• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Tio procent av de danska soldaterna skickas hem i förtid från Afganistan

24 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


10 prosent av de danske soldatene i Afghanistan må nå sendes hjem før tiden.
Stadig flere hardt sårede soldater og stadig flere psykiske nedslitte soldater må sendes hjem til Danmark fra Afghanistan
, berättar norska tidningen Verdens Gang.

Det är inga förvånande siffror. Krig är mänsklighetens fulaste spel. På fredag 27 augusti har den danska dokumentären – ”Armadillo” – om ett grupp danska soldater i Afganistan svensk premiär. Jag såg en förhandsvisning av filmen.

Det är en dokumentär men filmad med täta bilder och handling som en spelfilm. Vissa scener är så brutala att det är svårt att ta till sig att det är verklighet. De danska unga männen som ska iväg till en dansk bas i Afganistan festar loss med porr och strippor på avskedsfesten.

De två unga männen vi får följa tätt: Mads och Daniel, ser fram emot sitt uppdrag med spännen och äventyrslust. Deras enhet är placerad vid gränsen till ett område som kontrolleras av talibanerna. Deras uppdrag är att hjälpa afganerna att bygga upp samhället, att få igång skolor och annan infrastruktur. Men lokalbefolkningen är misstänksam:
– Ni kommer hit med en massa vapen men när ni försvinner kommer talibanerna med sina vapen. Om vi har hjälpt er skär de halsen av oss, säger en man ur lokalbefolkningen till danskarna.

De danska soldaterna blir mer och mer frustrerade och när de kommer i strid med talibanerna avlossar de 50 skott i en sårad taliban för att likvidera honom. Talibanerna har inget människovärde i de danska soldaternas världsbild.

Regissören Janus Metz gjorde fyra resor till den danskbrittiska militärbasen Armadillo i Afghanistan. Sammanlagt tillbringade filmteamet 3,5 månader med de danska trupperna. ”Armadillo” vann Kritikerveckans stora pris i Cannes.

I Danmark har den väckt stor rabalder och den tog sig upp på biotoppen före amerikanska Hollywoodfilmer.

Filmen skildrar på ett ruggigt sätt krigets realiteter och är en unik skildring av krigets växande cynism och den adrenalinkick som de unga soldaterna upplever när de befinner sig i frontlinjen.

Efter att ha sett den är jag inte ett dugg förvånad över att var tionde dansk soldat inte orkar tiden ut. Ingen människa med friskt psyke orkar sex månader i ett krigstillstånd, det är jag övertygad om. Antingen blir man knäckt eller så stänger man av sin medkänsla. Krig är ett ruttet spel.

Uppenbarligen pågår debatten om krig och Afganistan mycket tydligare i våra grannländer Danmark och Norge. Kanske beror det på att både länderna varit mycket mer indragna i krig genom de senaste hundra åren. Det är förvånansvärt tyst i svenska medier om kriget i Afganistan. Sverige har ju också en slags trupp där och är militärt inblandad.

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Verdens Gang 1, Verdens Gang 2

Läs även andra bloggares åsikter om krig, trailer, soldater, Danmark, Afganistan, Armadillokrig, trailer, soldater, Danmark, Afganistan, Armadillo

Arkiverad under: Film Taggad som: Afganistan, Danmark, Krig, soldater, trailer

En meningslös kväll med tv och fångarna på fortet…

23 augusti, 2010 by Jonatan Södergren

Tyvärr blir att vara sjuk lätt synonymt med att ägna sig åt onödiga tidsfördriv. Idag till exempel stannade jag hemma och såg nya Fångarna på fortet på tv när jag egentligen borde gått ut och haft roligt. Om jag hade varit frisk det vill säga.

Kanske är det så att minnen är skönare än verkligheten (inte för att jag kommer ihåg mycket från de gamla avsnitten av Fångarna på fortet). Det känns som att programmet idag främst vänder sig åt barn och visst hade programmet säkert blivit så mycket mer underhållande om deltagarna faktiskt hade varit barn och inte b-kändisar som låtsas vara barn. På grund av nostalgi måste du stå ut med en programledare som Gunde Svan trots att du inte förstår ett ord av vad han säger.

Så varför räckte jag mig inte efter handkontrollen och bytte kanal?
Håller jag på att bli en tanklös robot?
Just nu vill jag bara bli frisk så fort som möjligt så jag inte behöver stå ut med att se på tv en dag till.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Agneta Sjödin, Fångarna på fortet, Gunde Svan

Vad är det för kul att hacka och förstöra? SSU:s hemsida hackad

22 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

SSU:s hemsida har blivit hackad.

Det är så idiotiskt att hacka och förstöra.

Aftonbladet:

SSU:s hemsida har blivit hackad.

Känslig information i form av mejl och lösenord låg ute i minst en timme.

Nu har sidan stängts ner och SSU ska polisanmäla.

Så meningslöst att förstöra för andra.

Jag minns när jag var webbansvarig på LO och dess hemsida hackades på nyårsaftons natt och jag blev uppringt av TT. Det var inte kul alls. Det kändes så obehagligt, som jag hört att människor som blivit bestulna känt.

Jag vet ju inte om det är okynneshackare eller om det är politiska hackare, men det är bara så idiotiskt.

Arkiverad under: Scen

Körsbärsträdgården på Dramaten – rapport från premiären

21 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Anton Tjechov skrev ”Körsbärsträdgården” 1903 och den uppfördes 1904, samma år som Tjechov dog. Det är fascinerande hur en pjäs som är över hundra år kan sättas upp runt om i världen och säga något till människorna om och om igen.
Nu har Dramaten tagit itu med den ryska pjäsen, i regi av Mats Ek och Sverigepremiär var det på Dramatens stora scen den 21 augusti. Men det var faktiskt inte premiär, för föreställningen spelades tre gånger i Moskva i juni, på Tjechovfestivalen.

Pjäsen handlar om Ranevskaja, en aristokratisk ryska och hennes familj som återvänder till familjens belånade gods alldeles innan det ska auktioneras bort som betalning för lånen. Till godset hör också en stor och berömd trädgård med körsbärsträd.

Ranevskaja och framför allt hennes bror är dock bortklemade och har inget grepp om pengars värde. De inser inte hur nära katastrofen är, slösar pengar de inte ens längre har och ställer till med fest samtidigt som det pågår auktion om gården.

Ranevskaja har chansen att rädda kvar körsbärsträdgården om hon låter Lopachin, nyrik bonde köpa gården. Lopachin är stormrik och hans far var lågavlönad anställd på godset och hans farfar en slavarbetare. Vilken revansch han är ute efter.

”Körsbärsträdgården” – den fantastiska gården som troligen inte har sin like någonstans är en symbol – men vad den symboliserar är olika beroende på med vilka ögon pjäsen betraktas. Den kan stå för fina gamla värderingar. Men kanske det också kan ses som en symbol för naturen och miljön. Som alla vägrar inse är hotad och såväl den nyrika medelklassen, den utnyttjade arbetarklassen och den dekadenta överklassen blundar och är bara upptagna av sitt eget.

Pjäsen speglar i miniatyr de globala sociala förändringar som kom vid 1900-talets början såsom medelklassens ökade status och aristokratins minskade inflytande. När Dramaten nu sätter upp den har handlingen flyttats till mitten av 1990-talet, då Sovjetunionen löstes upp.

Skådespelarna är mycket duktiga, Magnus Roosmann som Jermolaj Lopachin, tar härmed plats som en av de begåvade stora svenska skådespelarna som jag vill se i många fler roller nu. Marie Richardson spelar Ranveskaja och Hans Klinga gör Leonid Gajev.

Regissören Mats Ek är också koreograf och därför har naturligt nog dans alltid en plats i hans uppsättningar. I några scenen gestaltades dialogen i dans istället för med ord. Helt suveränt, som när Lopachin och Varja skulle försöka nå varandra men inte når ända fram.

Dekoren, sparsamt enkel – vilket jag älskar i en föreställning. Startscenen med bara en enkel barnstol i trä, en övergiven barnbil i trä och någon skiva som vägg.
Ett bord på scenen fick stå för olika, som att vara en brygga vid vattnet.

Musiken är ett betydelsebärande element i föreställningen och på Dramatenbloggen kan vi se klipp när musikerna jobbar inför föreställningen.

”Körsbärsträdgården” kan definieras som en stillsam komedi med djup. Som i de flesta Tjechovpjäser ligger det mycket i varje dialog som är träffsäkra iakttagelse av mänsklig skröplighet och vår förmåga att ljuga för oss själva. Som scenen när den ständige studenten Peter ”Petia” Trofimov ska läxa upp Ranevskaja och säger henne några sanningens ord när hon ljuger för sig själv, lurar sig själv att hon älskar sin usla make. Hon orkar inte ta till sig sanningen och se sig själv utan svarar med att grovt förolämpa ”Petia” genom att vrida på hans ömma punkter.

På ett sätt handlar föreställningen förstås om hur den dekadenta överklassen möter de rika uppkomlingarna, båda grupperna uppassade av arbetarklassen som sinsemellan inte heller kan hålla samman. Fast den delen av handlingen känns inte helt rätt som en bild av Sverige, här lever dekadensen och de nyrika i tät symbios på Stureplan. Sverige är väl helt enkelt för litet land för att dessa två grupper ska ha gnabbas, de håller ihop för att behålla sitt position, tror jag.

För mig ligger värdet i föreställningen mycket mer i skildringen av de olika människotyperna och karaktärerna.

I ett av sina sista brev skrev Tjechov: ”Du frågar: vad är livet? Det är detsamma som att fråga: vad är en morot? En morot är en morot, det är allt man vet om den”, berättar Dramaten i programbladet för ”Körsbärsträdgården”.

Att skildra dess morötter är en uppgift för dramatiker och teatern. Och i Mats Eks ”Körsbärsträdgården” vimlar det av människoöden och karaktärer och flerbottnade dialoger – jag känner att jag inte efter att bara ha sett föreställningen en gång egentligen kan säga något om den.
En morot är en morot – men ingen Körsbärsträdgård är den andra Körsbärsträdgården lik.

Föreställningen gav mig och mitt sällskap på teatern många tankar – och det är vad jag tycker en föreställning ska göra.

Dramaten berättar om föreställningen.

Foto: Sören Vilks

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik

Från premiären av Kvinna klädd i solen på Stockholms Stadsteater

21 augusti, 2010 by Redaktionen

Den 20 augusti hade Louise Boije af Gennäs nyskrivna pjäs ”Kvinna klädd i solen” premiär på Stadsteaterns Klarascen.

Det är dagarna efter valet. Anna Kruses mittenparti har kommit in i riksdagen och lyckats få en vågmästarroll mellan de två blocken. Under pjäsen, som utspelar sig i Annas vardagsrum, pågår blockens förhandlingar och om de strandar har Anna chans till en plats i regeringen.

En journalist är på väg och Anna är fast besluten att behålla sin perfekta fasad. Hon regisserar sin familj och övar danssteg inför sin medverkan  i TVs Let´s dance.

Med vid det kombinerade arbets- och matbordet finns Annas pressekreterare Marlene som hjälper Anna att öva in de rätta svaren, på ytan obrottsligt lojal. Annas man Pontus tassar runt i bakgrunden medan tonårsdottern Nelly är svårare att få kontroll över.

Ganska snart syns sprickor i fasaden och i slutet av första akten ser det ut som om allt ska rasa samman för Anna. Den ”grävande journalisten” Valter visar sig dock vara en bekväm och godmodig herre som gärna deltar i familjens måltider men som låter det ena avslöjandet efter det andra passera och sväljer Annas lockbeten med hull och hår.

Anja Lundqvist gör en utmärkt rolltolkning av Anna som en skrupelfri och makttörstande politiker. Ideologierna är döda och hennes främsta mål är att ta plats i maktens korridorer. Anna Åström gör ett färgstarkt porträtt av Nelly, sprickfärdig av desperat tonårstrots men som till slut bevisar att hon är sin mors dotter. Tina Råborg övertygar som den effektiva och självuppoffrande Marlene. De manliga rollkaraktärerna är något blekare, men välspelade av Lennart Jähkel och Ralph Carlsson.

Kvinna klädd i solen är en underhållande och klart sevärd föreställning. Pjäsen ställer också några angelägna frågor som är särskilt aktuella nu inför valet. Är Anna den människotyp som krävs för att överleva i politikens topp? Har politikerna och medierna helt förlorat det ideologiska fokuset? Visst kan man undra efter sommarens blodfattiga valdebatter och när politikers framträdande i Let´s dance blir viktigare än vad de står för.

Vid Filmfestivalens Sommarbio som har tema politik var förstås ungdomsförbunden samlade. Min 18-åriga dotter fick besök av dem alla på picknickfilten. Vad ville de säga förstagångsväljarna? De bjöd på godis. Moderaterna kom tre gånger med tablettaskar och gjorde därför det mest bestående intrycket…

Medverkande i Stadsteaterns Kvinna klädd i solen:
Anna Kruse – Anja Lundqvist
Pontus Bergman – Lennart Jähkel
Nelly Bergman – Anna Åström
Marlene Carlsson – Tina Råborg
Valter Schönlied – Ralph Carlsson

Manus: Louise Boije Af Gennäs
Regi: Susan Taslimi

Se vidare på: www.stadsteatern.stockholm.se

HBT-sossen har också bloggar om föreställningen

Expressen har också skrivit om den.
Recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om scen, teater, recension, politik, Stadsteatern

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Politik, Recension, Scen, Stadsteatern, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1746
  • Sida 1747
  • Sida 1748
  • Sida 1749
  • Sida 1750
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in