• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Lyssna: Lustans Lakejer – Rialto

7 mars, 2022 by Redaktionen

New wave-pionjärerna Lustans Lakejer har gett ut en nytolkning av Ulf Lundells ”Rialto.”

Lustans Lakejer berättar om tolkningen och vad ”Rialto” betytt för dem genom åren:

”När Johan Kinde var 12 år gick han till Åkersbergas enda hårsalong med ett exemplar av Ulf Lundells debutalbum ”Vargmåne” och bad frisören att klippa honom i samma frisyr som den Lundell har på omslaget. Fram till dess hade Johan låtit sitt på den tiden ymniga blonda hårsvall växa så långt möjligt, vilket modet på 1970-talet dikterade, så när han nu kom hem med denna betydligt mer modesta frisyr blev hans ömma moder mycket glad.

”Vem är den här Ulf Lundell?”, frågade hon på sin tyska brytning, så Johan fick förklara och visa henne skivomslaget. ”Det verkar vara en väldigt trevlig ung man.”, konstaterade hon då.

Med tanke på att den unge herr Kinde vid denna tid varken kunde sjunga eller spela något instrument och att tanken på att bilda en band ännu bara var en vag dröm, skulle både Johan och hans mor säkert blivit väldigt förvånade om någon hade berättat för dem att Lustans Lakejer 47 år senare skulle komma att ge ut en cover-version på Ulf Lundells låt ”Rialto”.

Den gavs ursprungligen ut 1985 på albumet ”Den Vassa Eggen”, som omedelbart fick klassikerstatus och anses vara ett av de bästa svenska albumen någonsin. Johan har älskat låten sedan dess och i samband med att han skapade nya livearrangemang till ett par LL-klassiker inför bandets hyllade konserter i december 2021, fick han idén att göra en egen version av ”Rialto.”

Lustans Lakejer spelade in och mixade låten på 4 timmar 29/12, gjorde en video lika snabbt 30/12 och släppte låten på deras sociala medier 31 december, ursprungligen tänkt bara som en nyårshälsning till fansen. Den exceptionellt positiva respons som låten fick, både från LL- och Lundell-fans, fick dock Johan och bandet att tänka om, så nu ger Lustans Lakejer ut ”Rialto” digitalt på alla de gängse musiktjänsterna. Vi hoppas att även Johans mor får en möjlighet att höra den, någonstans där ovan regnbågen.”

OM LUSTANS LAKEJER:

Lustans Lakejer startade som ett punkband 1978, men valde snabbt en annan väg och gjorde en egen sorts uppror där de skildrade en glamorös tillvaro av dekadent skörlevnad på eleganta nattklubbar. Deras image stod i stark kontrast till både punkens aggressivitet och proggens politiserade pekpinnar och bandets famösa uttalande om att ”kläderna är viktigare än musiken” retade gallfeber på musiksverige. Kanske bidrog det till att Lustans Lakejer 1981 utsågs till Sveriges bäst klädda band, men med tiden kom uttalandet att överskugga den allvarligare sidan av bandets texter, den som handlade om förlorad kärlek, alienation och glamourens pris. Fansen förstod dock djupet bakom ytan och när LL våren 1982 gav ut en nyinspelning av debutsingeln Diamanter (är en flickas bästa vän) så blev den nya versionen är en av 80-talets största svenska hits och den spelas fortfarande frekvent på både radio och klubbar.

Lustans Lakejer består idag av Johan Kinde, Christer Hellman, Anders Ericson, Julian Brandt, Fredrik Hermansson och Fredrik Helander.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Tilltalande klanger och tungt pulserande beatfusion – Ikiz Cabin Crew på (gamla) Nef

7 mars, 2022 by Mats Hallberg

foto Axel Jane

Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i Göteborg

4/3 2021

Råkade vara release för nya fullängdaren från Ikiz Cabin Crew just denna dag när de anlände till Göteborg. Tidigare i veckan hade de gigat i Örebro och på Fasching. Transit innehåller tjugo spår med flygtema, samlade på ett album vars längd uppgår till fyrtiotre minuter. (Skivan ges ut på Ikiz egen etikett Stockholm Jazz Records.) Skulle tippa att knappt hälften av dem framfördes på Nef över två set. Således i liveformatet väldigt utbroderade låtar. Här kan man verkligen snacka om ”extended versions”.

Ansedde trumslagaren Robert Mehmet Sinan Ikiz har jag exempelvis kunnat höra med Nils Landgren Funk Unit, Dan Reed, Ida Sand, Magnus Lindgren/ Malena Ernman och under eget namn. Han har dessutom engagerats av internationella toppnamn. Ett par soloskivor har släppts, varav jag äger Zoetic Session. 2017 såg jag en upplaga av Ikiz Cabin Crew på Liseberg. Hans kabinpersonal består för närvarande av Jonne Bentlöv ( Bo Kaspers, Leixington Avenue…) på trumpet och synthesizers samt Manne Skafvenstedt (Ellas Kapell) på keyboards/ piano. Har träffat samtliga tidigare varför det naturligtvis uppstod givande samtal efteråt.

Sätter mig bekvämt lutad mot en vägg. Trots att nya ägarna har kvar den smått legendariske ljudteknikern, tycker jag inledningsvis att lokalen knappt förmår härbärgera den massiva ljudmattan. Såväl sound som öron ställs lyckligtvis in på rätt väglängd. Sitter därefter och njuter, bilder kommer fram under färden. Blir en synnerligen angenäm och stämningsmättad tripp upp i luften.

foto Axel Jane

Noterar i starten tunga, svepande klanger i ambient-orienterat beat, vilka garneras svindlande vackert av Bentlövs trumpetsound. Manne Skafvenstedt är fullt sysselsatt vid sina klaviaturinstrument vilka innefattar flygel, diverse keyboards och att döma av hur det ibland låter en minimoog. Att inte låta teknologin överbelasta är en konst Ikiz Cabin Crew behärskar.

Från scen presenterar bandledaren kortfattat materialet han komponerat. Till sin karaktär visuella låtar har stöpts i en genomgående harmonisk formel, en ljudvärld man vill äntra och vistas i. Den både omsluter och öppnar sig. Diskreta moment av förskjutningar och fördjupningar syresätter. Utvidgningen som sker live innehåller förmodligen ett visst mått av oförutsägbarhet, vilket enbart ska ses som gynnsamt. För att utgå från det elektroniskt präglade, är stommen osedvanligt välljudande och tillgänglig. Jazzbakgrund hos låtskrivaren kan vara en förklaring.

Inte oväntat bryts ibland grundackordet. Rätlinjiga groove utmanas i nya dimensioner. Kan vara ett stillsamt akustiskt intro på piano eller ett sjok med keyboards i centrum förmedlandes en lite kuslig vibe. Fäster mig i första set också vid Boarding och dess påbyggnad, vars rörelser i slowmotion påminner om ett förstadium till stretchande funk, vilket resulterar i fräscht gungande beat. Och X-Ray är en himmelskt vacker melodi vars ljuvliga tema har gemensamma drag med Oddjob/ Goran Kajfes.

foto Axel Jane

I paus sa jag till medarbetarna att deras kapten hållit överraskande låg profil. Föga förvånande gjorde Ikiz avsevärt mer avtryck i andra set, agerar nu beslutsam rytmläggare, oftast i kraftfulla utfall med drivande puls. Till slut levereras äntligen länge emotsett solo med rikhaltiga nyanser. Kommer också en något mindre solo i en andra omgång. I Runway märks handfast pulserande beat överensstämmande med Tangerine Dream. Skafvenstedt anför målmedvetet genom dekorativa löpningar, påtaglig dos diskant införlivas.

Ett tag frammanar på-tårna-stående-trion stormstyrka med syntar i spetsen. På trumset och slagverk duelleras mot upproriska keyboards, en sekvens som övergår i fräsigt påeldande fraser från Bentlövs uttrycksfulla trumpet. Enormt tajt trumspel backas upp snyggt av besättningen. Take Off blir till en otrolig urladdning, medan Lenticularis visar sig vara en stillsam, hänförande ballad med bländande blås i framkant. Skönjer Bolero-tendenser och eskalerande Klezmer-tongångar.

På slutet av den omtumlande resan uppstår fantastiskt suggestivt groove, i ett avsnitt anför Ikiz fräckt i baktakt. Mäktiga rytmer tar en i besittning. Syntbasen får mig att tänka på Depeche Mode och Peter Hook (New Order). Wingwalker respektive Sonic Boom är titlar på ett par av höjdpunkterna. Noterar minst sagt avancerade trummönster och distinkt skrikiga syntljud på väg mot crescendo. Uppnått flow bibehålls fram till sluttonen ebbat ut.

Definitivt en höggradigt spännande konsert, tillika release, av tre mångsidiga och med rätta djupt respekterade musiker. Den sammansvetsade trion förtjänar synnerligen stort beröm för sin insats och sin nytillverkade kreation. Hävdar att vad öronen ”utsätts” för första gången jag återvänder till Nef-lokalen, efter pandemin och efter att konkursande Jazzförening etablerat sig på Valand, ger mersmak. Visserligen gör man klokt i att skilja på live och på skiva. Emellertid rekommenderas Transit utan reservationer!

pressfoto Jonas Kosunen

Arkiverad under: Musik, Scen

Filmrecension: Paris 13:e Arrondissement

6 mars, 2022 by Birgitta Komaki

Paris 13:e Arrondissement
Betyg 3
Svensk premiär 11 mars 2022
Regi Jacques Audiard

Sökande ungdomar i ett svartvitt Paris

Stadsdelen Les Olympiad i Paris är ett miljonprogram med ung befolkning. Där bor Emilie (Lucie Zhang) i sin mormors lägenhet. När hon skall skaffa en inneboende kommer Camille (Makita Samba) och flyttar in. De inleder genast en sexuell relation men den tar snart slut när Camille träffar den vackra Nora (Noemie Meriant). Nora har ett ovanligt förflutet som förföljer henne och hon blir intresserad av Amber ( Jenny Beth).

Filmen är gjord i svartvitt och grundar sig på amerikanska serietecknaren Adrian Tomines berättelser , fast här är de flyttade till Paris. Det är ingen vanlig kärleksfilm
utom en film som ger en bild av ungdom i Paris. Alla har olika personligheter och olika bakgrund men ras och religion känns oviktigt här. Alla söker efter en framtid och mål i livet. Och naturligtvis är sex och kärlek viktigt.

Utan att ha en särskild historia är det en bra och realistisk film. Dialogen är naturlig och ungdomarna och deras handlingar och samspel är både roligt och dramatiskt.
Berättelsen om livet i Paris för några unga känns verklighetstroget och äkta. Korta och långa möten och relationer som växlar är fräscht berättat. De unga skådespelarna bidrar också till att filmen är lätt att tycka om och det svartvita fotot är vackert.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Kulla-Gulla på Kulturhuset Stadsteatern – en helhetsupplevelse

5 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Markus Gårder

Kulla-Gulla

Av Martha Sandwall-Bergström
Dramatisering Åsa Lindholm
Regi Maria Sid
Scenografi Zofi Lagerman
Kostym Kersti Vitali Rudolfsson
Ljus och bild Joonas Tikkanen
Musik och komposition Iiro Rantala
Ljud Magnus Ericsson
Mask Katrin Wahlberg
Koreografi Catharina Allvin
Dockmakare Jenny Bjärkstedt
Urpremiär 4 mars 2022, Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern
Medverkande Maja Rung, Eva Stenson, Odile Nunes, Ludde Hagberg, Sandra Medina, Manuela Gotskozik Bjelke, Matilda Ragnerstam, Tove Edfeldt, Simon Edenroth, Carlos Romer Cruz, Yngve Dahlberg, Lars Göran Persson, Robert Noack, Karim Rahali, Rebecca Seward, Björn Vårsjö, Oscar Karlsson.

Ibland är samhället så orättvist att det är moraliskt rätt att bryta mot den lag som makten förtrycker med. Det är ett grundläggande tema i Martha Sandwall-Bergström bokserie om Kulla-Gulla. När denna berättelse nu tar gestalt på en teatescenr presenterar dramatikern Åsa Lindholm och regissören Maria Sid med sitt team en överväldigande och engagerande föreställning. Premiären fick stående ovationer, vilket den är väl värd. Skådespelarna agerar som ett sammansvetsat team och scenografin med en stor gunga i mitten som får föreställa både tåg och skog är en smart och fantasifull lösning.

Salongen var fylld av många familjer med barn. Det var roligt att gå på en teaterföreställning som inte i första hand vänder sig till barn men ändå fungerar utmärkt för de yngre samtidigt som den talar till de vuxna. Kulla-Gulla är en stark berättelse där den unga föräldralösa flickan som kallas Kulla-Gulla är en hjälte som kan inspirera i denna skildring av ett Sverige i brytningstiden då torpare och statare började bryta sig fria från slavliknande förhållanden.

Kulla-Gulla handlar till stor del om en moralisk grundfråga som politiken försöker svara på: Vem har rätt till vad och hur ska världens resurser fördelas? Men jag tycker föreställningen också angriper den amerikanske framgångsillusionen om att livets mening är att individuellt hitta rikedom och framgång. I den amerikanska framgångssagan handlar allt alltid om att var och en ska skapa sin individuella välfärd. Denna filosofi bankas in i dagens unga från många håll: Att just du kan lyckas, antingen genom hårt arbete eller stor intelligens eller genom att vinna på lotteri. Kulla-Gulla står upp för en helt annan inställning. En filosofi som säger att vi kan fördela världens resurser mer jämlikt och vi blir inte lyckligare om vi som enskilda individer blir stormrika om andra samtidigt lider och svälter.

Kulla-Gulla behövs nu, idag då stora själviska, giriga makthavare ställer till krig. Det är aldrig de mäktiga, de rika, som drabbas av krig eller följderna av naturkatastrofer eller pandemier. Det är alltid de fattiga, de maktlösa som blir värst drabbade och utsatta. I berättelsen om Kulla-Gulla möter vi fattiga människor som blir utsugna av de rika markägarna. En pojke som stulit ägg för att hans mamma är sjuk och de inte har någon mat blir straffad med sju slag med en linjal på sin hand för att minnas de sjunde budordet: du skall inte stjäla. Men vi som läser berättelsen eller ser föreställningen känner att här är det tjuven som har den moraliska rätten och patron som bestraffar gör moraliskt fel.

Föreställningen är drygt två och en halv timme med paus – och de två akterna skildrar två helt olika faser i berättelsen om Kulla-Gulla. I den första får vi följa när hon som föräldralös auktioneras ut bland torpare och bönder för att bli gratis arbetskraft. Hon får slita hos hårt och när torparmor dör tar Kulla-Gulla, fast hon själv är ett tolvårigt barn, över ansvaret för torparens barnen. Mannen arbetar men super  mycket och tar långt ifrån det ansvar en förälder förväntas ta.

I den andra akten har Kulla-Gulla hamnat hos sin rika morfar, patronen, och hon får fina kläder, massor av mat och ska utbildas till en fin dam. Den delen är av och till väldigt rolig och publiken skrattar gott. Maja Rung som är duktig i första akten växer ännu mer i sin roll i den andra akten, där vi kan känna med Kulla-Gullas nyfikenhet inför de unga kvinnorna i den rika världen.

Att göra teater av böcker är en stor utmaning. Jag tycker regissör med sitt team har förvaltat berättelsen bra. Regissören Maria Sid har tidigare regisserat en annan bokserie, nämligen Elena Ferrantes Min fantastiska väninna på Kulturhuset Stadsteatern.

Att baka in en bokserie på nio böcker i en teaterföreställning måste självklart föra med sig att några händelser och karaktärers utveckling i böckerna tas bort. Men det finns några små missar i överföring från böckerna till scenen, några lösa trådar som inte följs upp. Framför allt tänker jag på Johannis som klagar på att han inte hör i första akten. Vi som läst böckerna vet varför. Men det får vi aldrig reda på i andra akten då han dyker upp och tycks vara fullt hörande. Det kanske vore bättre att ta bort den delen helt?

En styrka i både böckerna och föreställningen är att de flesta karaktärerna har både ljus och mörker i sig. Patronen tillhör de konservativa som tror att det är guds mening att de rika ska fostra de fattiga. Men han kan ändå lyssna på Kulla-Gulla och ta till sig andra tankar. Kulla-Gulla är en ljus människa men hon ställer inte alltid upp på de rätta, hon har också funderingar kring hur hon ska agera. Det går givetvis inte att fördjupa det realistiska på en scen på två och en halv timme där samtidigt ganska många händelser ska berättas. Jag tycker regissören med sitt team har förvaltat Kulla-Gulla mycket väl och jag tror många barnfamiljer kommer att ha stor glädje av att se den och att sedan prata om den. Duktiga skådespelare, fantastiska dansare, snygg scenlösning och spännande ljussättning. En helhetsupplevelse på många sätt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulla-Gulla, Kulturhuset stadsteatern, Teaterkritik

Omväxlande pianojazz i utsökta original – Oskar Lindström trio på Unity

4 mars, 2022 by Mats Hallberg

foto Anders Jansson

Jazzbaren Unity i Göteborg

3/3 2022

Anmärkningsvärt att detta populära jazzhak är fullsatt en torsdag när Kebnekajse lirar på Valand/ Nef. Uppenbarligen vill folk ta sig ut en knapp månad efter att restriktionerna hävts, tillfälligtvis få avleda tankarna på fasorna som utspelas i Ukraina. Strax efter klockan 19:00 kickar första set igång med pianist och låtskrivare Oskar Lindström, trumslagare Filip Olofsson samt stjärnvärvningen Josef Karnebäck på kontrabas. Skulle vara intressant att få reda på hur många i publiken som kände till trion. Mitt besök var planerat. Citat ur recensionen jag skrev i Orkesterjournalen om Fugue finns publicerade på Lindströms hemsida.

Den prisade jazzpianisten, som också förekommer i folkmusik- och indiepopsammanhang, har därtill hörts live i gnistrande konserter med ASJO (storband under ledning av Ann-Sofi Söderqvist) och Den lille lille band. Karnebäck är något av en doldis fast han kompat flera stora namn. Som engagerad av Stockholms Blåsarsymfoniker och ansvarig för repertoaren på genrefritt evenemang under huvudstadens jazzfestival senast, gjorde han mig salig. Något jag tog upp med honom när jag hängde med musikerna efteråt. Karnebäck och Lindström bor numera båda på Gotland, varför ett samarbete ter sig naturligt även om det ännu inte manifesterats på skiva. Filip Olofsson, ursprungligen från Piteå och för närvarande bosatt i Uppsala, tror jag medverkat på fler album jag recenserat än nämnda Fugue.

Arrangören drar paralleller till Keith Jarret och Abdullah Ibrahim (Dollar Brand). Kompositören å sin sida har framhävt Bobo Stenson och Esbjörns Svensson trios som inspirationskällor. Genom sina medvetna förflyttningar från prydligt till lössläppthet med impro-inslag, finner Oskar Lindström trio sin en egen trygghet. Den utmejslade stilen utgör väsentlig beståndsdel i deras framgång. Rytmiska samspelet med sina avslipade detaljer hänför, är på samma gång luftigt och tajt.

foto Anders Jansson

Man inleder med Snoopy. Låter suggestivt, fokuseras initialt på framvällande beat. Porlande, vacker ballad tar vid med intro Av Karnebäck på stråke. Estepona introduceras på trummor, utvecklas till en lättsinnig melodi som exekveras flyhänt Musikernas kreativa lekfullhet uppmuntrar till överraskande infall utan att fotfäste tappas. Höga kvaliteten på melodier hålls intakt. Första halvans avslutning sprider extra mycket eufori. Old Rusty, titeln anspelar på en fyr, består av medryckande groove i olika steg. Temat biter sig fast när samspelet går på högvarv. Olofsson tar för sig. Höjer temperaturen på redan heta Unity genom ett trumsolo vars intensitet successivt ökar.

Andra set startar ömsint. Publikfrieri tyckte en publikröst. Lyckades faktiskt identifiera aftonens enda cover som visade sig vara Here, There And Everywhere . Positiv energi förmedlas, rent av kärleksbudskap från en ung Paul McCartney. Underbart varsamt anslag av Lindström och dennes rytmsektion. Den stillsamma melodin jämte ytterligare cirka fyra låtar ingår inte på Fugue, vars titellåt avlöser Beatles. Renskott har en emotionell anstrykning, kan liknas vid en koral med sin dröjande, optimistiska framtoning. Den förnämlige kompositören lämnar glipor att fylla i, vilket accentuerar känslan av live påtagligt. I Makita Green sker ånyo ett uppfriskande stilbrott. I vad som bör betecknas som en händelserik hit hörs udda taktarter, effektiv bebop-puls och en omtumlande övergång till hetsigare musicerande. Karnebäck står för flera virtuosa inlägg, fast här anför trions exalterade rytmläggare.

I vad som utannonseras som finalnummer förförs man av en sprittande blues betitlad Mikes Field. Gospelartad låt centreras kring elegant pianospel. Blir till en dynamisk fullträff där toner studsar runt. Också extranumret Last Thing Before You Go ingår i kategorin odiskutabla höjdpunkter. Det lyriskt doftande stycket inramas av en slags psalmkontur.

Trots att jag var förberedd häpnar jag över såväl lyhört samspel som hög kvalitet på origiballåtar. Pendlingen mellan nästan stramt och rusig, lite vild atmosfär är synnerligen givande att ta till sig. Ska också betonas hur skönt det är att dyka ner i intim livemusik som tillåter sig att andas, ger utrymme åt det subtila.

Arkiverad under: Musik, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 428
  • Sida 429
  • Sida 430
  • Sida 431
  • Sida 432
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in