• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Krig och kärnkraft

8 februari, 2010 by Rosemari Södergren

soldat
Nu har det hänt som alltid händer, men svenska förespråkare för militära styrkor i Afganistan alltid påstår inte händer:
Nu har svenska soldater som skickats till Afganistan i fredsbevarande syfte dödats.
Ur Dagens Nyheter:

Två svenska officerare dödades och en svensk soldat skadades när de besköts under patrullering på söndagen i Afghanistan. De döda och skadade ingick i ett skyttekompani ur den svenska Afghanistanstyrkan FS18.

Det är så sorgligt. Och jag lider med de anhöriga. Men att bli dödad är en av riskerna som ingår i yrket soldat. Och att vara på en krigshärjad plats som Afganistan som soldat är inte helt ofarligt. I krig dödas soldater.

Inte bryr sig talibaner om en soldat kallar sig fredsbevarande. De är västerländska fiender än då. Soldat som soldat.
Jag ser att DN:s Anders Hellberg i papperstidningen skriver: Nu står det klart att Sverige de facto är i krig.

Ja, var det någon som trodde något annat egentligen? Soldater används för krig.

En annan kanske kan kläs av nu också, den om kärnkraftens ofarlighet:
Ur Dagens Nyheter:

Minst fem människor dödades vid en explosion som raserade stora delar av ett kraftverk i staden Middletown i Connecticut i USA på söndagen.

Några fler bloggare som tagit upp de dödade soldaterna i Afganistan: Claes Krantz, Svensson och Röda Malmö.

Relaterat:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Svenska Dagbladet 3, Göteborgsposten och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om krig, kärnkraft, politik, Afganistan

Arkiverad under: Scen Taggad som: Afganistan, kärnkraft, Krig, Politik

Den vilda bebin och mamman – dockteater av teater Tittut

6 februari, 2010 by Redaktionen

bebin

Idag, lördag den 6 februari, hade dockteatern Tittut premiär på föreställningen Den vilda bebin och mamman efter Barbro Lindgrens böcker. Det är en dockteater från två år om en vild liten bäbis, vars docka spelas av Johnny Söderberg och hans mamma som spelas av Ingalill Ellung.

Det är en suggestiv stämning över föreställningen. Den sparsmakade men ändå färgglada scenografin, de överdrivet stora huvudena och musikens improviserande och klinganden för mina tankar mot förs mot kinesisk dockteater och dans. Det är skickligt samspel mellan skådespelarna och de använder scenografin tillsammans med musiken på ett snillrikt sätt och följsamt sätt. Här är det njutning att se koreografin, regin och scenografin samspela.

Däremot går det ibland lite snabbt i svängarna. Som åskådare hänger man inte riktigt med i de tvära känslokasten emellanåt. Barnen tillåts inte riktigt skratta färdigt innan det är dags att trösta mamman som gråter. Vissa scener tycker jag slarvas över, kunde ha tagits lugnare som när bebin och mamman försvinner från varandra. Är de oroliga eller leker de kurragömma? Kanske var det premiärnerverna som spökade.

Trots det är det en fin och konstnärlig föreställning och hela utförandet känns rutinerat. Föreställningen spelas hela februari, onsdagar och söndagar. Se hela spelschemat på http://www.dockteatern-tittut.com/

Eter boken av Barbro Lindgren & Eva Eriksson
Manus: Christer Dahl
Regi: Sophia Segrell
Scenografi, dockor & kostym: Gunilla Pantzar
Musik: Leif Hultquist
Dockspelare: Johnny Söderberg & Ingalill Ellung
Dockteater Tittuts hemsida

av Petra Jankov Picha
Som också bloggar på En annan sida.

Läs även andra bloggares åsikter om dockteater, barnteater, tittut

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, Dockteater

Ju mer poliserna jagar fildelare – desto större framgång för Piratpartiet i valet 2010

6 februari, 2010 by Rosemari Södergren

piratebaybild
”Polisrazzior driver fler till Pirate Bay”.
Det menar Peter Sunde, en av männen bakom Pirate Bay.

Polistillslagen har skett mot DC-hubbar, alltså nätverk där man måste bli godkänd i gruppen för att få tillgång till filerna som finns. Sunde menar att det är en gammal teknik och att bittorrent-tekniken för fildelning, som Pirate Bay bygger på är modernare.

– De förstår inte att de bara driver allt fler människor till Pirate Bay. Men det är bra att de skyndar på utvecklingen. Det är bättre för internet att fler går över till en teknik, där man inte delar i små privata grupper utan till alla, säger Sunde.

Pirate Bay använder den modernare bittorrenttekniken som fortfarande är i utveckling. Och ännu har ingen som har dömts i Sverige för uppladdning eller nedladdning med hjälp av bittorrent.

Och jag har tänkt samma sak. Men jag tror polisjakten på fildelare för med sig många andra konsekvenser också.
När Pirate Bay dömdes i rätten fick Piratpartiet många, många fler medlemmar.
När nu poliser gör tillslag mot fildelare, och gör precis det som Reinfeldt över valet lovade att det inte skulle göras: jagar en ungdomsgeneration – ja då är jag rätt övertygad om att det kommer att påverka valet 2010.

Ju mer myndigheterna jagar fildelare – ju mer framgångar kommer Piratpartiet att få i valet.

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, piratfrågor, fildelning, pirate bay

Arkiverad under: Scen Taggad som: piratfrågor, Upphovsrätt

Jag tror inte på dörrknackning

6 februari, 2010 by Rosemari Södergren

moderatakarameller
Den som vill sälja något till mig ska inte knacka på hemma hos mig. Absolut inte.
Den som vill sälja något till mig ska inte ringa upp mig.

I min bostad vill jag ha lugn och ro, jag vill välja själv när jag vill ha vänner och bekanta där och när jag kan koppla av och gå omkring i morgonrocken halva dagen.

Jag vet att många som är politiskt aktiva tror på dörrknackning, att gå runt och ringa på hos människor och prata politik. Mig ska de i vilket fall inte ringa på hos. Jag kommer att uppfatta dem som störande moment.

Jag är nog en rätt typisk person av idag: vill själv bestämma när jag kommunicerar.
Därför passar facebokmeddelanden och mail mig mycket bättre.
Jag kan läsa dem och svara när jag är i läge för det, när jag har tid att lyssna och tid att läsa.

Jag läser i Aftonbladet att moderaterna ska börja med dörrknackning, för att vinna valet. Hmm …
Nu är jag ju inte den målgrupp de överhuvudtaget kan övertyga, men jag tror dörrknackning är helt fel metod överlag.

Att diskutera politik på arbetsplatser och på andra ställen, att diskutera politik inom föreningar och organisationer: det tror jag på. Att sätta in politiken i sammanhang som den påverkar och där människor är samlade, ja det kan fungera.

Men dörrknackning, det tror jag inte på. Åtminstone inte i storstäderna, där många människor liksom jag har fulltecknade dagar och själv vill välja när jag vill köpa något.

Ur Aftonbladet:

Sociala medier i all ära – i helgen samlas runt 800 moderater från hela landet i Upplands Väsby för att lära sig att knacka dörr.

Och de är inte ensamma. Aftonbladets genomgång visar att alla riksdagspartier, utom Miljöpartiet, storsatsar på traditionell dörrknackning inför valet.

Nej, Moderaterna borde stödja och lyfta sina bra bloggare istället, Mary på Mína moderata karameller.

Fast det är klart, det är ju bra om de inte gör det, så de inte når ut. För deras politik har rustat ned Sverige nog nu.

Arkiverad under: Scen

Silverfisken – teater av poesi och om övergrepp

6 februari, 2010 by Redaktionen

silverfisken
Män och till saluskyltar Snablar som tutar Jorden som lutar Smekningar som aldrig slutar Svettiga kroppar som knäcker mina småstrips till revben Men det är lugnt För jag har lärt mig att hålla andan precis när dem bryts av Peppar pappa ta i te Varför slår du min tillknäppta aura som en badmintongboll över jorden Ping pong Du tvingar mig att svälja orden.
(ur pjäsen och boken Silverfisken)

Att göra teater av poesi och framför allt poesi som handlar om de övergrepp någon utsatts för som barn, kan lätt bli patetiskt eller fyllt av känslopjunk. Men Åsa Wideéns dramatisering av Sofia Rapps självbiografiska bok, Silverfisken, är en stark och avskalad skildring av ett barns dysfunktionella och tragiska uppväxt och ett barns rop på hjälp som alla hörde men ingen gjorde något åt.

Pjäsen hade preimär på Teater Giljotin fredagkväll (fd Pistolteatern Torsgatan 41) och det var ett klart lyckokast. Det kala och avskalade scenutrymmet är en, faktiskt, vacker illustration till ett skakande nutidsdokument om incest och ett barns överlevnad.

Åsa Wideén som arbetat på Statsteatern i Malmö provade först att få någon av de större scenerna att nappa på hennes förslag om att göra teater av boken Silverfisken.

Det finns mycket skam och skuld, tror Åsa, kring begreppet incest även om man själv inte upplevt det. Ja vi läser gärna om det i nyhetsspalten för där berör det oss inte mer än att vi kan säga usch o fy. Andra ropar kastrera pedofilen. Men att uppleva det på en scen är som att vara med i händelsen.

Åsa gör en stark tolkning av barnet som ibland blir en silverfisk, för att avskärma sig från det som hon tvingas delta i. Barnet slits till kärleken till fadern, förövaren, hon ropar efter en ofta frånvarande moder som inte orkar skydda barnet. Barnet älskar sin mor där hon ibland får sitta i knäet och vara ett alldeles vanligt barn.

Åsa Wideén har varsamt varvat mellan bokens dikter och egna inslag. Allt accompanjerat av ljud/musikmattor som har både en dämpande och dramaturgisk effekt, Vi behöver andrummet som ljuden ger när ångestropen från barnet blir allt för närgånget.

Sofia Rapp skrev boken under tiden som hon var på behandlingshem. Det som från början var ett sätt att bearbeta sina upplevelser hamnade hos Bonniers som inte tvekade att ge ut boken. Att beskriva sin barndom och de övergrepp man utsätts för görs mest i skönlitterärt format, men helt klart är att de upplevelser och trauman som Sofia tar upp skulle aldrig ha kunnat skrivas på något annat sätt än i diktform. Det är avskalat och naket, träffande och anklagande. Det finns stunder av kärlek och normalitet, men som snabbt förbyts till en verklighet som överträffar dikten.

Incest är trots all debatt fortfarande oerhört tabubelagt. Pappor knullar inte sina små flickor och han säljer dem inte till andra män. Men pappor kan göra så, liksom mammor kan begå övergrepp på sina pojkar. Men vi värjer oss, skulden ligger i att alla vet något är fel men ingen ingriper. Alla visste vad som hände Sofia men omvärlden blundade till och med läkaren som undersökte hennes såriga underliv lät sig övertygas om att barnet tyckte om att pilla på sig själv. Åsa Wideén säger att hon efter att ha läst boken bara kände att hon måste göra något vidare med den.

Det som får mig att se Sofia som en hjältinna och som gör att hon hamnar så nära mitt hjärta är att hon är så totalt oförstörd. Vi som läser om kvinnor som när de blivit äldre anmäler sina fäder för övergrepp som gjordes när de var barn, vi som läser om hatet avskyn till de män som skadat sina barn kommer att bli förvånade över Sofia Rapps enkla förklaringar till varför hon förlåtit och valt att gå vidare, utan rättsprocess.

– De kunde aldrig kränka mitt innersta, det som var jag, säger Sofia när vi träffas efter premiären. Det var min kropp de tog, min uppväxt men inte mitt innersta.

Medverkande: Åsa Widéen
Regi: Andreas Nilsson
Teater Giljotins hemsida

Relaterat:
Recension i Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om teater, övergrepp, Silverfisken, poesi, incest, Teater Giljotin

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Övergrepp, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1817
  • Sida 1818
  • Sida 1819
  • Sida 1820
  • Sida 1821
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in