• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Solitarie av Lars Norén inbjuden till Avignonfestivalen

25 mars, 2022 by Redaktionen

Mikaela Ramel, Andreas T Olsson, Irene Lindh, Jonas Sjöqvist, Otto Hargne, Thérèse Brunnander, Per Burell, Siham Shurafa, Niklas Åkerfelt, Marianne Nielsen. Foto: Mats Bäcker.

Uppsättningen av Lars Noréns pjäs SOLITAIRE, i regi av Sofia Adrian Jupither, är ett samarbete mellan sex nordiska teatrar. Pjäsen har nu blivit utvald att spela på Avignonfestivalen, en av världens största teaterfestivaler.

Ett pressmeddelande berättar:
–Vi är oerhört stolta över att Dramaten tillsammans med våra samarbetsteatrar blivit inbjudna till Avignonfestivalen, en av världens mest betydelsefulla scenkonstfestivaler, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

”En grupp människor står tätt sammanpressade inom en rektangel, mitt på scenen. Det finns inga väggar som stänger in dem. De kan ändå inte ta sig därifrån, och vet inte heller varför de befinner sig där.” Så inleds denna pjäs av Lars Norén, en av de sista han skrev före sin död. En pjäs som än en gång visar hur Lars Norén ständigt utvecklades som dramatiker, hur han aldrig slutade förnya sig själv.

Efter urpremiären på Dramaten den 29 januari, har SOLITAIRE spelat på Den Nationale Scene i Bergen under mars och får premiär på Uppsala Stadsteater imorgon fredag 25 mars. Den 15-23 juli spelar den i Avignon för att därefter ges på Folkteatern i Göteborg (premiär 27 augusti), Svenska Teatern i Helsingfors (premiär 14 september) och sedan gå på turné med Riksteatern från och med 1 oktober. SOLITAIRE är en samproduktion mellan ovan nämnda teatrar och Jupither Josephsson Theatre Company.

Av: Lars Norén. Regi: Sofia Adrian Jupither. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge. Mask och peruk: Peter Westerberg. Ljud: Robin Auoja. Dramaturg: Anneli Dufva.
Medverkande: Thérèse Brunnander, Otto Hargne, Irene Lindh, Andreas T Olsson, Siham Shurafa från Dramaten, Per Burell från Riksteatern, Marianne Nielsen från Den Nationale Scene i Bergen, Mikaela Ramel från Uppsala stadsteater, Jonas Sjöqvist från Folkteatern Göteborg och Niklas Åkerfelt från Svenska Teatern i Helsingfors.

Avignonfestivalen (Festival d’Avignon)
grundades 1947 och är av världens största teaterfestivaler. Den årliga festivalen visar dans, film och musik, men det är teater som dominerar. Varje år visas cirka 50 produktioner från Frankrike och andra länder och totalt ges cirka 300 föreställningar och över 400 evenemang, inklusive panelsamtal och debatter, på 20 olika platser i Avignon. Årets festival äger rum 7-26 juli.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Lill-Zlatan och Morbror Raring – En helcharmig familjefilm

24 mars, 2022 by Birgitta Komaki

Lill-Zlatan och Morbror Raring
Betyg 4
Premiär 25 mars 2022
Regi Christian Lo

En barnfilm lika fin för vuxna som för barn. Det var länge sedan jag såg en så mysig och genuin film. Med en historia som känns äkta och berättad rakt upp och ner.

Ella ska hälsa på sin bästa morbror och de skall göra mycket kul. Men när hon kommer dit så dyker snart upp en konkurrent om uppmärksamheten. Det är Steve från Holland.
Kampen att få behålla morbroderns odelade uppmärksamhet startar. Ella skyr
inga medel. Det blir en vecka med många fula tricks men också nya vänskapsband.

Med en trumpen huvudperson Ella (Agnes Colliander) omgiven av morbror Tommy (Simon J. Berger) , mormor (Inger Nilsson) och konkurrenten Steve (Tibor Lukacs) skapas en verklighetsnära historia efter Pirjo Lindenbaums barnbok.

Agnes Colliander är precis så envis och tjurig som en 9-åring kan vara men också charmig och ömsint med ett alldeles eget minspel. Simon J. Berger är en suverän skådespelare med mjuk framtoning. Men när William Spetz i knallrött läppstift och långt blont hår dyker upp på duken då och då bleknar de andra.

Det är en fin historia och det är skönt att inte fokus ligger på att två killar blir förälskade i varandra. Kärlek mellan killar visas som en vanlig förälskelse och inget specifikt.
Att Ella blir svartsjuk och vill ha ensamrätt på sin morbror kan nog både barn och vuxna
förstå. En historia att leva sig in i för alla åldrar. Det är en familjefilm som kan rekommenderas till hela familjen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: HISTORJÁ – Stygn för Sápmi – en hyllning till konstens magiska kraft

24 mars, 2022 by Rosemari Södergren

HISTORJÁ – Stygn för Sápmi
Betyg 5
Svensk biopremiär 25 mars 2022
Regi Thomas Jackson

En film som borde väcka varenda tittare till insikt om det vägskäl världen står inför. De allra bästa dokumentärerna berättar i sitt fokus på en människa eller händelse om oss alla. Denna skildring är berörande, omskakande, vacker och både skrämmande och hoppfull. Genom att möta samernas historia, skildrat genom en kvinnas ögon förstår vi vad klimathotet innebär för oss alla, för varenda en av oss.

Vi får möta den samiska konstnären Britta Marakatt-Labba. För några år sedan svar hon utvald för att visa ett verk på på Documenta i Kassel, en av den internationella konstscenens mest inflytelserika plattforma. Hennes konstverk var ett 24 meter långt broderat verk över samernas historia. Verket var så starkt och många i publiken började gråta. Över en natt blev Britta Marakatt-Labba en av Sveriges mest eftersökta konstnärer. Under våren 2022 är hon också aktuell som uttagen i Venedig-biennalens huvudutställning.

När jag läste informationen om denna dokumentär tänkte jag att den kunde vara intressant men den är så oändligt mycket mer. Den talar till djupet inom oss och den handlar både om mänsklighetens existens, om baksidan av vad västvärldens fixering vid industri och välfärd, hur västvärlden både skövlar natur och djur och tar bort kultur från människor. I filmen får vi se filmklipp från när den svenska och norska staten i 1900-talets början tvångsförflyttade samer. Vi får se hur samiska kvinnor av kristendomens kyrkor förbjöds att ha sina huvudbonader då dessa ansågs hylla djävulen, vi får se hur den svenska staten skövlat och förstört de samiska religiösa platserna. Jag förmodar att det är den sekulariserade svenska inställningen som totalt är blind för andra gruppers religion och kultur. Då den sekulariserade västerländska kulturen mest av allt tillber kommers och välfärds i så snabb tillväxttakt som möjligt så finns det ingen förståelse för andra värderingar.

Denna dokumentär berättar rakt på sak och tydligt om hur samer på en mängd olika sätt fråntagits sin rätt att existera som egen kultur. Det kanske går att delvis rätta till men lika allvarligt är hur samernas rennäring i grunden hotas av den globala klimatkrisen. Och det är inte bara samernas rennäring som hotas – världen över hotas andra folk som lever närmare naturen och detta kommer ganska snart att påverka allas våra liv.

Utöver filmens viktiga ämne om klimathotet och förtrycket av samerna är filmen en underbar hyllning till konst. Britta Marakatt-Labbas broderade verk är helt underbara och de. förmedlar både kritik av samhället men den ger också en inblick i magi och mystik och visar på konstens fantastiska kraft att tala till oss på djupet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Helsingborgs stadsteater sätter upp Amadeus tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester

23 mars, 2022 by Redaktionen

Salieri, Constanze och Mozart gestaltade av Björn Kjellman, Karin Li Körsbärsdal och Einar Bredefeldt. Foto: Emmalisa Pauly.

Helsingborgs stadsteater sätter upp Amadeus tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester.

Ett pressmeddelande berättar:
Det blir en maffig kostymfest med ensemble och musiker i högform när Helsingborgs stadsteater sätter upp Amadeus i samarbete med Helsingborgs Symfoniorkester. I föreställningen gör Björn Kjellman rollen som hovkompositören Salieri som sliter med sin relation till den unge, genialiske Mozart, spelad av Einar Bredefeldt. Premiär 25 mars.

När Miloš Formans ”Amadeus” gick upp på biograferna 1984 fick Wolfgang Amadeus Mozart nya fans världen över. Liksom filmen, skruvas Helsingborgs stadsteaters version upp med hjälp av en stor ensemble, häftiga kostymer och mycket humor. Björn Kjellman spelar rollen som Salieri, Einar Bredefeldt den unge Mozart och Karin Li Körsbärsdal gör rollen som Constanze.

För allra första gången kan publiken uppleva ”Amadeus” med en symfoniorkester på scen. Att ”Amadeus”-musiken framförs live med en så stor orkester på scen är unikt, vanligtvis görs pjäsen med förinspelad musik eller bara några få musiker. Läs en intervju med dirigenten Jakob Hultberg här>

Scenografin återspeglar 1700-talet med guld, klassiskt teatermåleri, överdådiga kulisser, färgstarka kostymer och haute couture. Läs en intervju med scenografen Helle Damgård här>

Om föreställningen
Salieri hatar Mozart. Han står inte ut med den unge konkurrentens framgångar. Inte heller med hans bortskämda, stökiga stil och utsvävningar som går stick i stäv med alla ideal. Ändå kan han inte låta bli att i hemlighet beundra honom. För den gudfruktige Salieri hör Herrens röst genom Mozarts underbara musik. Driven av missunnsamhet och ilska, ackompanjerad av musikhistoriens allra vackraste toner, gör Salieri upp med Gud och släpper taget om sina principer för att kunna krossa sin rival. Hur långt kan avundsjuka driva en människa?

Amadeus ingår i Helsingborgs stadsteaters 100-årsfirande och spelas på Storan 25 mars till 12 maj.

På scen: Einar Bredefeldt, Nils Dernevik, Jörgen Düberg, Nils Gustén, Björn Kjellman, Karin Li Körsbärsdal, Folke Narin, Robert Olofsson, Julia Ojansivu, Ulla Tylén samt Helsingborgs Symfoniorkester,

Av: Peter Shaffer
Regi: Carl Johan Karlson
Scenografi och kostym: Helle Damgård
Dramaturg: Hanna Nygren
Ljusdesign: Jonas Bøgh
Koreograf: Melker Sörensen
Dirigent: Jakob Hultberg

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Helsingborgs stadsteater, Helsingborgs stadsteater sätter upp Amadeus tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester

Filmrecension: Ambulance – ingen nerv, ingen intensitet

23 mars, 2022 by Elis Holmström

Ambulance
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 mars 2022
Regi Michael Bay

Michael Bay har härmed blivit ett adjektiv. Som en stor anhängare och beundrare av kvalitativ actionfilm så skär det i hjärtat när biopubliken tvingas uthärda kategoriskt skräp som Ambulance. Sedan Bay sjösatte Transformers så har han grävt ett alltmer ödesdigert hål för sig själv. Varken Armageddon eller The Rock kan klassas som obestridd kvalitetsfilm, men i jämförelse med det Bay levererat de senaste årtiondena så framstår dessa filmer som en gåva från gud.

Ambulance bygger på en oansenlig dansk film med samma namn, det borde i praktiken gett Bay vissa riktlinjer. Det är som att misslyckas med en målarbok avsedd för barn där det enda kravet är att hålla sig innanför de tydligt markerade linjerna.

Tragiskt nog för Bay så kan inte ens en remake genomföras någotsånär korrekt. I de inledande sekunderna så finns det mikroskopiska spår som antyder att berättelsen kan ha en viss potential. Det amerikanska sjukvårdssystemet får en rejäl känga och det känns aningen mer hjärtligt än brukligt för Bay. Denna potentiellt intressanta intrig genomförs dock med gnisslande tänder, att bygga upp någon form av empati för filmens protagonister verkar inte alls intressera Bay. Och så fort det är slut med petitesser som logiskt berättade eller ens drägliga karaktärer så inleds en fullkomlig massaker som lämnar publiken och filmmediet tom till kropp och själ. Det är faktiskt så pass erbarmligt att det är svårt att veta var man skall börja dissikera det hela.

Att se Ambulance är lika plågsamt som en rotfyllning utan bedövning, alltifrån ett patetiskt bankrån som försöker efterapa Michael Manns Heat till personregin är så pass gräsligt att det knappt går att tänka på utan att drabbas av allvarliga men för livet. Kuppen som sådan är ett skämt, flera gånger om så försöker Bay på en rad olika desperata sätt demonstrera vilka kriminella genier som vi har att göra med. Jag kan inte tänka mig några mer patetiska brottslingar än de som visas upp här, Jönssonligan har genomfört trovärdigare stötar än vad som förekommer här.

Tyvärr så slutar inte fiaskot här. De resterande två timmarna ägnas åt en evighetslång biljakt som vill vara en hybrid mellan Speed och Mad Max Fury Road men som inte ens klarar av att efterlikna en såsig version av Flåklypa Grand Prix. Denna gräsliga jakt kantas av ett stort antal explosioner, bilar som voltar och en helt obegriplig logik. Dessutom så har Bay blivit tokig i att fotografera med drönare och ger oss en rad bisarra kameravinklar som orsakar yrsel.

En actionfilm har rätt att bortse från logik och sans, Michael Bay utmanar dock alla tidigare extremfall. Efter ett tag kan man fråga sig varför Jake Gyllenhaal och Yahya Abdul-Mateen II inte ringer till Han Solo och ber om en resa till galaxens utkant med Millenium Falcon, det hade varit enklare att smälta än något som presenteras här. Vart man än tittar så väntar något förfärligt, spänningsmomenten är totalt impotenta då Bay inte kan skapa någon nerv eller intensitet, filmens patos är så pass banalt att man kan fråga sig om det är ett tidigt aprilskämt. Och givetvis så kan Bay inte undvika att kasta in lite ”härlig” xenofobi och porträttera varenda latinamerikan som flottiga äckel som mördar lika lätt som de förtär en taco. Lägg till uruselt skådespel och humor som är lika låg som Döda havet så är det som upplagt för en grotesk filmupplevelse som måste undvikas till varje pris.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 421
  • Sida 422
  • Sida 423
  • Sida 424
  • Sida 425
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in