• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Askmoln-EasyJet och konsten att få ersättning för extra kostnader

25 juli, 2010 by Redaktionen


Jag har tidigare skrivit om mina svårigheter att få ersättning från EasyJet, det engelska lågprisbolaget på grund av att jag var strandsatt i London i sex dygn.

Enligt ett EU-direktiv 261/2004 skall jag ha rätt till ersättning för mat- och hotellkostnader under den påtvingade vistelsen på sex nätter.

En vecka efter att jag hade kommit hem började jag att mejla bolaget och efter ett antal mejl fick jag svar från dem att jag inte hade rätt till kompensation eftersom det handlade om omständigheter som flygbolaget inte kunde anses råda över.

Korrespondensen fortsatte och sedan fick jag besked om att EasyJet inte kunde behandla min begäran eftersom mina kvitton inte var skickade i pdf.format. Detta ordnades varefter jag fick besked om att man endast ersatte specificerade kvitton dvs kvitton från VISA godkändes ej.

Det tog ett tag innan jag förstod vad de menade eftersom jag hade tre handskrivna kvitton från hotellet vilka inte heller hade godkänts.

Efter nästan två månaders korrespondens fick jag besked om att EasyJet skulle betala ut en ersättning på 2300 kronor vilket motsvarade c:a 40 % av mina kostnader.

Jag meddelade bolaget att jag inte var nöjd med deras lämnade ersättning varefter jag fick besked om att jag nu inte skulle få någon kompensation överhuvudtaget eftersom bolaget hade rätt att åberopa forcemajeure.

Diskussionen fortsatte via mejl och så småningom framkom det att bolaget skulle betala hotellkostnaderna en summa på 250 £ eller omkring 2 900 kronor,

Övriga kostnader var man dock inte beredd att betala eftersom jag saknade specificerade kvitton.Varje kväll åt jag , eller nästan varje kväll åt jag middag på Angus Steakhouse i centrum. Jag åt engelsk frukost på en restaurang i närheten av hotellet och denna kostnad ville man inte ersätta eftersom jag helt saknade kvitton för dessa måltider. Dessutom hade jag begärt att få ersättning för ett dagkort på tunnelbanan och denna kostnad ansåg man sig inte ha någon skyldighet att betala, trots att jag har sparat dessa kort utom det kort som jag använde till hemresedagen.

Nu började jag ta reda på om jag kunde få hjälp av konsumentmyndigheterna här hemma i Sverige. Eftersom jag flög reguljärt med EasyJet från Köpenhamn så var jag osäker på vem jag skulle kontakta.

Efter tips från en facebook-vän kontaktade jag Konsumentverket, men därifrån fick jag beskedet att jag skulle kontakta Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) och dessa meddelade att innan jag skickade in min anmälan skulle jag kontakta den lokala konsumentmyndigheten. Dessa hade dock mycket begränsade expeditionstider och därför gick jag åter in på ARN:s hemsida och kunde då lätt konstatera att det knappast var dessa som skulle handlägga anmälan. Frågorna som jag skulle besvara var överhuvudtaget inte relevanta.

Då skickade jag ett mejl till EU-kommissonens kontor i Stockholm och någon dag senare fick jag besked att jag skulle vända mig till Konsument Europa som var en enhet direkt under Konsumentverket!

Häromdagen fick jag så det slutgiltiga svaret från EasyJet att någon ytterligare ersättning inte var aktuellt och därför har jag bestämt mig för att skicka ärendet till Konsument Europa, men någon större förhoppning om att få den tidigare begärda ersättningen har jag inte, men jag anser att det är viktigt att pröva alla möjligheter, innan jag ger upp.

Slutsatsen av mina erfarenheter är alltså att alla flygresenärer bör spara alla kvitton och se till att få specifikation till varje sådant kvitton. I fall deras plan blir helt inställt!

Tänk även på att det finns andra regler om du inte får följa med på din bokade avgång eller det bara handlar om sedvanliga förseningar, men då måste du absolut infinna dig i god tid innan avgången.
Här är en länk till Konsument Europa

Arkiverad under: Scen Taggad som: askmoln, EasyJet, ersättning för extra kostnader

Inception med Leonardo DiCaprio – tankar efter filmen

25 juli, 2010 by Redaktionen


Tänk dig om du kan gå in i andra människors drömmar och på den vägen ta dig ner till deras undermedvetna. Tänk vad du kan rota bland deras hemligheter. Leonardo DiCaprio spelar Cobb som är expert på att ta sig in i människors drömmar. Han anlitas av företagsledare som vill komma åt konkurrenters hemligheter. Men en dag får han ett ännu svårare uppdrag, han ska plantera in en idé via drömmen hos en ung man. Den japanske storföretagaren Saito vill plantera in idén hos Fischer, arvtagaren till den döende konkurrenten. Saito vill få Fischer att komma på tankenatt han ska splittra sitt arv.

Inception är en av sommarens mest hajpade filmer och den fick högt betyg i de flesta recensioner så mina förväntningar var höga. Regissören Christopher Nolan har också skapat bland annat Batman-filen ”The Dark Knight” och den mörka, skuggiga, dova stämningen från Batman finns också i Inception.

Leonardo DiCaprio är en duktig skådespelare och det finns inte något att klaga på i hans insatser eller i kollegornas heller. En liten bonus är att Michael Caine är med i en biroll.

När Cobb samlar ihop ett gäng för att utföra uppdraget att plantera in en tanke i Fischers undermedvetna måste de ta sig långt, långt ner i det undermedvetna. För att det ska fungera måste tanken placeras så djupt in att personer upplever det som sin egen tanke.

Cobbs gäng tar sig så djupt ner genom att skapa en dröm i en dröm och sedan där återskapa en dröm. Det är farligt att vara så långt ner. Om en person dör i en dröm på vanlig nivå betyder det bara att han/hon vaknar. Men den som dör långt ner i det undermedvetna kan vakna som en zombie med ett utraderat minne.

Vad är det undermedvetna, var är drömmarna och vad är dröm och vad är verklighet? Filmen sätter igång tankar kring detta.
Inception öppnar för många tolkningar och flera sätt att se filmen. De olika drömnivåerna kan ses som olika liv. I en av de drömnivåer som är långt, långt ner går tiden mycket snabbare än i verkligheten. Det går att åldras där, leva ett helt liv där och sedan vakna upp och fortfarande vara ung. En scen där en åldrad Cobb möter en åldrad kollega och han uppmanar honom att våga språnget så de kan bli träffas igen och vara unga tillsammans på nytt ger åtminstone mig reinkarnationsvibbar.

Filmen är inspelad och medvetet berättad så jag som tittare tvekar om vad som är dröm och verklighet i filmens berättelse. Cobb (Leonardo di Caprio) har laborerat med drömmar tillsammans med sin fru, som sedan dog. De har två små barn som han inte kan träffa eftersom han är efterlyst i USA. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag bara någon vecka tidigare hade sett Leonardo di Caprio i Shutter Island, på dvd. Där spelar han en polis som kommer till en ö där landets värsta psykiskt sjuka brottslingar hålls fångade. Det är också en film som laborerar kring frågor om hjärntvätt och vad är verklighet. Med Shutter Island så nära inpå såg jag hela tiden Inception med misstänksam inställning och undrade vad som var verkligt eller inte och vem som var död och vem som var levande.

Filmen är 2 timmar och 28 minuter lång och jag kan tycka att det är lite i längsta laget. Ibland behöver filmer tid på sig och drömbilderna var häftiga. Men kanske tio minuter av actionscenerna kunde klippts bort.

Fredrik Strage i DN önskar sig mer filosofi och mindre skottlossning. Han är uppenbarligen inne på samma linje som jag där. Han påpekar dessutom en liten brist i logiken:

Historien rusar på så snabbt och snyggt att man inte hinner fundera på logiska brister som varför det skulle vara svårare att anonymt plantera än att stjäla en idé i någons undermedvetna. ”Offret känner alltid till en idés ursprung”, påstår en av Cobbs medarbetare. Själv har jag inte en susning om varifrån många av mina idéer kommer.

För övrigt: Den jag såg filmen med tyckte den var OK, men inte lika bra som regissören Christopher Nolans film Prestige.

Jens Peterson i Aftonbladet gav betyg 4:

”Inception” säger kanske inget nytt, men den säger det bra.

När så många filmer underskattar publiken och tjatar om underlivet är det kul med någon som försöker göra underhållning av vårt undermedvetna.

Fler recensioner:
Betyg 5 i Cinecine, betyg 3 i Svenska Dagbladet. betyg 4 i Expressen, betyg 4 i Göteborgsposten, betyg 4 Sydsvenskan och betyg 4 i SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, psykologi, hjärntvätt, undermedvetna, drömmar, Inception, Leonardo di Caprio

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: hjärntvätt, psykologi, Recension, Scen, undermedvetna

Jan Halldoff R.I.P.

23 juli, 2010 by Rosemari Södergren


Oj, jag kan inte fatta det:
Regissören Jan Halldoff har avlidit

Ur Dagens Nyheter:

Regissören och fotografen Jan Halldoff var en av 1970-talets mest omtalade regissörer, med filmer som ”Korridoren och ”Jack”. På fredagsmorgonen avled han, 72 år gammal.

72 är liksom ingen ålder.
Halldoff stod för de nya filmerna och förändringarna i samhället.

Hans långfilmsdebut var Myten”, med manus av Stig Claesson, men förmodligen minns vi honom allra mest för ”Jack” och ”Korridoren” som kom 1968 och var en samhällskritisk film om sjukvårdens förfall.

Enligt DN dog han efter en kort tids sjukdom.

Halldoff verkar ha varit en man som stod fast för sina principer, DN berättar:

Halldoff lämnade filmbranschen, och när DN:s Johan Croneman träffade regissören för en intervju 2007 förklarade han sitt beslut såhär:

–?Jag har blivit erbjuden många manus, särskilt åren efter det som skulle bli min sista film, men jag ville bara göra film som hade något att komma med, som sade något, och några sådana manus hittade jag aldrig.

Wikipedia är snabba, de har redan fått med dödsdagen:

Jan Harry Halldoff, född 4 september 1939 i Stockholm, död 22 juli 2010 i Stockholm, svensk regissör. År 1974 erhöll han utmärkelsen Silverspiken. Jan Halldoff är mest känd för att ha regisserat filmatiseringen av Ulf Lundells roman Jack (1976).

Regi

* 1982 – Klippet
* 1980 – Lämna mej inte ensam
* 1978 – Chez Nous
* 1976 – Jack
* 1976 – Polare
* 1974 – Det sista äventyret
* 1973 – Bröllopet
* 1973 – Stenansiktet
* 1973 – De hemligas ö (TV-serie) (okänt avsnitt)
* 1972 – Firmafesten
* 1970 – Rötmånad
* 1969 – En dröm om frihet
* 1969 – Porträtt av en stad
* 1968 – Korridoren
* 1968 – Rätt man
* 1967 – Ola och Julia
* 1967 – Livet är stenkul
* 1966 – Myten

Aftonbladet
och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Film, Scen

DN:s ledare briljerar i konsten att blunda för verkligheten

22 juli, 2010 by Rosemari Södergren


För ett år sedan var jag hemma hos en familj. De hade bakat en slags kaka med spenat i. En specialitet från deras område i världen. Familjen har sina rötter utanför Sverige och bor nu i ett område där 95 procent av invånarna har sina rötter utanför Europa.
De var fest. Mamman i familjen hade fått ett deltidsjobb på en förskola och pappan jobbade som diskare på en restaurang. Nu skulle de fira för de äntligen hade råd att teckna Fackets barnförsäkring för sina två barn: 20 kronor i månaden.

Jag kom dit rätt stressad, hade varit på en IT-konferens tillsammans med en mängd andra sociala medier-nördar. Två av dessa sociala medie-kollegor diskuterade huruvida de skulle låta sina barn få byta sin gamla version av iphone direkt när den nya versionen kom eller inte.

Jo, det råder stora klyftor i samhället och hur barnen växer upp är väldigt olika.

För ett tag sedan gick en tioåring jag känner en promenad under skolidrotten. Han hade en mp3-spelare runt halsen, som han hade sparat ihop till med sina fickpengar. En moped kom förbi med två ungdomar på. De körde förbi tioåringen och ryckte åt sig mp3-spelaren och for iväg.

Tioåringen blev ledsen och gick till polisen och anmälde stölden. Han hade ju sett vilka de var som tog den dessutom. Men poliserna bara skrattade.

Jag är helt övertygad om att stora ekonomiska klyftor i ett samhälle är dåligt för alla. Problemet är inte att några eller en liten klick har det extremt bra. Problemet är hur stora klyftorna är och hur dåligt de sämst lottade har det.

De sämst lottade har inte bara det sämre ekonomiskt utan de får sämre bemötande inom sjukvård, de har mindre frihet och de övervakas mer. Om det handlar om grupper som är arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer betalar de dessutom högre del av sin lilla inkomst i skatt än den högavlönade gör. Det är så kallad moderat rättvisa.

Niclas Ericsson på DN:s ledarredaktion sveper över detta i en hånfull signerad artikel. Han skriver bland annat:

Socialstyrelsens statistik över absolut fattigdom bland barn visar entydigt att den har minskat. 2002 levde 10,8 procent i åldersgruppen 0–19 år i absolut fattigdom. 2008 var siffran 6,9 procent. Absolut fattigdom innebär att leva under socialbidragsnormen. Andelen barn vars familjer får socialbidrag har också minskat, från 8,8 procent 2002 till 7,1 procent 2008.

Siffror kan vridas till som de passar. Men även om det ”bara” är 7.1 procent av andelen barn som lever i familjen med socialbidrag är det 7,1 procent för många, egentligen.

Att växa upp i en familj där alla utgifter i en familj ska granskas och godkännas av en kommunal tjänsteman är förnedrande i de flesta fall.

Människor har en tendens att se vad de vill se, eller rättare sagt att blunda för vad de inte vill inse. I alla fall den som sitter på en grön kvist och vet att han/hon tillhör de grupper i samhället som är starka nog att roffa åt sig.

Det finns en stor grupp med sämre självförtroende och som inte vågar ta för sig.

I ett bra samhälle skulle inte ledarskribenterna på landets största morgontidning spendera artiklar på att förneka barnfattigdomen. Men nu lever vi inte i ett bra samhälle utan vi lever i en tid och i ett samhälle där den som är frisk, stark och har vassa armbågar hyllas.

Om herrarna och damerna på DN:s ledarredaktion ville skulle jag kunna ta med dem på en guidetur i de kvarter där jag bor och där skulle de få möta barnen som lever i fattigdom: få se dem i verkligheten, skaka hand med dem, se dem i ögonen.

De finns.

Att överhuvudtaget ödsla tid på att förneka eller förminska detta är oanständigt. DN:s ledare briljerar i konsten att blunda för verkligheten.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, politik, samhälle, barnfattigdom, rödgröna

Arkiverad under: Scen Taggad som: barn, Politik, samhälle

Fotografiska Museet bjuder in landets alla amatörfotografer till att medverka i en utställning

19 juli, 2010 by Redaktionen

Nu har landets amatörfotografer chansen att få visa sina bilder i fotomuseet Fotografiska i Stockholm.

Projektet heter Lumix1200 och är en unik fotoutställning där 1.200 amatörfotografer ska få 15 minuter var på Fotografiska Museet. Utställningarna kommer att skapas digitalt och sedan visas på tio stycken tv-skärmar i en 150 kvadratmeter stor utställningslokal på Fotografiska i November. De 1.200 utställningarna (a 15 minuter) rullar i följd och bildar en ny slags fotokonstupplevelse.

Ett pressmeddelande berättar mer:

Lumix1200 är ett fotoprojekt där Panasonic ger 1200 personer var sin egen 15-minuters-utställning på Fotografiska Museet.

Utställningarna skapas digitalt på lumix1200.se där folk får ladda upp tio valfria bilder. Dessa presenteras sedan på tio stycken 42-tums HD tv-apparater i en 150 kvadratmeter stor utställningslokal på Fotografiska Museet, live i november.

Fotografiska Museet är en av världens främsta samlingsplatser för fotografi. Panasonic är huvudsponsor och Lumix1200 görs som ett gemensamt projekt.

De 1200 utställningarna a 15 minuter rullar i följd från 1:a november till 29e november och bildar en unik konstupplevelse.

Ambitionen är att demokratisera konstbegreppet genom att ge vanliga fotointresserade personer en plats intill de största fotograferna av vår tid.

Lumix1200 görs i samband med lanseringen av Panasonics nya systemkamera Lumix G2. De 1200 första som köper en G2 eller annan kamera ur G-serien och registrerar sig på lumix1200.se får 15 minuter var.

Av de 1200 personer som deltar i Lumix1200 utses en till årets Lumix-fotograf. Vinnaren utses av en jury och belönas med en heldagsutställning på Fotografiska den 30e november, då projektet rundas av.

Här kan du skicka in dina bilder för att delta.

Projektet finns på Facebook också: www.facebook.com/lumix1200

Med projektet Lumix1200 vill vi slå ett slag för amatörerna och visa i alla fall en bråkdel av alla de spännande bilder som tas av svenska folket idag. Med Lumix1200 ger vi människor möjlighet att synas bredvid de största fotograferna av vår tid – om än bara i 15 minuter.
Andrea Gisle Joosen, VD, på Panasonic.

Det är värdefullt för oss på Fotografiska att vi har en aktiv huvudpartner i Panasonic. Utställningen Lumix1200 är ett bra exempel på vad vi vill erbjuda våra besökare parallellt med våran egen programverksamhet.
Säger Per Broman en av Fotografiskas grundare.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, bilder, Stockholm, fotografiska

Arkiverad under: Scen Taggad som: bilder, Foto, Stockholm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1754
  • Sida 1755
  • Sida 1756
  • Sida 1757
  • Sida 1758
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in