• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Formidabel enhet med fyra jazzstjärnor lirar fullödiga originallåtar – Karl Olandersson kvartett i Lerum

22 februari, 2024 by Mats Hallberg

foton Qlaez Wennberg

18/2 2024

Dergårdsteatern i Lerum

Arrangör: Musik i Lerum / Knutpunkt

Trumpetaren och låtskrivaren Karl Olandersson har frilansat hela 200O-talet med tillägget att han under några år var huvudlärare på sitt instrument vid Musikhögskolan i Stockholm. Han syns ofta på scener i landet, befinner sig inte sällan i inspelningsstudios och hinner dessutom ingå i flera tv-orkestrar. Trumpetaren vars musicerande sker med en sådan svindlande ackuratess att det kan fastslås att någon högre nivå inte existerar, trivs lika bra i storband som hos smågrupper. Har hört honom i flera av landets ledande jazzorkestrar och 2020 gavs under hans namn en snygg Smoke Rings-ljudande ”pastisch” ut i storbandsformat (recenserad i Kulturbloggen). Senaste åren har jag kunnat höra Olandersson live flera gånger i Stockholm Swing All Stars, med Ekdahl/ Bagge Big Band, Beat Funktion, orgeltrion Trinity, Ronnie Gardiner Septet och förmodligen i fler konstellationer.

Får nu en regnig och blåsig söndagskväll möjlighet att lyssna till den produktive jazzmusikern som verkar i swing-erans och boppens anda, när han turnerar i Västsverige plus Småland och tillbaks till Stockholm, med sin handplockade kvartett. Också hos dem kan man förutsätta en fulltecknad kalender och några är stundom kapellmästare och släpper egna alster. Jag syftar på den i Köpenhamn bosatta pianisten Magnus Hjorth, basisten (i andra sammanhang pianist, arrangör och bandledare) Martin Sjöstedt samt batteristen Daniel Fredriksson. Hjorth har jag hört på exempelvis Unity medan den lika högklassiga rytmsektionen förekommit i min närvaro otaliga gånger, fast inte frekvent tillsammans. Tillkommer gör alla utomordentliga skivor de spelar på vilka jag haft förmånen att skriva om. Innan fokus riktas på själva konserten som borde ha lockat betydligt fler, är en faktauppgift av intresse. Jag har här recenserat de båda skivorna som Karl Olandersson kvartett släppt, vilket framgår av källor redovisade på Olanderssons Wikipedia-sida. KOK ligger på Stockholm Records. Framsynte frilansaren idkade försäljning av skivor och merch så som kepsar och t-shirts.

foto Qlaez Wennberg

Olandersson presenterar sina låtar. Berättar att flera av dem kommer få plats på nästa skiva. Första låt fungerar idealisk som uppvärmning. Intima samspelet på Going On tillhör just kategorin ej utgivna alster. Fyrabarnspappan skriver gärna musik om och till sina barn. I ytterligare ny komposition betitlad For Them All fäster man sig för första gången vid huvudpersonens tekniska färdigheter. Det långsamt framskridande stycket får mig att tänka på Michel Legrand och dennes betagande sound. Urskiljer en hemhörighet i tidlös swingtradition. Rytmsektionen som så lyhört samverkar i underhållande LSD är som väntat alldeles utsökt. Hallands stolthet på pianopallen ges generöst med utrymme att vidareutveckla teman, tillfällen han förvaltar med bravur. Uppskattar mycket subtilt anslag och lediga löpningar.

WM blir till en slags melodisk uppvisning på blåsinstrumentet i Miles avspända 50-tals anda, där önsketrumslagaren driver på med ett raffinerade beat. Snabb, skickligt levererad bop som ett gyllene snitt! Avlöses av Another One (tillägnad en av döttrarna), en soft skön sak från senaste skivan. Basfeature tjusar publiken, övergår i sekvens som gör mig upprymd. Hjorth går delvis i dialog med Olandersson och dennes vackra ton. Sist ut före paus bandledarens virtuosa variant på Cherokee , en kvickfotad standard jag förknippar med Charlie Parker. Den artar sig till en synnerligen avancerad konversation emellan samtliga. Anförda av inspirerad Fredriksson på vispar trycks gasen i botten. Kul kontraster och fabulöst samspel!

foto Qlaez Wennberg

Andra set inleds med Mr. B , låt i moll vars avsikt är att förmedla dramatik, väcka oro. Förklaras av att musiken symboliserar födsel med komplikationer, där det lyckligtvis kunde signaleras faran över till slut. Till tassande rytm uttrycker sig jazzvirtuosen med signifikativ, fenomenal teknik. Kompositionen med sina övertoner berör, resulterar i en av konsertens absoluta toppar. Avlöses av förhållandevis gladlynta titelspår i form av Simple As That. Registrerar luftig elegans och sofistikerat sväng. Härligt högt tempo i Go Ahead får musiken att låta otroligt tajt i en stil som minner om Lee Morgan eller Clifford Brown. Karls rena ton utan förstärkning vårdar sig om att värna det yppersta av jazztrumpetidiom. Han och kvartetten framstår som första rangens förvaltare, förvisso med eget material av självklar substans signerad frontande instrumentalist.

Sentimental kännetecknas av dröjande, feta bastoner, diskret vispspel och porlande ackord från flygeln. Ännu en färsk låt som sticker ut. Mina öron tar tacksamt emot vad jag betecknar som en uppmuntrande, stärkande omfamning. Ska kanske inte överanalysera. Men mitt intryck är att låtskrivaren mer och mer arbetar med ett emotionellt drivet tonspråk.

Kommer i samspråk med person tillhörande lokala arrangören och nämner att skivorna innehåller partier av cirkus-briljans, varvid mannen säger att det inte varit så mycket sådana inslag före paus. I introt till Cleaning The Sink excelleras i det högsta registret, vilket skämtsamt kommenteras i förväg med att ”städa ut/ blåsa bort smuts ur trumpeten”. I en senare fas blir det fritt fram för övriga att improvisera inom givna ramar. Noterar uppfriskande walking bass och ett fantastiskt outro distinkt formulerat av Olandersson, läckert assisterad av ende musiker med huvudbonad. Som extranummer levereras en romantisk, välbekant standard med bluesig prägel. Snitsigt svepande solon av samtliga, vilket gör mig euforisk. För att sammanfatta: En magnifik konsert i superb akustik som motsvarade högt ställde förväntningar.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Kulturbärarna på Dramaten – enastående hyllning till kulturens alla hjältar

21 februari, 2024 by Rosemari Södergren

Kulturbärarna
Manus och regi Andreas T Olsson
V.I.S. (vän i salongen)= extra regiöga Claes Eriksson
Scenograf Bengt Fröderberg
Ljusdesign Mikael Kratt
Rekvisitör Tintan Hultin
Kostymhjälp Ulrika Lilliehöök
Mask & peruk Katrin Wahlberg
Dekortillverkning Studio 703,
Grafisk design Therese Sandström, Your Design,
Foto föreställningsbilder Mats Bäcker
Dramatenpremiär 20 februari 2024

Det krävs en skicklig skådespelare för att genomföra en enmans-föreställning på en timme och 45 minuter och hela tiden ha publiken med sig. Andreas T Olsson är en sådan enastående artist som imponerar och självklart får stående ovationer för sin enastående show. Han är garderobiären, statisten, läkaren som hostar i publiken, autografjägaren, blåsaren i orkesterdiket, musievakten med flera. Vilken roll han är tar på sig blir han en ny karaktär. Han är fantastisk kameleont till skådespelare. Med humor, kärlek och skärpa behandlar han kulturens viktiga roll och hyllar alla dessa viktiga människor som bär på olika sätt bär kulturen.

Den sammanhållande karaktären är en rejält pratsjuk garderobiär som vidgat sig uppdrag i garderoben. Medan föreställningarna pågår syr han i lösa knappar i inlämnade jackor och svarar i kvarglömda mobiltelefoner. Det är roligt och absurt och samtidigt fullt av träffsäkra skildringar av vår tid på många sätt. Publiken skrattade i stort sett hela föreställningen.

Det enda jag blev besviken på var att jag hade väntat mig att få se Claes Eriksson från Galenskaparna agera eftersom han står nämnd i programmet som V.I.S. (vän i salongen) och hans syns på någon föreställningsbild från Oscarsteatern där denna föreställning hade urpremiär i november 2022. Men jag tror att jag missuppfattade det. Det är bara det att Claes Eriksson också är en stjärna som kan kombinera komedi med allvar på ett lika strålande sätt som Andreas T Olsson.

Efter urpremiären på Oscarsteatern fick föreställningen mycket positivt mottagande av teaterkritiker. Bland annat skrev kritikern i Svenska Dagbladet:
Härligt att få sola sig i Andreas T Olssons värld.
Kulturnytt i P1 skrev:
Andreas T Olssons mästerliga sätt att fånga människan bredvid.

Det är bara att hålla med i denna hyllningskör. På Dramaten ges Kulturbärarna flera gånger fram till sommaren och sedan ger den sig av ut på turné med Riksteatern hösten 2024. Den behövs. Motståndet mot nedrustning av kulturen måste spridas.

Givetvis ska också alla i produktionen hyllas, scenografin, mask och kostym, ljud och musik, dekor, rekvisita (hoppas jag inte glömt någon). Alla har tillfört en viktig del i denna helhet. Varenda detalj i denna genomtänka scenografi, masker och kostym, rekvisita med mera styrker under och ger Andreas T Olsson stöd i att bygga dessa olika karaktärer, allt viktiga för kulturen. Kulturbärarna är en enastående hyllning till kulturens alla hjältar. Och vad vore livet utan kultur?

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Andreas T Olsson, Dramaten, Kulturbärarna

Föredömligt musikaliskt porträtt av Tove Jansson – ”Hon är som havet” på Göteborgs Stadsteater

20 februari, 2024 by Mats Hallberg

v 7 2024

Lunchteater – Göteborgs Stadsteater

Blir ibland lite orolig för att det kan uppfattas som om jag sysslar med att promota vissa kulturarbetare. Vad och vilka jag recenserar handlar mycket om slump, inbjudningar och positiva erfarenheter. Tycker det är hälsosamt att ventilera, kanske till och med problematisera vänskapsband. Till syvende och sist handlar det dock för mig, om att ägna sig åt företeelser värda nedlagd tid och ansträngning. Blir så tom på inspiration av vad som visar sig mediokert, att jag helst vill slippa offra tid på att redovisa argument varför ett verk inte höll måttet. Amanda Arnborg & Erik Björksten har förekommit här ett antal gånger, vilket beror på inbjudningar jämte en lust att ta emot vad de gör, eftersom ett angeläget tilltal på i princip varje gång hög nivå är standard hos dem.

Med olika samarbetspartners har paret gjort Lunchteater-program med olika teman, ofta tillsammans med konstnärlige ledaren Marie Delleskog. Så ock i inkännande porträttet på den finlandssvenske författare och illustratör som ju blev en megakändis i och med skapandet av Mumintrollen. Den fjärde personen på scen är Ida Görsch, initiativtagare till denna fullödiga presentation i ord och ton, huvudansvarig för innehållet. Jag såg veckans avslutande föreställning. Märkte att flera kom fram efteråt och tackade för en exceptionellt bra Lunchteater. Kvartettens framträdande på den höga scenen lockade sammanlagt över femhundra (fullsatt) matgäster vid lunchtid eller på AW.

Omväxling förnöjer! Den truismen tas det fasta på. Kvinnorna turas smidigt om att berätta och ta ton. Ibland sjungs duett och minst en gång sjunger man unisont. Till sin hjälp har de ett bildspel på backdrop. När Amanda belyser den industri av prylar och verk som Mumintrollen genererat, beklagas att man på grund av rättighetsskäl inte kan visa några bilder. Ackompanjerar gör Erik sömlöst på gitarr, munspel och dragspel samt enstaka gång Amanda med diskret pianospel.

Borde kanske inte komma som en överraskning. Måste ändå verkligen understrykas vilka strålande stämmor vi hör. Varje ord och nyans förmedlas med högsta hörbarhet på ett frapperande vitalt vis. Ett omdöme som också fullt ut stämmer vad beträffar de upplysningar vi får om Tove Jansson. Hennes bedrifter och åsikter, de många konstnärliga uttrycken och passionen för Paris och havet. Att låta tre röster bytas av för att ge hållpunkter i biografin gör att framställningen vibrerar, ett rikt liv dramatiseras med enkla medel. Vid några tillfällen förvandlar sig Amanda till huvudpersonen, återger yttranden i jagform.

Ett tiotal sånger/ visor interfolierar berättandet under den timslånga föreställningen vars precision i anslaget ör häpnadsväckande. Det sjungs på svenska, franska och finska. Fyra av den porträtterades texter har tonsatts av Erna Tauro. Deras samarbete kröntes ju av framgången med Höstvisa, logiska finalen på Hon är som havet. Ida Görsch och hennes medskapare vet efter noggrann research vad som ska finnas på repertoaren, hur materialet ska sändas ut. Blir så tillfreds, så tacksam när proffsiga utövare med noga genomtänkt rytm sammanställer sina produktioner. Noterar en osviklig, inarbetad tajming hos detta rutinerade gäng, vars skiftningar av stämning betonar att vi ser på lunchteater och inte på konsert med mellansnack.

Marie redogör för Tove Janssons passion för teater. Det citeras ur Mumin-bok där det lustiga begreppet ”uppfostringsanstalt” ingår. Kvinnorna avlöser varandra med uppgifter om Tove Jansson, hennes drömmar, kärleksliv, imponerande cv och var hon ville vistas. Framhålls hur självständig konstnären och författaren var. Jag har tyvärr inte sett den biopic som kom för några år sedan. Däremot läst ett par novellsamlingar. Lyssnerskan lästes med behållning i lustläsarcirkel. Dockskåpet och andra berättelser finns i bokhyllan i en utgåva från Bonniers 1978.

Vill ånyo betona det ur ett vokalt perspektiv stora registret, vilket framkommer i följsamma ackompanjemang av Erik Björksten. Den gemensamma bravaden i Arja Saijomaas paradnummer Jag vill tacka livet, finstämda finalen som omnämnts och anmärkningsvärda bedriften från framför allt Ida i Bizets mest klassiska aria utgör tre av topparna. Införlivandet av Satumaa/ Sagolandet, Finlands ”nationaltango” skickar en förbindelse till ett annat Lunchteater-program jag skrivit om, nämligen den släktkrönika Anna Heikkinen och Längtans Kapell turnerat med. Arctur Hernández skötte som vanligt ljud och ljus med den äran.

Foton: (troligen) Arctur Hernández

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Tv-serien ”Riket” blir teater på Helsingborgs stadsteater

20 februari, 2024 by Redaktionen

Foto: Mattias Berglund

För första gången någonsin visas 1990-talsserien ”Riket”, en av Danmarks största tv-succéer, på en svensk teaterscen. Lördagen den 23 mars är det premiär för den kultförklarade rysarkomedin på Helsingborgs stadsteaters stora scen.

Ett pressmeddelande berättar:
Marken under Rigshospitalet är en gammal mosse. Förr i tiden tvättade man här, blekte sina smutsiga tygstycken i det grunda vattnet. Ur den av blekmedel och ånga ogenomträngliga dimman reser sig nu sjukhuset, som från de döda. Vetenskap, teknologi och landets mest fulländade hjärnor har tagit över platsen som i århundraden präglats av okunskap och vidskepelse. Men något är på väg att hända innanför sjukhusets tjocka väggar. Något kommer att skaka dess fundament, från den ostadiga mossegrunden ända upp till taknocken med utsikt över Öresund.

Lars von Triers banbrytande, ikoniska och flerfaldigt prisbelönta tv-serien ”Riket” gjorde succé när den sändes 1994. Tv-publiken längtade till varje avsnitt och överallt kunde man höra den koleriske chefsöverläkaren Stig Helmers ”Danskjävlar!” citeras.

I centrum står, förutom Stig Helmer, oförglömliga karaktärer som den spirituella Fru Drusse, hennes vuxne son Bulder som tar varje chans att läsa Kalle Anka på arbetstid, den konflikträdde chefen Moesgaard och många fler. I fyra avsnitt spelade direkt efter varandra följer vi läkare och patienter på avdelningen för neurokirurgi i en vardag som är allt annat än vardagsmat.

”Riket” ges i regi av Malin Stenberg som arbetat på teatrar och operahus runt om i landet. Våren 2022 regisserade hon ”Fattigfällan” på Lillan.

SVENSK PREMIÄR! Spelas på Storan 23 mars–4 maj 2024

I rollerna: Sasha Becker, Gustav Berg, Nils Dernevik, Kajsa Ericsson, Scilla Gandsjö Gullstrand, Peter Järn, Maria Kulle, Elin Norin, Robert Olofsson, Saga Widjer, Olof Yassin

Av: Lars von Trier och Niels Vørsel
Regi: Malin Stenberg
Dramatisering: Nicolai Faber
Översättning och bearbetning: Lucas Svensson
Scenografi: Zofi Lagerman
Kostym- och maskdesign: Bente Rolandsdotter
Kompositör: Leo Sander Svensson
Koreografi: Dorte Olesen . Ljusdesign: Ernesto Mejia

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Helsingborgs stadsteater, Riket

Filmrecension: Bastarden – förstklassig

20 februari, 2024 by Elis Holmström

En film af Nikolaj Arcel

Bastarden
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 februari 2024
Regi Nicolaj Arcel

Återigen bevisar det fantastiska precisionsverktyget – som är dansk film, att det är kapabelt att göra en relativt simpel berättelse till en nervkittlande upplevelse. Att vårt sydliga grannland länge varit känt som en filmproducent av rang är ingen nyhet, det är alltid smakfull och intelligent dramaturgi, stilfullt hantverk och en förståelse för de möjligheter och begränsningar som ett mindre land som Danmark har vad gäller att producera film.

Bastarden bär med sig samtliga av dessa attribut och är många gånger oemotståndlig. Berättelsen må vara lika spartansk som en pølse, serverad utan bröd eller vidare extravaganta tillbehör, men utförandet är fullkomligt lysande. Regissören Nicolaj Arcel är numera van att hantera kungliga hov och dess intriger, detta efter den bejublade A Royal Affair. Och även om den hovpolitiken spelar mindre roll här lyckas Arcel ännu en gång göra de diaboliska planerna och det snåriga politiska landskapet oerhört spännande att betrakta. Arcel har precis som Yorgos Lanthimos med den mästerliga The Favourite valt att använda sig av en mer modern dialog som skänker filmen en vitalitet som inte heller blir anakronistiskt obehaglig.

Berättelsen och dess karaktärer är sannerligen inte de mest komplexa som bevittnats inom skandinavisk berättarkonst, men genom oerhört övertygande och engagerade regi lyckas Arcel att koppla ett järngrepp om publiken. Det är aldrig tal om några storslagna bataljer, istället ägnas mycket av speltiden åt smärtsam och krävande vardag där Mads Mikkelsens Ludvig Kahlen kämpar mot omöjliga odds, i tron om att skaffa sig ett nytt liv.
I de stunder då Mikkelsen kämpar ute på fältet och det ramas in med ett fantastiskt stämningsfullt foto dras tankarna till Terrence Malicks Days Of Heaven, hur de massiva odlingarna blev till visuell poesi. Men till skillnad mot Malicks aningen distanserade och kyliga sätt att hantera sina karaktärer har Arcel en intimitet och omtanke som gör att Mikkelsens inte helt felfria huvudperson blir empatisk trots stora brister vad gäller etik och moral.

Framförallt är det imponerande hur Arcel gör filmen levande och spännande. Oavsett om det är simpla bestyr med att få marken att tyglas för odling eller hotet från Simon Bennebjergs odrägliga landägare har filmen en påtaglig nerv som gör att speltiden flyger förbi. Sedan har vi den som alltid eminente Mikkelsen i huvudrollen som ännu en gång är helt lysande, detta är ett – som filmen, rakt och mycket detaljerat skådespel som inte är det minsta exhibitionistiskt, istället är det en perfekt kugge i ett otäckt väloljat maskineri. Sättet Mikkelsen lyckas skapa empati och även sympati är förunderligt.

Det enda som drar ned betyget är markant sämre skådespel från de skådespelare som härstammar från Sverige. Där den danska ensemblen lyckas övertyga och hantera dialogen kan detsamma inte sägas om exempelvis Gustav Lindh i rollen som präst. Från att vara övertygande känns filmen märkligt haltande och stel då det pratas svenska. Varför Arcel inte kan regissera sina skådespelare bortom sitt modersmål förblir ett mysterium, men det går inte att undkomma – att så fort det talas ett språk annat än danska, framstår filmen närmast forcerad. Mest drabbade blir det för unga Laura Bilgrau Eskild-Jensen som kämpar med det mesta. Att kritisera barnskådespelare är lika lågt som att skjuta älg på Skansen, men det är tyvärr oundvikligt att inte notera att Eskild-Jensen tilldelats en alltför avancerad roll för sin knappa erfarenhet som aktör. Sedan har vi filmens slut som också är bisarrt simpelt och plågsamt melodramatiskt. Kontrasten mot det mogna och återhållsamma är ofattbart med tanke på den kompetens som visats upp genom majoriteten av filmen.

Bastarden må dras ned av delar av sitt skådespeleri och ett konfunderade enkelt slut, men upplevelsen är ändå förstklassig och ännu ett tecken på att den danska filmkonsten stolt kan titulera sig som världsbäst.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 244
  • Sida 245
  • Sida 246
  • Sida 247
  • Sida 248
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in