• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Ulf Lundell – Tranorna kommer

22 maj, 2019 by Redaktionen

Artist: Ulf Lundell
Titel: Tranorna kommer
Betyg: 3

Det har gått sex år sedan Ulf Lundell senast gav ut en studioplatta med fullt band. Han gick av scenen vintern 2015 och hävdade att det var slut på turnerandet. Han gav ut en box med alla album, demos och tidiga skisser på sånt som sedan blivit låtar. Sen blev det förhållandevis tyst kring multikonstnären Ulf Lundell.

Plötsligt, vintern 2018, släppte Lundell plötsligt ett trettiotal skisser på nya låtar. Han gjorde det via Soundcloud på sin egen webbplats. Fans och kritiker spann förstås loss. Vad var nu detta? Wikipedia skriver: ” En skiss är ett utkast, en snabb och schematisk återgivning i bild eller ord.” Det kan alltså tilläggas att det kan vara en återgivning i ton också. Det som i musikerkretsar kallas ”outtakes” kan alltså vara skisser på låtar. Av de cirka trettio spåren har det nu blivit sju färdiga låtar.

Albumet låter omisskännligt Lundell även om det tillkommit lite nya ljudbilder, exempelvis en ljuvlig fiol. Det piggar onekligen upp. Vi får tillfredsställande doser av naturromantik, relationsuppbrott, skrammelrock, religionskritik, bluesgung och politik och allt mynnar sedan ut i den, i mitt tycke, starkaste låten ”Färgat glas”. Vi möter våren och tranorna i en av humor fylld hyllningssång till vårens budbärare i ”Tranorna kommer” och vi möter sommaren både nu och i barndomen i de två spåren ”Klockorna” och ”Sommarens vattenspridare”. I bara sju spår får vi allt det vi kan förvänta oss av ett Lundellalbum. Det är lite märkligt i sig, med tanke på att less sällan är more i Lundells sällskap.

Jag kommer på mig själv, efter att ha lyssnat ganska många gånger på de här sju låtarna, med att längta lite efter äldre alster ur Lundells produktion. Efter att ha fyllt på med ”I ett vinterland”, ”Utanför murarna” och ”Club Zebra” återkommer jag till Tranorna. Det här är kanske inte en femstjärnig platta, men jag tycker mycket om produktionen, texterna, låtarna. Vad sägs om en stark trea med bud på mer? Ja, vi säger så.

Arkiverad under: Recension, Scen, Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: Aladdin

22 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Aladdin
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 maj 2019
Regi Guy Ritchie
I rollerna: Mena Massoud, Naomi Scott, Will Smith m.fl

Aladdin är en söt, vacker, välgjord och av och till spännande spelfilmsversion av den klassiska berättelsen om Aladdin och den magiska lampan med anden som kan uppfylla tre önskningar. Mycket sång och musik, en spelfilmsmusikal-version med Will Smith som en lyckad ande.

Will Smith äger filmen. Han är helt suverän som anden i den berömda sagan om Aladdin och den magiska lampan. Det är Will Smiths roll som gör att filmen är så bra. Aladdin spelas av gulliga Mena Massoud och prinsessan Jasmin av Naomi Scott och den onda vesiren Jafar av Marwan Kenzari och visst, de är alla bra, men det är så förutsägbara roller. Det är inte deras fel förstås. Det är bara Anden som får spela ut ordentligt och det gör Will Smith. Han är rolig, har ett stort hjärta och han kan både sjunga, dansa och agera. Han gör det så bra att filmen blir riktigt, riktigt underhållande.

Disneys tecknade version av Aladdin hade premiär 1992. De som då såg den som småbarn är givetvis en av de stora målgrupperna för att nu ta med sig sina småbarn på Aladdin. De kommer säkert inte att bli besvikna. Det är samma berättelse men berättar på ett lite annorlunda sett. De som aldrig sett den första filmen får ett filmäventyr som är både gulligt och spännande och ska jag vara ärlig upplevde jag några scener rätt spännande fast jag egentligen visste hur det skulle sluta.

Disney slår till med en välgjord musikal-spelfilm, välgjord på så många plan: med musik, sång, duktiga skådespelare och en berättelse som lyfter fram flickors rättigheter.

Filmdistributörens sammanfattning av handlingen:
I denna spelfilmsversion av den animerade klassikern möter vi Anden, som har kraften att ge tre önskningar till den som har den magiska lampan. Aladdin är den gatsmarte småtjuven som förälskar sig i sultanens vackra dotter Jasmin. Jasmin vill kunna påverka sitt liv, men hennes far vill allra helst hitta en äkta man till henne. Under tiden smider den onde trollkarlen Jafar planer på att avsätta Sultanen för att själv få styra Agrabah.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Aladdin, Disney, Filmrecension, Recension, Scen, Will Smith

Bokrecension: Vem dödade min far av Edouard Louis – en sorgesång om politikers makt över liv och död

21 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Vem dödade min far
Författare: Édouard Louis
Utgiven: 2019-04
Översättare: Marianne Tufvesson
Formgivare: Elina Grandin
ISBN: 9789146235354
Förlag: Wahlström Widstrand
Antal sidor: 88

Politiker har makt. Stor makt. Med sina beslut påverkar de människors liv, ja de påverkar till och med liv och död. När politiker, företrädesvis och oftast från högersidan, beslutar att skära ned på sjukpenning och att tvinga ut sjuka på arbetsmarknaden, då får det till följd att en del människor blir ännu sjukare och en del till och med dör. Politiker är på så sätt skyldiga till andra människors död. De är mördare. Det menar i alla fall den unge franske författaren Édouard Louis i sin 88 sidor tunna med så starka berättelse ”Vem dödade min far”.

Édouard Louis far blev svårt skadad på sitt arbete på en fransk fabrik. Redan att hans far blev så svårt skadad är en följd av politiska beslut som bland annat förde med sig att fadern aldrig hade någon chans att utbilda sig för att kunna få mindre farligt och bättre betalt arbete. Där

När Édouard Louis återupptar kontakten med sin far står denne knappt att känna igen. Han kan inte längre gå, inte andas utan hjälp från en maskin, knappt femtio år fyllda. Ett hälsotillstånd orsakat av fattigdom och socialt utanförskap. ”Vem dödade min far” är en anklagelseakt mot den franska staten och samhället, som konstateras skyldiga till att förstöra människors kroppar och liv.

När fadern väl var invalidiserad gjorde politiska beslut faderns liv ännu svåra. I augusti 2016 under Hollandes presidentperiod driver arbetsmarknadsminister Myriam El Khomri tillsammans med premiärminister Manuel Valls igenom arbetslagen, ”Loi Travail”, som innebar att arbetsgivare kunde tvinga arbetstagare att jobba många fler timmar per dag, vilket fick till följd att en gatsopare exempelvis måste gå böjd många fler timmar per dag och få i sig farliga kemikalier.

Den tidigare presidenten Sarkozy var med och genomförde den lag som gjorde att sjukskrivna måste söka arbete och inte längre skulle få sjukpeng, enligt principen om en arbetstagare förlorat både sina ben kan han i alla fall söka jobb där han/hon använder händerna istället. Det är regel som den moderatledda regeringen i Sverige genomförde tillsammans med kristdemokrater, liberaler och centerpartister.

Édouard Louis tar också upp det förakt som den av svenska högermedier som Dagens Nyheter så kallade franska presidenten Macron visat kroppsarbetare. Macron blev under ett besök i en fransk stad bryskt tilltalad av två fackföreningsmän, båda iklädda t-shirt. Macron svarade dem föraktfullt: ”Tro inte att ni skrämmer mig med er t-shirtar. Vll man få råd att köpa kostym är bästa sättet att jobba”.

Boken är inte tjock, men trots sina få sidor och den lätthet den har är den en rejäl tung attack mot politiker som ökar klassklyftor och gör livet ännu svårare och tyngre för de som inte tillhör samhällets elitskikt.

Édouard Louis beskriver hur han besöker sin far efter att inte ha träffat honom på många många år. Louis blandar det nutida mötet med minnen från uppväxten och det är tydligt att det finns mer under ytan är de uppenbara uppräkningarna av politikernas ansvar. Édouard Louis pappa hade svårigheter med att acceptera sin sons feminina läggning och hans far var bitter och hård, för han kunde aldrig förverkliga de drömmar han hade för livet. Han tryckte också ned sina drömmar efter ett tag och det ökade hans våldsamhet. Jag tänker att det Édouard Louis målar fram är en berättelse om hur de som tillhör samhällets nedersta skikt inte bara själva är chanslösa utan också oftast förmedlar vidare det så kallade utanförskapet.

Nu är nu Édouard Louis förmodligen ett exempel på att det trots allt går att bryta mönstret. Han är en hyllad författare trots sina unga år. Så hur starkt han än slår mot den elit som trycker ned och gör livet svårare för de som redan har det svårt så inger hans eget exempel ändå visst hopp.

Men jag misstänker att Édouard Louis inte vill skapa hopp utan ändå vill visa på det enorma ansvar som politiker har över liv och död. En sorgesång över politikers makt över liv och död.

Arkiverad under: Bokrecension, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, klassklyftor, Kulturpolitik, Politik

Bokrecension: Diktatorn av Robert Harris – stark berättelse om att leva i en tid då mäktiga män kämpar om att skapa diktatur

19 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Diktatorn
Författare Robert Harris
Författare: Robert Harris
Språk: Svenska
Utgiven: 2019-03
Översättare: Svante Skoglund
Formgivare: Anders Timrén
ISBN: 9789188859143
Förlag: Bookmark Förlag
Serie: Cicero-trilogin (del 3)
Antal sidor: 431

Cicero var författare, politiker, vältalare i det romerska riket århundradet före Jesu födelse. Hans tankar och böcker om politik och retorik har påverkat västvärlden sedan dess. Robert Harris berättar om Cicero i en serie med tre böcker. Diktatorn är den sista i trilogin och det är en fascinerande lättläst bok där vi möter historiska karaktärer som Cicero, Caesar, Marcus Antonius, Brutus, Cato med flera.

Den som tror att världen och människor förändrats under de drygt två tusen år som gått sedan Cicero levde, den är förblindad av en illusion. Det finns mycket att känna igen i mänskligt beteende, både på gott och ont och framför allt om hur det kan vara att leva i en tid då maktgalna män skapar diktatur. Vi får följa hur svårt det är att överleva i ett samhälle där starka krafter tar över makten och vi får också se hur svårt det är att skydda det demokratiska värderingarna. Det finns mycket att lära sig av genom att träda in i historiens händelser.

Robert Harris låter berättelsen komma genom att Ciceros begåvade och skrivkunnige slav Tiro som skriver Ciceros biografi. Det är stort flyt i berättelsen och det känns som att jag kommer nära dessa historiska personligheter.

Att komma nära alla dessa karaktärer från mer två tusen år sedan som alla påverkat vår tid och vår filosofi och våra värderingar mer än vi anar. Vi har mycket att lära av vad Cicero har att säga.

Wikipedia berättar om Cicero:
Marcus Tullius Cicero, ibland endast Cicero (uttalas [’kɪ:kero] på antikt latin), född 3 januari 106 f.Kr. i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr. i Formiae (dagens Formia), Lazio, var en romersk retor, författare och politiker. Han skrev tal, brev och böcker om retorik och filosofi. Cicero var gift med Terentia och hade två barn, dottern Tullia och sonen Marcus Tullius Cicero Minor. Bror till Quintus Tullius Cicero. Cicero var, tillsammans med Cato den yngre, den kanske mest begåvade politikern under sin samtid.

Boken är den tredje i en trilogi om Cicero där hans slav Tiro berättar … Tiro duktig på att skriva … blev en nära vän med Cicero

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: The Hustle – förutsättningarna fanns men så charmigt blev det inte

17 maj, 2019 by Birgitta Komaki

The Hustle
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 maj 2019
Regi Chris Addison

Två kvinnor som är varandras motsats i allt, tävlar om att lura en ung multimiljonär på hans förmögenhet. Med olika knep och strategier försöker de krossa varandra för att vinna. Resultatet blir mer oväntat än de kunde föreställa sig.

Filmen omtalas i reklamen för att vara den kvinnliga motsvarigheten till ” Rivierans guldgossar ”, en film med Michael Caine och Steve Martin från 80-talet. Båda filmerna handlar om svindleri i exklusiva miljöer. En tävling i vem som är bästa svindlare där allt går ut på att luras. Men där slutar likheten trots bra skådespelare även här. Det är aldrig lätt att upprepa ett tema och nya tider kräver nya infallsvinklar.

The Hustle saknar innehåll och ett bra manus och de scener som lockar till skratt är få. Trots att skådespelarna kämpar med sina roller faller filmen platt till marken. Inte ens sex på flygplanstoaletten kan få filmen att lyfta. När piloten varnar för turbulens är enda gången jag fnissar i biofåtöljen sedan blir det inte roligare. De flesta skämten med anspelning på sex är inte roliga bara plumpa eller omotiverade. Likaså är många scener helt konstlade och känns mest som konstruktioner för att fylla ut filmen.
Rebel Wilson som är en stor komiker i alla bemärkelser är en ljuspunkt. Här räcker dock inte hennes insatser och efter en stund tröttnar man på alla skämt om kurvor och den hetsiga spelstilen. Anne Hathaway är mer tillbakahållen och försvinner bredvid Wilson. Alex Sharp med ett utseende som förvuxen pojke och it-nörd kan man falla för. Han är också den enda i filmen som är trovärdig. Med många fina skådespelare och härliga miljöer fanns förutsättningarna för en charmig historia.

Och att tjejer blir bättre svindlare än män för att männen tror att de är smartare kanske stämmer. En bättre film blev det tyvärr inte.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 585
  • Sida 586
  • Sida 587
  • Sida 588
  • Sida 589
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in