• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Tre svenska regissörer tävlar om Guldpalmen

14 april, 2022 by Redaktionen

Två svenska filmer tävlar i Cannes: Boy From Heaven av Tarik Saleh (ovan) och Triangle of Sadness av Ruben Östlund. Foto: Atmo Film och Plattform Film.

Tre svenska regissörer tävlar om Guldpalmen. Tarik Saleh med Boy from Heaven, Ruben Östlund med Triangle of Sadness, samt Ali Abbasi med danska Holy Spider, samproducerad med bland andra Sverige.

Ett pressmeddelande berättar_
Boy From Heaven av Tarik Saleh
Fiskarpojken Adam erbjuds den nästan ouppnåeliga möjligheten att studera vid Al-Azhar universitetet i Kairo, Sunnimuslimernas absoluta maktcentrum i världen. Kort efter hans ankomst till Kairo avlider hastigt universitetets överhuvud, Shejk Al-Azhar och Adam kastas ofrivilligt in i en brutal maktkamp mellan den religiösa och politiska eliten i dagens Egypten.

I rollen som Adam återfinns Tawfeek Barhon och som Ibrahim Fares Fares. I övriga roller: Mohammad Bakri, Makram J. Khoury, Mehdi Dehbi m fl.

Triangle of Sadness av Ruben Östlund
Triangle of Sadness är en samtidssatir som genom modellparet Carl (Harris Dickson) och Yaya (Charlbi Dean), tar avstamp i modevärldens finrum, fortsätter på en lyxyacht tillsammans med miljonärer, vänliga vapenhandlare och en marxistisk sjökapten (Woody Harrelson) och slutar på en öde ö där hierarkierna i kampen om överlevnad vänds upp och ned.
Förutom ovan nämnda skådespelare finns också Zlatko Buric, Vicki Berlin, Henrik Dorsin m fl i rollistan.

Holy Spider av Ali Abbasi
En journalist bestämmer sig för att undersöka seriemorden på prostituerade kvinnor i den heliga staden Mashhad. Det blir en jakt på mördaren – The Spider Killer – som hävdar att han städar gatorna från syndare. Filmen är en dansk-tysk-fransk-svensk samproduktion.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Mothering Sunday – en klassisk film med kvalitet

13 april, 2022 by Birgitta Komaki

Mothering Sunday
Betyg 4
Svensk premiär 14 april 2022
Regi Eva Husson

Ljuvlig engelsk historia

På Mothering Sunday får alla husor ledigt för att besöka sina mödrar. Men Jane Fairchild är föräldralös och har ingen att besöka. Hon har den fulla friheten en hel dag och hennes husbonde, herr Niven är avundsjuk på hennes frihet denna enda dag på året. Att hon har ett förhållande sedan 7 år med grannsonen Paul är det ingen som vet.
Paul som just denna dag måste förlova sig för att trygga familjens framtid.

Filmen baseras på boken Mödrarnas söndag av Graham Swift och Alice Birch har utvecklat historien i sitt manus med ett extra kapitel.

En brittisk film med självklar klass. Med noggranna detaljer och eftertänksam handling.En romantisk historia med sinnliga sexscener men framför allt en intimitet i dialogen. Med repliker som ” Jag skulle kunna berätta alla mina hemligheter för dig.” Och en naken Jane som vandrar runt i ett slott är spännande. En film som visar överklass och sällskapsliv och sorgen över stupade söner likväl som kärlek . ’Utan stora åthävor är filmen intressant och man grips av Janes öde. Sista delen av filmen känns som en något avvikande del och magin sjunker.

Med ett batteri av bra skådespelare Odessa Young, Josh O’Connor, Olivia Colman och främst Colin Firth blir det en klassisk film med kvalitet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Kärlek på svenska

12 april, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Kärlek på svenska
Betyg 4
Premiär 24 april 2022 på SVT Play
Visas 28 april SVT1 20:00
Regi Staffan Julén

Vad är kärlek? Det finns hur mycket som helst att fundera kring ordet ”kärlek”. Regissören Staffan Julén låter olika människor i olika åldrar berätta om vad det tänker och känner kring kärlek – och han är också mycket öppen och berättar sin egen bakgrund, om sin uppväxt och om hur det påverkat honom till den han är idag. Eller inte påverkat, det kan nog bara han själv avgöra.

Kärlek på svenska är underbar dokumentär som tar upp ett de allra viktigaste ämnena för oss människor. Filmen är knappt en timme och för min del hade den kunnat vara dubbelt så långt. Jag lyssnar, tänker och känner, ställer mig själv och mitt liv i förhållande till vad de intervjuade berättar om sig. Kärlek på svenska gör precis det vi vill att bra kultur ska göra: det får att ta tänka, känna, ta ställning, fundera.

Kärlek på svenska är en fristående fortsättning på dokumentären ”Lyubov – kärlek på ryska” som Staffan Julén gjorde tillsammans med nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj 2017. I denna nya dokumentär gör Staffan Julén en resa genom Sverige och får ta del av människors starka berättelser om kärlek.

De människor som är med är beundransvärda. Att kunna sitta ned fram en kamera eller stå upp och prata om sina innersta tankar och upplevelser kring kärlek, det är starkt. Det kan märker är att det allra flera sätter likhetstecken mellan ordet kärlek och betydelsen ”relation till en särskilt älskad person”. För mig är kärlek ett mycket vidare begrepp. Kärlek handlar för mig om relation till sig själv och sina engagemang lika mycket som till andra varelser. Och för mig är det som binder mig samman med våra två hundar en viktig kärlek. Kärlek är att göra något ganska fullt ut, tänker jag. Att göra något helt naturligt, som att vara ett med något eller någon, eller några. Kärlek är för mig inte alls samma sak som passion eller förälskelse eller vänskap. Kärlek kan finnas i allt det men är inte nödvändigtvis inte samma sak.

Men nu breder jag ju ut mina tankar kring vad kärlek. Och det är precis vad denna underbara dokumentär får oss att göra: vi börjar fundera och känna efter vad kärlek är för oss.

Människorna som är med i filmen är så fascinerande och jag skulle gärna sitta ned och dricka te en kväll med var och en och prata i timmar, lyssna på dem och ställa frågor. Flera av dem har berättelser som utan tvekan skulle kunna fungera som en grund för att skriva ett manus till en längre film.

SVT skriver om Kärlek på svenska:
Kärleken är allt! Som en vind, som ögonblicket av skratt med en döende mamma, som lyckoruset på grusvägen hem, som saknad efter någon som funnits eller ännu inte dykt upp i ens liv, som tryggheten i ett svek – uttrycken är oändliga i Staffan Juléns förtroliga film ”Kärlek på svenska”. En varm och omtumlande resa genom vardagen från Karesuando i norr till Ystad i söder över åldrar, kön och nationaliteter.

Det är väl uttryckt, jag kan skriva under på det.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till en annan svenska dokumentär, Kärlek & skilsmässa av e Maud Nycander som handlar om ett medelålders par som separerar efter att ha varit tillsammans i 25 och har tre mer eller mindre vuxna barn. Den dokumentären går på svenska biografer just nu. Som titeln anger tar dem mer upp tankar och känslor kring en separation. Men det är också en del av kärlek, att lämna varandra. Vi kan lämna eller förlora en kärleksrelation på flera sätt.

I Kärlek på svenska finns det också några vars stora kärlek dött och de berättar om sorgen. Styrkan i Kärlek på svenska är att filmen trots att den inte väjer för mörker och sorg ändå har en ljus positiv, ja helt kärleksfull, ton som vibrerar igenom hela filmen. En kärlek som alla intervjuade på olika sätt strålar av men också en stark medkänsla, nyfikenhet och engagemang från regissörens sida som lyfter fram dessa människor på ett så respektfullt sätt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Trivsam romantisk stämning med udd – Anders Boson kvartett på Unity

11 april, 2022 by Mats Hallberg

Fastén – Westman – Boson – Rantala foto från Anders Bosons facebooksida

8-9/4 2022

Unity i Göteborg

Senaste åren har jag haft förmånen att höra konstellationer där Anders Boson är ett nav, både live och på skiva. Sista hand i studio har lagts på ny skiva där berömd ljuddesigner skapat bästa möjliga förutsättningar. Boson är socionom, men också skivbolagsman, låtskrivare, vokalist och musiker. Han övar ofta ett par timmar per dag. Karriären har gått från själfull mjukpop till ett mer jazzorienterat sound. Anders Boson Jazz Ensemble erhöll hedrande vitsord för skivan Kärleken (4+ i Kulturbloggen), definierad som ett drömprojekt. I helgen genomförde hans kvartett fyra konserter på populära Unity. Jag bevistade den andra, fick som uppvärmning ett givande samtal med denne timide artist som har flera bollar i luften.

Förutom Boson på trumpet och sång hördes den i sammanhanget omistlige Simon Westman på piano, Unity´s förmodligen flitigaste kontrabasist Olli Rantala samt blixtinkallade Erik Fastén på trummor. Man öppnar med Världen utanför, en romantisk låt som sätter standarden. Vi sugs in i en bitterljuv väv präglad av ett dröjande anslag och sofistikerad klangvärld. Förvisso en generalisering som några gånger motbevisas. Överlag kan ändå påstås att det är behagligt utan att vara varken utslätat eller mesigt.

Fastén levererar lagom ettrig puls inklusive ett lite ”off topic-solo” och Westman ger sig iväg på melodisk utflykt, medan trumpetaren i centrum bjuder på lika soft som distinkt sound. Se där en ögonblicksbild antecknad i stunden under spelningens inledningsskede. Pregnanta basgångar både understödde och drev på. Ljudet var okej men långt ifrån perfekt. Just Olli Rantalas instrument lät tämligen murrigt till och från.

Scenen fotad av Anders Boson

I en grym galen värld inbegripet en inhemsk ohållbar situation, kan Bosons musik te sig som ett trösterikt motmedel. När jag ser dig tolkar Equinox av John Coltrane på ett sådant betagande vis att superlativ á la mästerverk känns befogat. Blues i moll omvandlad till vemodig popjazz omsluter i en anda av Bo Kaspers. I framkant existerar pianistens utsökta dekorationer. Den finske till Göteborg utflyttade superbasisten nöjer sig inte med att enbart utgöra understöd, utan träder fram ett par gånger på egen hand. Uppiggande!

Sången och de fragmentariskt visuella texterna är ett kapitel för sig. Mysfaktorn är påtaglig, ingenting skaver. Det handlar om att fånga dagen, värdesätta och uppskatta tillvaron. Röstens pockande, vänliga framtoning har ingen direkt motsvarighet i landet. En svensk korsning mellan Chet Baker och Johnny Hartman (bland annat förknippad med soundtracket till Broarna i Madison County) får bli min oprecisa jämförelse.

Vidare märks i ett lagom långt program låt tillägnad Lars Jansson, bossa-stuk i I Will Remember (första egna singeln från 2010), sugande subtila Bluesen, i repertoaren kongeniala Love Is Stronger Than Pride samt titellåten från Kärleken. I melodin från 2010 briljerar Westman snyggt uppbackad av rytmsektionen. Ömsint är bara förnamnet när Boson och medmusiker levererar. I Bluesen är det bara att åka med när skönt hängande struktur uppstår. Fulländad harmonik toppas av vackra fraser på blås. Noterar ett underbart stick i den lena 80-tals hitten signerad Sade. Och lyriskt anstrukna titellåt har något meditativt över sig, broderas på sedvanligt jazzmanér ut, när mer opolerad attityd bryter igenom.

Är med om ett mycket trevligt gig som sprider glädje och tillstånd av frid, genom att prioritera ljuvliga melodier och självständig estetik.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Mästerliga melodimakare i vinnande koncept – Fröken Elvis på Stora Teatern

10 april, 2022 by Mats Hallberg

foto Lennart Mårtensson

Stora Teatern i Göteborg

7/4 2022

Fröken Elvis har producerat tre fullängdare, varav två recenserats här i positiva ordalag. Dessa har följts upp av bejublade turnéer i landet. Hörde dem live nu för tredje gången. Aktuella turnén har rubriken Fröken Elvis & Giganterna – lanserad i termer av svängiga arrangemang, humor, värme, lite allvar och en uppsjö av instrument. Finns givetvis full täckning för innehållsdeklarationen.

Liveupplagan av en genommusikalisk grupp bestod av Camilla Fritzén på sång till mestadels egna texter, Lisa Bodelius på trombon jämte en mängd andra instrument, kontrabasist Sanna Andersson som också alternerar som den multiinstrumentalist hon är, trumslagare Sofia Tåhlin samt Christoffer Schoug trakterandes akustisk gitarr och elpiano. Mycket och fin stämsång ingår i deras signum, vilket innebär att Fritzén får utmärkt assistans av instrumentalisterna. Och följdriktigt avslutas med stämningsfull a cappella från samtliga stående i formation – If I Can Dream skriven för en tv-julshow.

Beteckningen Giganter syftar på den skara vi i väst anser vara de främsta, mest klassiska tonsättarna. Till Bach & Co vände sig Fröken Elvis för inspiration när de stötte på patrull, inte fick rättigheter till alster av exempelvis Dolly Parton eller Bruce Springsteen. Ibland tolkas tämligen troget, fast oftast genom hisnande arr känns förlagan knappt igen. Att inget stråkinstrument förekommer och att det är sparsamt med spel på klaviatur, bidrar självfallet till intrycket. Istället spelar både Lisa Bodelius och Sanna Andersson dragspel, den senast nämnde också munspel samt att cajon används i ett par melodier. Detta som exempel på för klassisk musik atypiska instrument. Gruppen är enastående på att arrangera om och sätta svenska fyndiga texter till befintlig musik. Och dessutom komplettera genom att skriva egna bärkraftiga original.

foto Christoffer Schoug – från Fröken Elvis fb-sida

Väldigt nöjd publik som borde varit större får cirka hundra minuters välljudande konsert inklusive paus. Ska poängteras att ljudet är ypperligt. Ribban läggs upp omgående på hög höjd i och med en raffinerad version av successivt stegrande Bolero. Fritzén anpassar sången med finemang till den utmanande rytmiken, vilken förtjänstfullt accentueras av trumslagare Tåhlin. Efter pampiga öppningen omsvängning till melankoli. Dels gruppens försvenskning av Suspicoius Mind, dels stycke ur Svansjön med trombonintro och underfundig text av David Shutrick. Deras fria tolkning av Tjajkovskij utgör ett av krönen under en föreställning som utstrålar glädje och hoppfullhet.

Vaggvisan Air existerar mjukt inbäddad i en klok text om klimatet. Für Elise har i deras tappning blivit Aldrig nöjd, en singel med underfundigt kul text över en stompig rytm. Lika nydanande som Chopin-komposition framförd på bestick och cajon respektive Ave Maria med slingrande vig sång i en ballad utifrån önskan om ett liv i gemenskap.

Det uppmanas till allsång i refrängen på vad som ursprungligen är Can´t Help Falling In Love. Värmande energivågor kommuniceras när det visar sig att publiken sannerligen går in för uppgiften, tar ton beundransvärt väl. Även om tyngdpunkten ligger på de stora tonsättarna, stoppas flera egna bärkraftiga nummer in i repertoaren. Och självfallet serveras Elvis-medley i olika tempon. Ömsinta melankolikerna tuffar stundom till sig. Kör på med funkiga rytmer och sugande beat, exempelvis i Leverera, Jag vill bara dansa samt Nattens drottning (Mozart). Man drar sig inte heller för smäktande ballader, suggestiva emotioner eller att bjuda på solon med virtuos touch. På en konsert med kvintetten garanteras pluralism. I betongen (In The Ghetto) måste absolut anses som en annan av höjdpunkterna.

Även med delvis nya medlemmar på scen är kvintetten oerhört tajt i sin organiska, ytterst töjbara formel. Instrumentbyten är legio för duktiga instrumentalister, likaså stämsången och sensationellt begåvade arr och dito texter. Allt bildar en noggrant planerad helhet inklusive feministiska budskap i uppdelade mellansnack, val av musik i högtalarna samt det långa förspelet som byggde upp vår förväntan. Fröken Elvis lovade att komma tillbaka till Göteborg i juletid.

Arkiverad under: Musik, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 415
  • Sida 416
  • Sida 417
  • Sida 418
  • Sida 419
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in