• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Dreaming Walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel – den segaste filmen jag sett på länge

28 juni, 2022 by Rosemari Södergren

Dreaming Walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel
Betyg 1
Svensk biopremiär 12 augusti 2022
Regi Amélie van Elmbt & Maya Duverdier

Ur filmdistributörens beskrivning av filmen:
De har alla bott där: Patti Smith, Jim Morrison, Robert Mapplethorpe, Dylan Thomas, Bob Dylan, Janis Joplin, Jimi Hendrix och många fler. Det legendariska Chelsea Hotel har varit en fristad för konstnärer och artister i över ett århundrade. Men nu är det över. Konsten poesin och de goda vibrationerna av en svunnen subkultur som är etsad i väggarna är snart ett minne blott. Renoveringen till lyxhotell har pågått i över nio år, men fortfarande biter sig några av de som haft hotellet som sin permanenta bostad sedan 60-talet kvar. De är envisa och excentriska, tar sig fram mellan byggnadsställningarna, numera med rullator, och får plötsliga infall att bjuda upp byggjobbarna till dans.

Den beskrivningen låter väl oerhört lockande? Jag kände starkt att den måste jag se. Men jag blev djupt besviken. Denna dokumentära film spretar och gör ingen på djupet. Den nuddar vid att några gäster vägrat flytta och kämpar för att få rätt att bo kvar. Men vi får inte reda på mer. Inget konkret om hur de kan få bo kvar efter renovering.
Vad är tanken med denna dokumentära film, egentligen? Någon hyllning till Chelsea Hotel är det inte egentligen. Är det ett försvar för de gäster som vägrar flytta? Är syftet att vi ska tycka synd om att de kanske måste flytta efter att ha bott på hotellet i 35 eller 40 år. Livet är ju till sin grundnatur föränderligt. Ingenting varar för evigt och det är riktigt sorgligt när människor lever kvar i det förflutna. Men någon existentiell frågeställning tycks regissörerna inte heller haft som målsättning att ställa.

Vad gjorde Chelsea Hotel så mytomspunnet och så kultförklarat? Den enda tillstymmelse till förklaring vi får är att det var en plats för droger, droghandlare och horor, som någon uttrycker det i filmen. Jag tycker filmskaparna missat en massa annat. Ja det var mycket droger bland de konstnärer och artister som hängde på Chelsea Hotel men det var mycket annat också.

Filmens enda positiva del är att några av de äldre boende när vi får möta dem närmare är spännande personligheter som varit dansare eller fotografer och skapat mycket. Men allt detta skildras oerhört sentimentalt. Bakom varje äldre människa finns ju en person som en gång var ung – och varje äldre människa kan ha något intressant att upptäcka. Utan tvekan. Men det räcker inte för att göra denna film värd att ägna tid åt, tänker jag. Jag fick tvinga mig att se klart den. Det var länge sedan jag tyckte en film var så seg och så intetsägande och så spretig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Elvis

27 juni, 2022 by Birgitta Komaki

Elvis
Betyg 3
Svensk premiär 29 juni 2022
Regi Baz Luhrmann

Filmen om Elvis är en film om hans enastående popularitet och många hits. Otaliga är
de sånger som blivit legendariska och de personer som kopierat Elvis. Han blev en stjärna under sin livstid och kanske ännu mer efter sin död. Men filmen om Elvis är lika mycket filmen om Överste Tom Parker som blev hans manager och vägledare.
Parker med ett förflutet som tivolidirektör och näsa för affärer blir en manager som
mest ser till sina egna intressen. För den enkla grabb som Elvis är från början tar det tid att genomskåda sin manipulativa manager. Hans försök att frigöra sig från Parker misslyckas ofta och han blir fast i Parkers nät.

Austin Butler som Elvis är vacker och ung från början till slutet. Hos honom ligger viljan till revolt nära och han lyckas ibland. Det är då publiken älskar honom och kvinnorna skriker. I motsats till honom ger Tom Hanks som Tom Parker bilden av medelåldern där glöden har slocknat och pengar är drivmedlet.

USA är ett land med stora motsättningar. 1963 skjuts John Kennedy, 1968 Bobby Kennedy och Martin Luther King samma år. Många predikar om segregation och religion. De svartas musik anses osedlig. Samtidigt blir Blues, Gospel och Soul för Elvis inkörsporten till musiken. Med sin rock and roll , sitt oljiga hår, rosa kostymer och framför allt sitt vickande anses han störa moralen. Han blir en smakbit av förbjuden frukt i det bigotta USA.

Regissören Luhrman berättar om Elvis karriär från han slår igenom till hans död vid 42 års ålder. Han rör vid hans barndom, ungdom, äktenskap och försök till revolt. Men främst skildrar han den komplicerade relationen till Tom Parker.

Det går snabbt, det är överväldigande och mycket av allt, men det går aldrig på djupet.
Man saknar människan Elvis bakom fasaden. Trots 2 timmar och 40 minuter film
vet man inte mycket om Elvis som person. Styrd av sin religiösa uppväxt, av sin mamma och sin manager. Det hade varit spännande att veta om det fanns mer att berätta eller kanske var han bara en vacker kille med sexig utstrålning. Åtminstone som Överste Parker ser honom. Det är en pampig, rörig film med musik att njuta av och många härliga scener och trots filmens längd blir den inte för lång. Musiken tröttnar man aldrig på och stjärnan Elvis kommer alltid att vara älskad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

25 juni, 2022 by Rosemari Södergren

Filmtjuven
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 juli 2022
Regi Pan Nalin

En vacker indisk hyllning till filmkonsten. Av och till är den förutsägbar och har en hel del inspiration från succéfilm Cinema Paradiiso, men däremellan är denna indiska film både överraskande och unik. Huvudhistorien kretsar kring en pojke, Samay, som för första gången i sist liv får följa med sin familj på en film på bio. Hans pappa är noga att poängtera att det blir både den första och den sista gången, eftersom familjen är av Brahmin-kasten så är film inte något för dem. Enda anledningen att de går denna gång är att det är en religiös film. Samay blir helt fängslad av film och bestämmer sig att han ska bli filmskapare när han är vuxen. Vilket hans pappa hånskrattar åt och förbjuder å det strängaste.

Det kommer aldrig fram i filmen hur gammal Samay är. Han är rätt liten, jag skulle tippa i elva-tolvårsåldern. Han har ett starkt inre driv, det är fascinerande. Mot sin pappas vilja beger h an sig till den slitna biografen och lyckas bli vän med biomaskinisten Fazal. Samay och Fazal gör ett avtal: Samay tar med sin matsäck med den underbar hemlagade maten som hans mamma gjort till Fazal och Samay får sitta i kontrollrummet och se på film. Mat mot film. Jag erkänner att det vattnas i munnen på mig när jag ser maten och när jag ser när mamman lagar mat. Vällagad indisk mat är så god.

En underbar vänskap växer fram mellan Samay och Fazal. Men Samay nöjer sig inte med att se på film. Han får med sin några vänner och de börjar skapa film själva med de metoder som finns tillgängliga för sex småpojkar på indiska landsbygden.

En bihistoria till hyllningen till filmkonst är en inblick i livet på indiska landsbygden och hur rättslösa barn är. Att föräldrar får piska sin barn fullt synligt för omgivningen. Jag blir förskräckt över barns situation världen över och inser att vi till viss del lever i en skyddad bubbla i Sverige. Fast inte helt skyddade här heller, det har varit en del mord på barn i Sverige under senare. Så vi ska inte slå oss för bröstet och tro att vi är bäst.

Jag blir lite konfunderad över Samay och hans vänners ålder. Kan så små barn vara så företagsamma? Det förvånat mig också hur fritt de får springa runt i bygden och att de kan ligga och smyga på en flock lejon och att de kan bygga en hemlig biograf i spökstaden. Eller så är det en berättelse som visar hur livet kan vara för barn på landsbygden Indien.

Oavsett de kritiska funderingarna jag har kring delar av filmens berättelse slår jag ändå fast att i mina ögon är detta en vacker, stark och helt underbar film. Den är fylld av underbar symbolik och det är en ren njutning att sitta ned i nästan två timmar och följa Samay och hans sökande efter ljuset och berättelserna.

För övrigt: Originaltiteln ”Last Film Show” tycker jag, som ofta, är mycket bättre än den svenska titeln.

Filmtjuven är skriven och regisserad av Pan Nalin, vars ”Angry Indian Goddesses” och ”Samsara” också gick på bio i Sverige. Huvudrollen gör av den otroligt charmiga Bhavin Rabari.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Hyllning till filmkonsten, Indien

Djungelboken blir sommarteater i Husby

22 juni, 2022 by Redaktionen

Djungelboken blir sommarteater i Husby, berättar ett pressmeddelande:

Efter två års uppehåll av sommarteater samlar nu Mittiprickteatern sommarjobbande ungdomar och barn från området Rinkeby Kista samt skådespelare och musiker från teatern och skapar sommarteater i Husby.

Cleo Boman har väldigt fritt efter Rudyard Kiplings bok Djungelboken skapat en spännande och fantasifull vandringsberättelse som vänder sig till barn från fem år och deras familjer och till alla som kommer.

Samtliga speltider
28-29 juni kl 13 & 17
1 juli kl 17
4-8 juli kl 17

Medverkande
Av: väldigt fritt efter Rudyard Kiplings bok
Översättning, bearbetning & regi: Cleo Boman
Scenografi & kostym: Sara Kander
Koreografi: Helena Lambert
Musik: Mats Karlssom
Medverkande: Cleo Boman, Jacob Björnstedt, Jose William Esteban Velasquez Cristancho, Lennart Gustafsson, Anna-Karin Håkansson, Helena Lambert, Max Mori, Malte Munkesjö, Magnus Munkesjö, Rolf S. Nielsen, Mats Karlsson, Alma Swahn, Anton Varis och Kerstin “Piglet” Wikström samt barn och ungdomar från Kista-Rinkeby

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Dansfilmen The Source får världspremiär på Bergmanveckan

21 juni, 2022 by Redaktionen

Aloun Marchal i The Source. Foto: Adam Nilsson.

I år skulle Sven Nykvist ha fyllt 100 år. Nykvist filmade inte mindre än 24 av Ingmar Bergmans filmer bland annat dansfilmen De fördömda kvinnornas dans. Bergmanveckan uppmärksammar deras samarbete genom festivaltemat Better Together – Celebrating Sven Nykvist and The Magic of Creative Partnerships. Som del av detta jubileum blir det världspremiär av dansfilmen The Source skapad i samarbete mellan Gilda Stillbäck, koreograf och Sofia Norlin, filmregissör. Med fokus på rörelse, ljus och skugga är The Source filmad på svartvit film, 16 mm, delvis med den kamera Nykvist använde då han filmade Bergmans Scener ur ett äktenskap, 1973.

Ett pressmeddelande berättar:
The Source är ett konstnärligt forskningsprojekt i mötet mellan danskonst, filmkonst och nykomponerad musik. Visionen har varit att skapa en filmisk dansfilm, en fiktiv bilddikt vars språk är rörelse och musik. Kamp, hopp och återfödelse är de teman som undersökts fysiskt, rytmiskt, visuellt och vävts samman till en apokalyptisk historia om revolt genom generationer.

Gilda Stillbäck, koreograf/regissör och Sofia Norlin, filmregissör har samarbetat tätt med filmens gestaltning. Scener, handling, dramaturgi och rytm har växt fram i en organisk process i vilken filmfotografen Adam Nilsson även ingått.

– Det är ovanligt att fota dansfilm på svartvit film och dessutom med en äldre filmkamera. Sven Nykvist och Ingmar Bergman gjorde 1967 en svartvit dansfilm i samarbete med koreografen Donya Feuer. Filmen har inspirerat oss i vårt arbete med rörelse, ljus och skugga, säger Gilda Stillbäck.

The Source har skapats och filmats på Alvastra cistercienskloster i Ödeshög grundat 1143 av franska munkar. I filmen medverkar nio dansare och tretton statister i olika åldrar.

– I filmen syns tre generationer. De äldre är som förfäder, eller som en äldre version av dansarna och barnen som deras yngre version, eller framtidens barn. I Alvastra klosterruin upptäckte vi ett vattensystem skapat av munkarna på 1100-talet. Källan blev en naturlig del av berättelsen, säger Sofia Norlin.

Bergmanveckan, 28 juni – 2 juli, på Fårö är en årlig festival tillägnad Bergman och hans konstnärskap, med fem dagar fyllda av film, samtal, teater, musik och föreläsningar. Förutom premiärvisningen av The Source med efterföljande samtal håller Gilda Stillbäck och Sofia Norlin även i en dansfilmworkshop under veckan.

The Source har världspremiär 30 juni, 18:30, i Bergmancentrets biograf, Fårö

Arkiverad under: Dans, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 401
  • Sida 402
  • Sida 403
  • Sida 404
  • Sida 405
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in