Ruva
Betyg 4
Svensk biopremiär våren 2022
Visas på Göteborgs filmfestival
Regi Hanna Bergholm
En ovanligt intelligent berättad skräckfilm från Finland. Filmen är både en slags coming-of-age-film och skräckfilm. En film om att leva på lögner och att sanningen alltid finns i vårt innersta, även om den rör sig långt ner i den omedvetna som kommer den ändå fram eller påverkar oss.
Handlingen kretsar kring tolvåriga Tinja som är en duktig gymnast. Hennes mamma är en influencer som videobloggar om hur fantastiskt fina, lyckliga, perfekta och vackra de fyra i familjen är. Familjen består av mamma, pappa, Tinja och lillebror Matias. Mammans blogg förmedlar en förljugen berättelse där allt som inte är perfekt photoshoppas bort.
Karaktärerna, i synnerhet mamman, framställs något överdrivna. Det fungerar bra. För det känns som hämtat från verkligheten trots att personligheterna är karikatyr-skissade. Vi har väl alla mött sådana människor som mamman, personer som håller upp en yta inför andra att allt är så fint och perfekt. Det räcker ofta att följa en del personer på Facebook för att hitta exempel på dessa personer som låtsas att deras liv är helt perfekt. Det sorgliga med dessa människor är att det får många följder. Alla som speglar sina liv mot det perfekta kan känna sig nedvärderade. Men framför allt blir det en fruktansvärt tung börda för de som står denna ”perfekta” person nära.
Tinja är nog den i familjen som mamman har allra mest förväntningar och krav på. Tinja tränar och tävlar i gymnastik och vi ser hur mager hon är. Helt klart tvingas hon träna mycket mer än vad som är sunt och kosten lär vara på gränsen till anorektisk. Som de flesta barn vill Tinja ha sin mammas kärlek och det enda sättet för henne att vara älskad är att vara perfekt. Och när det gäller gymnastiken närmar sig en stor tävling och mammans krav är tydliga: Tinja måste vinna.
I filmens början förvillar sig en vild fågel in i deras perfekta hus med alla dyra glas och kristallkronor. Denna fågel flyger vilt och drar ner flera dyra prylar som går sönder. Mamman ser till att fågeln blir dödad. Där sätter regissören en tydlig stämpel på mammans karaktär. Som djurälskare kan jag förstås inte känna annat än förakt för en sådan människa – vilket förstås är regissörens syfte.
Strax därefter hittar Tinja ett ägg som hon tar med sig hem. Hon gömmer ägget och håller varmt. När det kläcks är det inte en liten fågel utan ett fågelliknande väsen i människostorlek. Tinja och denna varelse tycker om varandra – men var är detta för varelse? Det är rätt tydligt vad varelsen symboliserar, men jag ska inte avslöja för mycket.
Tinja spelas oerhört bra av den unga Siiri Solalinna. Alla skådespelarna är duktiga och passar bra i sina rollen. Ruva är regissörens debutfilm. Jag ser fram emot att se fler filmer av henne.
Även om filmens handling delvis är förutsägbar är den ändå fylld av överraskande vändningar. Det är en slags skräckfilm som kan fungera också för något yngre tonåringar än de flesta andra skräckfilmer, speciellt om filmen följs upp av samtal kring dess ämnen. Den är fascinerande och intelligent, vilket jag inte tycker så många skräckfilmer är annars.