• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Kent Anderssons legendariska ”Sandlådan” på Folkteatern

17 augusti, 2023 by Redaktionen

Höstens första premiär på Folkteatern blir Kent Andersons legendariska pjäs Sandlådan i en amatörteateruppsättning regisserad av Kim Lantz. Vad ska det bli av barnen i sandlådan? De som lever i samma låda, de som gräver i samma sand, de som plågas av frågan: hur ska vi leva med varann?

Ett pressmeddelande berättar:
Kim Lantz, som själv startade sin bana som skådespelare utan formell utbildning, har sedan 1981 återkommande regisserat amatörteaterföreställningar på Folkteatern, bland annat publik- och kritikersuccéerna Breaking the Waves och Kliniken.

När Sandlådan av Kent Andersson nu har premiär på Folkteatern görs den i regi av Kim Lantz, som senast i våras blev hyllad för titelrollen i Quasimodo. När han nu kommer tillbaka till Folkteatern som regissör gör han det tillsammans med elva amatörskådespelare som till vardags sysslat med en mängd skilda saker såsom juridik, DJ:ande, busslogistik, litteraturstudier med mera.

Sandlådan är en av tre delar i Kent Andersson samhällskildrande göteborgstrilogi dit även Flotten och Hemmet (som skrevs tillsammans med Bengt Bratt) hör. Föreställningen är en resa genom livets alla faser, från barndomens lekar i sandlådan till vuxenlivets utmaningar.

Historien om hur Kim Lantz blev skådespelare går ungefär så här: Kim råkade berätta en rolig historia för Lennart Hjulström 1975 och fick på så sätt rollen som Evert i Död mans hand på Folkteatern samma år. Han geniförklarades genast och har sedan dess gjort ett stort antal roller på Folkteatern, bland annat över 300 föreställningar som universitetsläraren Frank i Willy Russells Timmarna med Rita och drygt 125 föreställningar som Sören Kröyer i Den yttersta natten. Kim har också bland mycket annat spelat i Vivian Nielsens Demokrat, Mordet på en fd komiker, Lycka till med allt, Lars Noréns uppsättning av Orestien och i Begravelsen. Kim har även hunnit med 35 års bilmekande i TV-serien Hem till byn.

Sandlådan

Av Kent Andersson

Regi: Kim Lantz
Regiassistent och sufflör: Cecilia Andersson
Ljusdesigner: Peter Weicht

Medverkande: Sara Andersson, My Hellborg, Sören Jansson, Nils Lindqvist, Joel Mannela, Bengt Nordfält Nilsson, Camilla Nilsson, Per Sahlin, Kateryna Tsurul, Monika Wedmark och Cathrine Ålenius

Amatöretateruppsättningen av Sandlådan har premiär på Folkteatern den 24 augusti och spelas på Lilla Scenen till och med den 14 september.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Folkteatern, Göteborg, Sandlådan

Filmrecension: Cobweb – precis allt går fel i slutet

16 augusti, 2023 by Elis Holmström

Cobweb
Betyg 2
Svensk biopremiär 18 augusti 2023
Regi: Samuel Bodin

Man skall aldrig ta ut segern i förskott, men under majoriteten av speltiden för Cobweb verkar allting vara på väg in i mål. Det enda som krävs är att trilla över målsnöret, mer än så behövs inte. Under långa stunder är Cobweb genuint imponerande som skräckfilm. Det implementeras oväntat kraftfull psykologisk skräck där ett mycket giftigt förhållande mellan föräldrar och barn blir till en genuin pärs för publiken. Att inkludera barn i skräckfilmer är lika klassiskt som lingon och köttbullar, men då det implementeras i denna obehagliga kontext blir skräcken mer än bara en väntan på blod eller en gast som hoppar fram bakom garderoben.

Det dominanta och överlägsna maktförhållandet gällande föräldrar i förhållande till barn blir otroligt påträngande för publiken. I kombination med mer traditionella skräckelement – iskallt foto samt en gotisk och klaustrofobisk miljö, skapas en vardagsskräck som får publiken att sitta på nålar. Regissören Samuel Bodin må vara en långfilmsdebutant men han har en fantastisk färdighet för det visuella. Han använder en rad olika kameraåkningar som får ett ordinärt förortshus att framstå som en mörk fängelsehåla. Den visuella inspirationen från Ari Asters Hereditary är uppenbar, det känns många gånger som en ypperlig mix av den mer konstnärliga skräck som Aster bjöd på och den mer lättuggade sorten.

Spänningen är så pass kraftfull och medryckande att det går att förlåta att personregin – som bäst, är medelmåttig. Antony Starr må inte vara utrustad med sitt blonda hjältehår från TV-serien The Boys, men insatsen som den psykotiska Homelander och denna mentalt instabila fadersfigur är svår att se skillnad på. Ännu en gång är det fråga om en tvättäkta sociopat som på bästa vis försöker maskera sina psykotiska tendenser. Det är båda förutsägbart och monotont vad Starrs insats anbelangar. Lizzy Caplan i rollen som frun i huset klarar sig än sämre. Caplan bjussar på en förkastlig rolltolkning som helt misslyckas med att presentera något som kan uppfattas som genuin psykologisk ohälsa. Till skillnad mot Rob Savages The Boogyeman är det svårt att överhuvudtaget uppfatta någon av personerna som det minsta trovärdiga eller intressanta. Därför är det en sann bedrift att det ändå går att göra publiken olidligt obekväm då det vankas skräck. Det är ett så pass imponerande handlag för terror att en – på pappret, ointressant drömsekvens blir till en av de mest obehagliga stunder jag upplevt på en biograf på väldigt länge. Det är svårt att se hur det hela inte skulle kunna landa i stabilt betyg, vad kan egentligen gå fel?

Svaret på den fråga är lika enkelt som det är exakt, precis allt. För någonstans mot filmens sista akt så bestämmer sig Samuel Bodin för att sluta göra skräckfilm. Istället sätter han på sig höghatt och blir till tidernas sämsta cirkusdirektör. Sedan skickas det in en armé av clowner med skor lika långa som straffregistret för samtliga insydda på Kumlaanstalten. Det är svårt att inte fråga sig om Bodin bytts ut mot en annan regissör, för det som utspelar sig i filmens sista akt känns lika sammanhängande som ett tal av Donald Trump. Den stilfulla skräcken som orsakade rysningar byts nu ut mot de sämsta skräckklyschor som skådats och blodet forsar som om en gigantisk artär just hade punkteras.

Från att ha varit gastkramande blir den här sektionen en pina. När allt väl är klart har precis allting besudlats. Att drastiskt sänka betyget till följd av ett snedsteg är sannerligen inte seriöst eller det minsta tillfredställande. Flera filmer med allvarliga brister har ändå kunnat gå helskinnat i mål då helhetsupplevelsen består, i de flesta fall är ett fåtal brister inte tillräckliga för att underminera det övriga fundamentet. Men Cobweb fullkomligt imploderar och tillintetgör alla chanser att inte lämna en gräslig eftersmak i munnen. Detta är ett praktexempel på konsten att sumpa precis allt, gratulerar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Min fantastiska väninna är tillbaka på teaterscenen

15 augusti, 2023 by Redaktionen

Den 25 augusti är det dags för nypremiär av regissören Maria Sids version av Min fantastiska väninna. Elena Ferrantes världssuccé följer vänskapen mellan Elena och Lila på livets väg från Neapels fattiga uppväxt till livet slutskede.

Ett pressmeddelande berättar:
– Det här är en föreställning för alla att se, oavsett om du är van besökare eller ny. Elena Ferrante har lyckats gestalta vänskapens kraft i text och nu låter vi den ta plats på teaterscenen. Berättelsen belyser också hur drömmar krockar med både klassklyftor och det patriarkala samhällets begränsning av kvinnors livsval, säger Maria Sid, regissör.

I huvudrollerna ser vi Maja Rung och Nina Zanjani. Uppsättningen hade skandinavisk premiär den 1 mars 2019 på Årsta Folkets Hus när Kulturhuset Stadsteatern var stängt för renovering och spelade 75 föreställningar för utsålda hus.

– Jag vet att det var många som inte fick möjlighet att se den i Årsta, men nu får de chansen på vår Stora scen istället, med fantastiska skådespelare. Det finns lika många tolkare som det finns läsare av Ferrantes böcker och jag hoppas att vår föreställning kan ge både igenkänning och nya perspektiv på en fantastisk livsberättelse, säger Maria Sid, regissör.

Regi: Maria Sid
Scenografi: Zofi Lagerman
Kostym: Liv Pettersson & Kerstin Dagmarsdotter
Ljus: Patrik Bogårdh
Mask: Anna Jensen Arktoft & Rebecca Afzelius
Koreografi: Catharina Allvin
Ljud: Magnus Ericsson
Dramatisering: April De Angelis
Översättning: Johanna Hedenberg

På scen:
Maja Rung
Nina Zanjani
Matilda Ragnerstam
Odile Nunes
Rolf Lydahl
Davood Tafvizian
Henrik Norlén
Pierre Tafvelin
Linus Troedsson
Peter Gardiner
Kayo Shekoni
Parwin Hoseinia
Ludde Hagberg
Sylvia Rauan

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Elena Ferante, Kulturhuset Stockholm, Min fantastiska väninna, Stockholms stadsteater

GRÄVLINGEN – ny föreställning om hemmakämpare på Malmö stadsteater

15 augusti, 2023 by Redaktionen

”Grävlingen” bygger fritt på Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus bok ”Grävlingdagar”, och samtal med både elever som går och inte går i skolan i Malmö. Foto: Unga Malmö Stadsteater

Grävlingen är en nyskriven pjäs om våra ”hemmakämpare”. Elever som inte hittar en trygg plats i dagens skola och därför lever ett isolerat liv hemma. Föreställningen bygger på Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus bok Grävlingdagar, och samtal med både elever som går och inte går i skolan i Malmö.

Ett pressmeddelande berättar:
Pojken får ont i huvudet av allt stök och magen knyter sig i en klump. Han gömmer sig under skolbänken för där finns en grop. Den är sval och mörk. Det är tyst. Nämen där kan han inte vara, säger läraren. Han måste sitta upp ordentligt och rak i ryggen på en stol. Alla barn måste gå i skolan, så är det bara. Eller?

Regissören Hedvig Claesson och hennes medarbetare på Unga Malmö Stadsteater har träffat elever i årskurs 6 och 7 på olika skolor i olika områden i Malmö. De har också mött referensgrupper med anhöriga samt intervjuat flera hemmakämpare. För Hedvig Claesson är det oerhört viktigt att synliggöra barnen:

– Den här pjäsen och föreställningen är sprungen ur ett raseri. Över vårt system, över vårt misslyckande, över vårt samhälles totala mörker och skitsätt att blunda för detta. För dessa våra barn. 40 000 barn är hemmakämpare i Sverige. 3000 barn i Malmö är hemmakämpare. 2011 ändrades betygssystemen i Sverige. Jag har träffat 0 lärare som tycker det är ett bra system. Jag är helt fylld av glädje, tårar, kamp och uppror. Vi ska synliggöra dessa barn! Nu! 1–0 till barnen!, säger regissören Hedvig Claesson.

Grävlingen spelas på Malmö Stadsteaters scen Studion 14 september – 13 oktober 2023. Föreställningen spelas dagtid på vardagar för skolklasser, samt offentliga föreställningar kvällstid 5, 10 och 12 oktober. Föreställningen rekommenderas från 12 år.

GRÄVLINGEN
Av Hedvig Claesson
Fritt inspirerad av Grävlingdagar av Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus

Premiär på Studion 14 september 2023

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Hemmasittare, Malmö stadsteater, Skolteater

Filmrecension: The Society of the Spectacle

12 augusti, 2023 by Linou Gertz

The Society of the Spectacle
Betyg 2
Visas under Way Out West
Regi Roxy Farhat och Göran Hugo Olsson

Byggd på marxistisk grund och egen samhällssyn skrev situationisten Guy Debord 1967 bokenLa société du spectacle som hoppades bli en grogrund för revolution men mest blev ett debakel inom konst- och andra intellektuella kretsar. Trots att den kanske aldrig blev det förväntade sprängstoftet för ett nytt samhälle har den heller inte helt glömts bort eller fallit ur samhällsdebatten helt och hållet. Såhär 50 år senare är den tvärtom fortfarande aktuell och skapar fortfarande grund för tanke och debatt.

Delar av texten har här lyfts ut för att tillsammans med intervjuer och annat videomaterial kontextualiseras med såväl historia över konströrelsen situationisterna som mer modern tid och sociala medier så det visas praktiskt hur texten har rötter både i dåtid och nutid. Dock kunde det pratats lite mer om det brinnande 60-talet och alla de uppror som blomstrade då i framförallt Paris – men å andra sidan kanske regissörerna kände att det redan pratats gott om. Det är i vilket fall ingen jättestor bit som fattats utan hade bara get mer kött på benen med tanke på hur det kunde klargöra vilken omvärldssituation texten och idéerna växte fram ur.

Bilder. Allt billigare systemkameror under 2000-talets början och framåt gav ökad tillgänglighet för så kallade vanliga människor att själva ta bilder. Allt bättre och lättillgängligare mobilkameror har än mer tillgängliggjort och demokratiserat bildflödet ytterligare. Att visa hur bildflödet inte bara exponerar oss för varandra, utan även reklam för inte alltid så tydliga avsändare och även skönhetsideal som inte alltid är varken hälsosamma eller ens minsta realistiskt. Appar som förminskar näsor eller förstorar läppar visar inte vilka vi är utan vilka vi tror vi vill vara. Och osunda skönhetsideal leder till plastikoperationer istället för att vi lär oss acceptera oss själva och varandra. Lyfta upp istället för att kritisera. Men inte bara negativa aspeker lyfts fram. En person som intervjuas berättar att hon lärt sig danssteg och knep att ta till i sängkammaren också.

Största problemet med filmen är nog hur lättvindig den är. Det är lätt att skratta åt olika personer i filmen men det känns också mest som lösryckta meningar ur boken inte blir mer än utrop som vilken ung vänstrare som helst kommer med. Det är lätt att hävda att kapitalism är dåligt, att vi borde konsumera mindre och mer medvetet, men när väl intervjun börjar hetta till och kommer till slutsatsen att allt ansvar aldrig kan ligga på den enskilda individen tar filmen också slut. Regissörerna sa efter filmen att de vill att filmen ska kunna ligga till grund för vidare diskussion, vilket visserligen är bra, men då efterföljande samtal mest handlade om hur bra de tyckte filmen var och att de höll med om budskapet så blev det aldrig riktig diskussion utan bara beröm. Men det pratas aldrig om, varken i publiken eller i filmen, om hur vi istället för att klaga på någon som köper nya kläder för att de verkligen behöver det kan behöva ställa företag som massproducerar kläder vars största andel hamnar i utländska vatten och/eller stränder. Kritiken blir så ytlig och fylld av plattityder att avsaknaden av lösningar, eller ens förslag till dem, ekar högt.

Detta är problemet med mesta moderna filmer som försöker angripa kapitalismen och samhällsordningen i stort. Det skriks högt om att det är dåligt och det behövs förändring. Alla jublar. Alla håller med. Men det har redan sagts flertalet gånger, och att samtalet inte kommit längre på 50 år är kanske det allra största problemet. Att konstatera är en sak, men att konstruktivt diskutera fram nya lösningar och reella och hållbara lösningar någonting helt annat. Vilket moderna filmare mer än en gång bevisat. Så hoppet ligger kanske snarare i en ny kollektiv konstnärer återigen vågar drömma om någonting annat, någonting nytt, istället. För oss alla.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 296
  • Sida 297
  • Sida 298
  • Sida 299
  • Sida 300
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in