• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Little Richard: I am everything – berörande, explosivt och upplyftande

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Little Richard: I am everything
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Lisa Cortés

En hissnande färd in i rockens rebelliska sfär med en av de stora förgrundsgestalterna i rockens historia. Little Richard, en av rockens pionjärer får komma till tals i denna dokumentär. Hans energi, hans explosivitet, han rebelliska mod, hans unika pianospel – allt flödar och ger oss en berörande och upplyftande inblick i hans liv och musik.

Denna dokumentär bjuder på massor av musik, klipp från konserter och uppträdanden med Little Richard. Han inspirerade och influerade många av de stora legendariska musikerna som Mick Jagger, David Bowie, Paul McCartney och Tom Jones. Flera av dem berättar i dokumentären om hyr de inspirerats och influerats av honom. Mick Jagger fascinerades av hans sätt att röra sig. David Bowie inspirerades, inte oväntat, av hans fantastiska dräkter. Little Richard hade en ovanligt stark förmåga till att knyta kontakt med publiken, vilket talade till Tom Jones. I dokumentären berättar Paul McCartney hur startstuck han blir när han träffade Little Richard.

Little Richard föddes 5 december 1932 i Macon, Georgia. Hans födelsenamn vara Richard Wayne Penniman. Han var ett av elva syskon. Hans far var kristen predikant vilket innebar att Richard tillbringade mycket tid i en gospelkör under uppväxten. Han blev så småningom utkastad från familjen då han var öppen med sin homosexualitet. Fast när framgångarna kom och han blev rik välkomnades han hem igen.

Little Richard kallade sig själv för ”arkitekten bakom rock’n’roll” och det är det många som skriver under på. Han valdes in i Rock and Roll Hall of Fame under det första intagningsåret 1986.

En av hans stora hits, Tutti Frutti, släppte han 1955. Wikipedia berättar att han och bandet The Upsetters roade sig med att avsluta varje framträdande med låten. När den skulle spelas in på skiva ändrades en del av texten, eftersom den innehöll anspelningar på homosexualitet. Joe Lubin var också med och skrev det som är den nuvarande texten i Tutti Frutti. Coverversioner har gjorts av bl.a. Elvis Presley, Carl Perkins, Pat Boone samt Jerry Williams.

Little Richard levde ett färgstarkt liv och hade olika perioder i sitt liv. Han försökte leva som heterosexuell och gifte sig, han hade drogmissbruk en period och var nyfrälst kristen en annan period.

Denna dokumentär bjuder ett möte med en av de mest explosiva, fascinerande och modiga av rockens stora legender men det är också en historisk resa om samhällets förändringar, om hur attityder förändrats genom åren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Familjen Bridgerton: Drottning Charlotte
Betyg 4
Premiär på Netflix 4 maj 2023
Regi Shonda Rhimes

En föregångare till tv-serien Familjen Bridgerton. Denna prequel ger en del svar på frågor som kanske bubblat upp hos den följt Familjen Bridgerton. I Familjen Bridgerton är den överklass som skildras ”färgblind”, det vill säga människorna i denna adel kan ha vilken hudfärg som helst med vilken kulturell bakgrund som helst, i stort sett. Det är inte överensstämmande med verkligheten från Storbritanniens 1800-tal. I denna serie får vi en förklaring till hur det gick till då andra är ”vita” släpptes in i adelns och kungligheternas umgänge. Jag skriver ”vita” med citattecken eftersom ingen är vit i huden egentligen utan egentligen mer beige eller rosa.

Men framför allt är det en serie som berättar om drottning Charlotte (spelas av India Amarteifio) och hennes make, kung George. Vi får uppleva berättelsen om hur det gick till då den 17-åriga tyska prinsessan Charlotte blir bortgift med kung George då hennes land i norra Tyskland vill ha en allians och skydd av Storbritannien. Drottning Charlotte är ung och vill inte alls giftas bort till en kung i annat land. Hennes föräldrar är döda så det är hennes bror (spelas av Tunji Kasim) som bestämmer.

I de två säsongerna av Familjen Bridgerton är drottning Charlotte en knepig person med enorma håruppsättningar. Vad har gjort hennes sådan som hon är? Delvis får vi några svar i denna prequel. Fast människor är inte alltid logiska. Räkna inte med att hon känns helt realistisk. Fast å andra sidan är människor inte alltid logiska utan sitter fast i kulturmönster.

Vi får också veta mer om och lära känna Lady Dunbury och Lady Violet Bridgerton, mamman i familjen Bridgerton. Vi förstår dem och deras roller i Familjen Bridgerton-serien bättre.

Denna för-serie har samma speciella atmosfär som de andra säsongerna med en berättarröst av Julie Andrews, med enorma kostymer och dräkter och massor av bra musik – och en lång rad duktiga skådespelare. Miljöerna är uppskruvade, överdrivna och ibland oerhört övertydliga. Det är en skildring av en tid då kvinnor inte har samma rättigheter som män men kvinnorna börjar ifrågasätta rollfördelningen. Kvinnor börjar kräva att få gifta sig av kärlek och inte enbart av ekonomiska skäl eller för att föräldrarna valt åt dem.

Av och till pendlar berättelsen mellan tiden då drottningen var ung och senare tid då hon liksom Lady Dunbury och Lady Bridgerton är medelålders. Drottningen har stora problem då inget av hennes femton barn fått en arvinge som inte är oäkting. Den enda som fanns har dött. Drottningen är nu fast besluten att tvinga sina barn att skaffa arvingar.

Kostymer, dräkter och håruppsättningar är mästerliga. För den som gillar kostymfilm är denna serie ett himmelrike förstås. Men denna prequel är på flera sätt bättre än originalserien. Visst handlar det nu också om kärlek och romantik och om konsekvenserna för kvinnor i ett patriarkaliskt samhälle. Men det handlar också om åldrande, vänskap och psykisk sjukdom. Det är välgjort, underhållande, suggestivt och fascinerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie

Filmrecension: Dalva – en ögonöppnare

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Dalva
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Emmanuelle Nicot

Ordet ”omskakande” må vara ett över-använt uttryck för många filmer. Men Dalva är omskakande. Om någon film skakar om mig och får mig att känna att jag är med i händelserna, att jag känner med personerna och får nya insikter är det Dalva. Det går inte att se denna unika och lysande film utan att blir berörd på djupet.

Dalva är en tolvårig flicka som rövades bort av sin pappa som femåring och blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa ända till någon slår larm och polis griper pappan. Dalva flyttas till ett boende för barn och ungdomar som har svåra upplevelser och inte kan bo med sina föräldrar.

Det har varit några liknande tragedier där pappor gömt barn och utnyttjat dem sexuellt som uppmärksammats internationellt. Att kunna ta plats i samhället och bli en fungerande vuxen efter att som barn blivit utsatt på sådant sätt måste vara svårt. Dalva känner inte till något annat sätt att leva. Hon menar att det måste vara tillåtet för en pappa att älska sin dotter. Att älska också innebär att ha sex är det enda hon känner till.

Hon är helt oförstående till att polis hämtat henne pappa och satt honom i häkte. Hon vill inte på på något hem med andra ungdomar. Hon sticker ut bland de andra ungdomarna och barnen då hon klär sig i spetsklänning, makeup som en kvinna som vill väcka uppmärksamhet och sätter upp håret i knut med hårnålar. Hon har lärt sig att klä sig och gå sexigt av sin pappa. Det blir en total krock mellan henne och personal på boendet, psykologer, advokater och skolpersonal. Dalva begriper varför hon inte kan bo med sin pappa och varför han ska ställas inför rätta. Om någon säger att hennes pappa är pedofil slår hon till.

Regissören har tagit itu med denna skildring på ett nyanserat sätt som både signalerar medkänsla och realistiskt. Zelda Samson är imponerande i rollen som Dalva. Alexis Manenti som Jayden Dorkel, hennes kontaktman på boendet är perfekt: ärlig, ställer upp på Dalva men är tydlig och rak.

Denna film är bland det bästa jag sett på länge och det gör vad kultur gör när den fungerar som bäst: öppnar våra ögon och låter oss se in i andras liv och upplevelser, låter oss förstå och känna med.

Filmen Dalva är trefaldigt prisbelönad i Cannes och globalt i Hongkong, Kairo och São Paulo. Vinnare av publikpriset i Rotterdam.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Pedofilskildring

Filmrecension: Madeleine och taxichauffören

4 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Madeleine och taxichauffören
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Christian Caron

En berättelse om de där oväntade mötena som kan förändra ens liv. En berättelse om att förstå och hålla fast vid det viktigaste i livet och en uppmaning att ta vara på de fina stunderna och att inte ha så bråttom att man missar det som är mest betydelsefullt. Delvis ett förutsägbart tema och budskap men också med oväntade vändningar. En inbjudan till en resa genom minnen och en resa genom att sönderstressat Paris.

Charles är en pressad taxichaufför i fyrtio års-åldern i Paris som har svårt att få ekonomin och familjelivet att gå ihop. En dag får han en långkörning som ska ge bra betalt. När han hämtar upp kunden visar det sig vara en dam på 92 år. Damen, Madeleine, är på väg till ett ålderdomshem dit hon mer eller mindre tvingas flytta till på grund av hälsoskäl.

Madeleine visar sig vara en dam med överraskande erfarenheter. Hon föddes strax före andra världskriget och har upplevt mycket och varit med om krigets fasor, om glädjen vid freden, om femtiotalet på gott och ont: med patriarkatets förtryck och kvinnovåld men också en början på en frihet för kvinnor som sakta öppnar sig.

Det är en väldigt enkelt upplagd film, två människor oftast i en bil, några kortare scener då de tar en fika eller matpaus – allt från Paris-miljöer: Eiffeltornet och bilar och åter ingen bilar och bilköer. Det är mer som en teaterföreställning eller en roman att försjunka in i än en film.

Enkelheten är en styrka för denna film. Ibland flyttas vi bort från taxin och vi gör en tidsresa till Madeleines förflutna. Färden med taxi genom Paris för det omaka paret på en resa bakåt i tiden som ger nya perspektiv på nuet.

Ett skäl till att regissören lyckats få en sådan stark realistisk vänskaps-kemi mellan Madeleine och Charles kan bero på att de två huvudrollsinnehavarna Line Renaud (Jag är inte sömnig, Ring min agent!) och Dany Boon (Micmacs, Murder Mystery) är vänner även i verkliga livet. Det är bara att skriva under på vad filmens distributör skriver i ett pressmeddalande:
Tillsammans gör de denna resa genom ett långt liv med både ljusa och mörka passager till en sann njutning som lockar fram både skratt och tårar.

Filmen är hjärtevärmande och jag känner det som att jag smugit mig in i taxin, kanske är jag en liten fluga på fönstret som tjuvlyssnar och både roas och får perspektiv på livet, på vad som är viktigt. Liksom Charles öppnar sig och hittar känslor och minnen inom sig som han blundat för kan filmen också öppna betraktarens ögon och väcka minnen. Skälet till att den inte fick ännu högra betyg är att den trots en del överraskande situationer ändå är väldigt förutsägbar. Och att den ännu mer skulle passa som en teaterföreställning eller en roman.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Medelhavsfeber – En reflektion på livet, döden, historien och politiken

3 maj, 2023 by Linou Gertz

Medelhavsfeber
Betyg 4
På bio sedan 28 april 2023
Manus och regi Maha Haj

I sidosektionen Un Certain Regard på filmfestivalen i Cannes prisades detta palestinska komedidrama med manusbucklan – dess motsvarighet till bästa manus. Det var välförtjänt för sin vardagliga men humoristiska skildring av två medelålders män som blir vänner lite av en slump.
När Jalal flyttar in i huset där Waleed bor är det knappast en diskret och tyst inflytt som sker. Istället får Waleed nästan varje morgon knacka på för att be Jalal sänka musiken som dundrar på som om han vore ensam i hela byggnaden. Men Jalal går inte med på att sänka musiken först – istället kräver han att Waleed kommer in på kaffe och lite kaka. Först då kan han tysta musiken.

Waleed har jobbat på bank men slutat för att istället satsa på sina författardrömmar. Han går också i terapi för sin depression som nästintill förlamar honom. Han vet inte riktigt om det hjälper – men när han tar upp det med sin psykolog invänder hon bara med att det tar tid och engagemang för att uppnå bra resultat. Även om hon har goda poänger finns det ändå någonting paradoxalt i hennes resonemang – de bygger på beroendeställning av hennes fortsatta vård, och hon får inkomst av att han är en återkommande patient (läs: kund), så vems intressen tjänar hon då? Cynikern kanske svarar sina egna, optimisten kanske honoms, realisten troligen bådas.

Vänskapen är, som oftast i så kallade Buddy comedies, till en början motsträvig och inte alls uppenbar – men utvecklas i lunkande lagom takt till någonting av en bromance. Men det är inte bara deras vänskapliga relation som avhandlas, utan även den mer familjära kärleken inom släkten och familjen. Visserligen går även de på sparlåga, vilket känns naturligt med tanke på Waleeds mående. Men han pratar ändå med sin familj, skjutsar sina barn till skolan, men det är ungefär allt han mäktar med. Lite lustigt ändå hur depression kan göra att en inte orkar med sig själv, utan den lilla kraft som finns kvar ändå går till de runtomkring oss istället.

Vänskap och familj är inte heller ända ämnet på tapeten, och utan vidare pekpinnar eller propagandaförsök tar filmen ändå upp viktiga ämnen som såväl religion, historia och politik. Men vad som gör den så galant är ändå hur den erbjuder perspektiv snarare än färdiga lösningar eller försök till att påtvinga tittaren färdiga lösningar eller tankemönster. Istället för ”tänk såhär” så säger den snarare ”såhär tänker Waleed och det är ett perspektiv värt att ha i beaktande”. Detta sker såväl mellan Waleed och Jalal som mellan honom och sonen i skolsammanhang och känns inte på något sätt forcerat utan tvärtom väldigt naturligt och vardagligt. Vilket är ett stort plus.

Det som komplicerar deras vänskap är egentligen två saker: Waleeds depression, och Jalals sidokarriär som småkriminell och hans törn i sidan med lokala gangstrar som börjar uppträda hotfullt mot honom på grund av en skuld han inte kan betala av. Men så ser Waleed en chans att kombinera dessa två och göra det till en möjlighet istället för en problematik, vilket leder till helt andra problem för dem båda, men också möjliga lösningar – och då de inte tycks kunna låta bli att vilja hjälpa varandra – eller sig själva – så går de ändå ihop och ser förbi varandras svagheter och problem för att kunna överkomma dem. Deras diskussion om depression, livet och döden blir en förstärkande filosofisk debatt värd att ha utanför biografen när eftertexterna har rullat. Även den med perspektiv och själslig dimension snarare än moraliska pekpinnar i uppläxande syfte. Och även om slutet kommer lite av en chock så kan den uppmärksamme ändå se den komma. Vilket vanligtvis kanske ses som ett minus men här blir ett lika hårt som logiskt slag i magen på tittaren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 315
  • Sida 316
  • Sida 317
  • Sida 318
  • Sida 319
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in