• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Teaterkritik: Frankenstein – imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser

14 februari, 2026 by Ingegerd Rönnberg

Frankenstein

Frankenstein
Av Nick Dear
Baserad på en bok av Mary Shelley
Regi och koreografi Fredrik Benke Rydman
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Lehna Edwall
Mask Petra Göransson och Nina Lagnefeldt
Ljus Anders Heberling
Ljud och komposition Petrus Königsson
Premiär på Kulturhuset stadsteatern, Stockholm, 13 februari 2026
Medverkande Marcus Vögeli, Jörgen Thorsson, Pablo Leiva Wenger, Astrid Drettner, Göran Ragnerstam, Anna Krantz, Jan Mybrand, Fabian Lexner, Emil Hedayat och dansare.

Frankenstein på Kulturhuset Stadsteatern är en imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser. Berättelsen om doktor Frankenstein och den varelse han skapar och sedan lämnar ensam i världen är fascinerande att följa. Tanketrådarna dras åt allt hårdare till den uppfordrande frågan ” Hur skapas ett monster?”

Fredrik Benke Rydman är koreograf och regissör och i denna uppsättning tar han ut svängarna rejält. Publiken bjuds på dramatik och dans i snygg förening ofta med svindlande hög puls. Det gnistrar, dundrar och bländar av skarpt ljus som sig bör i en historia om att i ett vetenskapligt laboratorium framställa en mänsklig varelse. Själv kallar Frankenstein det att ha funnit livets källa och euforiskt lovprisar han sin geniala hjärna.

Huvudrollen i dramat har Varelsen – intelligent och insiktsfullt gestaltad av Marcus Vögeli. Hans födelse skildras gripande i en lång scen. Ensam väcks han till liv och utan stöd av sin ” fader” Frankenstein kastas han ut i en värld där han blir hånad, hatad, föraktad och slagen. Han är ju en främling utan familj, rötter eller vänner och hans utseende väcker fasa hos alla utom den blinde mannen – väldigt fint spelad av Jan Mybrand.

Scenerna när de kommer varandra nära som en lärare och hans vetgiriga elev är finstämda och vackra. Varelsen assimilerar sig i världen. Han lär sig tala, skriva och läsa och får veta att han har en själ. Den blinde blir lycklig över att få ge av sin kunskap och ha någon som ledsagar honom på vandringar i naturen. ” Du ska träffa min dotter och min svärson. De är vänliga, goda människor och kommer att tycka om dig” lovar han.

Men mötet slutar i katastrof och Varelsens förödande väg mot att bli ett monster inleds. Utvecklingen ses främst i den allt grymmare blicken i hans ögon och en obeveklig längtan att hämnas.

Varelsen tar sig dit doktor Frankenstein bor. Där råkar han på dennes yngre bror William och också det blir ett möte som slutar i total skräck. Det gör dock att Varelsen äntligen får träffa mannen som gett honom ett liv som han börjar tvivla på om det är värt att ha.

Varelsen kräver att han ska få en kvinnlig like för alla har rätt till någon att älska. Frankenstein – skickligt spelad med sin hybris och besatthet av ny teknik av Jörgen Thorsson – vägrar först. Han anser att det vore en helt ointressant utmaning. ” Vad skulle det vara värt att skapa en kvinna, har en sådan ens några egenskaper? säger han.

Men Frankenstein lockas till sist av idén. Inte för att han tycker att Varelsen krav är rättmätiga utan för att han vill skapa ännu mer framstående experimentellt liv. Dessutom vore en resa till England där de ligger långt fram inom teknologin av intresse för hans forskning.

Frankensteins fästmö Elisabeth – en charmig och bitsk ironisk Anna Krantz- vill följa med som hans assistent. Något han avfärdar som en helt löjlig tanke. Hon undrar också varför han inte alls är intresserad av att skapa liv ihop med henne. ”Vill du inte att vi ska ha barn?” .

I andra akten skapar Frankenstein och förstör sedan i eftertankens kranka blekhet en kvinnlig varelse. För även om hon är fulländat vacker är hon helt tom på livskraft som en skyltdocka. Det leder till att Varelsen hämnas på Elisabeth – som paradoxalt sagt att hon gärna är hans vän.

Scenografiskt är Frankenstein ett mästarprov och förhoppningsvis ett löfte om att trenden med avskalad scenografi är över. Det är en njutning att följa de oväntade skiften mellan mörker och ljus och se när nya inre och yttre platser – som Genèvesjön – skapas av stora böljande tygsjok.

Vackert klingande och dova klassiska toner ackompanjerar skådespelet. En grupp dansare bryter fram i oväntade former ibland i glänsande kostymer likt insekter eller skadedjur. Det som skaver i dramat är att slutet är övertydligt och att det ibland är extremt höga ljud.

Frankenstein är ett allkonstverk som stundtals håller publiken i andlös spänning. I blixtbelysning lyfts fram att ingen mänsklig varelse föds ond och att alla behöver en vän. Ensamhet och främlingskap i tillvaron kan väcka en stark vrede och vilja att hämnas även på människor som är helt oskyldiga till ens tragiska öde.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

13 februari, 2026 by Rosemari Södergren

Kärlekens många röster

Kärlekens många röster
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 februari 2026
Regi Paolo Genovese

En varm, rolig komedi om en första dejt och om alla de tankar och känslor som far runt inom oss. Paolo Genovese, regissören till det underbara mästerverket komedi-succén Vad döljer du för mig?” är tillbaka med en underhållande varm film, också denna mycket pratig. Kärlekens många röster är en italiensk romantisk komedi om en dejt och alla tankar och känslor som far runt inom det dejtande paret gestaltas av skådespelare som pratar och pratar. Det är roligt men är inte samma mästerverk som filmen Vad döljer du för mig?

Lara och Piero möts på en första dejt. Lara har bjudit hem Piero till sig istället för att träffas på en restaurang eller något café. Men de är inte ensamma, de har flera olika röster inom sig som gestaltas av skådespelare. Där finns den romantiska rösten, där finns den kritiska rösten, där finns den intellektuella och den fysiska som siktar på sex under kvällens lopp, helst så fort som möjligt. Rösterna är både en slags påverkan från alla vänner genom livet och det är våra egna vacklande känslor och tankar som gör att vi vill flera olika saker samtidigt. Det är snyggt utfört, underhållande och helt klart mycket vi alla kan känna igen oss i, tror jag. Dessa känslor och tankar gestaltas av en ensemble av Italiens största stjärnor.

Det börjar med att Piero förbereder sig och ska köpa kondomer, För säkerhets skull. Men vilken sort? Med fruktdoft? Tunna? Extra hållbara? Sedan fortsätter det med den ena situationen efter den andra som dessa inre röster måste diskutera. Komiskt och välgjort.

Ett pressmeddelande skriver:
På många sätt och vis påminner Kärlekens många röster om Disneyfavoriten Insidan ut, och bjuder på skratt och smittsam kemi.

Vi kan nog alla känna igen oss i de olika rösterna som bubblar runt inom oss: Våra rädslor, våra förhoppningar och allt vi inte vågar säga eller visa. Men väldigt pratig och bygger till viss del på klyschor. Men ändå underhållande. Fast målgruppen är väl framför allt alla som är i den åldersgruppen att de dejtar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

12 februari, 2026 by Rosemari Södergren

Jodie Foster

Ett privat liv
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 februari 2026
Regi Rebecca Zlotowski
I rollerna Jodie Foster och Daniel Auteuil

En fransk film när det är som bäst och samtidigt underbart förvillande. Är det en deckare? Ett mordmysteriujm? En psykologisk thriller? Denna mystiska film tar oss med på en resa genom hypnos och drömterapi och samtidigt vecklar den ut en deckargåta för oss. Filmskaparen har lyckats med något så omöjligt som att blanda flera genrer och samtidigt få till ett förtjusande, underhållande och förföriskt resultat som förbryllar också efteråt, fast på ett trevligt sätt.

Jodie Foster briljerar i rollen som Lilian Steiner, en fransktalande psykiater i Paris. Hon har kört fast och möter den ena motgången efter den andra. En av hennes patienter tänker kräva att hon betalar tillbaka nio års kostnader för terapi då hon inte lyckats få honom att sluta röka. Efter ett kort hypnos hos en hypnos-terapeut har han kunnat sluta röka direkt. Ovanpå det har en av hennes patienter dött och den döda patientens make beskyller Lilian Steiner för dödsfallet. Men Lilian Steiner misstänker att patientens make mördat patienten. Lilian Steiner blir ännu mer övertygad om det då hon råkar hamnas hos en hypnositör som för henne till hennes tidigare liv. Lilian Steiner bestämmer sig för att utreda mordet och tar sin före detta make till hjälp och vi får följa med på en förvillande och rörig utredning. Som det står i pressmeddelandet om filmen:
Medan gränsen mellan verklighet och paranoia suddas ut tvingas Lilian konfrontera sitt eget förflutna och en del sanningar hon kanske inte är redo att möta.

Det är både roligt och mystiskt och tankeväckande och det fungerar faktiskt. Att skapa en film som har ingredienser från flera olika genrer är en utmaning och fungerar rätt sällan. Men denna film är rörigt underhållande och sätter igång en hel del tankar och funderingar kring relationer, existensen, hypnos, tidigare liv och kärlek och vänskap.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

12 februari, 2026 by Rosemari Södergren

Den svenska länken

Den svenska länken
Betyg 3
Global premiär på Netflix den 19 februari 2026 och svensk biopremiär på utvalda biografer den 6 februari 2026
Regi Thérèse Ahlbeck och Marcus Olsson
I rollerna Henrik Dorsin, Sissela Benn, Jonas Karlsson, Marianne Mörck, Johan Glans och Jonas Malmsjö

En svensk byråkrat räddade livet på många judar under andra världskriget. Berättelsen bygger på verkliga händelser. Det är en stark berättelse om hur svenska politiker i neutralitetens namn bugade djupt för den tyska nazismen. Många svenska makthavare vägrade ta till sig fakta att judarna dödades i massor på order av nazismens befälhavare.

Henrik Dorsin spelar den svenska byråkraten Gösta Engzell som hittade mod inom sig och genomförde tillsammans med sina närmaste kollegor det projekt som räddade livet på många judar som annars skulle skickas till koncentrationsläger och med största säkerhet dödats där. Henrik Dorsin gör rollen bra – men filmskaparna har valt att låta filmen dra åt det komiska genom att överdriva en del personens löjeväckande drag och ha en berättare som vi inte vet vem det är förrän i slutet. Jag tror att filmen klarat sig ännu bättre om den inte spelat på humorn.

Jonas Karlsson spelar förresten Staffan Söderström, en av de nazi-slickande politikerna som vänder kappan efter vinden hela tiden. Jonas Karlsson har fått ta på sig den typen av roll en hel del på sistone. Han gör det bra. Han är bra vilken roll han än har.

Den svenska länken är sevärd och intressant att se och sedan prata om. Även om jag tror den hade blivit ännu bättre om filmskaparna vågat låta den vara ett renodlat drama.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Henrik Dorsin, Netflix

Filmrecension: Goat: Bäst – Världen – drar åt skilda håll

12 februari, 2026 by Elis Holmström

Goat

Goat: Bäst i Världen
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 februari 2026
Regi Tyree Dillihay, Adam Rosette

Begreppet GOAT figurerar frekvent i diverse högljudda sportdebatter på amerikansk kabel-TV. Greatest Of All Time (GOAT) brukar oftast figurera då idrottare och spelare som Michael Jordan, Tom Brady och Serena Williams diskuteras. Personer vars insatser är så utomordentliga att de saknar motstycke och som tros vara omöjliga att återupprepa. När nu begreppet görs om till animerad familjeunderhållning blir givetvis frågan om filmen når upp till samma legendariska status som dess akronym? Svaret är – föga förvånande, nej.

I en tid då animerad film blivit en stapelvara, i och med de oerhörda teknologiska avancemangen som gjort det möjligt att producera utan oändliga miljoner i budget, vill allt fler anamma gimmicks och – aningen, udda premisser. Vad gäller Goat – Bäst I Världen, blir det att, i bästa Space Jam-anda, förankra det i sportvärlden, mer exakt basket. Att låta en talangfull get vara frontfigur indikerar dock fyndighetsnivån, knappast på havets botten men inte heller vid himlens portar.

Sony som på senare tid gjort oerhörd succé med sina animerade Spider-Verse filmer samt fjolårets megasuccé KPop Demon Hunters börjar likt de sanna kolosserna inom animation – Pixar och Illumination, skapa en distinkt visuell identitet. Istället för att tävla i att presentera det bästa och mest avancerade som tekniken kan erbjuda försöker Sony Pictures Animation istället skapa en sorts analog profil. Animationen drar åt något som – ibland, kan jämföras med klassisk stop-motion. Goat har en animation som många gånger påminner om kult-klassiska barnprogram som Skrotnisse eller Pingu, med inte helt följsamma rörelser och en presentation som känns aningen mer taktil än Pixars tekniskt fläckfria presentationer.

Goat har också ett manuskript som drar aningen mer åt det vuxna kontra det barnvänliga. Förankringen till den amerikanska sportvärlden gör att flera problematiska sidor berörs, exempelvis det horribla med ägare som behandlar spelare som själlösa kuggar i ett pengamaskineri, eller hur avarterna som sportmedia blivit en hel – och ofta bisarr, sidoindustri. Problemet är att flera av de komiska scenerna – som inte är ren slapstick, kräver god förståelse för den amerikanska sportvärlden och dess många egenheter. Ett antal sekvenser känns dessutom helt impotenta för en ung svensk publik, framförallt om det hela dubbas då flera av de många skämten och referenserna endast fungerar på originalspråk.

När filmen väljer att endast se till sina spetsämnen utmärker den sig som bäst. För alla oss som är fascinerade av spelarbyten, intriger i omklädningsrummet och stora egon bjuds på både ett och annat skratt. De här mer ’’vuxna’’ inslagen hade gärna fått figurera i en mer renodlad vuxenfilm som bibehållit vissa av de mer extrema inslagen men som inte hade behövt fungera för alla åldrar. Men eftersom det också måste vara funktionellt som en familjefilm blir det nu plågsamt splittrat. De aningen insnöade ämnena måste vägas upp med mer universell komik varav mycket blir till en ren lekstuga med onödigt barnsliga utspel. Det görs ständiga och obekväma skepnadsbyten mellan vuxen satir och rent trams, något som skapar en film som känns helt förvirrad.

Inte ens det faktum att Goat gör ett berömvärt jobb med att presentera afroamerikansk kultur, bland annat genom att rollbesätta skådespelare som Gabrielle Union, väger upp det faktum att filmen drar åt två skilda håll.

Goat har stunder av trivsamma skratt då sportvärldens excentriska aspekter förlöjligas, men då bollen väl skall in i korgen landar den avsides med ett par planhalvor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in