• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Svenskarna – det missnöjda folket

15 november, 2009 by Rosemari Södergren

grey
En blöt hinna ligger över asfalten på gatan utanför. Det blöta från regnet lindar in träden och gör dem hängigare, mörkare.
Det känns ända in i märgen att hösten har tagit greppet om landet.
Regnet har tillfälligt dragit sig tillbaka – men inget ljus syns. En blekgrå himmel och en dimma gör allt där utanför fönstret färglösare.
Det känns kallt.

Och jag bläddrar i morgontidningen, inget vill gripa tag i mig.
Och jag låter datorn mullra igång och jag sveper över tidningssajterna.

Alla berättar samma historia.
Mörkret har svept in över det svenska folket.

Sverigedemokraterna är enligt den senaste Sifo-undersökningen större än både centerpartiet och kristdemokraterna.
Sverigedemokraterna skulle, om det vore val idag, ta plats i riksdagen.

Fast det kanske de inte skulle.
Det är väldigt stor skillnad på att svara något i telefon, svara något som inte har direkt påverkan på riksdagens sammansättning – och att på en valdag stoppa in en valsedel i ett kuvert.

Att centerpartiet och kristdemokraterna ligger på gränsen till att överhuvudtaget få plats i riksdagen är i och för sig ett trevligt besked. Mitt i bedrövelsen. Tiden har sprungit ifrån dessa partier. De behövs inte längre. Bönderna behöver inte någon egen röst och att bilda parti efter religionstillhörighet är så 1900-tal.

Sverigedemokraterna in i riksdagen. Varför? Hur skulle det kunna ske?

Jag tror inte att det bara har med deras främlingsfientliga politik att göra. Jag tror att det alltid finns ett stort mått av missnöje bland svenska folket. Det finns alltid ett visst utrymme för partier att fånga upp missnöjesröster. Partierna i sig behöver inte vara missnöjespartier utan det viktiga är att de upplevs som något annat än de traditionella etablerade partierna. Ny Demokrati kunde på sin tid ta sig in i riksdagen. Piratpartiet fick många röster till EU-parlamentet. Även Miljöpartiet upplevdes i början som något nytt och annorlunda.

Det som gör att allt känns så grått, att det känns att hösten är här inte bara årstidsmässigt utan samhällsmässigt är Sverigedemokraternas politik och idéer.

När deras partiledare Jimmie Åkesson fick in en debattartikel i Aftonbladet reagerade många stenhårt och ville anmäla den artikeln för rasim. Tyvärr skapade en sådan jättereaktion att Sverigedemokraterna fick ännu mer framgång.

På Sverigedemokraternas hemsida står i ett pressmeddelande:

– Tusentals personer har ringt och mejlat partiet för att delge sitt stöd och sedan i måndags har över 500 medlemsbeställningar inkommit, vilket motsvarar en medlemsökning på ca 15%.

– Uppenbarligen finns det ett uppdämt behov hos det svenska folket att fritt få diskutera de här frågorna och jag kommer fortsätta att ifrågasätta och kritisera det svenska samhällets anpassning till islam, säger Jimmie Åkesson.

Och si där: det svenska samhällets anpassning till islam.

Det är vad de sprider: skräck för islam.
Inte anpassar sig det svenska samhället till islam.

Det går inte förbise: paralleller med hur nazisterna talade om judar är hur tydlig som helst.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionsundersökningar, centerpartietk kristdemokraterna, sverigedemokraterna

Arkiverad under: Scen Taggad som: centerpartietk kristdemokraterna, opinionsundersökningar, Politik, sverigedemokraterna

Svartsynt bild av bloggvärlden – men finns det en annan definition av succébloggare än mängden besökare?

14 november, 2009 by Rosemari Södergren

bloggbudord
Svartsynt bild av bloggvärlden – men tyvärr rätt sant.
Fast jag vill tillägga: Bara ibland.

Charlottas Insiderguide ger elva budord att följa för den som vill bli en succébloggare.
Det är en rätt deppig bild av bloggvärlden dessa budord ger.

Som:

VÄLJ RÄTT GENRE (OBS! Uttalas ”schanger”, inte ”jennrä”). Det finns bara 3 genres/kategorier som gäller om du vill att bloggen ska bli populär/ha stor trafik: 1. Modeblogg. 2. Provokativ fjortisblogg. 3. Kändisblogg

Eller för att inte tala om det här budet:

STAVA SOM EN KRATTA. Detta gäller oavsett vilken bloggkategori du satsar på. Säg EN succébloggare som kan stava (förutom Alex Schulman)? Nä, just det. Korrekt svenska är sååå 2001.

Jag kan bli rätt ledsen ibland när jag ser att bloggar som bara skriver ytligt är mest besökta.
De bloggar som har allra flest besökare är till 99 procent just det som Charlottas insiderguide tar upp: modebloggar, provokativa fjortisar eller kändisar.

Men måste succéblogg vara samma sak om en halv miljon besökare? Kan det inte finnas en annan definition av succébloggare?

Jo, det tycker jag.

Eftersom den svenska kulturministern uppenbarligen anser att bra bloggare är samma som många besökare har jag valt att på Kulturbloggen starta Stora Kulturbloggpriset, som vi nu arrangerar för andra året.
För att lyfta fram andra kriterier än många besökare och andra kriterier till succé än att skriva som en kratta.

Det finns många bra kulturbloggar ute i cyberrymden. Genom en förslagsprocess och omröstning i en panel har vi tagit fram de nominerade kulturbloggarna. Nästa vecka, förmodligen på måndag, startar omröstningen.

Utdelningen av priset blir i Lejonkulans foajé på Dramaten lördag 5 december 16.00 – 18.00.

Om du är medlem i Facebook kan du anmäla att du kommer till utdelningen här.

Vad jag menar med att den svenska kulturministern anser att bra blogg är samma sak som många besökare är att hon varit galjonfigur för en utdelning av ett bloggpris som alltid gått till just bloggar med många besökare, men inte nödvändigtvis med kvalitet.
Jag vet ju inte om hon, kulturministern, anser att det är bra bloggar. Jag konstaterar bara att hon varit med och delat ut pris till den typ av bloggar.

Jag tror att alla bloggar fyller sin funktion. Det är bra att massor fjortisar använder Internet, kommunicerar och bloggar. Och att de bloggar om mode? Mode är något som engagerar många och det är inget fel att blogga om det.

Men det finns mycket mer. Som är minst lika stor succé att blogga om, även om det inte innebär en halv miljon besökare per dag.

Arkiverad under: Scen Taggad som: bloggpris

Viktiga saker jag skulle vilja hinna blogga mer om: förföljda författare, dyra pensioner sänker teatrarna, vatten på månen och asylsökande barn

14 november, 2009 by Rosemari Södergren

moonwalk
Dygnet har för få timmar och kroppen har för lite energi i förhållande till alls som händer hela tiden.
Det är massor av händelser och skeenden jag skulle vilja blogga mer på djupet om idag. Men jag är rätt utarbetad och trött och tror jag har någon förkylning i kroppen (nej jag tror inte jag fått svininfluensan och ja, jag ska vaccinera mig mot den nästa vecka).

På söndag är det Fängslade författares dag. Svenska Dagbladet konstaterar att antalet hotade, jagade, fängslade och mördade författare och journalister växer. SVD:s reporter har träffat en av dessa förföljda författare: Anisur Rahman, 31, född och uppvuxen i Bangladesh, litteraturvetare och poet, men har även skrivit romaner och pjäser samt arbetat som journalist i Dhaka, och då rapporterat om landets rättslöshet – och om övergrepp av den statliga milisen, av islamister och kommunister.

En civiliserad värld? Nej vi är långt därifrån. När det fria ordet förtrycks på så många håll och på så många sätt.
Jag upplever att den här frågan nästan glöms bort och inte alls tas upp särskilt ofta.
För svensk del har vi ju det tragiska exemplet på Dawit Isaak som greps den 23 september 2001 i den eritreanska huvudstaden Asmara och har sedan dess suttit fängslad.
Utan rättegång och utan att Eritrea lyssnar på svenska politikers påtryckningar.

En rätt skum nyhet var det första jag hörde i morse, om den pensionschock som svenska teatrar nu står inför.
Dagens Nyheter:

Samtliga statligt stödda teater-, dans- och musikinstitutioner tvingas betala stora belopp i retroaktiva pensioner. Teatrarna har varit helt oförberedda på utgiften och drabbas därför hårt. För Folkoperan i Stockholm ställer det ekonomin på ända.

DN berättar att Folkoperan nu med kort varsel ska betala 1,9 miljoner, inklusive löneskatter.

Det jag tycker är konstigt är hur det kan vara helt oförberett. Hur kommer det sig att de ekonomiansvariga på teatrarna inte hade information om det i god tid? Har skattemyndigheterna inte informerat ordentligt?
Varför kommer utspelet nu? Många frågor far runt i skallen.
Det finns ju en annan sida av myntet också. De korttidsanställda får bättre pensioner. Många som är anställda inom teatrar är korttidsanställda.

Vatten på månen är en spännande nyhet. Betydande mängder is har upptäckts på månen uppger den amerikanska rymdstyrelsen Nasa på fredagen, uppger Svenska Dagbladet.
Och så typiskt. Varför letar då amerikanarna efter vatten på månen? För att kunna exploatera månen på dess vatten.
Som DN ger en hint om:

Upptäckten lär också vara av största betydelse för framtida månfärder. Vattnet ska bland annat kunna användas för att ta fram bränsle till raketer direkt på månen.

Suck.

Fast det är spännande. Färden ut mot rymden. Vad kan mänskligheten träffa på då?

Så det är en kluven värld vi lever i. Månfärder och rymdforskning och samtidigt författare som förföljs och flyktingbarn som inte kan tas emot i kommuner.

De ensamkommande flyktingbarnen som inte är välkomna i Skånekommunen Vellinge, har det rapporterats mycket om i medier och på bloggar. En Facebookgrupp har startats som vill ge Vellinge tillbaka till Danmark.

Men som så ofta har medier och bloggar gjort saken enkel för sig.
Hur främlingsfientliga de styrande i Vellinge är, det vet jag inte.
Men jag vet att hur det svenska systemet hanterar frågan om ensamkommande flyktingbarn är ogenomtänkt.
Jag har själv i många år jobbat med ensamkommande flyktingbarn.

Det kommer hundratals barn som är under 18 år till Sverige och söker asyl. Många är 15-18 år och ses i sina länder som vuxna.
Men en hel del är också under 15 år. Jag har haft hand om barn som varit i åttaårsåldern, till exempel.

En del av dessa barn har föräldrar kvar någonstans och andra uppger att deras föräldrar är döda. Ibland stämmer det. Det kan vara andra anhöriga som tycker att det börjar bli dyrt att ta hand om dem, eller farligt, och därför skickar iväg dem. Ibland kommer dessa barn för att bygga upp en framtid åt sin familj. Efter ett par år kommer de anhöriga.
I vissa fall är föräldrarna döda, i andra fall tvingas barnen att ljuga och säga det.

Barnen utsätts för enorm press, i många fall har de en luddig historia om sin bakgrund som de fått order av flyktingsmugglaren att berätta.

Dessa barn sätts att bo i baracker eller andra stora lokaler, där de bor som på institution. Väldigt sällan får barnen komma in i svenska familjer.

Jag tycker vi borde göra tvärtom. Dessa barn ska inte institutioneras. De borde placeras i familjer, få ett familjeliv.
Jag vet, ibland vill de inte ha familjer. Deras familjer som skickat iväg dem vill inte heller att de ska in i familjer. Jag vet hur en del av dessa barn inte vill komma nära svenska familjer, de är här för att få hit sina familjer.

Men om barnen ska må bra, ska de inte ha en gränslinje mellan dem och de svenska familjerna. Det finns massor av familjer som gärna tar emot en ungdom till.
Det finns en hake. Bland alla de ensamkommande flyktingbarn jag träffat har jag träffat ungefär lika många som verkligen vill bo i svenska familjer som de som vill ha svenskarna på så långt avstånd från sig själva som möjligt och som misstror oss.
Det kan finnas flera skäl. ibland beror det på att de ju har starka band till sina familjer och bara väntar på att få ta hit dem.
En kluven situation för dessa barn/ungdomar.

Istället för att de bor på instituioner: låt dem få hem.

Ska det vara så svårt när mänskligheten kan utforska månen att ge hem åt alla jordens barn?

Jag skulle kunna utveckla dessa fyra saker hur mycket som helst. Det finns så mycket att fundera på och diskutera kring dem. Men också jag behöver ha tid för annat än att blogga. Om jag skulle göra ett inlägg för vart och ett av dessa fyra ämnen skulle det ta fyra timmar.
På min lediga dag då jag behöver träffa anhöriga, klippa mig och promenera och laga mat.

Men jag hoppas kunna återkomma med lite mer kring dessa frågor.

Kent Persson har också bloggat om Vellingemoderaterna och flyktingbarnen.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 , Dagens Nyheter 2k, Brors analys i DN, Dagens Nyheter 4,, Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om rymden, barn, yttrandefrihet, kulturpolitik, skattepolitik, samhälle, skatter, teater, pensioner, Folkoperan

Arkiverad under: Scen Taggad som: barn, rymden

Jenny Wilson och Tensta Gospel Choir spelar på Dramaten

14 november, 2009 by Redaktionen

Jenny Wilson - Photo by Anders Kylberg artikel
Rufus Wainwright har gjort det och Frida Hyvönen. Spelat på Dramaten alltså. Ingenting ska spela i januari. Och nu kommer ett pressmeddelande som berättar att den spännande sångerskan Jenny Wilson ska spela och med sig då har Tensta Gospel Choir.

Här är pressmeddelandet:
Popsångerskan Jenny Wilson uppträder på Dramatens Stora scen tillsammans med Tensta Gospel Choir. Hennes senaste skiva, den hyllade Hardships!, kom ut i februari och beskrivs av Jenny Wilson själv som ”en modern kampskiva”. Musiken skrev hon med inspiration från gospel och amerikanska slavsånger.

– Jag tänkte på slavsångerna och deras inneboende kraft. Ibland behöver vi alla lite extra av den kraften, berättar hon själv på jennywilson.net.

Tensta Gospel Choir är en gospelkör med influenser från hip hop, r’n´b och soul såväl som blues, traditionell gospel och spirituals. De är en modern och professionell kör som tidigare har samarbetat med till exempel A Camp och framträtt i många större sammanhang.

Datum: 6 januari
Plats: Dramatens Stora scen
Biljettsläpp: 17 november

Jenny Wilson Like A Fading Rainbow (Official video)

Silver & Gold – Tensta Gospel Choir

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, poopmusik, Jenny Wilson, Tensta Gospel Choir

Arkiverad under: Musik, Teater Taggad som: Dramaten

Facebook som alibi visar på ett rasistiskt rättsystem

14 november, 2009 by Redaktionen

nyafacebook260

En 19-åring friades från anklagelsen om väpnat rån tack vare sin statusuppdatering på Facebook. Han kunde bevisa att han satt vid datorn vid tiden för rånet. Precis som han hade sagt. Hans alibi styrktes också av pappan och vännerna.

Han hade befunnit sig i pappans lägenhet i stadsdelen Harlem. Enligt både Metro och Expressen blev Facebook-uppdateringen det avgjörande beviset.

Men är det inte lika viktigt att fråga sig varför inte vittnesmål från pappan och vännerna räknades. Min gissningen är pojkens adress. Harlem är ett fattigt område med många svarta och i USA är det lätt att hamna i fängelse om man är svart. USA har också en större andel av sin befolkning i fängelse än Kina.

Jag gissar att killen var svart eller spansk härkomst och att det var därför han var chanslös i rätten. Oavsett vem som vittnade till hans fördel. Beviset från Facebook gjorde att rätten inte kunde bortse från vittnesmålen till hans fördel.

Visst, det är intressant att aktiviteter i sociala media har ett så högt bevisvärde men skall de ha ett högre bevisvärde än människors vittnesmål?

Vad tycker ni? Lämna gärna en kommentar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Metro, Facebook, sociala media

Arkiverad under: Scen Taggad som: Facebook, Metro, sociala media

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1859
  • Sida 1860
  • Sida 1861
  • Sida 1862
  • Sida 1863
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in