• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Anyone But You – romantisk komedi i välkänd äldre stil

17 januari, 2024 by Birgitta Komaki

Anyone But You
Betyg 3
Svensk premiär 19 januari 2024
Regi Will Gluck

En romantisk komedi i välkänd äldre stil med modernare inslag av nakenhet och sex.

Filmen börjar underhållande med en desperat Bea (Sydney Sweeney) med akuta behov. När den store, starke Ben (Glen Powell) griper in uppstår snabbt kemi mellan dem. De tillbringar natten tillsammans men på grund av ett missförstånd skiljs de besvikna åt. När de åter igen träffar varandra för att delta i ett bröllop i Australien är aversionen kvar. För att inte förstöra stämningen på bröllopet beslutar de att de ska fejka att de är förälskade. Filmen fortsätter med det ena missförståndet efter det
andra.

Det finns ingen bärande historia som väcker intresse i filmen. Trots det flyter filmen sakta framåt. Med humor mer än romantik blir det en underhållande film om förvecklingar.

Glen Powell och Sydney Sweeney har bra kemi i sina roller. De gnabbas och diskuterar och missförstår varandra filmen igenom. En historia om en kille som är sällsynt odiplomatisk och en tjej som är smartare men hela tiden hittar på problem. Ett oavbrutet käbblande och gnabbande om små och stora saker.

Ett plus för de vackra bilderna från Australien och Sydney med dess fantastiska operahus och och de läckra maträtterna. Och Ben och Bea är ett stiligt par tillsammans.

Att göra en hel film på missförstånd som kunde ha lösts med en enkel förklaring och att få dessa missförstånd att roa oss ända till slutet är skickligt. Det är ingen film man lägger på minnet men så länge man sitter i salongen så är den underhållande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Levan Akins nya film, Passage, får världspremiär i Berlin

17 januari, 2024 by Redaktionen

Passage. Foto: Haydar Taştan

Levan Akins nya film Passage får världspremiär på Berlins filmfestival, där den inviger Panorama-sektionen. Dessutom visas Andrej Tarkovskijs Offret, digitalt restaurerad av Svenska Filminstitutet, och Asta Kamma August är utsedd till Shooting Star.

Ett pressmeddelande berättar:
Levan Akin följer upp internationellt hyllade And Then We Danced med en gripande resa genom Istanbuls mest färgstarka bakgator. Lia, en pensionerad lärare från Georgien, har lovat att ta reda på vad som hände med hennes sedan länge försvunna systerdotter Tekla. Av sin granne, Achi, får Lia höra att Tekla kanske befinner sig i Turkiet och de beger sig dit för att hitta henne. I Istanbul möts de av en livligt vacker stad fylld av kopplingar och möjligheter. Men att hitta någon som inte vill bli funnen är svårare än vad de tror. Tills de träffar Evrim, en advokat som kämpar för transrättigheter. När Lia, Achi och Evrim undersöker staden tillsammans, känns det som att de kommer Tekla närmare.

– Vilken otrolig ära att filmen får möta en publik för allra första gången som invigningsfilm i Panorama-sektionen på årets Berlinale! Att ge liv till denna berättelse, dess rollfigurer och teman har inneburit flera svåra och unika utmaningar, vilket gör detta desto mer meningsfullt. Jag ser mycket fram emot att presentera filmen i Berlin och jag hoppas den kommer att nå många människor, säger Levan Akin.

Passage är skriven av Levan Akin och producerad av Mathilde Dedye / French Quarter Film, i samproduktion med Adomeit Film (Danmark), Easy Riders Films (Frankrike), Bir Film (Turkiet), 1991 Productions (Georgien) samt svenska RMV Film och Sveriges Television. Filmen har fått produktionsstöd av Svenska Filminstitutet, långfilmskonsulent Hanna Lejonqvist, och stöd från bland andra Eurimages och Konstnärsnämnden. I de tre huvudrollerna ser vi Mzia Arabuli, Lucas Kankava och Deniz Dumanlı.

Filmen får svensk biopremiär 22 mars 2024.

Levan Akin långfilmsdebuterade med Katinkas kalas (2012) som fick internationell premiär på Tribeca Film Festival. Uppföljaren Cirkeln (2015) blev trefaldigt Guldbagge-nominerad. Akins stora genombrott kom med internationellt hyllade And Then We Danced (2019), som hade världspremiär i Cannes, fick sju Guldbaggenomineringar och vann fyra, bland annat för Bästa film och Bästa manus. De senaste åren har Levan Akin regisserat tv-serier som SVT:s Deg och AMC:s Interview with the Vampire.

Fler svenska inslag på Berlins filmfestival
I sektionen Berlinale Classics visas Offret (1986). Andrej Tarkovskijs sista film spelades in på Gotland och belönades med fyra priser – bland annat för Sven Nykvists mästerliga foto – vid filmfestivalen i Cannes. Filmen är digitalt restaurerad i 4K av Svenska Filminstitutet.

Som tidigare meddelats är Asta Kamma August årets svenska Shooting Star. Hon är utvald som en av tio unga och lovande europeiska skådespelare som presenteras för internationell press, publik och filmbransch under festivalen.

Arkiverad under: Film, Toppnytt Taggad som: Berlin, Levan Akin

Ibsens drama om att förlora ett barn har premiär på Dramaten 31 januari

15 januari, 2024 by Redaktionen

Lille Eyolf. Foto: Mathias Sterner

Henrik Ibsens pjäs Lille Eyolf skildrar ett modernt äktenskap och vad som händer när de äkta makarna drabbas av den största av alla sorger– att förlora ett barn. En föreställning om passion, sexualitet, svartsjuka och skuld.
– Lille Eyolf är en sorts Scener ur ett äktenskap, märkligt tidlös och modern, säger regissören Stefan Larsson som även bearbetat pjäsen.
Premiär den 31 januari 2024 på Lilla scenen.

Ett pressmeddelande berättar:
Sorg kan ta sig många olika uttryck. I Lille Eyolf driver föräldrarna till det döda barnet en egen destruktiv och livsfarlig utredning om vem som bär skulden. Allt slutar i en krasch av hat, närhetslängtan och sjuklig åtrå.

– Jag är intresserad vid äktenskapet som projekt och om det är möjligt att leva med samma människa ett helt liv.

Pjäsen är förflyttad till en möjlig plats i vår närhet – långt ifrån norska fjordar. Översättningen har moderniserats, vissa teman har förtydligats och andra som varit Ibsenskt övertydliga har strukits. Lille Eyolf är den tredje Ibsenpjäsen Stefan sätter upp efter Vildanden (2000) och Rosmersholm (2014)

Stefan Larsson, som har en lång rad publik- och kritikersuccéer bakom sig på Dramaten, bland annat Fanny och Alexander, Scener ur ett äktenskap och nu senast Tennessee Williams Linje Lusta. Livia Millhagen som spelade rollen som Blanche, belönades med SvD:s Thaliapris och hela ensemblen mottog Expressen kulturs teaterpris 2020. Läs intervju med Stefan Larsson här.

Henrik Ibsens Lille Eyolf spelades första gången på Deutsches Theater i Berlin 1895. Dramaten har gjort 47 uppsättningar av Henrik Ibsens pjäser men det är första gången Lille Eyolf sätts upp. Den har spelats ett fåtal gånger i Sverige, bland annat i en uppsättning från Riksteatern och Nationaltheatret i Oslo i regi av Lars Norén (2006).

Av: Henrik Ibsen. Regi och bearbetning: Stefan Larsson. Medverkande: Erik Ehn, Karin Franz Körlof, Irene Lindh, Hannes Meidal och Livia Millhagen.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: The Eternal Memory

13 januari, 2024 by Rosemari Södergren

The Eternal Memory
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 januari 2024
Regi Maite Alberdi

En berörande film om att leva med någon vars minne försvinner. Men den är inte bara mörk utan skildrar en kärlek som inte ger sig och visar hur det trots allt går att fylla på minnena och göra dem levande, åtminstone för en stund. Denna berättelse har ytterligare ett engagerande djup i sig då flera av Augustos minnen handlar om hans tid som journalist då han som chilenare rapporterade om militärkuppen av Pinochet och allt de mord på civilbefolkningen som Pinochets militärmaskin låt bakom.

Paulina och Augusto har varit tillsammans i 23 år. De träffades när de var medelålders. Nu har Augusto drabbats av Alzheimers och mer och mer av hans minne försvinner. Vissa dagar vet han inte ens vem Paulina, hans fru är. Paulina har varit kulturminister och skådespelare, Augusto jobbade många år som TV-journalist. De blor i ett vackert hus som de byggt tillsammans för många år sedan och huset är fyllt med minnen som Augusto långsamt glömmer.

Paulina har en ängels tålamod. Trots att Augusto en del dagar inte ens vet vem hon är så stannar hon vid hans sida och försöker hela tiden hjälpa honom att minnas människor och händelser ur hans liv. Det är vackert och starkt berörande. En del av inspelningen är gjord under covid 19-pandemin och de kan därför inte träffa hans barn eller andra vänner. De får sköta kameran själv emellanåt också under pandemin.

Det är nog ovanligt att en anhörig klarar att ta hand om någon som har så hög grad av Alzheimers eller att de ens har råd att ta hand om dem. Jag tänker att denna dokumentära film borde kunna ses av beslutsfattare inom äldrevård. Kanske kunde man göra livet bättre för många med demenssjukdomar om anhöriga kunde få stöd att hjälpa den drabbade med att minnas, bland annat med foton och filmklipp.

En del av filmen jag gärna sett mer av är det som skildrar Chile under tiden då Pinochet härjade. Det var en fruktansvärd tid för de som bodde i Chile. En del lyckades fly och i Sverige har vi en hel del chilenare som flydde för sina liv under den tiden. Jag skulle välkomna en dokumentär om den tiden.

Jag har viss tveksamhet kring hur är det är att visa en människa som drabbats av Alzheimers. Augusto är helt klart med på att bli filmad, men hur mycket medveten är han om vad som sker? Jag vet inte vad jag tycker kring det. Han hade arbetat många år som TV-journalist och kanske är det därför helt naturligt för honom att också våga och vilja visa sig som dement.

Denna dokumentär är ändå imponerande och känns i magen. Det är så vackert att se Paulina och Augustos kärlek trots demensen och det är tydligt att det finns sätt att prata och minnas tillsammans som kan göra en sådan tid lättare.

Filmen vann id Sundance Film Festival och den vann Bronshästen för bästa dokumentärfilm vid Stockholm filmfestival. Regissören Maite Alberdi Oscarsnominerades år 2021 för hennes dokumentär Åldrade spion.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Alzheimers, Chile, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Lift – lättsam, rolig, underhållande action högt upp i luften

12 januari, 2024 by Rosemari Södergren

LIFT (L to R) Burn Gorman as Cormac, Gugu Mbatha-Raw as Abby and Kevin Hart as Cyrus in Lift. Cr. Courtesy of Netflix © 2023

Lift
Betyg 3
Premiär på Netflix 12 januari 2025
Regi F. Gary Gray

En actionfilm med full fart och smårolig – men inget för den som är flygrädd. De två huvudpersonerna, Cyrus, en yrkestjuv (charmigt spelad av Kevin Hart) och Abby, en Interpol-agent (också spelad med stor charm av Gugu Mbatha-Raw) ska tillsammans rädda världen från en megastor terrorattack. Uppdraget ska utföras genom att stjäla 500 miljoner dollar i guld ur ett kassavalv på ett flygplan, 12.000 meter upp i luften. Här talar vi inte om biljakter utan om jakter med flygplan uppe i luften.

Jag är rätt kräsen när det gäller actionfilmer. Jag kan bli trött på onödiga biljakter, onödig action men i Lift fungerar det faktiskt, trots att det sker högt upp i luften och flygplan skruvar runt i luften.

För att kunna stjäla guldtackor inlåsta i ett valv på ett flygplan krävs en hel del planering och teknisk skicklighet. Cyrus måste omge sig av teknik-nördar i sin liga. Men det är rätt kul.

Det blir lite lustigt när Interpol ska samarbeta med ett gäng skickliga tjuvar för att rädda världen från en fruktansvärd terrorattack. Det som är orealistiskt är att Jorgensen, den hemska skurken, som köper terrorattacken är en mångmiljardär som inte gör det av några ideologiska skäl utan enbart för att tjäna storkovan. Duktiga Jean Reno gör rollen som skurken Jorgensen. Alltid kul att se Jean Reno agera, oavsett om han är skurk eller hjälte. Jorgensen gör nämligen gigantiska vinster genom att köpa eller sälja aktier som påverkas av de terrorattacker han beställer. Nja, det är förstås lite Woke eller PK att framställa en vit mångmiljardär utan anknytning till någon terroristgrupp som den stora boven bakom terrorattacker. Men jag ser inte denna film som en handling som ska berätta något viktigt om världen. Det är mest en underhållande, smårolig film.

LIFT. Kevin Hart as Cyrus in Lift. Cr. Christopher Barr/Netflix © 2023
Filmen är charmig och förutom har förutom oemotståndliga Kevin Hart och Gugu Mbatha-Raw och fascinerande Jean Reno har filmen en rad trevliga, karismatiska skådespelare med glimten i ögat som Vincent D’Onofrio, Úrsula Corberó, Billy Magnussen, Jacob Batalon och Sam Worthington.

En varm actionfilm med glimten i ögat. En stunds tidsfördriv.

Arkiverad under: Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 257
  • Sida 258
  • Sida 259
  • Sida 260
  • Sida 261
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in