• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Håkan Bråkan – actionfilm för hela familjen

20 december, 2022 by Birgitta Komaki

Håkan Bråkan
Betyg 3
Svensk premiär 25 december 2022
Regi Ted Kjellson

Actionfilm för hela familjen.

Nu får Håkan Bråkan huvudrollen. Efter att ha varit den jobbiga lillebrodern är det hans tur att bli huvudperson på film. Filmen grundar sig på böckerna av Anders Jacobsson och Sören Olsson och är fylld av action och TV-spel.

När Håkan blir lämnad till barnvakten Amanda blir han tvungen att rymma för att få tag på sin dator. Det gäller en viktig tävling som ska utspelas genom TV-spel. Samtidigt härjar några inbrottstjuvar i grannskapet. För att besegra dem och för att vinna tävlingen behöver han använda all sin kunskap och påhittighet och verkligen gå in i dataspelsvärlden. Runt honom och familjen händer mycket hela tiden men den ovilliga barnvakten som motvilligt blir indragen visar sig vara TV-spelsspecialist. När de blir vänner löser sig många problem.

Håkan Bråkan spelas av Silas Strand med mycket fart och bestämd vilja. En 10-åring som vet vad han vill liksom sin roll. Hans bästa vän är Beiron (Mario Mustafa. Fredrik Hallgren och Sissela Benn är föräldrarna och Yussra El Abdouni den ovillige barnvakten. Dessutom är Eva Rydberg, Filip Berg, PerAndersson med flera med.

Filmen som innehåller mycket action och humor kommer säkert att roa många familjer. För TV-spelare i olika åldrar kan det här bli årets julfilm. Historien är inte särskilt originell . Liksom i många andra barnfilmer är bovarna klantiga och gammaldags men att bekämpa dem med dataspel är ett nytt grepp. Töntiga föräldrar är också ett stående inslag i filmer för barn. Ett lätt sätt att locka till skratt från barn och vuxna.

Om Håkan Bråkan kan charma publiken lika mycket som Sune har gjort återstår
att se. Han är i alla fall betydligt tuffare än sin storebror. Och häftig teknik som ligger rätt i tiden är något som de flesta barn känner igen och förstår. Kombinationen film och dataspel lär bli en populär combo trots det uppskruvade tempot i filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Skogshuggarens saga – en fantastisk poetisk saga

18 december, 2022 by Birgitta Komaki

Skogshuggarens saga
Betyg 4
Svensk premiär 25 december 2022
Regi Mikko Myllylahti

Ett drama som är skönt för själen

Pepe (Jarkko Lahti) skogshuggaren som förlorar det mesta i sitt liv men ändå ser på händelserna med förtröstan. Med vidöppen blick och förundran ser han allt som sker. I en jordnära finsk by omgiven av många starka personligheter lever han sitt liv. Trots att sågverket läggs ner, flickvännen lämnar honom och huset brinner upp behåller han sin tro på livet.

Regissören Mikko Myllylahti har tidigare gjort manus till ”Den lyckligaste dagen i
Olli Mäkinen liv” . Där spelade Jarkko Lahti huvudrollen som den lovande boxaren
som egentligen tänker mest på kärleken. Här är relationer och naturen som styr tillvaron för honom. Han är en lågmäld skådespelare med mjuk framtoning. Bästa vännen Tomas (Hanna-Pekka Björkman) är den fysiska motsatsen och mamma Irmeli
(Ulla Tapaninen) är kärvt kärleksfull.

Filmen har ett tempo som påminner om älgvandringarna på TV. I ett ordkargt Norrland med storslagen natur och granar som dignar under snön pulsar Pepe runt i den meterdjupa snön. Människan är så liten i denna vita värld. Fotot är signerat av Arsen Sarkisiant.

Historien är ett drama eller saga med absurda inslag. Övernaturliga vilddjur varvas med
kortspel i vardagsrummet och väckelsemöten. Trots att det händer mycket i filmen är den berättad i ett tempo som lämnar tid för eftertanke. En egenartad film som aldrig blir långtråkig, som vågar låta handlingen ta tid och landa utan stress. En film att njuta av med magi och verklighet i en fantastisk poetisk saga.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Temps Mort – Osten tolkar Norén – jämntjockt, magin saknas

17 december, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Sara P Borgström

Temps Mort
Av Lars Norén
Prologen Sju besvärliga människor söker Lars Norén av Erik Uddenberg
Regi Suzanne Osten
Scenografi och kostym Annika Tosti
Ljus Torkel Blomkvist
Komposition Magdalena Eriksson och Anna Lund
Mask Linda Gonçalves
Koreograf Rasmus Ölme
Medverkande Andreas Kundler, Thora Möller Jensen, Simon Norrthon, Ann Petrén, Per Sandberg, Anna Takanen, Cilla Thorell, Rasmus Ölme
Understudy Anders Johannisson
Musiker Anna Lund och Magdalena Eriksson
Vikarierande musiker Natasja Dluzewska
Urpremiär 16 december på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

Sju personer vaknar upp i en tillvaro som kan tolkas som döden eller dödens väntrum. De sju personerna är alla iklädda säckar med siffror på. Siffrorna verkar stämma med personens ålder, som siffran 13 på den trettonåriga flickan, 93 på den gamla damen och 49 på mannen som ska fylla 50 år. Temps Mort i denna uppsättning kan tolkas på många sätt, liksom också själv grunddramat skulle kunna sättas upp på flera andra sätt.

Just denna föreställning är en typisk Ostensk tolkning, med stark prägel av Suzanne Osten, likaså den prolog på drygt tjugo minuter, skriven av Erik Uddenberg som skildrar skådespelarna som besvärliga karaktärer som diskuterar sina känslor inför uppdraget att spela Noréns pjäs. En diskussion som samtidigt ger en återblick över Norén som dramatiker.

Jag tror att det är en föreställning behöver man se flera gånger för att kunna ta till sig. Suzanne Osten har satt sin tydliga samhällskritiska prägel på föreställningen och silat den genom sitt drama Besvärliga människor, men i botten finns ändå Noréns text som öppnar för andra tolkningar. Jag vill se den en gång till och se förbi Ostens tolkning. Känns lite tungt att erkänna då jag oftast uppskattar Ostens filmer och teateruppsättningar, men jag saknar en existentiell nerv och magi i denna uppsättning.

Jag har tyvärr inte läst Temps Mort. På scen nu är det en jämntjock gröt, där allt mal på ganska klaustrofobiskt och skrämmande. Är det vad Norén ville förmedla? Jag är tveksam till det.

Lars Norén och August Strindberg har stora likheter som dramatiker, enligt min uppfattning. Jag syftar inte på hur de skriver sina draman eller hur de levde sina liv utan jag tänker på de faser som deras dramatiska skapande har genomgått, i alla fall utifrån min erfarenhet sett utan att ha doktorerat i Strindbergs eller Noréns verk:
Fas ett är den samhällstillvända tiden då tidens problem dramatiserar och klassamhällets klyftor kommer i fokus (för övrigt skrämmande att klyftorna än idag är lika eller till och med större).
Fas två är den psykologiska skildringen där Strindberg tar upp andra problem än Norén, men båda sätter fingret på psykologisk smärta och hur svårt det kan vara med relationer.
Fas tre är den existentiella fasen där frågor om liv och död sätts på sin spets. I det facket placerar jag Strindbergs mästerverk Ett drömspel.
Det finns säkert teatervetare som inte håller med mig men det här är så jag ser på det. Och Temps Mort är en av de pjäser Lars Norén skrev under de sista åren av sitt liv och hur man än tolkar den kommer man inte förbi att den tar upp existentiella frågor.

Temps Mort i händerna på Suzanne Osten flyttar fokus från de existentiella frågorna.

Suzanne Oster är för mig en evig rebell, en regissör och filmskapare som sätter fingret på viktiga frågor och inte är rädd för att skaka om oss och hon har ett skarpt öga för orättvisor, svårigheter i livet. När hon nu tar itu med ett drama som ställer existentiella frågor om liv och död presenterar hon istället en annan möjlig tolkning: de sju personerna är alla tyngda av tragedier i livet, av djupa skuldkänslor. Kanske är platsen de möts på inte döden utan en plats där de får berätta om sig själva utan att bli dömda. När de alla berättat om sig själva har de till slut öppnat för att se in i sin djupaste smärta och accepterar sina skuldkänslor och då får de alla en dräkt av skimrande röd sammet, en symbol för kungligheter, att vara kungen i sina liv.

2001 var Suzanne Osten medregissör till filmen Besvärliga människor som handlar om regissören Suzanne Osten och hennes förmåga att sätta fingret på samtiden. Filmen bygger på teaterföreställningen Besvärliga människor 1999 på Unga Klara. Att Suzanne Osten låtit föreställningen Besvärliga människor speglas i uppsättningen av Temps Mort är uppenbart. I ensemblen ingår fyra skådespelare som medverkade i Besvärliga människor 1999 på Unga Klara, nämligen Ann Petrén, Anna Takanen, Andreas Kundler och Cilla Thorell.

Spiritualism är en religion som säger att livet fortsättet efter den fysiska döden. Att personligheten lever vidare i en annan form än den fysiska. En vän till mig som är spiritualist säger om föreställningen:
Den skildrar en norensk mardröm. Den berättar om Norens skräck inför döden. Att döden är torftig, klaustrofobisk och otäck. Spiritualismen har mycket att göra för att lyfta människor ur den vantron. Andra sidan är ljus, kärleksfull och magisk. De som dör känner stort välbehag och blir väl omhändertagna.

För mig är det uppenbart att detta drama kan tolkas på många sätt och har flera nivåer i vad den förmedlar. Jag är inte ens säker på att föreställningen förmedlar Noréns tankar och känslor om vad som händer efter döden. Om den ens handlar om det. I Ostens tolkning handlar det om livet och de stora tragedierna i livet. En nivå i föreställningen jag skulle vilja utforska mer är parallellerna till de grekiska dramerna, förmedlad via en karaktärerna som är en modern version av Oidipus. Tillsammans med prologens fokus på skådespelarnas inställningar finns här en spännande tanke kring vad kultur är och vad scenkonst kan göra för att vi ska tolka livet.

Temps Mort sätts upp med en prolog som är som en föreställning i sig. Dramatikern Erik Uddenberg som skrivit prologen säger:
– Prologen är tänkt som en introduktion och ingång till Lars Noréns värld. Att utgå från Besvärliga människor var Suzanne Ostens idé och när jag först hörde henne säga det skrattade jag högt.
I sin dramatik visar Lars Norén hur besvärliga vi människor är med vår oro, självupptagenhet, sårbarhet, tankar och behov som krockar, både med andra och i oss själva. Lars Noréns karaktärer ÄR besvärliga. Att använda sig av de besvärliga människorna från uppsättningen 1999 ger en humoristisk ingång till hans universum, vilket känns helt rätt eftersom det är mycket humor i hans dramatik.

Prologen sätter fokus på humor och skådespelarnas olika inställningar till Lars Norén. För min del hade jag gärna hoppat över den. Inte för att den är dålig, inte alls. Men olika inställningar till Norén hittar jag på många andra sätt. Ambitionen med prologen var god, att vända upp och ner på våra förväntningar och förståelse för vad skådespelarna gör, men det fungerade inte så bra. Det var ett spännande försök att bryta upp förväntningar inför vad som händer när skådespelare möter en rollkaraktär. Men det blev lite för förutsägbart. Inget överraskade mig.

I både prologen och föreställningen i sin helhet saknar jag magin. Det fanns inga toppar, inga djupa dalar, inte ens när de sju personerna äntligen fått sina röda dräkter kändes det som att något uppnåtts. Allt var ganska jämntjockt. Kanske det kan stuvas om lite i föreställningen och sätta mer fokus på vissa delar? Ämnet är fascinerande och jag vill gärna fördjupa mig i Noréns tankar.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Lars Norén, Suzanne Osten, Teaterkritik, Teaterrecension

Recension av tv-serie: Julstormen – den perfekta serien inför jul

16 december, 2022 by Rosemari Södergren

Julstormen
Betyg 4
Premiär på Netflix 16 december 2022
Regi Per-Olav Sørensen
ManusPer-Olav Sørensen, Lars Saabye Christensen, Jan Trygve Røyneland
Medverkande Alexandra Rapaport, Hanna Ardéhn, Valter Skarsgård, Ibrahim Faal, Dennis Storhøi, Ida Elise Broch, Jan Gunnar Røise, Thea Loch Næss, Jon Øigarden, Evelyn Rasmussen Osazuwa, Maibritt Saerens, Sus Wilkins, Ariadna Cabrol, Ravdeep Singh, Carmen Gloria Pérez, Gard Øyen, Ina
Svenningsdal, Line Verndal, Oscar Jean, Talia Angelica Lorentzen, Mattis Herman Nyquist, Catharina Vu, Iker Pedraza Proskauer, Tiril Wishman Eeg-Henriksen, Edward Schultheiss och Ghita Nørby mer flera.

En underbar julsaga om människor som plötsligt får några timmar över för att fundera på sig själva och livet. Årets kanske bästa serie att ta till sig som en berättelse om julens budskap.

Alla har väl någon gång i sitt liv varit med om när något stått still, ett tåg eller ett flyg eller något som gjort att man blir fast på en plats en dag eller många timmar. Plötsligt kan det hända att man börjar prata med någon okänd och till och med knyter ett vänskapsband. Julstormen handlar om precis det.

Handlingen utspelas i december 2022 på och kring Oslos flygplats, dagen före julafton. En kraftig snöstorm har satt full fart och inga plan kan lyfta. Alla blir strandsatta. En del är på väg hem för att fira jul, andra jobbar på flygplatsen, några är på väg till affärsmöten. Allt blir pausat i avvaktan på att stormen ska bedarra.

En präst springer runt och försöker hitta något sätt att vara till nytta. En flicka rymmer då hennes föräldrar bara tjafsar och grälar. Jultomten smiter ut och smygröker och tar en snaps. En extrainsatt pilot tvingas sitta och vänta i VIP-rummet. En berömd pianist på väg utför kommer inte in i VIP-rummet. En vovve lämnas i en bur för att transporteras till London men ingen verkar fråga efter hunden.

Många möten mellan människor, många öden som ställs på sin spets. Det är en varm och mänsklig berättelse om människors slumpartade möten. En serie jag tror vi alla kan lära oss något av och som visar på vikten av att någon gång sätta sig i lugn och ro och se över sina prioriteringar.

Serien av skapad norska film- och tv-skapare och har en lång rad duktiga norska skådespelare men också några bland våra duktiga svenska som Alexandra Rapaport, Hanna Ardéhn, Valter Skarsgård och Ibrahim Faal.

Vill du komma i julstämning? Satsa på Julstormen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Julstormen, Netflix

Recension av tv-serie: The Recruit – för många lösa trådar

16 december, 2022 by Rosemari Södergren

The Recruit
Betyg 2
Premiär på Netflix den 16 december 2022

Ett exempel på när en skapare av en tv-serie har ambitionen att vara unik, att skilja sig från mängden men det blir en illasmakande soppa istället. Konkurrensen mellan olika streamingtjänster är hård idag. The Recruit kunde blivit något annorlunda, roligt roligt och spännande men manusförfattare, regissör och producent vrider ett par varv för mycket på berättelsen.

Grunden för berättelsen kretsar kring en ung nybliven advokat, Owen Hendricks (spelas av Noah Centineo) som fått jobb hos CIA. När han ber kollegor om råd i början möts han av misstänksamhet, missunnsamhet. På ett töntigt sätt skildras stämningen på kontoret som fyllt av jurister som inte vill hjälpa varandra, som tvärtom vill sätta krokben för varandra för att var och en är upptagen av sin karriär. Det blir lite löjligt. En av juristerna bestämmer att hon vill ha Owen som pojkvän. Inte för att hon har känslor för honom utan för att han ser tillräckligt bra ut för att visa upp. Owen går med på det för att han i gengäld får råd av henne, eftersom hon är mycket mer erfaren. Owen är helt tafatt i början och vet inte alls hur saker går till inom spionvärlden och han förstår inte kodorden som används.

De som varit lägst i rang innan Owen rekryterades ser till att slänga över stora högar av dokument som måste gås igenom, en uppgift som de anser vara själsdödande och meningslös och som tar massor av tid. Owen råkar dock snubbla över ett dokument som visar att en tidigare agent hotar att avslöja underrättelseorganisationens hemligheter. Nu blir det farligt, ända upp på högsta nivå när presidentens stabschef kan vara hotad.

Det kunde blivit bra, det kunde blivit en ironisk, delvis absurd, komedi om CIA. Det är roligt emellanåt och det är spännande emellanåt. Me det laboreras för mycket med flera genrer och för många lösa trådar hänger i luften. Det är uppenbart att serien är skapad för att tittaren ska ha så många frågor kvar att serien får minst en säsong till.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 357
  • Sida 358
  • Sida 359
  • Sida 360
  • Sida 361
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in