• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Nu måste bio-Sverige digitaliseras om svensk film ska överleva

30 januari, 2010 by Rosemari Södergren

u23d

Nu måste bio-Sverige digitaliseras.
Svensk filmpolitik måste förändras och fler än Folkets Hus och Parker måste satsa på digitaliseringen, menar Lennart Derehag, VD Folkets Hus och Parker, och Gunno Sandahl
Kulturchef Folkets Hus och Parker.
De skriver i en debattartikel:
Aktuell film på bio riskerar att bli en storstadslyx medan folk på landsbygden får hålla tillgodo med hyrfilm på macken och illegal nedladdning.

De har så rätt. Folkets Hus och parker gör en enorm insats när de visar direktsända rockkonserter, 3D-film och teater från London och opera från New York, direkt ut på biograferna runt om i Sverige.

Nu måste bio-Sverige digitaliseras om svensk film ska överleva.

Och det handlar om mycket mer än svensk film. Det handlar om demokrati och att utnyttja globailiseringens och teknikens alla möjligheter. Med digitaliseringen kan människor i princip varsom helst på landsbygden kunna tillägna sig kulturevenemang från New York eller för den delen från en liten ort i någon afrikanskt land. Digitaliseringen ger oändliga möjligheter. Bara fantasin och tröghet sätter gränser – eller om det är politisk ovilja till att fler grupper än de välbärgade ska ha tillgång till det mesta?

Lennart Derehag och Gunno Sandahl skriver bland annat:

I måndags genomfördes Guldbaggegalan med glamour och flärd. I kväll är det äntligen dags för invigningen av Göteborgs Filmfestival. Det är gott om festtillfällen, men hur mår bio-Sverige? Aktuell film på bio riskerar att bli en storstadslyx medan folk på landsbygden får hålla tillgodo med hyrfilm på macken och illegal nedladdning. Dessutom leder bristen på konkurrens på biomarknaden till att allt färre filmtitlar når biopubliken.

Det går att vända utvecklingen, det visar Folkets Hus och Parkers satsning på digitala biografer. Tekniken gör det möjligt att visa färsk film i hela landet till lägre kostnader och med enklare distribution.

Läs även andra bloggares åsikter om film, kulturpolitik, Folkets Hus och parker

Relaterat: Filmfesten har startat. Filmfestivalen från A till Ö.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik Taggad som: Kulturpolitik, Scen

Agneta Sjödin hade j-a otur bara, som åkte ur Lets Dance – programledarna borde åka istället

30 januari, 2010 by Rosemari Södergren

letsdance2010

Fredagskvällar när jag inte är iväg på något, brukar jag titta på Lets Dance. Egentligen skulle jag vara iväg på saker den här fredagskvällen, men en rejäl förkylning höll mig hemma i tv-soffan.
Agneta Sjödin, känd som programledare från tv, dansade en absolut godkänd paso doble. Hon har överlag visat sig ha viss talang för dans.
Men hon åkte ut, endast 14 röster färre än bloggaren från Style by Kling. Jag är i och för sig glad att Elin Kling inte åkte ur. Trots att jag inte är intresserad av modebloggare har hon gjort ett gott intryck på mig. När hon igår dessutom visade att hon kan hypnotisera hönor blev jag imponerad.

Juryn berömde Agneta Sjödin och efter juryrösterna låg hon rätt högt upp. Det gjorde Elin Kling också. De tre par som låg sämst till var som vanligt snickare Willy med sin partner Charlotte och Idol-Rabih med sin vikarierande partner. Dessutom tror jag för ovanlighetens skull att Molly Zandén låg bland de tre i botten.
Det kan ha varit Markus Birro som låg med bland de tre i botten.
Jag minns inte exakt.

Nu väger publikens röster lika tungt som juryns, så när folkets telefonröster är räknade kan allt stuvas om. Det är ju på så sätt som Willy hänger kvar, vecka efter vecka, trots att han dansar stelt.

Å andra sidan tycker jag juryn är rätt värdelös. Den bara ser till vem som dansar bäst, man måste bedöma människor efter sina förutsättningar. Willy kämpar ju på bra – och det tror jag gör att folk ringer och röstar på honom hela tiden.

Ibland kan en tävlande åka ur Lets Dance för att han/hon inte är folkkär nog. Det tror jag var det som avgjort en del tidigare omgångar. Men nu är det nog rätt folkkära personer kvar, överlag.

Agneta Sjödin åkte helt enkelt ut för att folk glömde rösta på henne, de tog för givet att hon skulle vara kvar ändå. Folk röstade på de som låg i bottenstriden för att rädda kvar sin favorit bland de som inte kan dansa så bra.

Tony Irving från juryn är tydligen rejält sur över att Agneta Sjödin blev utröstad, skriver Aftonbladet.

För min del är jag mer irriterad på två andra saker:
Tony Irving som alltid ger unga söta pojkar högre poäng än övriga tävlande och de två programledarna som pressar den som blivit utröstad med för många envisa frågor, som om de vill få den utröstade att bryta ihop i sändning. Den kvinnliga programledaren Jessica Almenäs sade till och med till Agneta Sjödin: ”Nu ska vi få se lite klipp från din korta tid här”.
Va? Hallå där: det hör till att hylla den som åkt ut för sin insats, att visa på vad bra saker han/hon gjort. Och att åka ut efter tre-fyra omgångar är inte så dåligt.

Agneta Sjödin hade j-a otur bara, som åkte ur Lets Dance – programledarna David Hellenius och Jessica Almenäs borde åka istället.

Agneta Sjödins paso double

Fler artiklar om Lets Dancedebaclet:

Tyck till om programmet på TV4.

Här får Agneta Sjödin en smäll
Expressen: Det kan straffa sig att vara duktig
Expressen: Tony rasande på tv-tittarna
Agneta Sjödin: Det gör så ont

Relaterat: SVD i bloggverktyg.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, tv, tv4, Tony Irving, Agneta Sjödin

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans, tv, TV4

UK Subs, The Vibrators och Streetwaves på Strand

30 januari, 2010 by Jonatan Södergren

UK subs navy L

Nu känner jag mig mer punkig än vanligt. Efter en kväll på Strand med UK Subs, The Vibrators och Streetwaves har man väl ändå överstigit dagsbehovet av punk?

Streetwaves är ett grymt svenskt band som kanske inte helt självklart ska placeras i punkgenren. För några veckor sedan träffade Kulturbloggen bandets gitarrist Per Egland som är aktuell med sin solodebut, intervjun kan du läsa här.

Här är videon till deras låt ”Voids of Charm”:

The Vibrators är ett brittiskt punkband som grundades 1976 och har haft en hit med låten ”Automatic Lover” – som du kan se bandet framföra på Top of the Pops här:

UK Subs var kvällens huvudakt. De har spelat i över 30 år och deras låt ”Warhead”, som du kan se nedan, var med i soundtracket till This is England.

Egentligen tycker jag att punkband, hur briljant ideologin än må vara, sällan kan spela i mer än 20 minuter utan att bli enformiga men ur ett musikvetenskapligt perspektiv var det intressant att se några den moderna tidens kanske viktigaste subkulturs grundare.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Hornstull Strand, Punk, Streetwaves, The Vibrators, UK Subs

Vårsalong i en mörk tid

29 januari, 2010 by Rosemari Södergren

liljevalchs1

Vårsalongen 2010 har öppnat. Detta ”säkra vårtecken” för att använda en av mediernas favoritfloskler i dessa dagar. Jag har varit ute på Djurgården i varma termokläder för att se årets version av utställningen – given publiksuccé, ofta totalsågad av konstkritiker. Inne i salarna i år kändes det ofta som att det snarare är tysk höst än svensk vår som pågår.

Vad som än sägs har Vårsalongen har aldrig varit de glada amatörernas utställning. Snarare en spegling av trender på konstskolor med hög status. Jag har själv jobbat med att lämna ut refuserade verk, tusentals alster med allt från broderade kyrkor till snidade kvinnosköten i björkrot. Och mycket som var så bra att jag hade önskat jag haft pengar kvar av studielånet att köpa tavlorna.

Årets Vårsalong präglas av mörker, många verk känns dystopiska och får mig att tänka på allt från finanskris och atomvinter till elfte september, bilderna från Östfrontens slagfält och Weimartidens slagkraftiga grafik. Det ljus som trots allt finns är ofta blekt och ger ett dystert sken även åt natur där björkarna faktiskt bär gröna blad och speglar sig i vad som
liknar en svensk insjös mörka vatten.

En tavla föreställer blödande finansmän som satt sig till bords som i da Vincis Nattvarden, ett annat verk en skyskrapa i Los Angeles som just verkar ha fått toppen avsprängd. Även två alster med broderade söderkåkar
har något dovt, hotfullt över sig.

I ett av de intressantaste verken, Mattias Sammekulls självporträtt, känns det snarare som att konstnären väntar att trä på sig bruna armbindlar än ta fram penslar. Verket bär titeln ”Anklagad”, dunkelt liksom den bruna färgskalan.

Liknande undertoner av utsatthet och övervakning finns i bilden av ”Berlin Alexanderplatz – Wachtower” av Carl Johan Damm. Berör på ett annat vis, men samtidigt också med inneboende undergångstämning, är Magdalena Larsson Chatziantonis mycket fina bild av Olof Palme i blyerts, ett porträtt målat med värme och där politikerns visioner och drömmar levandegörs i hans ögon. En extra dimension ger det att den unga konstnären föddes samma år som statsminister Olof Palme mördades.

Helhetsintrycket av hot och fara
speglat i konsten på salongen ändras inte av sådant som Bengt Sjöströms glada och aktiva älgar i konstsmide som dyker upp i olika salar, det fina hantverket till trots blir det till en del en illustration till en bisarr värld. Samtidigt som det naturligtvis också visar det som är utställningens styrka, bredden på konstnärskap och tekniker.

Allt som hänger i konsthallens salar är till salu, 75 procent säljs. Det är allt från små akvareller till installationer som fyller hela rum. Och det fascinerar uppenbarligen publiken att det är så kallade vanliga människor som lämnat i verk som bedömts av en jury innan de fått äran att komma med – Vårsalongen hör till de verkligt stora publiksuccéerna, köerna ringlar vanligen långa utanför Liljevalchs särskilt på helgerna.

Många köade också denna öppningsdag, varm korv-gubben nedanför trappen hade en bra dag. Väl inne i konsthallen var det som vanligt ganska svårt att komma åt att se något av konsten. Publiken verkade dock lika intresserad av att titta på varandra, leta efter någon bekants verk, dricka vin på Blå Porten när konstbetraktandet är avklarat.

Ledningen för Liljevalchs verkar genom åren haft en ängslig inställning och med olika grepp försökt höja utställningens status. I programbladet, som delas ut i Konsthallen, är nuvarande chefen Mårten Castenfors citerad om årets utställning: ”en ogarderad, spretig och generös salong … Men som vanligt är det en salig blandning och rikedom av riktigt bra konst som ingen bör missa!” Ja minsann. Det är riktigt bra konst. Synd att det behöver påpekas.

Jag har sett de flesta vårsalonger sedan mitten av 1980-talet, på flerahar jag också jobbat extra under utställningarna. Inte sällan har jag blivit förvånad över den negativa kritiken och ställt mig frågan om de som skriver verkligen sett de avfärdade konstverken. Särskilt minns jag den store, manlige konstkritikern från Den Stora Morgontidningen som år efter år återkom och sågade Vårsalongen. (Detta i ett annat årtusende, före länkningarnas tid…)

Dagens Nyheter löser i år, liksom flera andra år och flera andra tidningar, problemet med artiklar i stil med ”Din, min, allas vårsalong” – rubrik i år i DN – genom att skildra utställningen som ett fenomen snarare än som konst. Det blir kuriosasamlande i trevlig ton, som ibland ger känslan av försök att mest komma runt problemet med undermålig konst: I år är det billigaste verket exempelvis ”en fin liten animation” för 650 kronor, de dyraste verken – beskrivna som ett slags ikonmåleri – kostar runt 200.000 kronor. (Artikeln publiceras i DN/Kultur 29.1.10)

Konsthallens egen informationsavdelning är behjälplig med fakta om Vårsalongen för fenomenbeskrivningar:
På Vårsalongen 2010 möter publiken 245 verk av 131 konstnärer, 71 kvinnor och 60 män. Medelåldern är 39 år och den yngsta deltagaren är 19 år medan den äldsta är 77 år. Den här gången sökte 2014 personer till Vårsalongen, att jämföra med förra årets siffra på 1825.
(www.liljevalchs.com )

Problemet med Vårsalongen är ofta, i alla fall då den just öppnat, just att det är svårt att komma åt att se konsten på grund av allt folk. Det är trångt i salarna, vilket i och för sig är intressant i sig. Problemet med
utställningar är ju annars snarare att det är tomt så att det ekar i rummen.

Att Vårsalongen är folklig innebär ingen kvalitetsvarning. För det som brukar visas är genomgående av hög kvalitet. Som vanligt, märk väl.

Lilly Hallberg

Konstutställning: Vårsalongen, Liljevalchs konsthall
Pågår: 29 januari – 28 mars

liljevalchs2

Sjostrom_Bengt_stor

Sammekull_Mattias_stor

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om konst, vårsalong, Stockholm, Liljevalchs

Arkiverad under: Scen Taggad som: Konst, Stockholm, vårsalong

Veckans tre måste-se-filmer: Precious, Vildingarnas land och FOOD, inc

29 januari, 2010 by Redaktionen

Vildingar
Precious
Filmen om den 16-åriga gravt överviktiga svarta flickan från den amerikanska slummen var en av de största behållningarna från Stockholms filmfestival i höstas. Nu äntligen kommer den på svenska biografer.
Precious är ett exempel på de allra mest drabbade, på underklass när den har som sämst förutsättningar: med en mamma som misshandlar henne och en pappa som utnyttjar henne sexuellt.
Trots underläget i utgångspunkt i livet finns det hopp.
Precious är inte den som ger sig även om hon gör sina största succén i sina drömmar.
Det kunde bli så kallad socialporr, men regissören Lee Daniels går inte i den fällan.
DN berättar om filmen:

Det är en närmast mirakulös räddning, som helt och hållet vilar på några enskilda människors vilja att se förbi det som på svenskt nyspråk kallas ”utanförskapet” – ett begrepp till för att ytterligare alienera och förminska männi­skor nederst på klasstegen. En avglamouriserad Mariah Carey som socialarbetare, en klarögd Paula Patton som lärarinna lyssnar hellre än sätter betyg och avfärdar.

Betyg 4 i Aftonbladet:

Det är naket och gripande. Dokumentärt i känslan, med en kamera som följer Precious genom de fattiga kvarteren i det skoningslösa ljuset. En berättelse om fattigdom och våld, om en cirkel av hat och förtryck som bara fortsätter. Drabbande om människor som försöker bryta utanförskap. Precious är svår att lära känna, men när man sett filmen är hon svår att glömma.

Och högsta betyg i Svenska Dagbladet.

Vildingarnas land
Kanske årets vackraste film? Alla som sett den hyllar den.
Den bygger på Maurice ­Sendaks bilderbok och har som bra filmatiseringar av barnböcker djup och ger något åt både barnet i publiken som den vuxne.
En kväll busar Max så mycket att han får gå till sitt rum. Han blir arg och rymmer och hamnar då i vildingarnas land. Jättarna som bor där äter upp småpojkar. Men Max lurar i dem att han har magiska krafter.
Hur länge ska det hålla, när ska de upptäcka att han bara är en vanlig pojke, en sådan som de brukar äta upp?
Betyg 5 i Aftonbladet:

För en andra titt kommer det att bli, och många, många fler efter det. ”Till vildingarnas land” kan redan nu utnämnas till en av årets absolut bästa filmer, kanske en av 10-talets.

Högsta betyg också i Svenska Dagbladet.

Food, inc
Filmen om snabbmaten har vi redan recenserat.

I Food Inc sparas det inte på krutet. Det är ingen film för äckelmagade.
Food Inc. är för den som vågar och verkligen vill veta vad som försiggår bakom de stängda dörrarna till fabrikerna där vår mat produceras.
När eftertexterna börjar rulla känner jag mig först stum, det är snart dags för lunch och att äta är det sista jag kan tänka mig just nu.
Även en frälst köttätare som jag överväger att konvertera, men inser samtidigt att det inte är hela lösningen. Nyfikenheten och ifrågasättandet som väcks är större än äcklet.
Food Inc. må vara en omskakande upplevelse, men jag lämnar inte biosalongen utan hopp om framtiden.

Fler recensioner:
Vildingarnas land i Dagens Nyheter
Food, inc i Aftonbladet.
Food, inc i Svenska Dagbladet

Trailer Precious

Vildingarnas land

FOOD, inc

Läs även andra bloggares åsikter om film, trailer, mat, premiärer, Vildingarnas land, Precious, FOOD, inc

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: mat, premiärer, Scen, trailer

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1822
  • Sida 1823
  • Sida 1824
  • Sida 1825
  • Sida 1826
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in