• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Nope – Jordan Peeles uppföljare till Get Out och Us vill för mycket för sitt eget bästa

11 augusti, 2022 by Jonatan Södergren

Nope
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2022
Regi Jordan Peele
I rollerna Steven Yeun, Keke Palmer, Daniel Kaluuya, Michael Wincott, Terry Notary m fl.

Jordan Peele är tillbaka med sin tredje film efter kritikersuccéerna Get Out (2017) och Us (2019). Nope är en kreativ film, för att inte säga bitvis banbrytande, men jag lämnar ändå biosalongen med en blandad upplevelse. Första timmen känns det som att filmen inte riktigt kan bestämma sig för vad den vill vara för film, som att den fastnar i att vilja säga för mycket på en och samma gång, för att sedan mynna ut i en spektakulär andra hälft. Jag frågar mig själv om den långdragna inledningen var nödvändig för att bygga upp karaktärerna och handlingen, men jag är osäker.
Det rör sig någonstans mitt emellan sci-fi och skräck. Filmen handlar om en svart familj som tränat upp hästar för Hollywood i flera generationer. Familjens patriark dör redan i öppningsscenen efter att ett föremål som troligtvis fallit från ett flygplan träffar honom. Vi får istället lära känna hans två barn, OJ (spelad av Jordan Peele-favoriten Daniel Kaluuya) och hans mer karismatiska syster Emerald (Keke Palmer imponerar i denna roll). De börjar snart misstänka att något övernaturligt är i görningen och bestämmer sig för att försöka filma detta övernaturliga fenomen.
I ett av filmens sidospår ser vi Oscars-nominerade Steven Yeun som en före detta barnstjärna från 90-talet som fortfarande är traumatiserad efter att de andra skådespelarna i hans tv-program blev brutalt mördade av en schimpans. Sidospåret har kanske en symbolisk betydelse för filmens budskap om att tämja det otämjbara, men känns även symptomatisk för den röriga inledningen. Men när filmens pusselbitar väl fallit på plats blir det en riktig nagelbitare. Problemet är bara att startsträckan är så lång. Möjligtvis är filmen för kreativ för sitt eget bästa, den hade i min mening vunnit på att vara lite mer rakt på sak, gärna med en annorlunda klippning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ffilmkriti, Filmkritik, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Jordan Peele, Nope, Recension, SciFi

Ira Levins Broadwaysuccé Dödsfällan på Örebro Teater

11 augusti, 2022 by Redaktionen

Dejmis Rustom Bustos i Ira Levins Dödsfällan på Örebro Teater 2022. Foto: Klara G

Den 24 september får Ira Levins Dödsfällan premiär på Örebro Teaters stora scen – en mordthrillerkomedi med Linus Lindman och Dejmis Rustom Bustos i huvudrollerna. Föreställningen är en av de största succéerna på Broadway genom tiderna, där den spelats över fyra år. Nu i regi av Rikard Lekander.

Ett pressmeddelande:
Efter åtskilliga sågningar och fiaskon på de stora teaterscenerna kan den kända pjäsförfattaren Sidney Bruhls olyckligt konstatera att han slutligen blivit en föredetting. En dag dimper ett manus ner i brevlådan. Pjäsen heter Dödsfällan, är skriven av en av hans studenter och är fullständigt genial. Så pass genial att den hade kunnat vara Sidneys biljett tillbaka till framgång. Det är bara ett problem – det är inte han som skrivit pjäsen. Men hur långt är man villig att gå för berömmelse, framgång och status? Skulle det kanske till och med vara värt att döda för?

– Pjäsen är med sina hejdlösa skräck-, thriller- och deckar-referenser både en drastisk genrelek och en elak satir med nutida tonträff. Inte minst i sina kommentarer kring den kompromisslösa individualismen och kommersialisering inom konsten och kulturen. Personligen saknar jag ett kulturklimat där vi pratar mer om konsten och mindre om branschen, mer om genuinitet och mindre om framgångssagor, säger Rikard Lekander, regissör och konstnärlig ledare på Örebro Teater.

– I pjäsen låter Ira Levin jakten på succé och framgång gå så långt att det leder till flertalet bestialiska mord. Jag hoppas på så sätt att uppsättningen kan bli en blodsprutande påminnelse om att konst och bildning måste ha ett annat egenvärde. Särskilt i vårt tidevarv då kulturen förväntas ”nystarta”, fortsätter han.

Dödsfällan av Ira Levin (författare bakom verk som Rosemarys baby och The Stepford wives), tar fasta på de grundläggande komponenterna i thrillers och skräckhistorier; mord, bedrägeri, dialog med skarpa, olycksbådande undertexter och gastkramande handling. Men pjäsen tillåter sig också att vara en medryckande komedi med knivskarp situationshumor och snabba oväntade vändningar i händelseförloppet.

Föreställningen regisseras av Örebro Teaters konstnärliga ledare Rikard Lekander. Han har tidigare regisserat bland annat Edward Albees Vem är rädd för Virginia Woolf? och Jekyll vs Hyde på Örebro Teater, Flickan med svavelstickorna på Backa teater och Dracula på Borås stadsteater.

MEDVERKANDE Fanny Färingö*, Jonas Hedlund, Linus Lindman, Dejmis Rustom Bustos, Maria Simonsson Thulin
* Praktikant från Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet

AV Ira Levin
ÖVERSÄTTNING Robert Fors
EGI Rikard Lekander
SCENOGRAFI & KOSTYMDESIGN Richard Andersson
LJUSDESIGN Joakim Brink
MASK- & PERUKDESIGN Giovanni Indelicato

Premiär 24 september kl. 16.00 på Örebro Teaters stora scen.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Ny pjäs av Jonas Hassen Khemiri inleder hösten på Stora scenen på Dramaten

11 augusti, 2022 by Redaktionen

Sju år efter premiären av pjäsen ≈ [ungefär lika med] återkommer Jonas Hassen Khemiri till Dramaten med den nyskrivna pjäsen Eld som får urpremiär den 25 augusti, berättar ett pressmeddelande:

– Att sätta upp nyskriven svensk dramatik är en mycket viktig del av nationalscenens uppdrag. Därför är det särskilt glädjande att Jonas Hassen Khemiri fortsätter sitt författarskap i samarbete med oss. Och i kombination med den internationellt verksamme regissören Antú Romero Nunes så tror jag vi kan få en riktigt intressant urpremiär på Stora scenen, säger Mattias Andersson, konstnärlig ledare och teaterchef för Dramaten.

En gång om året möts fyra vänner i skogen för att låta elden styra framtiden. Alla har med sig något de vill bränna upp, något de vill lämna bakom sig. Den här gången bär någon med sig något ovanligt explosivt ur sitt förflutna.

–Jag har alltid drömt om att elda upp Dramatens stora scen, säger Jonas Hassen Khemiri. Det här var så nära jag kom. Jag är otroligt nyfiken på vad det här fantastiskt begåvade teamet har skapat av min text.

Khemiris nyskrivna pjäs, skriven direkt för Dramaten, handlar om ett kompisgäng som plötsligt är mitt i livet och inser att allt kanske inte blivit som de tänkt sig. Det är en berättelse om förödmjukelse, hämnd och vänskapens hierarkier.

Jonas Hassen Khemiri är en av Sveriges mest uppmärksammade författare. Han debuterade med romanen Ett öga rött och har sedan dess skrivit ett flertal romaner som översatts till ett trettiotal språk. Han har erhållit flera priser och utmärkelser, bland annat belönades pjäsen Invasion! efter ha spelats i New York 2011 med en Village Voice Obie Award. Hans pjäs ≈ [ungefär lika med] hade urpremiär på Dramaten 2014 i regi av Farnaz Arbabi och spelade totalt 86 föreställningar.

Jonas Hassen Khemiri är även aktuell på den tyska teaterscenen med att skriva en del, tillsammans med tio andra dramatiker, till Arthur Schnitzlers pjäs Reigen. Uppsättningen hade premiär på Salzburg Festival den 28 juli.

Eld regisseras av Antú Romero Nunes som tidigare haft stor framgång med Jonas Hassen Khemiris pjäser. Hans uppsättning av Invasion! på Thalia Theater i Hamburg 2009 innebar såväl ett genombrott för regissören själv som för Khemiri internationellt. Antú är en av de konstnärliga ledarna för Theater Basel.

Medverkande: Bahador Foladi, Electra Hallman, Ana Gil de Melo Nascimento, Marall Nasiri, Alexander Salzberger.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten

Filmrecension: De förbannade åren 2 – berättelsen känns närmare än någonsin

11 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

De förbannade åren 2
Betyg 3
Släpps för digitalt köp 15 augusti och för digitalhyra 29 augusti 2022
Regi Anders Refn
I rollerna Jesper Christensen, Bodil Jørgensen, Mads Reuther, Gustav Dyekjær Giese, Sara Viktoria Bjerregaard, Lue Dittmann Støvelbæk, Sylvester Byder, Pernille Højmark, Claes Malmberg, Jesper Zuschlag m fl

Anders Refns krigstidsdrama De förbannade åren om tiden då Danmark ockuperades av Nazi-Tyskland under andra världskriget blev en stor succé på danska biografer med över en miljon besökare. Filmen hade premiär i Danmark 2020 och kom samma år även till svenska biodukar. Nu kommer uppföljaren till svenska tittare digitalt.

Uppföljaren är liksom den första filmen en realistisk skildring av hur människor kan agera under en ockupation. Precis som med den första filmen känner jag att uppföljaren gärna kunde ha släppts som en tv-serie i stället. Uppföljaren är två och en halv timme men eftersom det är flera olika människoöden och relationer som utvecklas skulle det fungera alldeles utmärkt att fördjupa i en serie av åtta eller tio avsnitt.

De förbannade åren inleddes när nazisterna ockuperade Danmark i april 1940. Handlingen kretsar kring den välbärgade elektronikfabrikören Karl Skov och hustrun Eva som vid ockupation levde de ett behagligt överklassliv i Köpenhamn med de fem barnen Michael, Aksel, Knud, Valdemar och Helene. Fabrikören Karl tvingades motvilligt att producera för den tyska marknaden, vilket skapade motstridigheter i familjen. En av sönerna, Michael anslöt sig till tyskvänliga Frikorps Danmark medan en annan son, Aksel gick med i den danska motståndsrörelsen.

I uppföljaren, De förbannade åren 2, startar berättelsen 1943, två år före krigsslutet. Vi får följa familjens öden från 1943 fram till sommaren 1945 då Danmark åter blir fritt. Skildringen av de olika karaktärerna fördjupas och konflikterna både mellan familjens medlemmar och i samhället ökar. Karl uppmanades i början av ockupationen av danska makthavare att samarbeta med tyskarna i fabriken. Men då krigslyckan för Nazi-Tyskland vänder och det blir allt tydligare att tyskarna kommer att förlora kriget då vänder de danska makthavarna kappan efter vinden. En ironisk men samtidigt träffande skildring är av de svenska kapitalisterna som samarbetar med den danska fabrikören. Svenskarna är ännu skickligare på att känna av vart vindarna vänder riktning åt. När tyskarna är på väg mot förlust satsar de svenska kapitalisterna på de nya förväntade vinnarna.

Det är så skrämmande att se hur tyska myndigheter under ockupationen förföljer sitt lands frihetskämpar och hur dansk polis griper danska motståndsmän och låter tyska Gestapo både tortera och döda dem. Sverige har skonats från att vara inblandat i krig under hela 1900-talet. Jag hoppas att många svenska tittare väljer att se denna skildring av Danmark under ockupationen. Jag tror vi har mycket att lära oss av att se hur människor agerar. Det är krig i Europa nu och berättelsen känns närmare än någonsin.

Familjen Skov splittrades redan i början av ockupationen. Aksel måste har gå under jorden för att inte gripas och dödas av nazisterna och han utvecklas gradvis till en målmedveten motståndsman. Pappa Karl kämpar för sitt livsverk, sin fabrik, under allt svårare förhållanden ochnär den danska koalitionsregeringen kollapsar står han plötsligt utan politiskt stöd, Han måste vidta säkerhetsåtgärden för att han inte ska gripas som tyskvän efter kriget. Det kan vara dödsstraff på att ha hjälpt ockupationsmakten, trots att regeringsmedlemmar hade uppmanat honom till dt. Vi får verkligen se politikers fulspel skildrat. Det gör mig rädd med tanke på att varken världen i stort eller ens Europa är bevarat från krig idag.

Uppföljaren är engagerande och ger mycket att tänka på. Jag hoppas många ser den. Den visar både makthavares fulspel och också hur olika möjligheterna är att klara sig för olika samhällsklasser. Överklass som samarbetat med ockupationsmakten har mycket större chans att överleva när allt faller ihop än de fattigare och arbetarklassen. Vi borde prata mycket mer om vad krig och våld gör med människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Danmark, Filmkritik, Filmrecension, Krig, Nazi-tyskland

Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

10 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Var är Anne Frank
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Ari Folman
Svenska röster Filippa Steen, Ester Sjögren, Joakim Jennefors, Charlotte Ardai, m.fl.

En animerad film som drar paralleller mellan den judiska flickan Anne Frank som dödades av nazisterna och flyktingbarn runt om i världen idag. Delvis fungerar filmen men samtidigt är den väldigt förutsägbar och tillrättalagd. Eftersom filmen lanseras i Sverige med svenskt tal tänker jag att den främsta målgruppen är skolbarn.

Kitty var namnet på den påhittade vän som Anne Frank talade till i sin dagbok. Kitty kommer till liv på det museum som öppnats i de lokaler där familjen Frank gömde sig för nazisterna. Där finns också Anne Franks originaldagbok. Kitty som vaknat till liv vet inte att tiden gått och att Anne är död. Kitty börjar leta efter Anne Frank och möter under sitt letande den unge ficktjuven Peter som blir hennes vän och kumpan.

Till sin förskräckelse upptäcker Kitty att Amsterdam, där museet ligger, gjort Anne Frank till en hyllad hjälte eller gud genom att döpa såväl en skola som en bro och en teater efter Anne Frank.

Den är vackert animerad och de svenska rösterna är jättebra. Att berättelsen till stor del är förutsägbar är inte så mycket att göra åt. Vad som hände med Anne Frank är välkänt. Filmskaparen drar likhetstecken mellan den förföljelse och utrotning som nazister gjorde på judar och människor som flyr till Europa idag.

Minst en och en halv miljon judiska barn dödades av nazisterna under förintelsen. Det går knappt att ta in och förstå. Barn utsätts också idag av krig, våld och förföljelse. På många håll i världen är det krig och människor förföljs. Ryssland försöker ta över Ukraina, i Jemen utsätts befolkningen av liknande attacker från Saudiarabien. I Burma liksom i Kina förföljs muslimska grupper. Med dessa krig och förföljelser är likheten med vad judarna utsattes för tydliga. Däremot tycker jag att filmskaparen förenklar frågor som är mer komplicerade när de sätter likhetstecken mellan alla som söker uppehållstillstånd i Nederländerna och judarnas situation i Tyskland under andra världskriget.

Kitty tar med sig original-dagboken från museet då hon ger sig ut på sitt sökande. Dagboken som är en historisk klenod har stort värde för landets makthavare. Med den kan Kitty tvinga fram ett beslut att ett start antal flyktingfamiljer får uppehållstillstånd. Det är både ironiskt och en tydligt skrämmande bild och av vad de som styr världen värderar mest.

Varför jag inte ger filmen högre betyg beror på att den är förutsägbar på många plan. Jag upplever att filmen förenklar vissa frågor och är propagandistisk mer än ett drama. Det är viktigt att prata om att människor förföljs och förtrycks och det är viktigt att försöka förändra världen och kämpa för allas lika värde. Humanitet och att respektera människors värde är under attack i världen idag där högerextrema krafter går framåt. Men jag har ändå svårt för när filmer eller teaterföreställningar blir mer propaganda och plakat än dramatik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Anne Frank, Filmkritik, Filmkritik, Filmrecenskon

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 393
  • Sida 394
  • Sida 395
  • Sida 396
  • Sida 397
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in