Red Joan
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 maj 2019
Regi Sir Trevor Nunn
En stark och mycket tankeväckande berättelse om moral, etik och om att våga stå för att försöka förbättra en hotad värld. Filmen bygger på verkliga händelser och sätter igång funderingar kring vad som är rätt och fel. Är det alltid fel att lämna hemligstämplad forskning till en annan nation? Är det fel även om det kan förhindra krig och förhindra många människors död?
När USA släppte två atombomber över Japan i slutet av andra världskriget tänkte många att mänskligheten kommit till sin slutfas, att människor nu var nära att förstöra jorden och vår existens. Atombomberna dödade så många, många fler än några bomber gjort tidigare. Med kunskapen att klyva en atomkärna kunde människan förstöra vår planet.
Vem minns idag kalla kriget? Det var en lång period i vår värld historia där den sovjetiska ideologin och makten stod i motsats till den amerikanska kapitalismen. Det var en maktbalans där båda nationerna hade tillgång till atomvapen och deras ledare kunde med ett knapptryck förinta en stor del av jorden.
Hur hade det varit om inte både dessa maktcentrum hade haft tillgång till kärnvapen? Det är svårt att veta. Kanske räddades jorden just för att de två motsatsnationerna båda hade makten att förstöra och därför hade respekt för den andre?
Red Joan bygger på en verklig händelse där en ung brittisk kvinna som studerat fysik på Cambridge får jobb hos en grupp forskare under trettiotalet. Forskarna utvecklar teknik för att kunna bygga atombomben. Allt är mycket hemligstämplat. Denna unga kvinna, i filmen kallad Joan Stanley (spelas som ung av Sophie Cookson och som gammal av Judi Dench), blir nära vän med några unga kommunister på universitetet. Den sofistikerade unga ryskan Sonya (Tereza Srbova) och hennes kusin Leo (Tom Hughes) blir vänner med Joan och drar in henne i socialistiska kretsar.
Filmen börjar med att vi får se den åldrade Joan år 2000 bli gripen av den brittiska säkerhetstjänsten. Hon anklagas för att vara spion och för att under kalla kriget lämnat över hemlig forskning till Sovjetunionen.
Det blir en chock för hennes son, vänner och grannar. Ingen har någonsin anat att den stillsamma damen under flera år försåg KGB med statshemligheter.
Vi får nu följa hennes minnen kring hur hon, denna tillbakadragna kvinna, kunde hamna i så radikala kretsar att hon bestämde sig för att smuggla ut hemligstämplat material. Hennes son hade inte ens en aning om att hon var fysiker. Han kände bara henne som bibliotekarie. Fast han har alltid tyckt att hon verkat lite väl kunnig för sitt arbete på ett bibliotek.
Filmen är baserad på Jennie Rooneys bok, inspirerad av den sanna historien om den brittiska KGB-spionen Melita Norwood som avslöjades vid 87 års ålder. För regin står Sir Trevor Nunn.
Med en lång rad av de skickligaste brittiska skådespelarna i rollerna är filmen underbar att se. Utöver Judi Dench och Sophie Cookson är både enastående som Joan. Ben Miles som Joans son Nick är alltid bra. Stephen Campbell Moore är inte bara en av de snyggaste skådespelarna, han är som alltid mycket bra i sin roll.
Filmens berättelse ger mycket att tänka på. Idag är många övertygade om att mänskligheten är nära att förstöra vår jord, nu på grund av klimatkrisen. Det är inte första gången i mänsklighetens historia vår världs förestående undergång utropas. Det har gjorts många gånger, bland annat då pesten skördade många liv och då USA släppte två atombomber övar Japan. Det går inte att låta bli att tänka i dessa banor. Är det allvar den här gången eller kan klimatkatastrofen förhindras?
Paralleller till vår tids visselblåsare är inte särskilt långsökta. Nu förbereder det amerikanska rättsväsendet sig för att kunna ställa Wikileaks förra frontfigur, Julian Assange, inför rätta. Och Snowden var tvungen att söka fristad i Ryssland för att inte bli gripen av USA. Vad Assange än har gjort i sina relationer till kvinnor så är det ändå skrämmande att visselblåsare jagas. De som har makten vill ofta hålla människor tysta och hindra att skandaler läcker ut. Red Joan var inte någon visselblåsare, det medges. Men hon gjorde också något som hennes nation anser vara brottsligt men ur mänsklighetens synvinkel kanske hon räddade många, många och förhindrade en stor katastrof?
Att så många människor dödades av atombomben borde inte glömmas bort.