• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

9 juli, 2025 by Elis Holmström

Superman
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 juli 2025
Regi James Gunn

Det finns en anledning till att det första numret där Superman/Stålmannen förekommer har sålts för mer än fyrtio miljoner svenska kronor. Karaktären går bortom simpel fanatism som framträder på mässor eller diskussionstrådar på sociala medier. Det är en figur vars historiska betydelse går bortom det mesta och det finns skäl till att karaktären till och med figurerar i kurslitteratur inom amerikansk historia.

Trots detta legendariska arv har karaktären under lång tid haft en oerhört svår och snårig resa på filmduken. För efter den historiska framgången 1978 då karaktären gjorde sin stora debut på biograferna regisserad av Richard Donner med Christopher Reeve i huvudrollen har uppföljarna samt försök till omstarter resulterat i ekonomiska samt kritiska missar – ibland fiaskon. Regissören James Gunn har inte direkt demonstrerat övermänsklig ödmjukhet då han diskuterat och sålt in sin version av den kanske mest kända superhjälten som någonsin existerat. Efter att ha sagt adjö till Marvel Studios med den tredje Guardians Of The Galaxy har Gunn nu blivit chef över DC Studios som avser skapa samma framgångar och kulturella signifikans som konkurrenten. Gunn har i intervju efter intervju blåst upp sitt projekt som nyskapande, genomarbetat och oerhört viktigt. Många gånger har det känts som bombastisk hybris där Gunn försöker sälja in en hysterisk dröm.

Superman (2025) är knappast något nyskapande mästerverk som skriver om genren och dess konventioner, men en solid, stark och oväntat emotionell resa som inger hopp i mörka tider. Efter att den evige klanten Zack Snyder stöpt om DC’s karaktärer i kolsvart tjära, pretentioner och sitt hopplöst monotona bildspråk vill James Gunn hitta liv, energi och entusiasm. Detta görs genom att helt hoppa över den välkända sagan om planeten Kryptons undergång och gå rakt in i något som känns som berättelsens andra akt, där allting redan är i rörelse och publiken tvingas följa med och acceptera Gunns diverse tolkningar. Beslutet att börja i stormens öga har fördelar men också nackdelar, tempot är så pass högt att det många gånger känns ansträngt och påskyndat, samtidigt skänker det filmen en energi och laddning som var helt frånvarande i Snyders glåmiga och livlösa filmer. Att Gunn vill hinna med mycket och därför skär bort segment vi sett förut gör dock att många av karaktärerna inte får den tid de förtjänar. Rachel Brosnahan i rollen som Lois Lane drabbas tyvärr hårdast av detta. Trots en lysande insats från en – fortfarande, underskattad skådespelare, delegeras Brosnahan till scener som inte har någon större potens, snarare utfyllnad där hon tvingas dela scener med än mindre relevanta karaktärer som i bästa fall kan kategoriseras som fogmassa. Majoriteten av strålkastarljuset fallet istället på David Corenswet i huvudrollen samt Nicholas Hoult som denna gång fått äran – eller missnöjet, att raka av sitt hår och axla rollen som Lex Luthor. Corenswet gör en välmenande, stark men också djupt osäker Superman, faktorer som gör karaktären aningen mer mänsklig än då han endast får vara felfri. Corenswet har dock inte alltid den charm och karisma som krävs vilket gör ett par scener – framförallt i filmens final, aningen predikande. Hoult fortsätter att – som många andra, porträttera antagonister i samma mall som verkliga storskurkar såsom Elon Musk eller Jeff Bezos, där ego, avund och ynklighet är drivkraften bakom det illvilliga. Hoult gör en bra insats men materialet han tilldelats kunde i många fall varit mer bearbetat. Tyvärr måste den begåvade Isabela Merced som briljerat i The Last Of Us klassas som ett fiasko då James Gunn valt att förse karaktären med ett horribelt skri som får det hela att tangera en ren parodi.

Gunn har under den senare delen av marknadsföringen talat om viljan att göra filmen aningen politisk – i alla fall kommentera aktuella händelser. Vad som gett karaktärer som Superman men även andra världskända hjältar en sådan potens i modern tid är kapaciteten att skapa allegoriska och djupt insiktsfulla berättelser som belyser och kritiserar samhällsproblem. I kombination med den oändliga eskapism som uppstår då berättelsen besitter karaktärer med extraordinära förmågor kan stordåd uträttas. Och här finns stunder då parallellerna till vår egna mörka samtid skapar en både komisk och obehaglig igenkänningsfaktor, bland annat vad gäller att förvränga sanningen samt konsten att skapa rent vulgär projektion. Andra scener saknar tyvärr modet att verkligen dyka ned i aktuella problem, något som gör att filmen saknar ett konsekvent och behövligt mod.

Andra grandiosa löften som att filmens visuella attribut skulle vara helt unika och inte kunna jämföras med något annat i genren känns som rent tjafs från Gunns håll. Det är kompetent vad gäller specialeffekter och foto men knappast något som kan skrivas in i filmhistorien. Detsamma gäller actionscenerna som också kan beskrivas som ytterst beprövade, fungerande men inte makalösa. I mångt och mycket är filmen en sorts förädlad version – både visuellt och stämningsmässigt, av Superman Returns som ville bibehålla essensen från Richard Donners film fast iscensätta allt med modern filmteknik. Men mer än något annat är det i hoppfullheten och den helt uppriktiga naiviteten som filmen hittar en makalös emotionell kraft. För trots fel och brister vad gäller berättartekniken och att flera skådespelare och karaktärer inte får tillräckligt med utrymme är detta en i omgångar förödande stark upplevelse. Ögonen tåras i de scenerna då hopp, tro och genuin omtanke belyses och inte fördöms som svaghet, ackompanjerat av John Williams perfekta ledmotiv från 1978. I de ögonblicken hittar James Gunn en kärna där mänskliga och objektivt goda värderingar står ovan pengar, makt och egoism. Just då, när musiken dundrar fram, David Corensweat flinar och flyger så snabbt att han bryter ljudvallen är detta en upplevelse som berör djupt.

Superman må inte vara fullt så perfekt, genialisk och nyskapande som James Gunn lovat, istället är det en hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse som ger respit från hopplösheten i vår egen värld som mer än något annat behöver en räddare utan agendor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, James Gunn, Superman

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

8 juli, 2025 by Rosemari Södergren

A Samurai in Time
Betyg 5
Svensk biopremiär 11 juli 2025
Regi Junichi Yauda

Ibland dyker det upp en film som har allt: spänning, komedi, värme, romantik och som tar upp existentiella frågor, moralfrågor och vänskap och sätter igång tankar kring film och realism och vad berättelser är och gör med oss. En film som kretsar kring frågan om vad kultur betyder för våra liv. A Samurai in Time är en film som överraskar och har oväntade vändningar och är långt ifrån förutsägbar. A Samurai in Time vann pris som bästa film på Japanese Acacemy Awards 2025 (Japans Oscarsgala) och av mig får den stående ovationer. Det är en sådan film som både värmer hjärtat och får mig att skratta och som har full fart och spänning och eftertänksamma scener i en mästerlig kombination.

Under Edo-perioden i Japan stred samurajer på liv död – en del var trogna shogun, andra ville ha en annan ledare för landet. Under en kamp på liv och död under Edo-perioden träffas en samuraj av en blixt och slungas genom tiden och vaknar upp på en modern filminspelning av en samuraj-TV–serie. Samurajen är förvirrad, förstås. Saker ser inte riktigt ut som det brukar göra men ändå ser han människor som liknar samurajer.

Efter några snurriga situationer får samurajen jobb som stuntman vid inspelningar av samuraj-filmer. Han inser att han förts till en tid mer än hundra efter sin egen egentliga livstid. Sakta börjar han förstå hur livet ser ut i den tid han vaknat upp till. Men han avslöjar inte för någon att han är en äkta samuraj som förflyttats i tid.

Yuko är en ung, pigg och ambitiös regiassistent som drömmer om att bli regissör. Hon tar sig an samurajen och hjälper honom att navigera genom filminspelningar och i nutiden.

Denna berättelse är helt fantastisk, fylld av välgjorda spännande actionscener med samurajsvärd och fint skådespel men också många många scener om människors relationer. Allt är så välspelat av en lång duktiga skådespelare.

Filmen ger många tankar och är som det står i filmens pressmeddelande: En unik pärla.

A Samurai in Time skapades till minne av Seizo Fukumoto, Japans främsta kirareyaku, en stuntman vars jobb är att dö spektakulärt på film, som dog över 50.000 gånger framför kameran och spelade den tyste samurajen i Last Samurai (2003).

Det var inte helt väntat att filmen skulle ta hem priset för bästa film i Japan. Den hade premiär i augusti 2024, först med en liten release endast i Tokyo, men den blev snabbt så populär att den fick bred distribution över hela Japan. Nu har filmen haft över 700.000 biobesökare i Japan. Den har också vunnit ett flertal publikpriser på olika internationella filmfestivaler. Och den har definitivt vunnit mitt hjärta, Jag kommer att se den flera gånger. Och jag kommer att hålla utkik efter regissören Junichi Yauda. Jag förväntar mig att det kommer fler mästerverk av denna regissör.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Japan, Japsn, Junichi Yauda, Samuraj

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

5 juli, 2025 by Redaktionen

PASCAL har släppt en ny singel: När man drömmer sina drömmar

Ett pressmeddelande skriver:
Tänk att Pascal fyller 20 år som band i år. Känns som igår när de slog igenom med sin egensinniga rock. Det kommer firas stort i höst med ett nytt album, ’Tänker på dig jämt’ (det 7:e i ordningen) och turné.

Men en spelning kommer det också bli i sommar och det är på ’Slakthuset Block Party’ den 18 juli i Göteborg. Och lagom till det (11 juli) så släpper de den första singeln som är ’När man drömmer sina drömmar’. En cover på en av Eddie Meduzas mer ”seriösa” låtar som Pascal som vanligt gjort helt till sin egen. Melankoliskt somrig med det tunga svänget som blivit deras signum. Bara att njuta.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

5 juli, 2025 by Rosemari Södergren

The Confusions har släppt You Fuck It Up Again.
You Fuck It Up Again en låt som är inspirerad av den sena 70-talsrockscenen i kombination med synth- och postpunk från tidigt 80-tal. En cool indie-hymn med ett stadigt groove, aviga synthpartier och gospel-vibbade körer.
En låt om vännen som ställer till det för sig men som man älskar ändå.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

5 juli, 2025 by Redaktionen

Från Eurovision till Stockholm Fringe – Hazel Brugger öppnar festivalen Stockholm Fringe med stand-up, berättar ett pressmeddelande:

Stockholm Fringe Festival (#STOFF2025) invigs den 27 augusti 2025 på Scalateatern och öppnar därmed upp för fyra intensiva dagar av scenkonst – med 50 unika akter och närmare 200 evenemang på scener runt om i Stockholm. Festivalen inleds med liveframträdande ur årets program – följt av stand-up med den hyllade komikern och Eurovisionvärden Hazel Brugger.

Kvällen är uppdelad i två akter: I första akten hålls en VIP-launch, där publiken bjuds på en kavalkad av nedslag och teasers från årets program – en rejäl uppladdning inför den 16:e upplagan av Stockholm Fringe Festival #STOFF2025. Därefter tar den andra akten vid med Hazel Brugger, som intar scenen med sin stand-up Still Awake. En självbiografisk föreställning där hon berättar om livet som småbarnsmamma, egenföretagare, poddare och tv-personlighet. Med skärpa och humor blottlägger hon det absurda i det vardagliga. Hon är mycket, och gör mycket – men framför allt: hon är fortfarande vaken.

“När jag ledde Eurovision Song Contest blev jag kär i Sverige. Så vad passar då bättre än att omfamna den kärleken genom att göra min allra första skandinaviska show i just Stockholm!”, säger Hazel Brugger.

Brugger är en av Europas mest hyllade komiker, känd för sin kvicka humor och skarpa iakttagelseförmåga. Hon har tilldelats flera prestigefyllda priser, däribland Deutscher Comedypreis, Swiss Comedy Award och Deutscher Kleinkunstpreis. Internationellt har hon nått en stor publik genom sin standup-special Hazel Brugger: Tropical på Netflix och som programledare för Eurovision Song Contest 2025 i Basel, där hon charmade tittarna med sin humoristiska självdistans.

Arkiverad under: Scen Taggad som: #STOFF2025, Hazel Brugger, Stockholm Fringe

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in