• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: ”Papporna” där man skrattade vid fel tillfällen på Dramatens Lilla scen

18 april, 2025 by Lotta Altner


Foto Sören Vilks

Papporna
Bok av Alexandra Pascalidou
Regi och koreografi Alexander Salzberger (delar av ensemblen har vid bearbetningen bidragit till material till vissa berättelser)
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Peruk och mask Moa Hedberg
Dramaturg Anna Kölén
Regiassistent Lovisa Bergenstråhle mfl.
Urpremiär Skärtorsdagen den 17 april 2025, Dramatens Lilla scen

Det är alltid spännande och nervkittlande vid urpremiärer. Förutom den självklara dramatiken, att något uppförs för allra första gången, blev vi alla tvungna att lämna teatern i närmare 30 minuter eftersom brandlarmet gick. Kanske bidrog detta till mer energi på scen, eller till en nervösare publik när vi till sist fick gå in i teatersalen igen?

Jag tror att många av oss åtminstone hade hört talas om Pascalidous bok, med samma namn dvs. en högaktuell bok om hur manlighet ärvs, förvaltas och påverkar den yngre generationen män i vårt land.

Det som var mycket spännande med föreställningen var hur man ville påvisa hur frånvaron av en god manlig förebild kan göra att unga män blir splittrade och lockas in av andra män som kanske enbart ge dem en gnutta uppskattning, lockelser av fel anledning. Man inser hur lätt det är att manipuleras som barn, och det enda som krävs är en frånvarande eller självupptagen förälder som inte vill vara vuxen i rummet.


Foto Elisabeth Toll / Studio Bon
Föreställningen hade inte en självklar ordningsform och inledningsvis var det väldigt svårt att förstå syftena med visa enskilda scener och dess ordning. Med tiden förstod man några mönster, men fortfarande frågade jag mig, ”varför har man valt det här perspektivet på frågan?”. På detta vis blev det naturligtvis väldigt spännande med jämna mellanrum. Det mest hoppfulla i föreställningen var hur den dansande barnstatisten, trots allt, oavsett vad som förväntades av honom, rörde sig efter sina egna regler och inte lät sig påverkas av varken sitt arv eller fördomar kring vad han skulle kunna få lov att vara. Det kändes hoppfullt och är så vi alla behöver växa upp, kanske våga vara den vuxna i rummet, även om det är för tidigt.

Om man ska vara ironisk kring något på scen, i det här fallet män och deras ursäkter kring våld, livsval, faderskap, krav på villkorslös respekt och deras respektlöshet mot kvinnor, måste man göra det på sådant vis att publiken inte tror att det är komik. Jag blev mycket illa berör av att man hånskrattade med/åt karaktärerna som överdrev svenska från förorten och som beskrev kvinnor som f*ttor och h*ror i varannan mening. Några upplevde detta tydligen som enormt roligt och inte som den satir det borde vara.

Det börjar mer och mer bli vanligt i samband med premiärer att ensemblen bjuder in sina nära och kära i samband med premiärer. Den här kvällen var inget undantag. Känslan av att vi andra enbart är nödvändig utfyllning och är med på förfesten, tror jag är något man ska försöka undvika. Det blir aldrig riktigt bra om muren mellan publik och skådespelare helt rivs ned och känslan av inbördes beundrar infinner sig redan före föreställningen. Jag hoppas dock att ni hade en underbar efterfest – det förtjänar man alltid när man slitit hårt. Skål!

Medverkande David Fukamachi, John Njie, Razmus Nyström, Jonay Pineda Skallak, Magnus Roosmann, Nemanja Strojanović, Christoffer Svensson, Francisco Sobrado, Leonard Terfelt och barnstatisten Zizou Reinholdsson (andra framträdanden Ian Hammarbäck alt. Levi Widén)

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Teaterkritik

Filmrecension: La Cocina – Aptit På Livet!

18 april, 2025 by Rosemari Södergren

La Cocina – Aptit På Livet!
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 april 2025
Manus och regi Alonso Ruizpalacios
Medverkande Rooney Mara, Raúl Briones

En skildring på dryga två timmar av vad som händer bland kockar och servitörer på The Grill, en välbesökt stor krog med matservering i Manhattan, New York, inspelad i svartvitt.
Många duktiga skådespelare är med men det räcket inte enda fram för mig

På ytan är The Grill en välbesökt krog men bakom kulisserna råder kaos. Där är konflikter mellan de papperslösa och de med tryggt uppehållstillstånd, mellan olika grupper beroende på hudfärg. Det är svårt att riktigt tidsbestämma när handlingen utspelas. Konflikterna skulle kunna utspelas idag men ingen kommunicerar via sociala medier.

För den som älskar tv-serien The Bear är denna av intresse. Helt klart. Det är många som älskar The Bear. La Cocina är inte fullt så stressande att se som The Bear. Det är lika bra att säga det på en gång: Jag har inte lyckats se en enda säsong av Bear – jag blir sönderstressad av dess energi.

I reklamen för filmen står det:
La Cocina är en tragisk och komisk hyllning till de osynliga människorna som håller våra restauranger igång och våra magar fulla, samtidigt som de jagar en kanske ouppnåelig version av den amerikanska drömmen.

Det är för mig en schablon, en fördomsfull skildring av de som arbetar på restauranger. För mig blir filmen snarare en varning för att äta på restaurang än en hyllning till de som arbetar där.

Huvudpersonen är en papperslös kock, Pedro, från Mexico. Han är passionerat kär i Julia, en amerikansk servitris som inte vill binda sig. Julia är gravid och tänker göra abort. Pedro har en våldsamt temperament och kan inte hålla sig från att bråka eller slåss. Han exploderar för vad som helst och tar inget ansvar och är helt utan impulskontroll. Jag kan bli trött på skildringar av sådana karaktärer. Det finns inget stopp för vad de kan åstadkomma eller sätta igång.

Tillvaron på The Grill kompliceras för 800 dollar har försvunnit. Chefen letar efter en tjuv. Alla papperslösa är misstänkta och allra mest misstänkt är Pedro. Skulle han vara tjuven kommer han inte att få permanent uppehållstillstånd. Aborten som Julia ska göra kostar 800 dollar och hon har fått 800 dollar av Pedro. Så saker verkar vara uppenbar. Eller?

Handlingen är absurd av och till och den har en del oväntade vändningar. Den är, som tur är, något lugnare i sitt tempo än The Bear, så också den som liksom jag inte fastnar för The Bear kan ha behållning av La Cocina – Aptit På Livet!

Den är intressant och av och till både rolig och tankeväckande men samtidigt lite för mycket, för överdriven.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: När ljuset bryts – sevärd och vacker men inget mästerverk

18 april, 2025 by Rosemari Södergren

När ljuset bryts
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 april 2025
Regi Rúnar Rúnarsson

En betraktelse om sorg med suggestiv filmtitel och vackert foto men det räcker inte hela vägen. Isländska filmer har ofta imponerande foto som i sig förmedlar tankar, känslor och bär berättelsen. När ljuset bryts står fotografen Sophia Olssons för ett mästerligt porträtt av Reykjavíks alla skiftande nyanser i dis, dimma och gryningsljus.

Handlingen kretsar kring en ung konststudent, Una (spelas av Elín Hall). Vi får se henne på kvällen och natten tillsammans med en ung kurskamrat, Diddis (spelas av Baldur Einarsson). Deras kärlek har ett problem. Diddis är redan tillsammans med en annan tjej, Klara. Han försäkrar Una att nästa dag ska han göra slut med sin flickvän så han och Una kan vara tillsammans öppet.

Nu får Diddis inte chansen att göra slut med Klara. En stor trafikolycka i en tunnel inträffar och han är en av många som dör i olyckan.

Una och övriga i vänkretsen träffas, bland annat på pubar, för att hänga tillsammans, för att minna Diddis och prata om saknaden och sorgen. För Una blir det extra svårt eftersom Klara, Didddis flickvän också är där och hon får allas sympati. Uns blir bara en i vänkretsen och får inte vara i centrum för de sörjande. Visst har hon en barnslig reaktion här när hennes önskan att vara i fokus med sin saknad inte kan uppfyllas. Men en sak är säker: ingen sorg kan jämföras med någon annans. Alla har sin relation och sitt förflutna med den avlidne.

Att få prata och prata och prata ännu mer. Att få prata hur mycket som helst om den saknade och om sorgen är den bästa metoden att ta sig igenom sorg. Att ha vänner och bekanta och familj och släkt där man får prata om den som gått ur tiden är det bästa för att kunna leva vidare med saknaden.

Filmen visar hur gemenskap är ett stort stöd i en sorg. Men samtidigt är dialogerna inte filmens styrka. Det är ganska styltigt emellanåt. Det är svårt att göra mästerverk om sorg. En av de absolut starkaste och mest mästerliga skildring om sorg på film är enligt mig Manchester by the Sea. Dess styrka ligger i att det som skildras bubblar under ytan. När ljuset bryts lyckas inte riktigt få fram det på samma sätt, förutom med fotot, som är enastående. Fotot talar också om mystik, om vad som kan döljas i dimman och under ytan.

Skådespelarna får godkänt och Elín Hall har fått pris för sin roll som Una, även om jag saknar bredd i vad hon gestaltar från sitt inre, men det ansvaret har regissören inte lyckats så bra med. När ljuset bryts är sevärd och vacker men inget mästerverk.

Ledmotivet i När ljuset bryts är ett stycke av Oscarsnominerade (för Sicario och The Theory of Everything) kompositören Jóhann Jóhannsson som gick bort 2018.

När ljuset bryts har fått flera priset, bland annat:
VINNARE – DRAGON AWARD BEST NORDIC FILM – GÖTEBORGS FILMFESTIVAL
VINNARE – BÄSTA FILM – EDDA ISLÄNDSKA AWARDS
SAMT BÄSTA REGISSÖR + KVINNLIG HUVUDROLL + KVINNLIG BIROLL + VISUELLA EFFEKTER

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Sverigepremiär för [BLANK] av Alice Birch på Dramaten

17 april, 2025 by Redaktionen


[BLANK] Foto: Thomas Cooksey / Studio Bon

Alice Birch är en av Storbritanniens mest uppmärksammade dramatiker som skrivit för succéserier som Succession och Normal People. Nu sätts hennes pjäs [BLANK] upp i Sverige för första gången. Tio skådespelare, däribland Julia Dufvenius, Livia Millhagen och Lotta Tejle, gestaltar kvinnor som utsatts för våld – offer, överlevare och förövare. I ett kalejdoskop av scener möts kvinnor som älskar, går under och går vidare. Sverigepremiär den 8 maj 2025 på Stora scenen, regi av Maria Åberg.

Ett pressmeddelande berättar:

[BLANK] gestaltar skärvor ur olika kvinnoöden, som alla belyser våld på olika sätt – fysiskt, strukturellt och känslomässigt. Pjäsen består av 100 fristående scener, där regissören får göra ett fritt urval, vilket gör varje uppsättning unik. Denna version av [BLANK] består av 28 scener.

–Alice Birchs engelska titel anspelar på ett blanksteg där man kan fylla sin egen titel beroende på vilket urval av scener man gör, men den belyser också det faktum att kvinnorna vi möter på scen skulle kunna vara vilka kvinnor som helst, säger Maria Åberg.

Alice Birch skrev [BLANK] på beställning från National Theatre och Clean Break – ett brittiskt teaterkompani som grundades i ett kvinnofängelse 1979. Målet var att ge röst åt kvinnor som på något sätt kommit i kontakt med det straffrättsliga systemet, vilket också förklarar pjäsens tematik. Läs mer om Alice Birch här: Alice Birch

Regisserar gör Maria Åberg, som även regisserade det hyllade uruppförandet på Donmar Warehouse i London. Hon har varit verksam som regissör på Royal Shakespeare Company och andra teatrar i Storbritannien, men har också satt upp flera pjäser på Malmö Stadsteater. På Dramaten har hon tidigare satt upp Gustav III på Stora scenen 2008.

Av: Alice Birch. Översättning: Amanda Svensson. Regi: Maria Åberg. Medverkar gör: Julia Dufvenius, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ellen Jelinek, Melinda Kinnaman, Tanja Lorentzon, Livia Millhagen, Ingela Olsson, Nancy Ofori och Lotta Tejle.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Världspremiär för specialskriven text av syriska Samar Yazbek på Dramaten

16 april, 2025 by Redaktionen


Samar Yazbek Foto: Astrid-di-Crollalanza

https://kulturbloggen.com/wp-content/uploads/2025/04/unnamed-4-2.jpg
Efter al-Asad regimens fall i Syrien påbörjade författaren Samar Yazbek en process som hon beskriver som ”början av en återkomst från exilen”. Några fragment ur denna återkomst presenteras nu som gestaltad läsning inom ramen för Dramaten.Doc. Teaterscen som kallas Helvetet ges på Lilla scenen den 29 april 2025.

Ett pressmeddelande berättar:
Nyhetsrapporteringen från Syrien efter al-Asad regimens fall är ganska knapphändig och experternas utlåtande motsägelsefulla. Dramaten.Doc tar hjälp av den konstnärliga blicken på situationen och presenterar en specialskriven text av den kanske mest internationellt kända syriska författaren och journalisten Samar Yazbek.

Samar Yazbek, född 1970 i Jable i Syrien, har även ett förflutet som manusförfattare för syrisk film och tv. Hon tvingades lämna Syrien 2011 men har åkt tillbaka i hemlighet flera gånger. Resa in i tomheten (2015) handlar om tre av dessa resor. Hösten 2012 fick hon Svenska PEN:s Tucholskypris för Woman in the Crossfire, en rapport från Syrienkriget. Hennes reportagebok Nitton kvinnor – berättelser om syriskt motstånd (2019) – där hon samlat in vittnesmål från de tysta, eller tystade blev vida uppmärksammad och översattes till flera språk.

Översättning: Jonathan Morén. Bearbetning och regi: Dmitri Plax. Medverkar gör: Victor Morell, Natalie Sundelin och Kristina Törnqvist.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 130
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in