• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: HOMAN är en lek med rörelser till skratt, skam och perfektion

16 september, 2023 by Lotta Altner

HOMAN
Koncept Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx
External eye Tom Brand och Esse Vanderbruggen
Kostym Bettina Feuerstein
Ljusdesign Seppe Brouckaert
Ljuddesign och musik Vejde Grind
Medverkande på scen Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx
Riksteaterns föreställning, ett gästspel från Collectif Malunés, en pressvisning på Årsta Folkets hus den 15 september 2023

Det här med att akrobatik och cirkus skulle kunna få lov att vara något allvarsamt men också ironiskt är mer och mer vanligt. Kvällens visning gav smakprov på att just avancerade rörelser kan få lov att symbolisera och vara så mycket med än enbart färgglatt och härligt. Även om just glada färger och spratt kan få vara något annat gott och väl.

Föreställningen inleds med att en av akrobaterna/dansarna/aktörerna är förminskad i sitt kroppsspråk med hjälp av tejp och bubbelplast – vikt. Trots hans minimalistiska situation kan han röra sig smidigt och med framgång på scen. När hans kumpan dessutom är väldigt lång blir deras olikheter naturligtvis något man skrattar åt, kontrasterna uppmanar till det. Det blir dock ett skratt i halsen, för får man verkligen skratta åt krymplingar, små människor och folk som kämpar med att ta sig fram? Jag skulle vilja påstå att det är det grova skrattet som kommer fram och en lättnad över att det där är inte jag och jag behöver inte identifiera mig med det heller. Man bjuder på sårbarheten och det är lite läskigt att håna.

Den långe hjälper den ihop tejpade på många vis genom lyft, rulla runt och nyttjar den egna tyngdkraften. Dessutom påvisar man fördelen som finns i att med jämna mellan rum faktiskt vara mindre än vad man känner sig. Gång på gång undrar man hur det ska gå, hur det känns och om det inte är väldigt jobbigt att vara fastlås, begränsad och förminskad till kropp.

När den mindre mannen till sist blir befriad från sin instängdhet tar det en stund innan han kan stå stark och ta vara på sig själv. Det är vackert att två män kan stå varandra så nära, balansera sig tillsamman och ta i varandra utan att det är något sexuellt i det. Tanken slog mig att intimitet oftast och enbart beskrivs med just det sistnämnda och inte alls med vänskap och närhet. Jag uppskattade att just vänskapens band fick vara i centrum.

Aktörerna använde sig också av stora rock ringar på scen. Därför blev man gång på gång medveten om den graciösa- och snabba kroppskontroll, de innebar att röra sig med och genom just ringarna. Det är svårt att förstå hur någon kan lära sig den smidigheten genom enbart träning. Tror att det, som med de flesta konstnärliga insatser, att det måste finnas en enorm begåvning och fallenhet bakom.

Föreställningen står ut och passar både stora och små vilket också annonserats om i Riksteaterns tablå (8-100 år). Det är dock rätt obegripligt varför vuxna människor tar med sig spädbarn och mindre barn under 8 år till föreställningen. Med tanke på att barnen inte klarar av starka ljud och ljus som mycket tydligt förvarnats av från scenen, så känns det mer som ett barnvakts problem än något annat. Flera på min rad irriterade sig över barnskrik och prat under föreställningen. Jag kan helt förstå dem och det är inte okej.

Det allra bästa med en föreställning med enbart rörelser, uppträdanden och pantomim, är att alla i lokalen kan få lov att känna sig lika mycket inkluderande. Det behövs ingen förförståelse utan man får också lov att le och skratta åt olika saker, utan att det gör något. Dessutom går man därifrån med ett leende på läpparna och med en förundran kring, ” hur var det möjligt att röra sig sådär?”.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Riksteatern, Teaterkritik

Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar blir gotisk opera på Folkoperan

14 september, 2023 by Redaktionen

Selma Lagerlöfs ”Herr Arnes penningar” blir ny opera på Folkoperan med libretto av Sara Bergmark Elfgren och musik av Peter Nordahl. Foto Myrra Malmberg

Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar blir gotisk opera på Folkoperan. Librettot skrivs av författaren Sara Bergmark Elfgren, och musiken slutförs snart av kompositören Peter Nordahl. Premiär hösten 2024.

Ett pressmeddelande berättar:
emsökelse, passion och systerskap i nyskriven opera.
Hämnd, skuld, stormande förälskelse och en silverskatt med en förbannelse vilande över sig. Selma Lagerlöfs skräckromantiska berättelse Herr Arnes penningar tar plats på Folkoperans scen 120 år efter att boken publicerades. Den unga Elsalill förlorar allt över en natt då hennes älskade fostersyster mördas brutalt. Ensam i världen möter Elsalill kärleken för första gången. Hon faller handlöst för den skotske ädlingen Sir Archie, ovetande om hans mörka förflutna. Men de brott som har begåtts måste sonas, och när de levande inte kan hjälpa de döda, måste de döda hjälpa sig själva.

För andra gången tar författaren och dramatikern Sara Bergmark Elfgren sig an ett verk av Selma Lagerlöf. Sist var det dramatiseringen av Bortbytingen som nådde en stor publik och hyllades av kritikerna då den spelades på Dramaten. För regin svarade Tobias Theorell, som även kommer att regissera Herr Arnes penningar.

Operan blir Sara Bergmark Elfgrens debut som librettist. Det blir även kompositören Peter Nordahls första opera.

Peter Nordahl, dirigent och kompositör, gästar regelbundet Skandinaviens symfoniorkestrar där hans kompositioner fått stort utrymme de senaste åren. 2021 publicerades verket Sånger ur havet med Sven-Bertil Taube och Göteborgs Symfoniker. Peter Nordahl har de senaste åren uppmärksammats för sina symfoniska samarbeten med bland andra Ted Gärdestad, Stina Ekblad, Håkan Hellström, Miss Li, Linnea Henriksson, och nu senast Tomas Ledin. För filmen Monica Z erhöll Peter Nordahl en Guldbaggenominering.

Sara Bergmark Elfgrens senaste verk innefattar den prisbelönta romanen Grim samt teveserien Deg, som belönades med Kristallen för Årets tv-drama 2022. Hon debuterade 2011 med Cirkeln, som hon skrev tillsammans med Mats Strandberg, och hennes romaner har sedan dess fångat såväl unga som vuxna läsare. Hon har skrivit allt från barnböcker till serieromaner och VR-spel, och skapade den stilbildande poddserien De dödas röster.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt

Marianne Mörck gör 130 föreställningar av Britt-Marie var här

14 september, 2023 by Redaktionen

Marianne Mörck ger sig återigen ut på Riksteaterturné med Britt-Marie var här. I höst turnerar hon från Övertorneå till Halmstad och kommer ha spelat rollen som Britt-Marie 130 gånger. Dessutom spelar hon alla 18 rollerna i pjäsen helt själv. Men Marianne Mörck tycker inte att detta är något särskilt att uppmärksamma.

Ett pressmeddelande berättar:
– Det är inget märkvärdigt att jag spelar Britt-Marie 100 gånger! Vad gör det för skillnad? Det som är oerhört är att man inte blir mätt på Britt-Marie, att riksteaterföreningarna tagit till sig henne och sett henne. Denna helt vanliga kvinna, en hemmafru som aldrig fått cred för sitt arbete men ändå är så stark på sitt sätt, säger Marianne Mörck.

Publik- och kritikersucceén, Britt-Marie var här, är en kärlekshistoria om en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes eget ska börja. Britt-Marie, 63, har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru och ska starta upp på nytt. Pjäsen är regisserad och skriven av Eva Dahlman utifrån Fredrik Backmans bästsäljande bok med samma namn.

– Det är så många som känner igen sig i Britt-Marie eller har en släkting som är som hon. Hennes inrutade liv och rädslor för män som pratar svenska med brytning eller människor som inte äter middag klockan 18. Hur hon måste öppna upp och titta ut och hur det då visar sig att det hon varit rädd för, är det som ger henne liv, säger Marianne Mörck.

Britt-Marie var här har premiär den 14 september i Söderhamn.
Den 28 september i Kiruna gör Marianne Mörck sin hundrade föreställning med Britt-Marie var här och kommer att ha spelat den 130 gånger när turnén är slut i december.

Medverkande
Marianne Mörck

Konstnärligt team
Dramatisering och regi: Eva Dahlman
Textdramaturg: Eva-Maria Dahlin och Lisa Lindén
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljusdesign: Peter Stockhaus
Mask- och perukdesign: Ulrika Ritter

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

EN FAMILJ – prisat amerikanskt drama inleder teaterhösten på Hippodromen i Malmö.

14 september, 2023 by Redaktionen

I huvudrollen som familjens matriark Violet Weston ser vi Chatarina Larsson. Foto Johan Sundell

EN FAMILJ – prisat amerikanskt drama inleder teaterhösten på Hippodromen i Malmö.

Ett pressmeddelande berättar:
Stor amerikansk nutidsdramatik blir det i En familj av Tracy Letts, en Pulitzerprisbelönad skådespelarpjäs med flygande repliker och laddade scener. På Malmö Stadsteater regisseras den av återvändande internationellt kända teaterregissören Maria Åberg.
En familj får premiär på Hippodromen fredag den 29 september.

Sanningar, lögner, otrohet, missbruk, separationer och kärlek – hemma hos dysfunktionella familjen Weston har väggarna hört många hemligheter genom åren. Systrarna Barbara, Ivy och Karen kommer hem till mamma Violet efter att pappan försvunnit. Violet är familjens pillerknarkande matriark, och tycker att alla runt henne är så jävla överkänsliga. När pappan hittas död och släkten samlas till begravningsmiddag i det stekheta huset i Osage County, Oklahoma är konfrontationen ofrånkomlig.

För regin står regissören Maria Åberg, som nu återvänder för fjärde gången till Malmö Stadsteater:

– En familj är en svart komedi – en vass, underhållande, djupt rörande familjesaga om arv, skuld, kärlek och hemligheter. Denna fantastiska text bjuder till stor skådespelarfest med sin snabba, smarta dialog och laddade scener. Dessutom har vi skapat en riktig karamell till scenografi, som bara måste ses!, säger regissören Maria Åberg.

En familj spelas på Malmö Stadsteaters stora scen Hippodromen 29 september – 28 oktober 2023.

EN FAMILJ
Av Tracy Letts

Premiär på Hippodromen 29 september 2023

Förlag: Nordiska APS och Colombine Teaterförlag (översättning)
Originaltitel: August: Osage County
Översättning: Lolo Amble
Regi: Maria Åberg
Scenografi och kostym: Lizzie Clachan
Assisterande scenograf: Annika Carlsson
Ljus: Liz Powell
Ljud: Jonathan Flygare
Mask: Åsa Trulsson
Dramaturg: Amanda Fromell

I ROLLERNA

Beverly Weston – Göran Dyrssen
Violet Weston – Chatarina Larsson
Barbara Fordham – Cecilia Lindqvist
Bill Fordham – Anders Blentare
Jean Fordham – Ida Knapp Drougge (praktikant från Teaterhögskolan i Malmö) (168)
Ivy Weston – Karin Lithman
Karen Weston – Susanne Karlsson
Steve Heidebrecht – Erik Borgeke
Mattie Fae Aiken – Katarina Lundgren Hugg
Charlie Aiken – Fredrik Gunnarson
Charles ”Lill-Charles” Aiken – Viktor Nyström Sköld
Johnna Monevata – Silan Budak Rasch
Sheriff Dave Gilbeau – Henrik Svalander

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Mord i Venedig – fuskas bort med karaktärer utan djup

13 september, 2023 by Rosemari Södergren

Mord i Venedig
Betyg 2
Svensk biopremiär 15 september 2023
Regi Kenneth Branagh
Originalmusik Hildur Guðnadóttir
Skådespelare Kyle Allen, Kenneth Branagh, Camille Cottin, Jamie Dornan, Tina Fey, Jude Hill, Kelly Reilly, Michelle Yeoh

Mord i Venedig i regi av Kenneth Branagh (som också gör huvudrollen som detektiven Hercule Poirot) är traditionell puzzeldeckare som bygger på Agatha Christies deckare Mord på Allhelgonadagen. Det är den tredje av Christies Poirot-deckare som filmatiseras av och med Kenneth Branagh. Mord i Venedig är en uppföljare till de tidigare filmerna Mordet på Orientexpressen (2017) och Döden på Nilen (2022). Tyvärr tycker jag att denna tredje film inte alls är lika bra som de tidigare två. Vi talar ju trots allt om ett filmbolag som har enorma resurser.

Handlingen utspelas på All Helgona afton en tid efter andra världskriget. Hercule Poirot har gått i pension. Han har bosatt sig i ett tjusigt hus i Venedig och skaffat sig en livvakt som ser till att ingen kan komma nära honom nog för att locka honom till att lösa några mord. Han är trött på död, mord, brott och att lösa gåtor. Självklart är det någon som ändå lyckas ta sig fram till honom och förmår honom att sätta tänderna i ett mystiskt fall.

Det är en gammal bekant till honom, en kvinnlig författare, som övertalar honom att följa med till en seans med ett spiritistisk medium som sägs kunna få kontakt med andevärlden, det vill säga människor som gått ur tiden. I det här fallet är det en ensamstående kvinna som förlorat sin dotter i något som påstås vara ett självmord. Mamman hoppas få kontakt med sin döda dotter och också få svar på om det var självmord eller inte. Den kvinnliga författaren vill skriva en bäst-säljare om detta medium och hon utmanar Poirot att försöka avslöja om detta medium är falskt. Poirot tror inte på något som inte går att fastställa med vetenskap.

Det här skulle kunna bli en spännande berättelse om existentiella frågor. Men jag tycker allt fuskas bort med karaktärer utan djup som mest är en karikatyr på något. Jag tycker Kenneth Branagh är en duktig skådespelare men antingen är problemet att han samtidigt regisserar eller att han är fel person för rollen som Poirot. Det blir lite löjligt när han ska tala med belgisk accent, för att inte tala om hans mustasch som hur påklistrad ut som helst. Tacka vet jag Albert Finney och Peter Ustinov som Poirot, båda gör den rollen mycket bättre.

Agatha Christie har skrivit 30 böcker där Hercule Poirot är huvudpersonen. Frågan är om tiden hunnit ikapp dessa böcker, om det kommit så många efterföljare att de inte längre fungerar som film eller tv-serie? Deckarna och filmerna bygger på nostalgi och trygghet, ofarliga kriminalhistorier som hela tiden upprepar samma mönster. Cirka tio personer är misstänkta, enh efter en hannar i fokus för våra misstankar och när mördaren avslöjas är det givetvis de vi inte alls misstänkte. Det känns som att tiden hunnit ikapp dessa puzzeldeckare. Vi har sett för många med samma mönster, samma upplägg och Poirot är dessutom en karaktär som inte utvecklas. Har man sett honom i en film, då har man sett honom i alla.

Visst, det är en spännande miljö med ett hemsökt hus i Venedig. Människor som tar sig fram mellan husen med gondoler. En gammaldags stämning och levande ljus och terasser och balkonger. Men det räcker inte. Det är segt och aldrig riktigt spännande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Agatha Christie, Filmkritik, Filmrecension, Kenneth Branagh

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 288
  • Sida 289
  • Sida 290
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in