The Recruit
Betyg 2
Premiär på Netflix den 16 december 2022
Ett exempel på när en skapare av en tv-serie har ambitionen att vara unik, att skilja sig från mängden men det blir en illasmakande soppa istället. Konkurrensen mellan olika streamingtjänster är hård idag. The Recruit kunde blivit något annorlunda, roligt roligt och spännande men manusförfattare, regissör och producent vrider ett par varv för mycket på berättelsen.
Grunden för berättelsen kretsar kring en ung nybliven advokat, Owen Hendricks (spelas av Noah Centineo) som fått jobb hos CIA. När han ber kollegor om råd i början möts han av misstänksamhet, missunnsamhet. På ett töntigt sätt skildras stämningen på kontoret som fyllt av jurister som inte vill hjälpa varandra, som tvärtom vill sätta krokben för varandra för att var och en är upptagen av sin karriär. Det blir lite löjligt. En av juristerna bestämmer att hon vill ha Owen som pojkvän. Inte för att hon har känslor för honom utan för att han ser tillräckligt bra ut för att visa upp. Owen går med på det för att han i gengäld får råd av henne, eftersom hon är mycket mer erfaren. Owen är helt tafatt i början och vet inte alls hur saker går till inom spionvärlden och han förstår inte kodorden som används.
De som varit lägst i rang innan Owen rekryterades ser till att slänga över stora högar av dokument som måste gås igenom, en uppgift som de anser vara själsdödande och meningslös och som tar massor av tid. Owen råkar dock snubbla över ett dokument som visar att en tidigare agent hotar att avslöja underrättelseorganisationens hemligheter. Nu blir det farligt, ända upp på högsta nivå när presidentens stabschef kan vara hotad.
Det kunde blivit bra, det kunde blivit en ironisk, delvis absurd, komedi om CIA. Det är roligt emellanåt och det är spännande emellanåt. Me det laboreras för mycket med flera genrer och för många lösa trådar hänger i luften. Det är uppenbart att serien är skapad för att tittaren ska ha så många frågor kvar att serien får minst en säsong till.