
Filmrecension: Drömmannen
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 februari 2022
Regi Maria Schrader
Medverkande Maren Eggert, Dan Stevens, Sandra Hüller, med flera.
Finns det någon som är vårt livs drömpartner? Vad gör att två personer får en djup kärleksrelation? Är kärlek ens möjlig? Är den bästa partner den som svarar alltid hyllar oss eller är det bästa en partner som utmanar oss? I Drömmannen får vi följa när forskaren Alma får erbjudande att testa en humanoid, en robot som är programmerad att motsvara allt hon drömt om hos en partner.
In i Almas upptagna liv kliver den artificiella svärmorsdrömmen Tom. Han kan världens alla dikter och vet att 93 procent av alla tyska kvinnor drömmer om ett badrum fullt av rosor och tända ljus. Alma har blivit ombedd att testa och utvärdera. I denna fantasyskildring av Berlin har ett företag tagit fram robotar som ser ut som människor och som kan bete sig som människor fast med tillgång till oändligt mycket datakraft och information. Samhället behöver utvärdera huruvida dessa robotar ska kunna få medborgarskap och om det ska vara möjligt att ingå äktenskap med en humanoid.
Filmen är engagerande. Det går inte att slita sig och många tankar sätter igång. Humanoiden Tom är verkligen som ett ideal. Han är snygg, han beter sig oerhört gentlemannamässigt, han har humor och är superintelligent och sätter alltid Alma i främsta rummet. Men Alma är skeptisk. Mycket skeptisk. Tom är programmerad för att vara perfekt för henne. Men han är ju bara algoritmer. Eller? Att umgås med honom är det att umgås med en varelse eller en maskin? Är han rentav en slags spegel av hennes drömmar bara? Vad är han?
Dan Stevens som spelar Tom gör det så bra. Han har tidigare bland annat spelar Matthew Crawley i Downton Abbey. Andra duktiga skådespelare i Drömmanen är Maren Eggert som Alma och Sandra Hüller som en av Almas medarbetar i forsknings-teamet.
Det är en välgjord tragikomisk fundering kring vad kärlek och relationer är och vad som är mänskligt.
Filmen är regisserad av den Emmy-vinnande regissören Maria Schrader (som ligger bakom den populära Netflix serien Unorthodox).
Drömmannen hade världspremiär i Berlins tävlingssektion där Eggert fick ta emot Silverbjörnen för bästa skådespelarinsats och är Tysklands Oscarsbidrag.



Karaktärerna, i synnerhet mamman, framställs något överdrivna. Det fungerar bra. För det känns som hämtat från verkligheten trots att personligheterna är karikatyr-skissade. Vi har väl alla mött sådana människor som mamman, personer som håller upp en yta inför andra att allt är så fint och perfekt. Det räcker ofta att följa en del personer på Facebook för att hitta exempel på dessa personer som låtsas att deras liv är helt perfekt. Det sorgliga med dessa människor är att det får många följder. Alla som speglar sina liv mot det perfekta kan känna sig nedvärderade. Men framför allt blir det en fruktansvärt tung börda för de som står denna ”perfekta” person nära.