Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i Göteborg
4/3 2021
Råkade vara release för nya fullängdaren från Ikiz Cabin Crew just denna dag när de anlände till Göteborg. Tidigare i veckan hade de gigat i Örebro och på Fasching. Transit innehåller tjugo spår med flygtema, samlade på ett album vars längd uppgår till fyrtiotre minuter. (Skivan ges ut på Ikiz egen etikett Stockholm Jazz Records.) Skulle tippa att knappt hälften av dem framfördes på Nef över två set. Således i liveformatet väldigt utbroderade låtar. Här kan man verkligen snacka om ”extended versions”.
Ansedde trumslagaren Robert Mehmet Sinan Ikiz har jag exempelvis kunnat höra med Nils Landgren Funk Unit, Dan Reed, Ida Sand, Magnus Lindgren/ Malena Ernman och under eget namn. Han har dessutom engagerats av internationella toppnamn. Ett par soloskivor har släppts, varav jag äger Zoetic Session. 2017 såg jag en upplaga av Ikiz Cabin Crew på Liseberg. Hans kabinpersonal består för närvarande av Jonne Bentlöv ( Bo Kaspers, Leixington Avenue…) på trumpet och synthesizers samt Manne Skafvenstedt (Ellas Kapell) på keyboards/ piano. Har träffat samtliga tidigare varför det naturligtvis uppstod givande samtal efteråt.
Sätter mig bekvämt lutad mot en vägg. Trots att nya ägarna har kvar den smått legendariske ljudteknikern, tycker jag inledningsvis att lokalen knappt förmår härbärgera den massiva ljudmattan. Såväl sound som öron ställs lyckligtvis in på rätt väglängd. Sitter därefter och njuter, bilder kommer fram under färden. Blir en synnerligen angenäm och stämningsmättad tripp upp i luften.
Noterar i starten tunga, svepande klanger i ambient-orienterat beat, vilka garneras svindlande vackert av Bentlövs trumpetsound. Manne Skafvenstedt är fullt sysselsatt vid sina klaviaturinstrument vilka innefattar flygel, diverse keyboards och att döma av hur det ibland låter en minimoog. Att inte låta teknologin överbelasta är en konst Ikiz Cabin Crew behärskar.
Från scen presenterar bandledaren kortfattat materialet han komponerat. Till sin karaktär visuella låtar har stöpts i en genomgående harmonisk formel, en ljudvärld man vill äntra och vistas i. Den både omsluter och öppnar sig. Diskreta moment av förskjutningar och fördjupningar syresätter. Utvidgningen som sker live innehåller förmodligen ett visst mått av oförutsägbarhet, vilket enbart ska ses som gynnsamt. För att utgå från det elektroniskt präglade, är stommen osedvanligt välljudande och tillgänglig. Jazzbakgrund hos låtskrivaren kan vara en förklaring.
Inte oväntat bryts ibland grundackordet. Rätlinjiga groove utmanas i nya dimensioner. Kan vara ett stillsamt akustiskt intro på piano eller ett sjok med keyboards i centrum förmedlandes en lite kuslig vibe. Fäster mig i första set också vid Boarding och dess påbyggnad, vars rörelser i slowmotion påminner om ett förstadium till stretchande funk, vilket resulterar i fräscht gungande beat. Och X-Ray är en himmelskt vacker melodi vars ljuvliga tema har gemensamma drag med Oddjob/ Goran Kajfes.
I paus sa jag till medarbetarna att deras kapten hållit överraskande låg profil. Föga förvånande gjorde Ikiz avsevärt mer avtryck i andra set, agerar nu beslutsam rytmläggare, oftast i kraftfulla utfall med drivande puls. Till slut levereras äntligen länge emotsett solo med rikhaltiga nyanser. Kommer också en något mindre solo i en andra omgång. I Runway märks handfast pulserande beat överensstämmande med Tangerine Dream. Skafvenstedt anför målmedvetet genom dekorativa löpningar, påtaglig dos diskant införlivas.
Ett tag frammanar på-tårna-stående-trion stormstyrka med syntar i spetsen. På trumset och slagverk duelleras mot upproriska keyboards, en sekvens som övergår i fräsigt påeldande fraser från Bentlövs uttrycksfulla trumpet. Enormt tajt trumspel backas upp snyggt av besättningen. Take Off blir till en otrolig urladdning, medan Lenticularis visar sig vara en stillsam, hänförande ballad med bländande blås i framkant. Skönjer Bolero-tendenser och eskalerande Klezmer-tongångar.
På slutet av den omtumlande resan uppstår fantastiskt suggestivt groove, i ett avsnitt anför Ikiz fräckt i baktakt. Mäktiga rytmer tar en i besittning. Syntbasen får mig att tänka på Depeche Mode och Peter Hook (New Order). Wingwalker respektive Sonic Boom är titlar på ett par av höjdpunkterna. Noterar minst sagt avancerade trummönster och distinkt skrikiga syntljud på väg mot crescendo. Uppnått flow bibehålls fram till sluttonen ebbat ut.
Definitivt en höggradigt spännande konsert, tillika release, av tre mångsidiga och med rätta djupt respekterade musiker. Den sammansvetsade trion förtjänar synnerligen stort beröm för sin insats och sin nytillverkade kreation. Hävdar att vad öronen ”utsätts” för första gången jag återvänder till Nef-lokalen, efter pandemin och efter att konkursande Jazzförening etablerat sig på Valand, ger mersmak. Visserligen gör man klokt i att skilja på live och på skiva. Emellertid rekommenderas Transit utan reservationer!
