Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

EasyJet

Askmoln-EasyJet och konsten att få ersättning för extra kostnader

by


Jag har tidigare skrivit om mina svårigheter att få ersättning från EasyJet, det engelska lågprisbolaget på grund av att jag var strandsatt i London i sex dygn.

Enligt ett EU-direktiv 261/2004 skall jag ha rätt till ersättning för mat- och hotellkostnader under den påtvingade vistelsen på sex nätter.

En vecka efter att jag hade kommit hem började jag att mejla bolaget och efter ett antal mejl fick jag svar från dem att jag inte hade rätt till kompensation eftersom det handlade om omständigheter som flygbolaget inte kunde anses råda över.

Korrespondensen fortsatte och sedan fick jag besked om att EasyJet inte kunde behandla min begäran eftersom mina kvitton inte var skickade i pdf.format. Detta ordnades varefter jag fick besked om att man endast ersatte specificerade kvitton dvs kvitton från VISA godkändes ej.

Det tog ett tag innan jag förstod vad de menade eftersom jag hade tre handskrivna kvitton från hotellet vilka inte heller hade godkänts.

Efter nästan två månaders korrespondens fick jag besked om att EasyJet skulle betala ut en ersättning på 2300 kronor vilket motsvarade c:a 40 % av mina kostnader.

Jag meddelade bolaget att jag inte var nöjd med deras lämnade ersättning varefter jag fick besked om att jag nu inte skulle få någon kompensation överhuvudtaget eftersom bolaget hade rätt att åberopa forcemajeure.

Diskussionen fortsatte via mejl och så småningom framkom det att bolaget skulle betala hotellkostnaderna en summa på 250 £ eller omkring 2 900 kronor,

Övriga kostnader var man dock inte beredd att betala eftersom jag saknade specificerade kvitton.Varje kväll åt jag , eller nästan varje kväll åt jag middag på Angus Steakhouse i centrum. Jag åt engelsk frukost på en restaurang i närheten av hotellet och denna kostnad ville man inte ersätta eftersom jag helt saknade kvitton för dessa måltider. Dessutom hade jag begärt att få ersättning för ett dagkort på tunnelbanan och denna kostnad ansåg man sig inte ha någon skyldighet att betala, trots att jag har sparat dessa kort utom det kort som jag använde till hemresedagen.

Nu började jag ta reda på om jag kunde få hjälp av konsumentmyndigheterna här hemma i Sverige. Eftersom jag flög reguljärt med EasyJet från Köpenhamn så var jag osäker på vem jag skulle kontakta.

Efter tips från en facebook-vän kontaktade jag Konsumentverket, men därifrån fick jag beskedet att jag skulle kontakta Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) och dessa meddelade att innan jag skickade in min anmälan skulle jag kontakta den lokala konsumentmyndigheten. Dessa hade dock mycket begränsade expeditionstider och därför gick jag åter in på ARN:s hemsida och kunde då lätt konstatera att det knappast var dessa som skulle handlägga anmälan. Frågorna som jag skulle besvara var överhuvudtaget inte relevanta.

Då skickade jag ett mejl till EU-kommissonens kontor i Stockholm och någon dag senare fick jag besked att jag skulle vända mig till Konsument Europa som var en enhet direkt under Konsumentverket!

Häromdagen fick jag så det slutgiltiga svaret från EasyJet att någon ytterligare ersättning inte var aktuellt och därför har jag bestämt mig för att skicka ärendet till Konsument Europa, men någon större förhoppning om att få den tidigare begärda ersättningen har jag inte, men jag anser att det är viktigt att pröva alla möjligheter, innan jag ger upp.

Slutsatsen av mina erfarenheter är alltså att alla flygresenärer bör spara alla kvitton och se till att få specifikation till varje sådant kvitton. I fall deras plan blir helt inställt!

Tänk även på att det finns andra regler om du inte får följa med på din bokade avgång eller det bara handlar om sedvanliga förseningar, men då måste du absolut infinna dig i god tid innan avgången.
Här är en länk till Konsument Europa

Att få rätt mot Easy Jet

by


I april var jag strandsatt i London på grund av det s.k. askmolnet. Från början hade jag planerat att stanna två nätter i London och huvudsyftet var att se Rufus Wainrights första opera Primadonna och möjligen Andrew Lloyd Webbers uppföljare till The Phantom of the Opera och det blev tillfälle till detta.

Däremot kunde jag inte resa hem som planerat utan jag blev fast i London på grund av att flygplanen inte fick varken start- eller landningstillstånd.

Ja det var ju inte mycket att göra åt utan bara att göra bästa möjliga av situationen och som tur var hade jag från början valt ett enkelt hotell och det var inga problem att förlänga vistelsen där även om jag fann det osnyggt att de höjde priset per natt med tio £. Det är väl det som menas med marknadskrafternas fria spelrum och att det är tillgång och efterfrågan som styr tillgången.

Informationen från Easy Jet det flygbolaget som jag hade valt lämnade mycket i övrigt att önska och det var inte möjligt att komma i kontakt med dem varken per telefon eller annat sätt. Beskedet att mitt plan var inställt fick jag via ett sms mitt i natten och åtta timmar senare än den planerade avgången.

Tunnelbanestationen som låg i närheten av mitt hotell låg efter Piccadilly Line och där var informationen tydlig och klar att man inte skulle bege sig till flygplatsen förrän man hade varit i kontakt med sitt flygbolag. Det var ju inte deras problem att det inte gick att få kontakt med flygbolaget. Dagen efter observerade jag av en händelse att det på hemsidan fanns en understruken länk som gick till ytterligare information om statusen för nästa flygavgång. Där kunde man också boka om sin resa och det hade jag anledning att göra vid ett flertal tillfällen eftersom beslutet att börja flyga hela tiden sköts upp.

Dagens tidningar var fulla av nyheter om strandsatta Britons framförallt kring turistmålen i Medelhavet och så småningom förekom det också uppgifter om att engelska flottan skulle kunna få i uppgift att hämta hem strandsatta engelsmän.

Strandsatt är kanske inte egentligen den korrekta beskrivningen, för jag kunde trots allt ta mig hem även om det fick ske till helt andra kostnader än jag hade tänkt mig. Det gick till exempel att ta sig med Eurostar till Paris eller Bryssel och från Paris gick det sovvagnståg till Köpenhamn, men smakar det så kostar det 700 £. I detta pris ingick resa i 1:a klass, och det fanns ingen möjlighet att boka resa i annat alternativ. Det var dock en möjlighet som jag kände till men aldrig funderade på.

På pappret gick det att ta sig vidare via färjor till Frankrike, Holland, Belgien, och Danmark men i praktiken var det omöjligt att boka eller också var alla färjorna fullbokade. Det engelska samhället var helt oförberett på en situation liknade denna i varje fall vad det gäller utländska turisters situation i London.

Jag var runt på de olika järnvägsstationer som svarar för trafiken på kontinenten till exempel Victoria Street Station, Liverpool street Station och S:t Pancras men överalt var det köer och åter köer och med anledning av situationen hade man valt den något märkliga strategin att starkt begränsa öppettiderna för att på så sätt minska belastningen för vem är dock oklart, men förmodligen med tanke på situationen för de anställda.

Det fanns utöver de olika järnvägsstationerna ytterligare en möjlighet nämligen ett kontor på Regent Streets nedersta del, men inte ens där gick det att komma fram och efter ett par timmars kö fick jag besked om att jag inte tillhörde den grupp av människor som skulle få hjälp denna dag och jag hälsades välkommen åter nästa dag med den underförstådda uppmaningen att komma i mycket god tid. Av diskussionerna i ledet förstod jag att komma i god tid innebar att man ställde sig i kö redan nu och var beredd på att övernatta där för att få en möjlighet att få hjälp dagen efter. När dessutom en tjänsteman hade vänligheten att avslöja att de faktiskt inte kunde hjälpa annan hjälp än att komma till Paris eller Bryssel var ju valet enkelt. Fortsatt väntan på att flygplanen skulle få starttillstånd.

Dessutom gick det ju ingen nöd på mig. Jag tillbringade dagarna på Londons olika museér och på kvällarna och ibland på eftermiddagarna satt jag på en musikalföreställning i West-End.

Problemet bestod ju egentligen av ovissheten av när jag kunde återvända hem och det enda problemet var ju att jag inte hade med mig hjärtmedicin för denna vistelse utan på måndag hade jag inga tabletter kvar och det gjorde att det småningom började bli problematiskt för mig.

De brittiska tidningarna var fulla av reportage om vilka skyldigheter flygbolagen hade för den uppkomna situationen och det framgick med all tydlighet att den bestod av inga skyldigheter. Styrelseordförande för Ryan Air släpptes fram där han förklarade att det var absurt att tro att hans flygbolag skulle betala en shilling till passagerare som ju trots allt endast hade betalat trettio pund för en enkelresa. Dessutom ville de ju inget annat göra än att flyga, men de hindrades till detta av myndighetsbeslut.

När jag pratade med frun hemma i Sverige så möttes jag av beskedet att jag skulle få ersättning för nödvändiga kostnader under den påtvingade vistelsen. Det var åtminstone hennes tolkning av rapporteringen i svensk media.

Efter en påtvingad vistelse av sex nätter kom jag till sist hem och det kändes onekligen ganska bra.

Efter några dagar försökte jag få kontakt med Easy Jet för att kunna framföra mina krav på ersättning för mina som det heter havda kostnader och det var sannerligen ingen enkel sak, men efter flera försök lyckades det och jag fick besked om att mitt ärende skulle hanteras så fort som möjligt men man ville att jag skulle förstå att dels låg man efter hösten och vinterns förseningar och nu också efter askmolnet på Island.

Jag skickade mina kopior på mina utlägg och efter några veckor fick jag besked om de inte kunde hantera mitt krav eftersom jag inte hade skickat det i form av en pdf-fil. Jag fick hjälp att omforma mina krav till en pdf-fil och efter ytterligare någon vecka inkom beskedet att det inte gick att läsa filen, varför jag skickade en ny sådan. Efter ytterligare ett par veckor fick jag besked om att Easy Jet hade beslutat att betala ut c:a 40% av mitt krav. Jag hade ansökt om att få ersättning motsvarande 5 200 kronor och jag erbjöds 2 200 kronor denna ersättning täckte inte ens kostnaderna för hotellrummet och alltså ännu mindre övriga kostnader såsom två mål mat om dagen till en beräknad kostnad av c:a 25 £ per dag. Alla som på sistone har varit i London vet ju hur kostnadsläget är där.

Mejlväxlingen fortsätter med Easy Jet och idag nu nästan två månader senare är ingenting klart. Tur att jag är pensionär så tiden inte är något problem, men visst känns det märkligt att veta att det finns EU-regler som ålägger flygbolagen att ersätta sina strandade passagerare för nödvändiga kostnader, men att det skall vara så svårt att få ut ersättning. Efter ett beslut om ersättning tar det sedan ytterligare en månad innan ersättningen blir insatt på mitt konto.

Idag den 25 juni fick jag följande mejlsvar:
Dear Mr Andersson,

Thank you for contacting us.

I am sorry that you are not happy with our response. Unfortunately, we are unable to refund costs unless we are provided with itemised receipts that show what has been paid for. We would be happy to help with a letter if you wish to claim on travel insurance, upon request.

In some circumstances passengers may be entitled to compensation under European Union laws. However, any award is subject to certain criteria being met. Our records show that the cause of the disruption to your flight was volcanic ash. Such an event constitutes an ‘extraordinary circumstance’ under the governing regulation, that is, the occurrence was outside the reasonable control of the airline. For this reason, I regret to inform you that I am unable to agree to your claim for compensation.

Further information regarding our cancellation policy can be accessed through the following link:

http://www.easyjet.com/EN/Book/regulations.html#delays

I would like to thank you for taking the time to share your thoughts with me and once again apologise that we were unable to meet your expectations. I do hope this incident will not stop you from choosing easyJet in the future.

Yours sincerely,

Cathy Grant
Customer Service Representative

För en vecka sedan fick jag förslag om ersättning och idag får jag ett annat besked. Är detta ett medvetet sätt att handlägga frågor på eller är det möjligen ett olycksfall i arbetet?

När jag kom till Kastrup så blev jag ganska upprörd över det bemötandet som jag fick från personalen. Damen som svarade för att jag skulle kunna checka in skulle uppfostra mig i hur man skulle närma sig henne och hennes arbetsdisk. Mitt spontana intryck av den behandlingen som jag upplevde som både förnedrande, men också diskriminerande borde ha fått mig att avstå från resan och det hade förmodligen besparat mig många problem.

Äntligen hemma från London!

by


Äntligen hemma! Det blev en vistelse på åtta dagar mot en beställd tredagars resa. Det har inte gått någon nöd på mig, men det är ändå inte trevligt att vara kvar på ett ställe när man har haft andra planer.

Men det fanns inga andra realistiska alternativ än att stanna kvar till dess att flygningarna återupptogs. Visst, jag hade kunnat ta Eurostartåget till antingen Paris eller Bryssel och om det hade varit aktuellt så hade jag naturligtvis åkt hem via Bryssel eftersom jag visste att det var en planerad tågstrejk i Frankrike.

Som jag tidigare har konstaterat så är ju England en ö dvs omgivet av vatten och det finns ju rätt många färjeleder till kontinenten, men till en början blev ju dessa snabbt fullbokade. Det fanns egentligen bara en enda direktförbindelse till kontinenten som fungerade för alla nämligen linjen mellan Harwich och Hoek van Holland. Övriga förbindelser mellan England och Frankrike tillät inte s-k- fotpassagerare bara passagerare med något slags fordon.

Det lyckades mig först att nästan boka en biljett mellan Harwich och Esbjerg, men när jag skulle betala resan på Internet så fanns det plötsligt inga platser kvar.

Om sanningen skall fram så finns det andra hamnar längs de brittiska kusterna som man kan ta sig till både Holland Belgien eller Frankrike, men informationen om dessa alternativ var nästan omöjliga att få reda på. På ett serviceställe på Regent street fick jag efter att ha tillbringat några timmar i kö slutligen reda på att någon hjälp från London kunde jag inte påräkna, utan bästa alternativet var att ta sig till kontinenten via Eurostar. Problemet var bara priset, 179 £ enkel resa till Bryssel och minst lika mycket till för att kunna komma vidare till Köpenhamn. Det var ett pris som jag inte då var beredd att betala, eftersom jag ju är pensionär så fanns det ju ingen anledning att kasta sig hals över huvudet för att snabbt komma hem.

När jag var inne på British Rails hemsida hittade jag en resa med tåg till Köpenhamn via Paris, men den resan kostade nästan 700£ och det avfärdades genast som ett orelastiskt alternativ, men jag fortfarande förvånad över att det inte gick att få andra alternativ än att resa 1:a klass, men det beror förmodligen på att British Rail numera är ett privatbolag vars främsta intresse är att tjäna pengar på sin verksamhet, men visst känns det som bolaget medvetet utnjyttar resenärernas utsatta läge. Man måste ju kunna köpa sig en semesterresa och kunna räkna med att komma hem utan onödiga kostnader.

När man blir strandsatt, som jag anser att jag har varit så får man massor av tid att fundera på hur allting egentligen fungerar. Det kom inte som någon chock, men förvånad blev jag ju ändå. Det största problemet är att det inte går att få någon konkret information om vad som kan bli nästa steg. Det gick till exempel inte att ringa till EasyJet; de besvarade inte telefonsamtal inte ens i onsdags när flygningarna hade återupptagits.

Det får betecknas som tur i oturen att jag ändå har en relativ god vana att hantera datorer och därigenom kunde jag klara alla olika ombokningar som jag behövde göra, men alla ombokningar fungerade inte och då hade det känns bra att kunna prata med en levande person som kunde rätta till eller åtminstone förklara vad som behövde göras.

När dagarna gick så började det stå allt mer i tidningarna om vulkanutbrottet och dess konsekvenser och i måndags eller möjligen tisdagskväll fick vi se en intervju med styrelseordförande för British Airways som beklagade att flygstoppet inte hävdes eftersom enligt deras bedömningar, efter gjorda provflygningar, inte förelåg några risker varken för passagerare eller flygplan. En dag eller två senare började flygen åter att flyga igen efter ett av de längsta flyguppehållen i modern tid.

En annan sak som har varit på tapeten handlar om ersättning till strandade flygpassagerare. Tidningarna var fulla av uppgifter de första dagarna om att detta var en situation som man inte kunde få ersättning för, men i onsdags och särskilt i torsdags finns det då uppgifter om att flygbolagen är skyldiga enligt EU:bestämmelser att ersätta passagerna för nödvändiga kostnader typ hotell och matkostnader. VD:n för Ryan Air förklarade genast att det var en absurd tanke att de skulle vara skyldiga att betala extrakostnader för en resenär som endast hade betalat 30£ för en resa. Dessutom hävdar han att det är myndigheternas ansvar eftersom det är de som har hindrat flygbolagen att flyga.

I samma tidning framgår det att den ansvarige ministern hade framfört sin regerings syn på saken och som innebar att flygbolagen i enlighet med EU:s regler har att ersätta sina flygpassagerare för deras extra kostnader på grund av vulkanutbrottet på Island.

Framtiden får utvisa vem som har rätt, men i det här sammanhanget förvånar jag mig ju desto mer över att EasyJet ingenstans på sin hemsida lämnar utrymme för att begära ersättning. Detta borde anses vara ett klart brott mot EU:s regler. Eller hur?

Det är dock skönt att vara hemma och jag har ingen anledning att beklaga mig över situationen då jag har använt min tid i London på bästa sätt och verkligen haft en händelsefull extra semester, men det känns inte rätt att flygbolagen skall komma undan med att hänvisa till att de inte har andra skyldigheter än att erbjuda en ersättningsresa dock begränsad att ske inom en månad.

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag trots allt inte har för avsikt att aldrig mer åka till London. Det är nog ett löfte som jag inte kan hålla, men däremot är det tveksamt om jag vid ett sådant tillfälle kommer att flyga, men med viss planering finns det ju andra alternativ.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Dagens Nyheter och Expressen.

Fortfarande strandsatt i London

by


Det borjar bli trottsamt irriterande nu att vara strandsatt i London. Det ar kanske fel att uttrycka situationen pa det sattet, men sa har ar det:

Min bokning, idag tisdag blev cancelled och nu har jag fatt en ny bokning till torsdag kvall.

England ar som bekant en o dvs omgiven av vatten darfor borde man ju kunna ta sig hem med hjalp av en bat eller varfor inte Marinen. Det senare kan jag nog inte rakna med och boka en hyttplats hem via till exempel Scandinavian Seaways ar inte mojligt den narmaste veckan.

Batarna mellan Dover och Calais gar bara att boka om du medfor ett fordon. Jag forsokte lura systemet genom att skriva att jag fardades med cykel men inte heller detta gick.

Ett annat tankbart alternativ ar att bege sig till nagon engelsk kuststad med farjeforbindelser till kontinenten, men det verkar vara annu mer besvarligt sa det vantar jag med.

Aterstar alternativet att ta sig hem eller atminstone till Bryssel eller Paris med Eurostar. Det ar dock ett dyrt alternativ. Igar fick jag en prisuppgift £700.

Det finns dock billiga biljetter till Bryssel och Paris, men det har inte varit ett lockande alternativ eftersom ingen har kan ge besked om hur jag kommer vidare. Darfor beslot jag att vanta pa den betalda hemresan med Easy Jet.

Om jag inte kommer ivag pa torsdag heller sa aterstar inget annat alternativ an att ta taget hem oavsett vad det kommer att kosta.

Under vantettiden har i London har jag haft gott om tid att fundera pa situationen och det forsta som slar mig ar att jag som konsument har ett mycket svagt skydd om det ens gar att kalla for skydd.

EasyJet kommer undan med att erbjuda en annan avgang, som annu inte har blivit av alternativit kan jag fa tillbaka biljettkostnaden. Inga ytterligare ersattningar lamnas. Typ kostnader for hotellovernattningar.

Mitt forsakringsbolag, FOLKSAM, hanvisar till force majoure varfor jag inte kan rakna med nagon som helst ersattning eller kompensation fran det hallet heller.

Ett annat stort problem ar att det inte heller ar latt att kopa biljetter, Pa S:t Pancras, tagstationen for Eurostar har man oppet tre timmar om dagen for biljettforsaljning. Pa Regent street finns det ett kontor som har oppet till klockan 18:00 men redan klockan tva idag kunde man inte sta i ko.

Aterstar nu att forsoka kopa en biljett via ”natet” och det verkar inte vara sarskilt enkelt, men det ar den enda kvarstaende mojligheten att komma levande hem, sa den chansen tar jag.

Du far garna onska meg lycka till och jag hoppas naturligtvis pa att komma till Kastrup torsdag kvall 20:20.

Relaterat: Verdens Gang