• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: The Sheep Song – fantastisk, inspirerande, omvälvande, utmanande

3 september, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Kurt Van der Elst

The Sheep Song
Av Jonas Vermeulen, Marie Vinck, Stef Aerts, Thomas Verstraeten, Joé Agemans, Matteo Simoni
Musiker Ruben Machtelinchx
Ljusdesign Ken Hioco
Ljuddesign Senjan Jansen
Kostymdesign Joëlle Meerbergen
Musik Frederik Leroux-Roels/Ruben Machtelinckx
Gästspel på Dramaten, inom Bergmanfestivalen
Föreställning som recenseras: 2 september 2022
Medverkande Jonas Vermeulen, Stef Aerts, Joé Agemans, Dries De Win, Marie Vinck, Gudrun Ghesquiere, Thomas Verstraeten
The Sheep Song hade urpremiär i Antwerpen i maj 2021 och har därefter spelats på flera scener i Europa, bland annat på Teaterfestivalen i Avignon.

Fantastiskt, inspirerande och omvälvande. Och utmanande. Kommunikation är mycket mer än ord och samtal. Det visar denna föreställning, en och en halv timme utan tal men så färgstark och talande på andra sätt. The Sheep Song berättar om ett får som reser sig upp på två ben och beger sig ut i människornas värld och försöker bli en människa. Denna fabel kan tolkas på många sätt. Vågar du se något som inte är glasklart och som är öppet för många sätt att förstå, något som talar till mer än logik och kunskap, något som talar till känslor och är uppbyggt på symboler och arketyper – då ska du försöka få plats på detta gästspel, som tyvärr bara spelar 2,3 och 4 september på Dramatens stora scen.

Föreställningen bygger på scenbilder, ljud, ljus, färg och rörelse som talar till oss och utmanar oss på många nivåer. Den talar till vårt undermedvetna, vårt medvetna, vårt övermedvetna och berör vår logik, vår fantasi och våra drömmar. Föreställningen berättar utan ord men det gör vi egentligen alla dagligen. Vi fångar in människors mimik, rörelser, blickar och annat när vi tolkar och förstår möten med människor.

Från programblandet:
The Sheep Song är en annorlunda fabel om vår rädsla för och längtan efter förändring. Det belgiska teaterkompaniet FC Bergmans föreställning med sex skådespelare och 15 levande får gästspelar på Dramatens stora scen den 2-4 september.

Jag sögs in i scenbilden direkt och flera olika berättelser tog gestalt inom mig och några ligger kvar och gror. Jag kommer helt klart att se flera möjliga tolkningar av vad The Sheep Song berättar framöver. Ett sätt att se berättelsen är att vi får följa en varelse som inte längre är nöjd med sig själv. Den känner att den har mer inom sig och att den är avsedd att leva ett annat, härligare liv än sina gelikar. Denna varelse är en metafor för mänskligheten, tänker jag. Mänskligheten som tror sig vara mer värd än djur och natur.

– Våra föreställningar är vilda vidunder som behöver tämjas, säger Stef Aerts, Joé Agemans, Thomas Verstraeten och Marie Vinck som både iscensatt och medverkar i pjäsen.

Som djurälskare känner jag mig trygg med att arrangörerna försäkrar att de femton fåren är castade av djuragenturen Svenska Filmdjur med stor erfarenhet av att arbete med olika djurs medverkan i film och teater och att värna om deras välmående och säkerhet.

The Sheep Song ingår i Bergmanfestivalen som i år är utspridd under hela året. Jag tycker att det är bra tänkt att placera ut föreställningarna som ingår. Troligen är det lättare för fler att ta sig någon av dessa fascinerande och speciella föreställningar då det inte krävs en vecka semester för att hinna se så mycket som möjligt. Om du missar The Sheep Song uppmanar jag dig att hålla utkik efter fler föreställningar som kommer inom Bergmanfestivalen.

Fakta om Bergmanfestivalen
I samband med Ingmar Bergmans bortgång 2007 föddes idén att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var dåvarande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den första Bergmanfestivalen genomfördes våren 2009. Den följdes upp av en andra festival våren 2012 och sedan 2016 med en festival i augusti-september. 2018, det år då Ingmar Bergman skulle fyllt 100 år, hölls en stor festival med många Dramatenpremiärer och gästspel. 2022 har festivalen tagit en annan form och erbjuder numera publiken internationella gästspel utspritt under spelåret.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Spännande svensk filmhöst

2 september, 2022 by Redaktionen

Alla filmintresserade lär hålla tummarna nu för att pandemin inte blir stark och stor i höst. För filmbranschen har laddat med en lång rad intressant filmpremiär. Eftersom en hel del filmer fått vänta med sin premiär på grund av de restriktioner som kringgärdade biograferna blir det en mycket bred filmreportar med många olika filmer.
Cannesvinnarna ”Triangle of sadness” och ”Boy from heaven” får både svensk biopremiär i höst.
Andra filmer som lär locka en hel del tittare är Björn Runges ”Bränn alla mina brev” som bygger på romanen av Alex Schulman.

Den som gillar Bonusfamiljen kan se fram emot Felix Herngrens ”Länge leve bonusfamiljen”.
För konstintresserade eller mer andligt inriktade är Lasse Hallströms ”Hilma” något att se fram emot. Hilma handlar om konstnären Hilma af Klint som också var ett medium. På Svenska Filminstitutets presentation av höstens filmer den 30 augusti berättar Lasse Hallström att han och några av skådespelarna under researchen inför filmen träffade ett medium som fick kontakt med Hilma af Klints ande.

UFO-intresserade kan se fram emot svensk ufo-action i filmen UFO Sverige. För sportintresserade är säkert dokumentären om Armand Duplantis något att se fram emot.

Här är en lista över svenska filmer som planeras ha biopremiär under hösten 2022.

All of our Heartbeats are Connected Through Exploding Stars, regi Jennifer Rainsford
Black Angels, regi Gilda Naumanen och Sarah H.T. Olsson
Born to Fly, regi Brennan Robideaux
Boy from Heaven, regi Tarik Saleh
Bränn alla mina brev, regi Björn Runge
Det ska va gôtt å leva – en film om Galenskaparna & After Shave, regi Anna Hammarén, Rasmus Ohlander och Håkan Hammarén
Döttrar, regi Jenifer Malmqvist
Feed, regi Johannes Persson
Fiktiv granskning – en grävande historia, regi Jimmy Olsson
Greven, regi Jon Blåhed
Hilma, regi Lasse Hallström
Håkan Bråkan, regi Ted Kjellsson
Joyce Carol Oates – a Body in the Service of Mind, regi Stig Björkman
Kärleksbevis, regi Richard Hobert
LasseMajas Detektivbyrå – skorpionens gåta, regi Tina Mačkić
Leva tills jag dör, regi Gustav Ågerstrand, Åsa Ekman, Oscar Hedin Hetterberg och Anders Teigen
Mamma Mu hittar hem, regi Christian Ryltenius
Maya Nilo (Laura), regi Lovisa Sirén
Stammisar, regi Måns Nyman
Tack för senast!, regi Moa Gammel
Touching Freedom, regi Manal Masri
Triangle of Sadness, regi Ruben Östlund
Tystnaden i Sápmi, regi Liselotte Wajstedt
UFO Sweden, regi Crazy Pictures
Året jag slutade prestera och började onanera, regi Erika Wasserman

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmpremiärer, svenska filminstitutet

Filmrecension: Moonage Daydream – en omskakande och fantastisk resa i David Bowies universum

1 september, 2022 by Rosemari Södergren

Moonage Daydream
Betyg 5
Svensk biopremiär 16 september 2022
Regi Brett Morgen
Medverkande David Bowie, Ziggy Stardust, The Thin White Duke, David Jones med flera

En omskakande och fantastisk resa till David Bowies universum. Den första filmen om David Bowie som skapats med gillande av hans familj. Det behöver inte alltid medföra ett högt betyg att anhöriga godkänner filmen men i det här fallet märks det på ett positivt sätt. Filmskaparen har helt klart fått tillgång till mycket material. Moonage Daydream är uppbyggd av mängder av klipp från konserter, intervjuer och musik av och med Bowie. Om det gick att ge betyg 10 av 5 möjliga hade denna film fått det.

Filmleverantören skriver om filmen:
Filmen har fullt stöd från Bowies dödsbo och innehåller många av hans bästa låtar, såväl som tidigare aldrig tidigare visat konsert-material.

Filmen berättar på ett unikt sätt och för med oss på en resa i Bowies funderingar kring livet och existensen, det är en audivisuell rymdodyssé om en man som vågade testa sina drömmar och vågade förändras många gånger och också belyser hans tankar kring hur vi kan leva meningsfulla liv på 2000-talet. Delvis följer filmer delar av hans liv kronologiskt men samtidigt är den uppbyggd av bilder som får tala själva. Helt fantastiskt filmverk. Och tiden återges i cirklar emellanåt, på ett effektivt bildberättande sätt.

Filmen bör ses på riktig bioduk. Jag såg att en av medfinansiärerna är HBO. Jag misstänker att det betyder att filmen kommer att släppas på HBO Max streamingtjänst framöver. Jag uppmanar alla som vill de filmen att först se den på bio. För varenda som är ett fan av David Bowie är filmen ett måste att se. Men också den som inte är lika stor fan kommer att få ut mycket av filmen. Musiken är fantastisk och Bowie bjuder in till en andlig resa med tankar och funderingar kring de mest centrala existentiella frågorna. Om du någon gång funderar kring tiden och livet bör du ge dig hän åt denna resa in i Bowies universum.

Det finns dock en sak som är negativ med Moonage Daydream: den är för kort. Den är två timmar och tjugo minuter. En artist som David Bowie kan knappast skildras i en långfilm på två timmar och tjugo minuter. Han skapade musik, han skapade videos, han målade, han var skådespelare.

Det är mycket som inte finns med. Hans personliga Bowie liv berättas det alltför lite om. Hans äktenskap 1970-1980 med Angela Barnett (även känd som Angie Bowie), med vilken han har sonen Zowie (numera Duncan Jones, filmregissör) finns ingenting om. Han gifte om sig med Iman Abdulmajid 1992, vilket nämns live.

Det är också mycket från Davids Bowies artistliv som inte är med. Alldeles för lite av vad han gjorde de sista femton-tjugo åren är med. Jag respekterar om familj inte vill att privatlivet skildras nära, men något mer vill man ändå ska tas upp och framför borde mer berättas om den musik och den konst han skapade under dessa år. Hur vilt liv han levde under Berlinåren nämndes inte heller på något sätt. Vi får hoppas att regissören får i uppdrag att göra en serie med sex eller tio avsnitt om David Bowie.

Jag är helt tagen efter filmen. Det är en omskakande resa i Bowies universum. Men för fokuserad på hans första år fram till Lets Dance-åren. Mycket liv från albumen Reality, The Next Day och Blackstar. Och jag är nyfiken på hur han rent filosofiskt funderade då han skapade de sista albumen,.

David Bowie var otroligt kreativ och samtidigt djup andlig tänkare. Han var bara 69 år när han lämnade jordelivet. Det är sorgligt för oss människor som är kvar att han inte kunde få fortsätta och skapa i den åldern. Jag kan tänka att med sin livserfarenhet och sitt enorma kunnande skulle skapat ännu mer odödliga verk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: David Bowie, Dokumentär, Filmkritik, Filmkritik, Filmrecension, Rymdodyssé

Kung mor har premiär har premiär på Teater Galeasen i oktober

31 augusti, 2022 by Redaktionen

Charlotta Larsson är Kung Mor. Foto Jens Sethzman.

Teater Galeasen sätter i höst upp Kung mor, med premiär den 10 oktober. Kung mor är skriven av dramatikern Christina Ouzounidis och poeten Jenny Tunedal. Pjäsen utgår från Tunedals diktbok Rosor skador, en bok om en mor som försvinner allt längre in i glömskan, berättar ett pressmeddelande:

Kung mor utspelar sig i utkanten av tillvaron, i en tid efter diagnosen. Minnena från förr grumlas av verklighetens nu, vem har skalat räkorna, kan man få ett glas vin, och har någon egentligen beställt den där taxin? Att minnas och att glömma, om en mor och en dotter, om alla dessa figurer som dyker upp och försvinner, som trängs i ens liv eller på avdelningen eller kanske i ens sinne. Om sorg och väntan på saknaden, om att släppa taget eller hålla fast, om väntan på det som kanske kommer senare, efteråt, sedan. Om att glömma de vi älskar, om att sluta känna igen oss själva och varandra. Vet vi någonting om kärlek då – eller mer än någonsin?
Kung mor ges ut i bokform på Modernista förlag nionde september. Detta är Tunedals debut som dramatiker. Ouzounidis har återkommande spelats på Teater Galeasen och regisserade även Elfriede Jelineks Winterreise 2016. Medverkande skådespelare i Kung mor är Charlotta Larsson, Hanna Edh, Alexandra Drotz Ruhn och Per Grytt.

Kung mor
Av Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis
Regi Christina Ouzounidis
Urpremiär 10 oktober 2022
På Teater Galeasen

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Teater Galeasen

Filmrecension: Stammisar – Försöken till ungdomlig romantik är lika erotiska som ett par svettiga gamla gympaskor

31 augusti, 2022 by Elis Holmström

Betyg 1
Svensk biopremiär: 2 september 2022
Regi: Måns Nyman

Att framgångsrika filmregissörer inleder sina karriärer med exempelvis reklam eller musikvideos är inget nytt. David Fincher och Spike Jonze inledde sina karriärer med musikvideos till bland annat Madonna och Beastie Boys. Måns Nymans meriter som kortfilmare och musikvideoregissör behöver därför inte vara till nackdel med tanke på ovannämndas karriärer.

Nyman följer dock inte samma trappa till himlen som Fincher eller Jonze. Istället är det landsmannen Jonas Åkerlund som efterapas vad gäller filmisk kvalitet. Det är genuint svårt att skriva en utförlig eller objektiv filmrecension rörande Stammisar då travestin når bottennivåer jag inte trodde fanns. Även om vi bortser från det faktum att Stammisar på ett tekniskt plan är undermålig, är det fortfarande omöjligt att bortse från det faktum att filmens manuskript och berättarteknik är rent hälsofarlig.

Idén att låta hela dialogen framföras på vers, med otaliga rim, är ingen nyhet. Sally Potter gjorde detsamma i den intetsägande Yes från 2004. Skillnaden var att Potters film åtminstone hade ett någorlunda berättande och en tematik som passade den besvärliga prosan.

Eftersom Stammisar är lika banal som en ytlig TikTok-video blir detta grepp enbart preciöst och genomgående pinsamt. Dialogen må rimma och låta som en förvriden, förvrängd och förfärlig tolkning av Lennart Hellsing. Tyvärr är det föga behjälpligt när innehållet är lika spännande som en rostig lyktstolpe. Till och med en ofärdig låttext av Sean Banan är mer stimulerande, välformulerad och intellektuell än något som yppas här. Den kreativa avgrunden vet dock inga gränser, pubertala aforismer rörande underliv binds ihop med gräsliga raggningstips som hade varit stötande redan under 1700-talet. Väldigt snart börjar publiken se sig om efter en eventuell katapultknapp på biosätet för att rädda livhanken och den mentala hälsan.

’’Karaktärerna’’ som radas upp är en bunt ytliga, självupptagna och ihåliga personer som inte ens hade kunnat ta värvning i valfri säsong av Robinson. Skådespeleriet som ackompanjerar eländet går inte att beskriva. För att skona alla, inklusive mig själv, från allt för mycket otrevligheter är det nog bäst att stillsamt, men bestämt, dra ett stort svart streck över hela ensemblen.

Det skulle gå att fylla ett helt uppslagsverk med alla fel och brister. Till exempel det erbarmliga soundtracket – från första rutan pågår en stötande och mördande monoton rytm som jag redan nu vet kommer att hemsöka mina mardrömmar. Försöken till ungdomlig romantik är lika erotiska som ett par svettiga gamla gympaskor. Kardinalsynden sparas till klimax då ett skrattretande patos slängs rakt i ansiktet på tittaren.

Efteråt sitter jag förstummad kvar i biosalongen, inte sedan Rammstein-sångaren Till Lindemann skickade ut råa fiskar i publiken, under sin spelning på Annexet, har jag varit så här mållös. Stammisar må ha ambitioner att sticka ut men gör det på helt fel sätt. Fast det är klart, om det inte går att bli känd är kanske det näst bästa att bli ökänd som en fullkomlig katastrof?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 387
  • Sida 388
  • Sida 389
  • Sida 390
  • Sida 391
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in