Filmrecension: De oskyldiga
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Visades på Göteborgs filmfestival
Regi Eskil Vogt
En skräckfylld barndomsskildring, så långt från Bullebybarnen det går att komma. Eskil Vogts mörka thriller är skickligt berättad där bild och ljud tillsammans med fantastiska barnskådespelare som samtidigt som den är skrämmande får mig att minnas hur jag och mina vänner som barn kunde se världen som både fantastisk, magisk och farlig. Och att barn inte bara är oskyldiga änglavarelser, det kan jag hålla med om. Vad som gör att en del barn kan vara så grymma, det är däremot något vi alla kan fundera över.
I centrum för handlingen är nioåriga Isa som tillsammans med sina föräldrar och en gravt autistisk storasyster, Anna, flyttar in i en höghus-förort. Ida tröttnar på att vara med sin syster som inte kan prata och som är i sin egen värld. Dessutom upplever Ida hur mamman ägnar nästan all tid åt den autistiske systern och låter Ida gå mycket vind för våg. När Ida mer eller mindre tvingats ta med sig Anna ut på gården lämnar hon sin syster för att hänga med den jämnårige Ben.
Ben har en magisk förmåga. Han kan flytta på saker med tankekraft. Ganska snart upptäcker Ida att ett annat barn, Aisha, också har magiska krafter och storasyster Anna också. Ja alla barn, också Ida, har viss magisk kraft även om Ben och Aisha har mycket kraftigare förmågor. I början har barnen jättekul med de magiska krafterna men oroväckande saker händer som sakta blir värre och till slut mynnar ut i en full storm av hämnd och grymheter.
Vad handlar filmen om? Den kan förstås och tolkas på flera sätt. Som alla bra filmer har det flera möjliga tolkningar. Är barnen övergivna? Är det de vuxna som inte lyssnar på barnen som är ansvariga för vad som händer? Eller kan barn utföra ondskefulla handlingar utan att någon vuxen är skyldig? Är barn oskyldiga varelser som påverkas av miljö och vuxna eller finns det onda förmågor i barn ändå? Var och en kommer att tolka på sitt sätt och ha sina tankar kring vad filmen säger.
Ett minus har filmen dock. Det finns en händelse som hänger i luften och som jag som tittare undrar vad som hände. Utan att avslöja för mycket eller ge en spoiler har det som missas att följas med Benjamins mamma att göra.
Eskil Vogt har tidigare regisserat Thelma (2017) och Blind (2014) men är också känd inom filmbranschen för att han skrivit manus tillsammans med Joachim Trier för filmer som Repris från 2006, för vilken han fick Amandapriset för bästa manus. Han har fortsatt att samarbeta med Trier med manus för Oslo, 31 augusti och Världens värsta människa. För sin första långfilm som regissör, Blind från 2014, fick Eskil Vogt manuspriset vid Sundance Film Festival och Amandapriset för bästa regi.[4][5]
Ett pressmeddelande berättar att De oskyldiga visades i den officiella sektionen Un certain regard vid Cannes filmfestival 2021 och möttes av stående ovationer och lysande kritik.