• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Veckans nya filmer: Flickan från ovan, Den fantastiska räven och Miraklet i Lourdes

2 april, 2010 by Rosemari Södergren

Den fantastiska räven
Boken ”Den fantastiska räven” är den första boken som Wes Anderson någonsin ägde. Nu har äntligen hans dockfilm om den boken svensk premiär.
Det är en helt underbar historia. Dockfilm, javisst. Men det är inte någon barnfilm, inte för de minsta i alla fall, och jag tror inte att den ens dubbats till svenska.
Och tur är det. För rösterna görs så bra i originalet med George Clooney som räven och Meryl Streep som fru Räv. Det vore helgerån att dubba dessa röster.
Här några av rösterna:
Meryl Streep – Mrs. Fox
George Clooney – Mr. Fox
Bill Murray – Badger
Jason Schwartzman – Ash
Jarvis Cocker – Petey
Owen Wilson – Coach Skip
Willem Dafoe – Rat
Brian Cox – Boggis
Adrien Brody – Bunce
Michael Gambon – Bean

I SVT.s nyhetsmorgon sade recensenten att på sätt och vis har Wes Andersson alltid gjort dockfilmer, för han har ofta haft scener i sina filmer där han placerat skådespelarna i små, trånga utrymmen.

Herr Räv har försörjt sig på att vara tjuv – men när han bildade familj lovade han sin fru att sluta med det farliga livet. Det är ju med livet som insats som han gör sina tjuvaktiga räder. Traktens bönder har ingått i en ohelig allians för att döda den som stjäl från dem. Herr Räv har blivit pappa och måste ta ansvar. Men innerst inne är han tjuv och äventyrslysten. Det är inte lätt att lägga band på det som är hans innersta jag.

Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och älskade filmen. Det gjorde JS från Kulturbloggen också. Jag har bara hittat positiva recensioner, som här Expressen som ger betyg 4:

Den überbegåvade Wes Anderson är naturligtvis ett klockrent val för att ta tag i Roald Dahls varma och charmiga bok och göra en rörande, rolig och ironisk stop motion-fabel.
Alla som sett till exempel ”Royal Tenenbaums” inser snabbt att ”Den fantastiska räven” har mängder av DNA från Anderson i sig.

Fast varför jämföra med Royal Tenenbaums? Den filmen tycker jag inte alls var lika bra som Den fantastiska räven.

DN har förresten betyg 5:

”Den fantastiska räven” är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut. Rävpälsarna rör sig när djuren voltar, springer, trillar och gräver sig fram. Varje löv i trädet rasslar, grässtrån böjer sig för vinden. Allt är i sann Anderson-stil helt överarbetat. Med ”The royal Tenenbaums”, ”Life aquatic” och ”Darjeeling limited” färskt i minnet är det som om regissören alltid varit på väg till denna film. I djurriket finns konstnärerna, advokaterna, svindlarna och skurkarna han alltid lekt med. Formen tar det bästa ur alla tidigare filmer: genomskärningar, dockskåp, -avancerade kostymer, diagram och ger dem en mer naturlig plats i just naturen.

Flickan från ovan
Filmen om en 14-årig flicka som mördas men inte kan släppa greppet om livet och därför hamnar i ett mellanland, mellan livet och döden, har jag sett framemot ända sedan jag hörde Susan Sarandon berätta om sin roll som flickans mormor i filmen. Susan Sarandon berättade om den rollen när hon tog emot priset på Stockholms filmfestival hösten 2009.

Filmen ”Flickan från ovan” bygger på boken ”Lovely bones” och är Peter Jacksons första filmprojekt sedan Sagan om ringen-serien. Förväntningarna var höga från mig när jag gick på förhandsvisningen.

Filmen handlar väl egentligen om hur en familj reagarar som drabbas av att ett barn mördas. Fast vi får se det utifrån, uppifrån, från den mördade flickans perspektiv.
Det kunde blivit bra.
Men jag har flera saker jag reagerar emot:
Limbo-landet mittemellan liv och död är lite väl storvulet skildrat. Det är väl å andra sidan omöjligt att recensera en skildring av limbo.
Susan Sarandons mormorsroll är lite väl utflippad. Jag har svårt att köpa den. Den bryter av för mycket.
Mark Wahlberg som sörjande pappa är inte hans bästa rolltolkning. Någon som jag pratade med om filmen sade: Tänk om Maggie Smith fått spela mormodern och Nicholas Cage pappan.”
Kanske. Kanske det hade skapat en annan nerv i filmen.
Men hur filmen blir hänger ju också med hur den klipps samman.

Filmen följer för många spår och genrer samtidigt. Den är också en slags thriller: ska mördaren åka dit eller inte?

Kanske en anledning varför många av oss som gick ut ur biosalongen kände oss lurade har med slutet att göra. Att filmens slut blev ett slags ”jaha”.
Utan att vara någon spoiler: vissa delar i slutet är inte trovärdigt alls.

Sydsvenskans recensent är rejält kritisk:

Skådespelarna kämpar förgäves för att gjuta liv i detta ärkeflummiga dravel, där ordet banal är en alltför generös beteckning. Sällan har specialeffektsmiljoner bränts med sådan tanklöshet.

Jo förresten, i tidigare kalkoner som ”The Fountain” och ”The Happening”. Där Rachel Weisz respektive Mark Wahlberg hade huvudrollerna. Ett gott råd till dem vore därför: läs manus.

Aftonbladet gav betyg 1 och har rubriken: Splittrad flum.

Miraklet i Lourdes
En måstefilm för mig, förstås. Jag har inte sett den än. Men den står på programmet under påskhelgen. Måste få tid till att se den.
Expressen berättar om den:

En kvinna med MS försöker bryta sin isolering genom att delta i pilgrimsresor. I mirakelorten Lourdes blir hon till synes botad – och då också sedd och accepterad på ett annat sätt av omvärlden.

Svenska Dagbladet gav allra högsta betyg: 6:

Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.

Så som sagt, så här i påsktider är det väl filmen som bör ses.

Läs även andra bloggares åsikter om film, premiärer, recensioner, religion, animerat, dockfilm, liv, död, kärlek, räv, George Clooney, Lourdes

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Animerat, Dockfilm, premiärer, recensioner, Religion, Scen

Från premiären av Vaclav Havels "Avgång" på Stockholms Stadsteater

2 april, 2010 by Rosemari Södergren

Teater när den är som bäst. Så upplever jag föreställningen av Vaclav Havels pjäs ”Avgång” som spelas på Stockholms Stadsteater med Göran Stangertz i huvudrollen. Den har en handling som lätt kan sättas in i många nutida situationer och samtidigt en fördjupad dimension genom en ovanifrån talande författare som deltar i föreställningen med sin röst.

”Avgång” skrevs av Vaclav Havel 2008. Den handlar om en avgående politisk ledare för ett icke namngivet land, om maktens korruption och maktlöshet – men den handlar lika mycket om teater och om författares förhållande till det de skriver.

Vaclav Havel är författare, född 1936 i Tjeckoslovakien i en välkänd industrifamilj i Prag. Havels borgerliga bakgrund gjorde att han av den tjeckoslovakiska staten inte tilläts studera vid universitet. Han var med i motståndsrörelsen Charta 77 och satt i fängelse för detta i olika omgångar, i sammanlagt fem år. Den 17 november 1989 störtades den kommunistiska regimen och den 29 november 1989 valdes Havel till Tjeckoslovakiens president. Han var den första demokratiskt valda president sedan 1946.
När Tjeckoslovakien delades 1992 avgick han som president, men 26 januari 1993 valdes han till president i Tjeckien.

Få författare har som han därför personlig inblick i politikernas värld. Det ger en extra krydda åt föreställningen.

Göran Stangertz spelar exkanslern Vilem Rieger som sitter och surar i en praktfulla villa som var hans kanslerbostad. Efterträdaren Vlastik Klein är en fjant och parodi på honom. SR:s Kjell Albin Abrahamson pjäsen när den spelades i Polen och skriver:

Det råder inga tvivel om att Vilem Rieger har fått låna många drag av Havel och när huvudpersonen tvingas lämna ifrån sig makten till Vlastik Klein är det uppenbart att arvtagaren är en parodi på ärkerivalen Vaclav Klaus. Namnet Vlastik Klein kan översättas med den lille makthavaren vilket helt stämmer överens med hur Havel ser på Klaus. Recensenten på dagstidningen Lidove Noviny skriver att Havels ”alla år inom toppolitiken har gjort hans blick skarpare och hans självironi djävulskt dräpande”.

Vi ska dock inte låta lura oss av det farsartade kring efterträdaren. Han må verka godmodig och löjeväckande, men han är farlig och har mäktiga förbindelser och når dit han vill. Denna underliggande nerv finns där hela tiden: kanske det hela är farsartat, men det är inte ofarligt och människor är bedrägliga.
Även om föreställningen har fart och är rätt rolig är den samtidigt väldigt bitter, den ger ingen ljus bild av politiker eller de människor som omger dem.

Vilem Rieger är inte så ren som han försöker få andra att tro att han är. Tror han ens själv på sig själv? Hans älskarinna, eller flickvän, spelad av Stina Rautelin, är vidrig.

Riegers upprepar som ett mantra att hans politiska budskap handlar om att sätta människan i centrum, att varje individ ska ha möjlighet att utvecklas. Hans flickvän upprepar hans budskap och pushar på. Samtidigt förtrycker de deras åldrade anställde betjänt Osvald å det grövsta. Osvald måste passa upp och slita som ett djur, fast han är gammal och utsliten. Han fick ingen möjlighet att förverkliga sig själv.

Föreställningen har flera bottnar och flera dimensioner. Författaren själv (spelad av regissören Lennart Hjulström) avbryter föreställningen vid flera tillfällen, med en röst ovanifrån. Osynlig talar han någonstans uppifrån, som en gud. Författaren klagar på hur vissa scener spelas, klagar på sig själv och sin oförmåga att skapa naturliga sortier på en scen och då han låter scenen stå tom och funderar kring tomhet får föreställningen en existentiell dimension som tilltalar mig. Vad är tomhet och vad kan tomheten säga oss?

Kulturbloggen var på premiären – och det är alltid en extra upplevelse. Vilka fanns i publiken denna premiärafton i Stockholm?
Författaren P.O. Enquist såg jag liksom S-partiledaren Mona Sahlin.
Flera skådespelare syntes i publikvimlet, som Niklas Hjulström och Gunilla Nyroos.

Nils Schwartz på Expressen skriver om föreställningen i ett bloggverktyg:

Om den publik som förväntansfullt sorlade i foajén på Stockholms stadsteater den 1 april 2010 kände sig besviken efter den svenska urpremiären på Avgång, så berodde det nog mera på att Havels välförtjänta rykte är bättre än pjäsen. Något som Havel själv antyder i inlagda metakommentarer under spelets gång, förmedlade av regissören Lennart Hjulströms röst.

Det är som att se en farskarusell dras i gång utan att den någonsin får upp farten. Fast kanske är det just det som är avsikten – referenser till Körsbärsträdgården och direkta repliker ur Kung Lear lägger ett mått uppgivenhet till pjästiteln.

Jag håller inte alls med honom. Jag tycker det är en stor poäng att föreställningen inte blir allt för farsartad. Jag tycker också att ordet metakommentarer är fel uttryck. Kommentarerna är mer än så, de är en viktig del i föreställningen. Utan författarens kommentarer hade föreställningen inte alls varit lika bra. De ger ett djup och gör oss till medskapare, vi börjar tänka på hur scenlösningarna kan göras, de gör oss delaktiga i att skapa föreställningen.

En vecka efter premiären på ”Avgång” har Stockholms Stadsteater premiär på ännu en pjäs skriven av Vaclav Havel, nämligen Audiens, skriven 1975 och som utspelar sig i 1970-talets kommunistiska Tjeckoslovakien. Det handlar om att anpassa sig till makten – som ett sätt att överleva.

Fotograf: Petra Hellberg

Mer relaterat:

Intervju i tidningen Dagen med Göran Stangertz inför premiären av föreställningen.
Pressmeddelande på Newsdesk om Stadsteatern uppsättningar av Havels pjäser.

Fakta om föreställningen:
Medverkande.
Rieger Göran Stangertz
Irena Stina Rautelin
Farmor Iwa Boman
Vlasta Tina Råborg
Zuzana Moa Silén
Monika Lena Nilsson
Bea Anja Lundqvist
Albin Victor Molino
Hannes Ralph Carlsson
Viktor Björn Bengtsson
Osvald Sten Ljunggren
Jack/Förste polis Ole Forsberg
Kim/Andre polis Françoise Joyce
Klein Leif Andrée
Knobloch Åke Lundqvist

Produktion:
Av Václav Havel
Översättning Karin Mossdal
Regi Lennart Hjulström
Scenografi Charles Koroly
Kostym Charles Koroly
Kompositör Lars-Eric Brossner
Ljus Erik Berglund
Ljud Michael Breschi och Terese Johansson
Mask Johanna Ruben

Läs även andra bloggares åsikter om teater, existens, författare, recension, Vaclav Havel, Göran Stangertz, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Existens, författare, Recension, Teater

Tom Hanks: ja till Twitter, Reinfeldt nej till Facebook

1 april, 2010 by Rosemari Södergren


Tom Hanks vet att använda sig av sociala medier.
Inför filmen ”Larry Crowne” har filmstjärnan nu annonserat delar av rollistan via Twitter, skriver Independent.
Från Expressen.

Det finns flera Tom Hanks på Twitter, men det här tror jag kan vara den rätte. Eller: http://twitter.com/tomhanks

MSN-nyheterna berättar också om hur Tom Hanks söker skådespelare till kommande filmen:

Bland de medverkande märks bland andra George Takei (”Star trek”), Taraji P. Henson ( ”Benjamin Buttons otroliga liv”) och Rami Malek (”Natt på museet”).
I ”Larry Crowne”, som beräknas ha premiär nästa år, får man följa en man som tvingas skapa sig en helt ny karriär och därmed på något vis återskapa sitt eget jag. Julia Roberts spelar den andra huvudrollen i filmen.

Men en person som inte är så intresserad av möjligheterna inom sociala medier är den svenska statsministern, Moderaternas Fredrik Reinfeldt. Han nobbar Facebook, berättar Expressen:

Han försökte först övertyga Kinas nästa president om fördelarna med ett fritt internet.
Sedan varnade han skoleleverna för internet – och nobbade Facebook:
– Jag vill inte vara totalt exponerad och tillgänglig, sa Fredrik Reinfeldt till Expressen.
Typ.

Han är i alla fall befriande ärlig. Men det säger också något om hur lite politikertoppen menar med att de vill använda sociala medier i valet. De vill använda Twitter, Facebook, bloggar med mera så länge det handlar om megafoner som för ut deras budskap. Om det handlar om att lyssna på människor någon annan väg än att möta dem på arbetsplatsbesök: då har de inte förstått möjligheterna alls.
När en politiker som Reinfeldt åker på turné på arbetsplatser och skolor: hur nära människor kommer han då? Han står på en scen i någon aula och talar och möjligen får någon i publiken ställa en fråga, under överinseende av rektor och lärarkåren.
På samma sätt slussas han runt på arbetsplatser och får en något filtrerad kontakt med människor.

Via sociala medier finns en unik möjlighet att nå människor utan att mötet filtreras.

Å andra sidan håller jag med Reinfeldt på en punkt: vi måste alla kunna stänga av ibland. Ingen mår bra av att vara nådd dygnet runt i alla timmar. Men det går alldeles utmärkt att stänga av datorn då och då, även för den som finns på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om twitter, Facebook, Tom Hanks, Reinfeldt

Arkiverad under: Scen Taggad som: Facebook, Twitter

Du kan ha ett privatliv på internet

31 mars, 2010 by Redaktionen

Det är på tiden att det blir modernt att skydda sin integritet på nätet igen. Ibland hamnar jag i diskussioner om rätten till att surfa privat. Det jag ofta får höra är att det bara är de som har något att dölja som behöver surfa anonymt. Jag håller inte med.

Privatlivet är en rättighet och ingen skall behöva motivera varför han eller hon vill skydda sitt surfande från insyn. Felet är att lagar som gäller till exempel vanlig post och  telefoni inte gäller på nätet. Bibliotek får inte tala om vad du lånar för böcker  och ingen får öppna din snigelpost utan vidare. Så borde det vara på internet.

Bästa sättet att ta tag i den här frågan och rösta med fötterna. Det vill säga använda den teknik som finns för att vara anonym. Det är inte förbjudet.

IDG har en intressant artikel om hur du använder en teknik som heter VPN. Du använder ett nätverk i nätverket, kan man säga. Resultatet är att din trafik skyddas av en krypterad tunnel och inte kan ses.

Här är en guide till VPN. Tack IDG

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om IDG, VPN, integritet, privatliv, säkerhet

Arkiverad under: Scen Taggad som: IDG, integritet, privatliv, säkerhet, VPN

Kulturfyran om magi och med chans att vinna biljett till Jethro Tull

31 mars, 2010 by Redaktionen

Snart är det påsk och det är magiskt. Magi är ordet för veckans kulturfyra.

1. Vilken är den mest magiska bok du läst?
2. Vilken är den mest magiska konsert du varit på?
3. Vad är det mest magiska du varit med om?
4. Vad är den mest magiska människan du vet?

Eftersom fråga 2 är samma sak som uppdraget i tävlingen om att vinna biljett till Jethro Tull: berätta om du vill vara med och ha chans att vinna den biljetten.

Glöm nu inte att lämna länken till ditt svar här i en kommentar. Om du dessutom pingar nyligen hamnar ditt inlägg i blogglistan som ligger precis över kommentarsfältet. Det är bra eftersom jag inte sitter vid datorn jämt och alla kommentarer modereras innan de kommer ut. Men om du pingar nyligen syns din länk snabbare.

Och BLI GÄRNA FAN till KULTURBLOOGGEN på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturfyra, magi, tävling, biljett, jethro tull

Arkiverad under: Scen Taggad som: biljett, Kulturfyra, magi, tävling

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1791
  • Sida 1792
  • Sida 1793
  • Sida 1794
  • Sida 1795
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in