• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik – Den stora skrivboken – stark, rak gestaltning om barns hantering av krig

29 maj, 2023 by Pernilla Wiechel

Den stora skrivboken
Av Jon Fosse dramatiserad efter Ágota Kristóf roman Stora Skrivboken, samt en tidigare dramatisering av Marc van der Velden.
Regi Sofia Adrian Jupither, biträdande Julia Hackman
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Video Emi Stahl
Musik Michael Breschi
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli
Premiär på Dramaten 28 maj 2023

Det ”är helt biografiskt” säger Ágota Kristóf i intervjun från år 1999 som finns publicerad på Dramatens hemsida inför premiärkvällen. Men det var inte två pojkar, utan ”vad jag såg med min bror Jeno”, när vi hänvisades att bo på landet, säger hon. Inte heller flyttade de in hos mormor, men hon står för andra ”hårda kvinnor” de mötte där, förklarar hon. Och angående vad som hänt om hon inte flytt Ungern – tror Kristóf sig ha kunnat bli ”mindre ensam”, kanske lyckligare… Kvällens pjäs baseras på hennes verklighet när hon var runt tio år.

Många tankar och intryck blandas då jag – faktiskt själv läst romanen nyöversatt 2019 (den delen som ju är skriven ur pojkarna perspektiv) – och nu även sett Jon Fosses premiär i Sofia Adrian Jupithers regi. Hur iscensätter man ett så starkt original?

Tvillingpojkarna – som ju nedtecknar allt det ohyggliga de tvingas vänja sig vid – i en stor skrivbok – står där på scenen och talar till oss. Växelvis uttalar de orden med varannan mening fördelat. De står rakt upp och ner- till en början civiliserade i var sin vit skjorta – som med tiden blir smutsig på grund av dagar utan tvätt. Vi hör vad som händer dem i denna hårda tid. Vissa scener gestaltas. Till en början blir det kanske ett stelt spel, men upplägget växer under pjäsens gång. Händelser vi knappt orkar höra landar hos oss i publiken.

Vi upplever ett lantligt men fattigt och oroligt Ungern – här gestaltat mot en fondvägg av en dunkel skog vid en övervägande mörk scen. Medan krig rasar, soldater hittas döda sänds dessa barn ensamma till landsbygden. Föräldrarna är antingen vid fronten eller saknar mat o arbete i staden. Pojkarna överlämnas hastigt av sin mor och förväntas sedan klara miljöskiftet från stad till land. Utlämnade till en kärv kämpande mormor de aldrig träffat – som ryter ”horungar” efter dem – skapar de sig sin egen trogna följeslagare – enligt romanen – i form av texten i den stora skrivboken. Den blir ett slags ”vittne” eller någonting som följer med dem genom deras strapatser. Men här läses den upp. Kanske blir boken den förälder de var helt utan? I en slags lek tar de över att härda och uppfostra sig själva. De filar av sina känslospröt så pass att de inte tvekar att offra sin egen far. ”Slå oss” ropar de till mormor ena stunden… andra stunden lär de sig döda hönor eller hänga katter för att komma över sina rädslor.

Pjäsen låter lagom många händelser stiliserat bli förstådda ur romanens grundtext, på ett avvägt sätt. Skådespelarna agerar naket så händelserna når oss utan pardon.

Mina tankar går till Brechts Mutter Kurage – i talkörerna – i upplägget av barnens röster men också med tanke på de tydliga – lite främmandegjorda – men ändå sammansatta – karaktärerna. Vi upplever den skenheliga men också generösa prästen, kärva men också någon stans varma rytande mormodern, kvinnliga och mjuka lismande förövaren och desperata – ständigt jagade – utnyttjade harmynta byflickan. Tvillingarna noterar, agerar, överlever.

Irakisk Kristus på Galeasen tog ett annat grepp för att gestalta krigsupplevelser. Här visades kaos o förvirring… desperation och snabba val ur de vuxnas perspektiv. I Dramatens Stora Skrivboken följer vi ur psykologiskt perspektiv, sakta hur en traumatisering växer fram hos två barn – när otryggheten blir för stor att bära och enda vägen ut är att självmant sluta reagera och bara agera (för överlevnad).

Är det nu så att vi svenskar är distanserade – fredsskadade – som sades under pandemin – och nu återigen hörs yra genom röster och spekulera kring gröt och fattigas matvanor – så kan inte den här pjäsen komma mer än lägligt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Den stora skrivboken, Dramaten, Jon Fosse, Teaterkritik

Recension av tv-serie: Fubar – överraskande lyckad blandning av komedi och actionfylld agent-serie

26 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Fubar
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 maj 2023
Skapad av Nick Santora
Regissörer Phil Abraham, Steven A. Adelson, Holly Dale och Stephen Surjik.

Den här komiska agent-serien är överraskande bra. En far, Luke Brenner (som spelas av Arnold Schwarzenegger) och hans vuxna dotter Emma (som spelas av Monica Barbara) upptäcker att de båda i hemlighet arbetar för CIA. De tvingas ut tillsammans på ett farligt uppdrag men upptäckten av varandra som CIA-agenter gör att uppdraget påverkas av deras dysfunktionella relationer. Familjedramat sätter en stark prägel på uppdraget.

Första avsnittet började lite fjantigt men serien gick snabbt över till att bli intressant att följa. Skaparen av serien har lyckats få ihop en komedi som samtidigt har mycket action och spänning och dessutom kryddas av en familjedrama. Jag kan bli lite trött emellanåt på rätt typisk amerikansk våldsunderhållning där skurkar skjuts ihjäl på löpande band men trots det fungerar den här serien för mig.

Ett skäl att den håller måttet är att Arnold Schwarzenegger fungerar bra som komiker. Hans österrikiska brytning blir rätt gullig när han ska vara tuff CIA-agent och samtidigt är en mjuk pappa med många känslor. Dynamiken och samspelet mellan honom och dottern fungerar väldigt bra. Det är en av seriens styrkor.

Fubar eller FUBAR är en förkortning som oftast uttyds som det engelska vulgära uttrycket Fucked Up Beyond All Recognition, ungefär ’förvridet/förstört bortom all igenkännlighet’. Någonting som är fubar är inte som det ska vara. Fubar kan också betyda Fucked Up Beyond All Reality/All Repair/All Recovery/All Reason. Även Fucked Up Beyond Any Repair/Any Redemption. Ordet Fucked ersätts ibland med Fouled. Ordet ”Fubar” tros också vara amerikanskt andravärldskrigsslang. Enligt en teori är ordet en folketymologi av tyska furchtbar ’fruktansvärd’. En ganska träffande och rolig titel på denna serie som är en ovanlig, men faktiskt lyckad, blandning av komedi, familjedrama, agent-thriller och amerikansk actionhjälte-hyllning. Hur som helst är denna Fubar eller FUBAR riktigt lyckad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Arnold Schwarzenegger, Fubar, Recension av tv-serie

Filmrecension: Natten till den 12:e

26 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Natten till den 12:e
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Regi Dominik Moll

En ovanlig film om poliser som skildrar hur det är att utreda svåra våldsamma brott. Som har fokus på hur en människa påverkas av att möta våldet och dess efterskalv. Filmen är skapad av ett franskt och belgiskt filmteam och präglas av (enligt många filmkritiker) ett typiska melankoliskt drag av svårmod som påminner om svenska mörka polisserier.

Denna dramathriller skildrar en grupp poliser som utreder ett hänsynslöst fall där en ung kvinna, Clara, mördades genom att brännas levande. Gruppen leds av poliskommissarie Yohan. Det sägs att varje utredare har ett fall som hänger kvar och åsamkar smärta utan att det riktigt går att förklara varför. I Yohans fall är det mordet på Clara.

När fallet börjar utredas visar det sig att det finns många män som kan misstänkas men ingen kan bindas till mordet. Egentligen är det mäns våld gentemot kvinnor som är det stora brottet. ”Vi har många misstänka men ingen kan bindas till brottet, ingen eller alla. Och då menar jag alla män”, säger utredaren vid ett tillfälle. Det är ett av filmens teman.

Fallet blir svårlöst, det spretar åt alldeles för många håll. Det enda som kan slås fast är att mordet skedde natten till den tolfte.

Filmens andra tema är hur fallet påverkar utredarna på djupet. Yohan reagerar på sitt sätt och andra i gruppen på andra sätt, men det är tydligt att de är frustrerade av brottets grymma karaktär och att det tyckt det omöjligt att hitta mördaren. Vi får också redan i inledningen reda på att en mycket hög procent av alla mordfall förbli ouppklarade, vilket måste påverka utredare mentalt.

Yohan brukar cykla i en velodrom för att stressa ned och tänka på något annat. I en velodrom cyklar cyklisten runt, runt och kommer ingenstans egentligen. Det är en tydlig metafor på deras utredning kring mordet på Clara. Filmen är mycket fotomässigt välgjord, bilder, foton, miljöer och närbilder som får ligga still talar till oss känslomässigt.

Foto-mässigt är den mycket välgjord och bilderna stryker under frustrationen hos utredarna. Men även om filmen är mycket välgjord och det inte går att slita sig från den är den mycket mörk och det är svårt att känna engagemang för Yohan, han är väldigt stel. Filmen är snyggt skapad men strider mot den vanligaste upplägget för en polisfilm, vilket gör att den bitvis känns seg och hopplös. Det är därför den inte för ännu högre betyg. Den är dock i hög grad godkänd och väl värd att se, bara man är beredd på att den är långsam och mörk och tar upp jobbiga teman.

Natten till den 12:e bygger delvis på Pauline Guéna’s bok 18.3 – une année à la PJ (18.3 – A Year With the Crime Squad), en dokumentärroman författaren skrev i tätt samarbete med Versailles brottsrotel.

Filmen har utan tvekan tilltalat den franska publiken. Den vann 6 César awards 2023 i kategorierna: Bästa film, Bästa manus, Bästa regissör, Bästa manliga biroll, Bästa manliga nykomling och Bästa ljud.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

25 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Den lilla sjöjungfrun
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Åldersgräns Från 7 år
Regi Rob Marshall

En storslagen, påkostad ny version av HC Andersens saga om den lilla sjöjungfrun. Denna nya version är en mörkare version än den förra långfilmen som Disney stod bakom. Sagan om den lilla sjöjungfrun som nu är tillbaka på bio, åter i tolkning av Disney, men denna nya film har visserligen samma grundberättelse som den animerande långfilmen från 1989 men är mer otäck, mer skrämmande. Den animerade från 1989 är en söt liten film. Den nya versionen är inte animerad på samma sätt, rollerna spelas av skådespelare som fast med ny teknik har havsguden liksom sjöjungfrun Ariel och hennes systrar med digitalteknik från fenor och fiskstjärt.

Med människor i rollerna blir berättelsen mindre söt och mer verklig, vilket gör den händelserna mer skrämmande. Filmcensuren har satt en sju års-gräns på denna nya. Det är bra för små barn bör absolut ha en vuxen med sig. Dessutom är denna nya ganska lång, två timmar och femton minuter, vilket kan vara för långt för de minsta. Filmen går upp på svenska biografer både med svenskt och engelskt tal. För det minsta är nog ändå den animerade versionen från 1989 ett bättre val.

Redan i den animerade Disney-versionen 1989 förändrades HC Andersen ursprungliga saga till en snällare berättelse än originalet. HC Andersens sagor hade ofta mer mörker i sig. Precis som i den snällare versionen från 1989 kretsar berättelsen nu om den unga sjöjungfrun Ariel som drömmer om att få uppleva äventyr. Ariel är den yngsta av Kung Tritons döttrar och hon har stark egen vilja och samlar på saker hon hittar i havet. Oj vad hon längtar efter att lära sig mer om livet på land. Hon är övertygad om att människor inte alls är så farliga som hennes pappa hävdar. Samtidigt finns det en ung prins, Eric, som inte kan finna ro på land och bara vill ut på äventyr till hans. När prins Eric och hans besättning råkar ut för fruktansvärt vänder och deras skepp går under blir Eric räddad av Ariel. Och båda blir förälskade. Fast Eric vet inte vem flickan är som räddade honom och Ariel kan inte ta sig upp på land och promenera, hon har ju inga ben. Den som sett den tidigare filmen vet förstås att det finns en häxa. Ursula, som har magiska krafter och kan ge Ariel ben. Fast häxan har förstås en ful plan med det hon gör.

För mig är denna nya version verkligen praktfull, storslagen, hänförande med underbara skådespelare som Javier Bardem som havsguden Triton och sångerskan, låtskrivaren och skådespelaren Halle Bailey som Ariel och Melissa McCarthy som häxan Ursula.

Vad jag saknade är hotet mot haven. Klimatförändringarna är reella och påverkar haven på flera sätt. Jag är lite förvånad att Disney inte tagit upp den aspekten i en film som trots allt utspelas mest till havs. Denna films tema är mer ett anti-rasistiskt budskap om att olika kulturer ska kunna leva tillsammans.

Undrar hur det blir med uppföljare. Den tecknade versionen från 1989 har hittills haft två uppföljare; Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet (2000) och Den lilla sjöjungfrun – Sagan om Ariel (2008). 1992-1994 sändes dessutom den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun om sjöjungfruns liv innan händelserna i 1989 års film. Jag vet inte om jag ser fram emot uppföljare till denna version. Det är så bra och lagom som den är.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den lilla sjöjungfrun, Filmkritik, Filmrecension

100 Years of Warner Bros. – Dokumentären har premiär den 25 maj

23 maj, 2023 by Redaktionen

Med anledning av Warner Bros. 100-årsjubileum släpper HBO en dokumentär i fyra delar, skapad av den Oscarsnominerade filmskaparen Leslie Iwerks och med Morgan Freeman som värd. 100 Years of Warner Bros. består av mer än 60 intervjuer med kända skådespelare, branschfigurer och legendariska filmskapare och har världspremiär på filmfestivalen i Cannes den 24 maj.

Ett pressmeddelande berättar:
Den nya dokumentären i fyra delar undersöker hur den ikoniska filmstudion har påverkat industrin, konsten och kulturen under sin 100-åriga existens. Serien består av fyra dokumentärspecialer som tillsammans berättar den otroliga historien om den mytomspunna studion.

Vi följer Warner Bros. historia från studions tidiga början på 1920-talet, när den grundades av fyra bröder från en invandrarfamilj, genom årtionden av riskabla kreativa val och meningsfullt berättande, till de historiska sammanslagningarna på 2000-talet som förvandlade företaget till det globala underhållningskraftverket som det är idag.

Varje del erbjuder berättelser från branschens inre, berättade av regissörer, skådespelare, branschinsiders, journalister och historiker. De intervjuade inkluderar LeVar Burton och Tim Burton, Robert De Niro och Clint Eastwood, Ellen DeGeneres, Gal Gadot, George Clooney, Chuck Lorre, Baz Luhrmann, Christopher Nolan, Daniel Radcliffe, Keanu Reeves, Martin Scorsese, Oprah Winfrey och Constance Wu, och många, många fler.

Morgan Freeman guidar oss genom de fyra delarna som programledare och berättare, och vi får se klipp från en lång rad ikoniska filmer och tv-serier längs vägen. 100 Years of Warner Bros. ger en fascinerande inblick i filmens historia och de otaliga berättelserna som nått generationer av publik runt om i världen.

100 Years of Warner Bros. har premiär på HBO Max torsdagen den 25 maj. De två första delarna av dokumentären släpps på premiärdagen. De två sista delarna släpps veckan därpå, torsdagen den 1 juni.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 310
  • Sida 311
  • Sida 312
  • Sida 313
  • Sida 314
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in