans från bland annat Finland, Tyskland, Frankrike, Japan och USA.

– 2025 präglades Kulturhuset av starka konstnärliga uttryck av konstnärer, musiker, författare, filmregissörer och debattörer från hela världen. Publikens gensvar och engagemang visar vad som händer när konsten och kulturen får fullt utrymme på en plats där alla är välkomna! Med den glädjande bekräftelsen fortsätter vi låta konsten driva utvecklingen, säger Linda Beijer, kulturchef Kulturhuset Stadsteatern.

Övriga publikrekord 2025
Verksamheten i sin helhet satte publikrekord med 739. 043 i publiken.
Stadsteatern 248.482
Soppteatern 32.613
Fri Scen 10.770
Marionetteatern 7.703
Cirkus 4.553
Utställningar Kulturhuset 69.097
Konserter Kulturhuset 29.982
Klarabiografen 21.923
Litteratursamtal 8. 291
Samtal/Debatt 5.886
Övrig verksamhet Kulturhuset 45.879
Skärholmen, föreställningar, bio och Stationen 33.373
Vällingby/Husby, föreställningar och bio 14.794
Parkteatern 204.697
Summa publik – verksamheten 739.043

2025 sattes publikrekord på Fri scen, som är det fria kulturlivets scen på Kulturhuset Stadsteatern med 10.770 besökare vilket är den högsta besökssiffran någonsin sedan Fri Scen startade hösten 2012.

Även Klarabiografen har nytt rekord 21.923 i publiken, högsta siffran någonsin.

Skärisbiografen, som är Europas enda biograf för endast barn och unga hade 13.558 i publik, vilket även det är rekordsiffror.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Publikrekord

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in