Madeleine och taxichauffören
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Christian Caron
En berättelse om de där oväntade mötena som kan förändra ens liv. En berättelse om att förstå och hålla fast vid det viktigaste i livet och en uppmaning att ta vara på de fina stunderna och att inte ha så bråttom att man missar det som är mest betydelsefullt. Delvis ett förutsägbart tema och budskap men också med oväntade vändningar. En inbjudan till en resa genom minnen och en resa genom att sönderstressat Paris.
Charles är en pressad taxichaufför i fyrtio års-åldern i Paris som har svårt att få ekonomin och familjelivet att gå ihop. En dag får han en långkörning som ska ge bra betalt. När han hämtar upp kunden visar det sig vara en dam på 92 år. Damen, Madeleine, är på väg till ett ålderdomshem dit hon mer eller mindre tvingas flytta till på grund av hälsoskäl.
Madeleine visar sig vara en dam med överraskande erfarenheter. Hon föddes strax före andra världskriget och har upplevt mycket och varit med om krigets fasor, om glädjen vid freden, om femtiotalet på gott och ont: med patriarkatets förtryck och kvinnovåld men också en början på en frihet för kvinnor som sakta öppnar sig.
Det är en väldigt enkelt upplagd film, två människor oftast i en bil, några kortare scener då de tar en fika eller matpaus – allt från Paris-miljöer: Eiffeltornet och bilar och åter ingen bilar och bilköer. Det är mer som en teaterföreställning eller en roman att försjunka in i än en film.
Enkelheten är en styrka för denna film. Ibland flyttas vi bort från taxin och vi gör en tidsresa till Madeleines förflutna. Färden med taxi genom Paris för det omaka paret på en resa bakåt i tiden som ger nya perspektiv på nuet.
Ett skäl till att regissören lyckats få en sådan stark realistisk vänskaps-kemi mellan Madeleine och Charles kan bero på att de två huvudrollsinnehavarna Line Renaud (Jag är inte sömnig, Ring min agent!) och Dany Boon (Micmacs, Murder Mystery) är vänner även i verkliga livet. Det är bara att skriva under på vad filmens distributör skriver i ett pressmeddalande:
Tillsammans gör de denna resa genom ett långt liv med både ljusa och mörka passager till en sann njutning som lockar fram både skratt och tårar.
Filmen är hjärtevärmande och jag känner det som att jag smugit mig in i taxin, kanske är jag en liten fluga på fönstret som tjuvlyssnar och både roas och får perspektiv på livet, på vad som är viktigt. Liksom Charles öppnar sig och hittar känslor och minnen inom sig som han blundat för kan filmen också öppna betraktarens ögon och väcka minnen. Skälet till att den inte fick ännu högra betyg är att den trots en del överraskande situationer ändå är väldigt förutsägbar. Och att den ännu mer skulle passa som en teaterföreställning eller en roman.