• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Eye of the Beholder

2 maj, 2019 by Rosemari Södergren

The Eye of the Beholder
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 maj 2019
Regi Nicola Camoglio

I denna debutfilm ser vi en kommande stor regissör ta plats. The Eye of the Beholder är en thriller med hög kvalitet både fotomässigt, ljusmässigt och dramaturgiskt. Den starka berättelsen går att se på många sätt, den är symbolisk och metaforisk.

Huvudpersonen, Alex, är en slags yrkesmördare som tillhör en grupp som mördar personer som de har bedömt bör dödas. Det är exempelvis personer som leder pedofilgrupper.

Är det någonsin rätt att döda en annan människa? Det finns tyvärr fortfarande en rad nationer som har dödstraff och anser att staten har rätt att döda människor.

Det finns många paralleller att dra mellan Alex grupp av mördare och företeelser i vår tid utöver nationer med dödsstraff. IS är en sådan grupp.

“The Eye of the Beholder” kommer att ha premiär på Bio Capitol i Göteborg den 2 maj. Senare i maj kommer filmen även att internationell premiär på Nice International Film Festival. Om filmen tas emot så väl som jag tror kommer den säkert att komma upp på biografer i flera svenska städer under sommaren och förmodligen också i Italien där en del av filmen också är inspelad.

I ett mail berättar regissören om filmen:
“The Eye of the Beholder” är en thriller/drama inspirerad av europeisk genrefilm från 60-och 70-talet och den existentialism man stöter på i amerikansk noir, skapad för en modern och multikulturell publik av ett ungt och mångkulturellt filmteam.
En viktig aspekt av filmproduktionen var att teamet bakom kameran och talangen framför, speglar dagens Sverige och Europa som den multikulturella verklighet den är. Mångfalden reflekteras i filmen då rollerna spelas av skådespelare med olika nationaliteter och etniciteter samtidigt som den utspelas på fem olika språk: engelska, svenska, italienska, spanska och franska. Det är också en film som har internationell potential, tack vare språken som talas i filmen och de olika platserna där filmen spelades in, som Göteborg och Cagliari, min hemstad i Italien.

Projektet är helt självfinansierat, genom sponsring av en av filmens producenter, en Indiegogokampanj där filmskaparna lyckades samla 120.000 svenska kronor, plus att filmen fått lite stöd av Göteborgs Stad och regissören själv har bistått med en tredjedel av budgeten.

The Eye of the Beholder (2019) (Official Trailer) from Nicola Camoglio on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Red Joan – tankeväckande

29 april, 2019 by Rosemari Södergren

Red Joan
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 maj 2019
Regi Sir Trevor Nunn

En stark och mycket tankeväckande berättelse om moral, etik och om att våga stå för att försöka förbättra en hotad värld. Filmen bygger på verkliga händelser och sätter igång funderingar kring vad som är rätt och fel. Är det alltid fel att lämna hemligstämplad forskning till en annan nation? Är det fel även om det kan förhindra krig och förhindra många människors död?

När USA släppte två atombomber över Japan i slutet av andra världskriget tänkte många att mänskligheten kommit till sin slutfas, att människor nu var nära att förstöra jorden och vår existens. Atombomberna dödade så många, många fler än några bomber gjort tidigare. Med kunskapen att klyva en atomkärna kunde människan förstöra vår planet.

Vem minns idag kalla kriget? Det var en lång period i vår värld historia där den sovjetiska ideologin och makten stod i motsats till den amerikanska kapitalismen. Det var en maktbalans där båda nationerna hade tillgång till atomvapen och deras ledare kunde med ett knapptryck förinta en stor del av jorden.

Hur hade det varit om inte både dessa maktcentrum hade haft tillgång till kärnvapen? Det är svårt att veta. Kanske räddades jorden just för att de två motsatsnationerna båda hade makten att förstöra och därför hade respekt för den andre?

Red Joan bygger på en verklig händelse där en ung brittisk kvinna som studerat fysik på Cambridge får jobb hos en grupp forskare under trettiotalet. Forskarna utvecklar teknik för att kunna bygga atombomben. Allt är mycket hemligstämplat. Denna unga kvinna, i filmen kallad Joan Stanley (spelas som ung av Sophie Cookson och som gammal av Judi Dench), blir nära vän med några unga kommunister på universitetet. Den sofistikerade unga ryskan Sonya (Tereza Srbova) och hennes kusin Leo (Tom Hughes) blir vänner med Joan och drar in henne i socialistiska kretsar.

Filmen börjar med att vi får se den åldrade Joan år 2000 bli gripen av den brittiska säkerhetstjänsten. Hon anklagas för att vara spion och för att under kalla kriget lämnat över hemlig forskning till Sovjetunionen.

Det blir en chock för hennes son, vänner och grannar. Ingen har någonsin anat att den stillsamma damen under flera år försåg KGB med statshemligheter.

Vi får nu följa hennes minnen kring hur hon, denna tillbakadragna kvinna, kunde hamna i så radikala kretsar att hon bestämde sig för att smuggla ut hemligstämplat material. Hennes son hade inte ens en aning om att hon var fysiker. Han kände bara henne som bibliotekarie. Fast han har alltid tyckt att hon verkat lite väl kunnig för sitt arbete på ett bibliotek.

Filmen är baserad på Jennie Rooneys bok, inspirerad av den sanna historien om den brittiska KGB-spionen Melita Norwood som avslöjades vid 87 års ålder. För regin står Sir Trevor Nunn.

Med en lång rad av de skickligaste brittiska skådespelarna i rollerna är filmen underbar att se. Utöver Judi Dench och Sophie Cookson är både enastående som Joan. Ben Miles som Joans son Nick är alltid bra. Stephen Campbell Moore är inte bara en av de snyggaste skådespelarna, han är som alltid mycket bra i sin roll.

Filmens berättelse ger mycket att tänka på. Idag är många övertygade om att mänskligheten är nära att förstöra vår jord, nu på grund av klimatkrisen. Det är inte första gången i mänsklighetens historia vår världs förestående undergång utropas. Det har gjorts många gånger, bland annat då pesten skördade många liv och då USA släppte två atombomber övar Japan. Det går inte att låta bli att tänka i dessa banor. Är det allvar den här gången eller kan klimatkatastrofen förhindras?

Paralleller till vår tids visselblåsare är inte särskilt långsökta. Nu förbereder det amerikanska rättsväsendet sig för att kunna ställa Wikileaks förra frontfigur, Julian Assange, inför rätta. Och Snowden var tvungen att söka fristad i Ryssland för att inte bli gripen av USA. Vad Assange än har gjort i sina relationer till kvinnor så är det ändå skrämmande att visselblåsare jagas. De som har makten vill ofta hålla människor tysta och hindra att skandaler läcker ut. Red Joan var inte någon visselblåsare, det medges. Men hon gjorde också något som hennes nation anser vara brottsligt men ur mänsklighetens synvinkel kanske hon räddade många, många och förhindrade en stor katastrof?

Att så många människor dödades av atombomben borde inte glömmas bort.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brittisk film, Det kalla kriget, Filmrecension, Judi Dench, Recension, Scen

Udda ljudprojekt undviker begåvat grundstötning – Ship of Fools på Göteborgs Stadsteater

28 april, 2019 by Mats Hallberg

foto Ola Kjelbye

Ship of Fools

Idé och koncept + regi + scenografi och kostym: Carina Reich och Bogdan Szyber

Text: Bogdan Szyber

Ljud/ komposition: Tommy Carlsson

Berättarröst: Marie Delleskog (skådespelare på Göteborgs Stadsteater)

Skådespelare: Hannah Alem Davidsson, Victoria Olmarker, Jesper Söderblom och Johan Karlberg.

Spelas på Studion Göteborgs Stadsteater till och med 31/5

Urpremiär: 26/5 2019

Ett scenkonstverk om att ljudlägga jordens undergång, tillika klimatets och människoartens kollaps. Framstår temat som überpretentiöst? På sätt och vis stämmer konklusionen. Men lyckligtvis har upphovsparet, performancekonstnärerna Reich och Szyber, fokuserat på en prosaisk mellanmänsklig dimension. Fyra så kallade trampare måste kunna samarbeta i sin verkstadsliknande ljudstudio för att kunna utföra sitt uppdrag. Det går sammantaget inget vidare. Att bevittna hur intrigerna växer fram är befriande dråpligt. Manus rymmer flera spetsfundiga lager. Fyndigt inlemmas uppfordrande tankegods med igenkännbara konflikter på en mindre arbetsplats.

Ship of Fools, på svenska Narrarnas skepp, är en dystopisk allegori från Platon om en farkost utan vare sig kompetent kapten eller besättning, en allegori som åtskilliga låtskrivare  använt sig av. Myten adresserar människans ofullkomliga  natur och följdriktigt hennes tillkortakommanden. Återkommande tvådelade  mantrat lyder  vem styr och vart är vi på väg? Avgörande frågeställningar som ger underlag för det mesta som händer på scen, såväl som i den text  vars okonstlade speakerröst tillhör Marie Delleskog. I ljudstudion jobbas det febrilt av foleyartister, med tillgång till en otrolig arsenal av prylar vid sina arbetsbänkar och i förråd. Scenografins myllrande detaljrikedom är  förbluffande, rent av episk. Fooleyartister  kallas  yrkeskåren som ända sedan stumfilmstidens era haft i uppdrag att förhöja illusionen av autenticitet i efterhand. Skådespelarna har  gått på workshop i ljudläggningspraktik hos Radioteatern.  Några  ljudeffekter är inspelade i förväg, ett smart tillvägagångssätt som vilseledde några gånger. 

Skådespelarna behärskar till fullo att exponera trassliga relationer,  arbetsmiljöproblem, irritationsmoment och sårad stolthet. Jesper Söderbloms osäkra Markus visar upp en fasad av sturskhet, beter sig på samma gång lika fånigt som rörande, inte minst vid försöket att utse en ledare. Hans motpol Anna, spelas  bitskt med bravur av Victoria Olmarker. Hon utslungar som vanligt dräpande repliker vid exakt rätt tillfälle. Hannah Alem Davidssons rollfigur agerar frimodig medlare genom att exempelvis föreslå ett rapbattle. Johan Karlberg gestaltar en pensionerad trampare som inte kan låta bli att besöka sina tidigare kollegor, fast han numera är pizzautkörare. Korsord och sentimentala sånger är aktiviteterna han underhåller sig och andra med. Närvaron finns  påtaglig hela tiden i uppsättningen, åskådliggörs träffsäkert. Föga förvånande involveras ljudteknikern i skeendet mer och mer, utan att man riktigt förstår varför till slut. Iscensättningen generar inga garv, däremot höjda ögonbryn och åtskilliga leenden. 

 

Bland det  konglomerat av metaforer, allusioner och kommenterande giftpilar som förekommer, kan framhållas Hans Roslings statistik-Messianism, de torra ordvitsarna om Titanic och framför allt skandalerna kring Nya Karolinska. Den ordakrobatik som flödar i  monologen om beslutsångest och mjölkprodukter känns däremot förhållandevis malplacerad.

 

  Vårens ljusa väderlek och naturens pånyttfödelse medför ofta problem att fylla teatersalongerna. Något extra ska till för att locka  kulturintresserade.  Visionära  tragikomiska Ship of Fools är utrustad med de extra kvaliteter som krävs. Vad som lätt kunde bli obegripligt och poänglöst, har istället inramats i en form som ger mersmak. Det logiska slutet anas implicit i färdriktningen. Anta utmaningen att se något garanterat annorlunda som förmår göra avtryck. Här finns så mycket att upptäcka att man vill återvända.

 

 

 

 

 

 

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Performance Concert: Moneybrother på Dramatens lilla scen. Intimt, personligt och dramatiskt

28 april, 2019 by Thomas Johansson

Performance Concert: Moneybrother

Dramatens lilla scen

En krogshow utan krog. Det är Anders (Moneybrother) Wendin som är navet i föreställningen, och som allt kretsar kring. Med sig på scenen har han Viktor Brobracke och Johan Persson. Det låter både intimt men ofta stort omkring den lilla trion. Musikaliskt är det bra, till och med riktigt jäkla bra.  Ett extra plus till Johan Persson som ofta spelar dubbla instrument samtidigt och inte en förinspelad bakgrund så långt örat kan höra. Det vi hör sker på scenen och framför våra ögon.

Anders Wendin överraskar som skådespelare/berättare. Undrar vem som blir först att få honom till en vanlig teaterscen. Den enda lilla plumpen i protokollet är att det är aningen lite för långt. Nu tar det 1.35 och hade mått bra av att kortas lite, men samtidigt förstår jag att det är svårt och jobbigt att plocka bort en darling.

Det vi får uppleva på scenen är Dramatens vilja att möta en ny publik och fungerar väldigt bra. Dramaten& är paraplyt för många nyskapande saker man gör på scenen. Nu är det vad som kallas för en Performance Concert. Anders Wendin är personlig och föreställningen innehåller fragment från hans liv, från födelsen till när han valde sitt barns mamma igen ifjol. Det är både glädje, vänskap och ensamhet som beskrivs.

Nu ska föreställningen sättas upp tio gånger till på Dramatens lilla scen, och det är i princip slutsålt.

Medverkande

Textbearbetning och regi
Maria Blom

Medverkande
Anders Wendin, Viktor Brobacke, Johan Persson

Text och musik
Anders Wendin

Scenografi
Magdalena Åberg

Ljusdesign
Jim Rasmussen

Ljuddesign

Max-Måns Wikman

Kostym
Ursula Wångander

Mask
Anna Olofson

Arkiverad under: Musik, Recension, Teaterkritik, Toppnytt

Brett omfamnande från virtuoser – Duet av Emil Ernebro & Filip Jers

27 april, 2019 by Mats Hallberg

Emil Ernebro & Filip Jers

Duet

4

Inspelad i Stockholm i Filip Jers studio oktober 2018

Inspelning och mixning: Filip Jers

Mastrad: Stockholm Mastering

Producerad av Emil Ernebro och Filip Jers

Fojablue Records

40:28

Releasedatum: 26/4 2019

Här hörs två genommusikaliska 80-talister från Dalsland respektive Skåne, vars tvååriga samarbete manifesteras på deras debutalbum. Jers lirar kromatiskt Suzuki-munspel medan Ernebro trakterar akustisk gitarr med extraordinärt fingerspel som specialitet.

Bägge har gett ut flera egna skivor, fått en mängd prestigefyllda priser och spelat med många av vårt lands stora. Åtskilliga är sådana jag verkligen uppskattat live, alltifrån Tommy Körberg till Lill Lindfors. Genremässigt står de således bredbenta, lika förtjusta i sväng som finstämda alster. Ernebro skaffade sig sin spetsutbildning I Los Angeles, utgår gärna från bluegrass-tradition och har påverkats av bland andra Tommy Emmanuel. Den skånske munspelaren å sin sida, har turnerat i över 40(!) länder, fått pris som årets musiker på galan Jazzkatten 2016 och träffat den självklara idolen Toots Thielemans. Undertecknad har hängivet lyssnat på och charmats av Jers i Göteborg och flera gånger under Falkenberg Jazzdagar. Denne munspelare i världsklass är dessutom en lysande estradör.

Duet består av tolv låtar av skiftande karaktär. De har hämtats från American songbook, folkmusik, svensk visskatt samt avslutas med en av Ted Gärdestads vackra hits. Med två instrument som normalt framför melodistämman, intar Bengtforssonen stundtals en understödjande roll, även om han ibland ombesörjer intron och  kluriga solon.

Vore dem främmande att släppa ifrån sig något slätstruket. Detta är herrar som prioriterar förnämlig kvalitet, genom egna ledorden spelglädje, spontanitet och sväng. Man kan påstå att duons axplock av favoritlåtar står på två ben. Dels snälla, swingbetonade låtar såsom I´ll See You In My Dreams, Autumn Leaves och merparten av On A Slow Boat To China. Dessa har en alltför slätkammad utformning, ger ett oförargligt, rent av ytligt intryck. Denna min  erinran uppvägs med råge av många  fantastiska arr, i alster som utmanar och förför. Finns gott om exempel på sådana fullträffar. 

I´ve Found a New Baby har begåvats med en intressant inramning, vilket gör att det låter fräckt. Mr Bojangles , som jag för ett par år sedan hörde i lysande showversion av Jan Malmsjö, överträffar vad en kan begära av denna ädelsten som borrar sig in under huden. Nature Boy i instrumental tappning är kolossalt spännande när duons instrument hakar i varandras klangbildning. En av flera låtar att beteckna som gigantiskt feta utropstecken. Lika vidlyftigt som betagande excellerar Jers på  Someday My Prince Will Come i halsbrytande teknik parat med osviklig känsla för melodi. Hans genomträngande ton kan påminna om ljusaste registret på dragspel.

I ett möte det slår gnistor om är Emil Ernebro otroligt följsam genom att lägga grunder och brodera ut teman. Dynamiken i en genrefri tolkning av folkvisan Uti vår hage, har svindlande dimensioner, som om de dykt djupt och hittat Den helige graal i ett hav av skimrande gåshudsframkallande toner. I särklass kortaste biten Nine Pond Hammer svänger vilt, vilket musikanterna ,roligt nog, inte låter bli att kommentera. Duon seglar i mål med en finstämd Ted Gärdestad-klassiker som görs med naturlig värdighet.

Sammantaget ett förnämligt album från två fullgångna instrumentalister, som gärna undervisar på sina instrument. Hade de avhållit sig från ett par lättsmälta låtar av underhållningskaraktär, till förmån för spänstiga arr på fullödiga kompositioner, hade högsta betyg varit givet.


Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 588
  • Sida 589
  • Sida 590
  • Sida 591
  • Sida 592
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in