• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Drömmannen – Tysklands Oscarsbidrag

3 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Drömmannen
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 februari 2022
Regi Maria Schrader
Medverkande Maren Eggert, Dan Stevens, Sandra Hüller, med flera.

Finns det någon som är vårt livs drömpartner? Vad gör att två personer får en djup kärleksrelation? Är kärlek ens möjlig? Är den bästa partner den som svarar alltid hyllar oss eller är det bästa en partner som utmanar oss? I Drömmannen får vi följa när forskaren Alma får erbjudande att testa en humanoid, en robot som är programmerad att motsvara allt hon drömt om hos en partner.

In i Almas upptagna liv kliver den artificiella svärmorsdrömmen Tom. Han kan världens alla dikter och vet att 93 procent av alla tyska kvinnor drömmer om ett badrum fullt av rosor och tända ljus. Alma har blivit ombedd att testa och utvärdera. I denna fantasyskildring av Berlin har ett företag tagit fram robotar som ser ut som människor och som kan bete sig som människor fast med tillgång till oändligt mycket datakraft och information. Samhället behöver utvärdera huruvida dessa robotar ska kunna få medborgarskap och om det ska vara möjligt att ingå äktenskap med en humanoid.

Filmen är engagerande. Det går inte att slita sig och många tankar sätter igång. Humanoiden Tom är verkligen som ett ideal. Han är snygg, han beter sig oerhört gentlemannamässigt, han har humor och är superintelligent och sätter alltid Alma i främsta rummet. Men Alma är skeptisk. Mycket skeptisk. Tom är programmerad för att vara perfekt för henne. Men han är ju bara algoritmer. Eller? Att umgås med honom är det att umgås med en varelse eller en maskin? Är han rentav en slags spegel av hennes drömmar bara? Vad är han?

Dan Stevens som spelar Tom gör det så bra. Han har tidigare bland annat spelar Matthew Crawley i Downton Abbey. Andra duktiga skådespelare i Drömmanen är Maren Eggert som Alma och Sandra Hüller som en av Almas medarbetar i forsknings-teamet.

Det är en välgjord tragikomisk fundering kring vad kärlek och relationer är och vad som är mänskligt.

Filmen är regisserad av den Emmy-vinnande regissören Maria Schrader (som ligger bakom den populära Netflix serien Unorthodox).

Drömmannen hade världspremiär i Berlins tävlingssektion där Eggert fick ta emot Silverbjörnen för bästa skådespelarinsats och är Tysklands Oscarsbidrag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: De oskyldiga – en skräckfylld barndomsskildring med många nivåer

3 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: De oskyldiga
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Visades på Göteborgs filmfestival
Regi Eskil Vogt

En skräckfylld barndomsskildring, så långt från Bullebybarnen det går att komma. Eskil Vogts mörka thriller är skickligt berättad där bild och ljud tillsammans med fantastiska barnskådespelare som samtidigt som den är skrämmande får mig att minnas hur jag och mina vänner som barn kunde se världen som både fantastisk, magisk och farlig. Och att barn inte bara är oskyldiga änglavarelser, det kan jag hålla med om. Vad som gör att en del barn kan vara så grymma, det är däremot något vi alla kan fundera över.

I centrum för handlingen är nioåriga Isa som tillsammans med sina föräldrar och en gravt autistisk storasyster, Anna, flyttar in i en höghus-förort. Ida tröttnar på att vara med sin syster som inte kan prata och som är i sin egen värld. Dessutom upplever Ida hur mamman ägnar nästan all tid åt den autistiske systern och låter Ida gå mycket vind för våg. När Ida mer eller mindre tvingats ta med sig Anna ut på gården lämnar hon sin syster för att hänga med den jämnårige Ben.

Ben har en magisk förmåga. Han kan flytta på saker med tankekraft. Ganska snart upptäcker Ida att ett annat barn, Aisha, också har magiska krafter och storasyster Anna också. Ja alla barn, också Ida, har viss magisk kraft även om Ben och Aisha har mycket kraftigare förmågor. I början har barnen jättekul med de magiska krafterna men oroväckande saker händer som sakta blir värre och till slut mynnar ut i en full storm av hämnd och grymheter.

Vad handlar filmen om? Den kan förstås och tolkas på flera sätt. Som alla bra filmer har det flera möjliga tolkningar. Är barnen övergivna? Är det de vuxna som inte lyssnar på barnen som är ansvariga för vad som händer? Eller kan barn utföra ondskefulla handlingar utan att någon vuxen är skyldig? Är barn oskyldiga varelser som påverkas av miljö och vuxna eller finns det onda förmågor i barn ändå? Var och en kommer att tolka på sitt sätt och ha sina tankar kring vad filmen säger.

Ett minus har filmen dock. Det finns en händelse som hänger i luften och som jag som tittare undrar vad som hände. Utan att avslöja för mycket eller ge en spoiler har det som missas att följas med Benjamins mamma att göra.

Eskil Vogt har tidigare regisserat Thelma (2017) och Blind (2014) men är också känd inom filmbranschen för att han skrivit manus tillsammans med Joachim Trier för filmer som Repris från 2006, för vilken han fick Amandapriset för bästa manus. Han har fortsatt att samarbeta med Trier med manus för Oslo, 31 augusti och Världens värsta människa. För sin första långfilm som regissör, Blind från 2014, fick Eskil Vogt manuspriset vid Sundance Film Festival och Amandapriset för bästa regi.[4][5]

Ett pressmeddelande berättar att De oskyldiga visades i den officiella sektionen Un certain regard vid Cannes filmfestival 2021 och möttes av stående ovationer och lysande kritik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Gengångare är tillbaka i Helsingborg

2 februari, 2022 by Redaktionen

En helt nyskriven version av Gengångare har premiär på Lillan 5 februari. Foto: Malin Arnesson.

Gengångare är tillbaka igen på Helsingborgs Stadsteater.

Ett pressmeddelande:
En politisk skräckkomedi väntar publiken på Lillan i februari. Henrik Ibsens klassiker Gengångare är tillbaka i Helsingborg där den en gång hade skandalomsusad världspremiär. Det konstnärliga teamet bakom den tidigare succén Macbeth – making a murderer har tagit sig an det klassiska verket och låter det ta en helt ny skepnad.

enrik Ibsen bröt helt ny mark med Gengångare och Helsingborgs teater var den enda teater som vågade sätta upp den 1883. Efter premiären vallfärdade folk till teatern för att uppleva det skandalösa skådespelet som chockade publiken med sina tabubelagda teman som könssjukdomar, incest och aktiv dödshjälp.

Nu sätter Helsingborgs stadsteater upp en nyskriven version av pjäsen där den klassiska berättelsens tematik sätts i ett nutida ljus. Regissören Helle Rossing och dramatikern Hanna Nygren, som stod bakom succén Macbeth – making a murderer 2019, låter berättelsen om den respektabla familjen Alving ta oanade former.

Året är 2022 och det spökar i de gamla dammiga kulisserna på Lillan. Det sägs att Ibsens odödliga klassiker Gengångare har spelats här på samma sätt och utan avbrott sedan världspremiären i Helsingborg 1883. Replikerna upprepas om och om igen och varje gest är densamma, skådespelarna har utlovats ett evigt liv så länge de spelar. Men den här kvällen börjar saker gå fel och vissa av skådespelarna tröttnar på det enformiga framförandet. Det blir ett uppvaknande där de ifrågasätter sig själva och sina roller. En diskussion uppstår kring vilken teater som egentligen är mest angelägen att spela idag. Och vilken är vår tids tabubelagda ämnen när inte ens nyheter om jordens undergång ger oss mer än lite klimatångest?

Gengångare spelas på Lillan 5 februari till 12 mars.

I rollerna: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Tobias Borvin, Per Graffman och Elin Norin.
Av: Hanna Nygren och Helle Rossing fritt efter Henrik Ibsen
Regissör: Helle Rossing
Dramatiker: Hanna Nygren
Scenograf och kostymdesigner: Siri Areyuna Wilhelmsson
Vikarierande scenograf och kostymdesigner: Toni Botwid
Ljusdesign: Sofie Gynning
Kompositör: Jonatan Eklund
Maskdesign: Julia Westerlund

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Ruva – en ovanligt intelligent berättad skräckfilm

1 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Ruva
Betyg 4
Svensk biopremiär våren 2022
Visas på Göteborgs filmfestival
Regi Hanna Bergholm

En ovanligt intelligent berättad skräckfilm från Finland. Filmen är både en slags coming-of-age-film och skräckfilm. En film om att leva på lögner och att sanningen alltid finns i vårt innersta, även om den rör sig långt ner i den omedvetna som kommer den ändå fram eller påverkar oss.

Handlingen kretsar kring tolvåriga Tinja som är en duktig gymnast. Hennes mamma är en influencer som videobloggar om hur fantastiskt fina, lyckliga, perfekta och vackra de fyra i familjen är. Familjen består av mamma, pappa, Tinja och lillebror Matias. Mammans blogg förmedlar en förljugen berättelse där allt som inte är perfekt photoshoppas bort.

Karaktärerna, i synnerhet mamman, framställs något överdrivna. Det fungerar bra. För det känns som hämtat från verkligheten trots att personligheterna är karikatyr-skissade. Vi har väl alla mött sådana människor som mamman, personer som håller upp en yta inför andra att allt är så fint och perfekt. Det räcker ofta att följa en del personer på Facebook för att hitta exempel på dessa personer som låtsas att deras liv är helt perfekt. Det sorgliga med dessa människor är att det får många följder. Alla som speglar sina liv mot det perfekta kan känna sig nedvärderade. Men framför allt blir det en fruktansvärt tung börda för de som står denna ”perfekta” person nära.

Tinja är nog den i familjen som mamman har allra mest förväntningar och krav på. Tinja tränar och tävlar i gymnastik och vi ser hur mager hon är. Helt klart tvingas hon träna mycket mer än vad som är sunt och kosten lär vara på gränsen till anorektisk. Som de flesta barn vill Tinja ha sin mammas kärlek och det enda sättet för henne att vara älskad är att vara perfekt. Och när det gäller gymnastiken närmar sig en stor tävling och mammans krav är tydliga: Tinja måste vinna.

I filmens början förvillar sig en vild fågel in i deras perfekta hus med alla dyra glas och kristallkronor. Denna fågel flyger vilt och drar ner flera dyra prylar som går sönder. Mamman ser till att fågeln blir dödad. Där sätter regissören en tydlig stämpel på mammans karaktär. Som djurälskare kan jag förstås inte känna annat än förakt för en sådan människa – vilket förstås är regissörens syfte.

Strax därefter hittar Tinja ett ägg som hon tar med sig hem. Hon gömmer ägget och håller varmt. När det kläcks är det inte en liten fågel utan ett fågelliknande väsen i människostorlek. Tinja och denna varelse tycker om varandra – men var är detta för varelse? Det är rätt tydligt vad varelsen symboliserar, men jag ska inte avslöja för mycket.

Tinja spelas oerhört bra av den unga Siiri Solalinna. Alla skådespelarna är duktiga och passar bra i sina rollen. Ruva är regissörens debutfilm. Jag ser fram emot att se fler filmer av henne.

Även om filmens handling delvis är förutsägbar är den ändå fylld av överraskande vändningar. Det är en slags skräckfilm som kan fungera också för något yngre tonåringar än de flesta andra skräckfilmer, speciellt om filmen följs upp av samtal kring dess ämnen. Den är fascinerande och intelligent, vilket jag inte tycker så många skräckfilmer är annars.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Cow – en stark film för alla som bryr sig om djur

1 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Cow
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Regi Andrea Arnold

En lågmäld dokumentär om en ko och samtidigt en skriande skildring av människors brist på empati. Vi får följa kon Luma som lever på en mjölkgård i Storbritannien. Regissören har följt kons liv under fyra år. Vi får se hur hon föder kalvar för att kunna ge mjölk som säljs. Men Luma får inte leva med sina kalvar, de tas ifrån henne på en gång. Hon är bara en mjölkmaskin. Det är hemskt, jag blir så sorgsen och skäms över mänskligheten.

För regissören Andrea Arnold är det den första dokumentära långfilmen. Men temat för filmen, hur kvinnor, i det här fallet en ko, är fångad i ett system där hon inte kan ta sig ut återfinns i flera av hennes långfilmer, till exempel Wuthering Heights. Kon Luma är fångad i det vinstdrivande systemet där hennes liv och hennes värde helt och håller är sammanbundet med ekonomiska aspekter. Så länge hon ger vinst år ägare får hon leva. Men vad det är för liv, det kan vi verkligen ifrågasätta. Ändå finns det kor och också andra djur som grisar, som lever under ännu sämre omständigheter.

Det är modigt att göra en dokumentär långfilm med en kon i huvudrollen och där det inte är mycket tal med alls. Andrea Arnold är en skicklig regissör och låter fotot tala där en mu från Luma eller en närbild på hennes ögon berättar så mycket. Ibland känns det ända in i märgen på mig och jag blir så deprimerad över hur människor byggt upp ett samhälle där djuren inte räknas med som annat än maskiner.

Att Andrea Arnold är en engagerad regissör som kan berätta med flera nivåer och få oss att dra egna slutsatser har hon visat i flera av sina tidigare filmer, som Fish Tank och American Honey.

En stark film för alla som bryr sig om djur.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Andrea Arnold, Cow, Djur, Doikumentär, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 439
  • Sida 440
  • Sida 441
  • Sida 442
  • Sida 443
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in