Ambulance
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 mars 2022
Regi Michael Bay
Michael Bay har härmed blivit ett adjektiv. Som en stor anhängare och beundrare av kvalitativ actionfilm så skär det i hjärtat när biopubliken tvingas uthärda kategoriskt skräp som Ambulance. Sedan Bay sjösatte Transformers så har han grävt ett alltmer ödesdigert hål för sig själv. Varken Armageddon eller The Rock kan klassas som obestridd kvalitetsfilm, men i jämförelse med det Bay levererat de senaste årtiondena så framstår dessa filmer som en gåva från gud.
Ambulance bygger på en oansenlig dansk film med samma namn, det borde i praktiken gett Bay vissa riktlinjer. Det är som att misslyckas med en målarbok avsedd för barn där det enda kravet är att hålla sig innanför de tydligt markerade linjerna.
Tragiskt nog för Bay så kan inte ens en remake genomföras någotsånär korrekt. I de inledande sekunderna så finns det mikroskopiska spår som antyder att berättelsen kan ha en viss potential. Det amerikanska sjukvårdssystemet får en rejäl känga och det känns aningen mer hjärtligt än brukligt för Bay. Denna potentiellt intressanta intrig genomförs dock med gnisslande tänder, att bygga upp någon form av empati för filmens protagonister verkar inte alls intressera Bay. Och så fort det är slut med petitesser som logiskt berättade eller ens drägliga karaktärer så inleds en fullkomlig massaker som lämnar publiken och filmmediet tom till kropp och själ. Det är faktiskt så pass erbarmligt att det är svårt att veta var man skall börja dissikera det hela.
Att se Ambulance är lika plågsamt som en rotfyllning utan bedövning, alltifrån ett patetiskt bankrån som försöker efterapa Michael Manns Heat till personregin är så pass gräsligt att det knappt går att tänka på utan att drabbas av allvarliga men för livet. Kuppen som sådan är ett skämt, flera gånger om så försöker Bay på en rad olika desperata sätt demonstrera vilka kriminella genier som vi har att göra med. Jag kan inte tänka mig några mer patetiska brottslingar än de som visas upp här, Jönssonligan har genomfört trovärdigare stötar än vad som förekommer här.
Tyvärr så slutar inte fiaskot här. De resterande två timmarna ägnas åt en evighetslång biljakt som vill vara en hybrid mellan Speed och Mad Max Fury Road men som inte ens klarar av att efterlikna en såsig version av Flåklypa Grand Prix. Denna gräsliga jakt kantas av ett stort antal explosioner, bilar som voltar och en helt obegriplig logik. Dessutom så har Bay blivit tokig i att fotografera med drönare och ger oss en rad bisarra kameravinklar som orsakar yrsel.
En actionfilm har rätt att bortse från logik och sans, Michael Bay utmanar dock alla tidigare extremfall. Efter ett tag kan man fråga sig varför Jake Gyllenhaal och Yahya Abdul-Mateen II inte ringer till Han Solo och ber om en resa till galaxens utkant med Millenium Falcon, det hade varit enklare att smälta än något som presenteras här. Vart man än tittar så väntar något förfärligt, spänningsmomenten är totalt impotenta då Bay inte kan skapa någon nerv eller intensitet, filmens patos är så pass banalt att man kan fråga sig om det är ett tidigt aprilskämt. Och givetvis så kan Bay inte undvika att kasta in lite ”härlig” xenofobi och porträttera varenda latinamerikan som flottiga äckel som mördar lika lätt som de förtär en taco. Lägg till uruselt skådespel och humor som är lika låg som Döda havet så är det som upplagt för en grotesk filmupplevelse som måste undvikas till varje pris.