Natten till den 12:e
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Regi Dominik Moll
En ovanlig film om poliser som skildrar hur det är att utreda svåra våldsamma brott. Som har fokus på hur en människa påverkas av att möta våldet och dess efterskalv. Filmen är skapad av ett franskt och belgiskt filmteam och präglas av (enligt många filmkritiker) ett typiska melankoliskt drag av svårmod som påminner om svenska mörka polisserier.
Denna dramathriller skildrar en grupp poliser som utreder ett hänsynslöst fall där en ung kvinna, Clara, mördades genom att brännas levande. Gruppen leds av poliskommissarie Yohan. Det sägs att varje utredare har ett fall som hänger kvar och åsamkar smärta utan att det riktigt går att förklara varför. I Yohans fall är det mordet på Clara.
När fallet börjar utredas visar det sig att det finns många män som kan misstänkas men ingen kan bindas till mordet. Egentligen är det mäns våld gentemot kvinnor som är det stora brottet. ”Vi har många misstänka men ingen kan bindas till brottet, ingen eller alla. Och då menar jag alla män”, säger utredaren vid ett tillfälle. Det är ett av filmens teman.
Fallet blir svårlöst, det spretar åt alldeles för många håll. Det enda som kan slås fast är att mordet skedde natten till den tolfte.
Filmens andra tema är hur fallet påverkar utredarna på djupet. Yohan reagerar på sitt sätt och andra i gruppen på andra sätt, men det är tydligt att de är frustrerade av brottets grymma karaktär och att det tyckt det omöjligt att hitta mördaren. Vi får också redan i inledningen reda på att en mycket hög procent av alla mordfall förbli ouppklarade, vilket måste påverka utredare mentalt.
Yohan brukar cykla i en velodrom för att stressa ned och tänka på något annat. I en velodrom cyklar cyklisten runt, runt och kommer ingenstans egentligen. Det är en tydlig metafor på deras utredning kring mordet på Clara. Filmen är mycket fotomässigt välgjord, bilder, foton, miljöer och närbilder som får ligga still talar till oss känslomässigt.
Foto-mässigt är den mycket välgjord och bilderna stryker under frustrationen hos utredarna. Men även om filmen är mycket välgjord och det inte går att slita sig från den är den mycket mörk och det är svårt att känna engagemang för Yohan, han är väldigt stel. Filmen är snyggt skapad men strider mot den vanligaste upplägget för en polisfilm, vilket gör att den bitvis känns seg och hopplös. Det är därför den inte för ännu högre betyg. Den är dock i hög grad godkänd och väl värd att se, bara man är beredd på att den är långsam och mörk och tar upp jobbiga teman.
Natten till den 12:e bygger delvis på Pauline Guéna’s bok 18.3 – une année à la PJ (18.3 – A Year With the Crime Squad), en dokumentärroman författaren skrev i tätt samarbete med Versailles brottsrotel.
Filmen har utan tvekan tilltalat den franska publiken. Den vann 6 César awards 2023 i kategorierna: Bästa film, Bästa manus, Bästa regissör, Bästa manliga biroll, Bästa manliga nykomling och Bästa ljud.