• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Will Smith

Filmrecension: Aladdin

22 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Aladdin
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 maj 2019
Regi Guy Ritchie
I rollerna: Mena Massoud, Naomi Scott, Will Smith m.fl

Aladdin är en söt, vacker, välgjord och av och till spännande spelfilmsversion av den klassiska berättelsen om Aladdin och den magiska lampan med anden som kan uppfylla tre önskningar. Mycket sång och musik, en spelfilmsmusikal-version med Will Smith som en lyckad ande.

Will Smith äger filmen. Han är helt suverän som anden i den berömda sagan om Aladdin och den magiska lampan. Det är Will Smiths roll som gör att filmen är så bra. Aladdin spelas av gulliga Mena Massoud och prinsessan Jasmin av Naomi Scott och den onda vesiren Jafar av Marwan Kenzari och visst, de är alla bra, men det är så förutsägbara roller. Det är inte deras fel förstås. Det är bara Anden som får spela ut ordentligt och det gör Will Smith. Han är rolig, har ett stort hjärta och han kan både sjunga, dansa och agera. Han gör det så bra att filmen blir riktigt, riktigt underhållande.

Disneys tecknade version av Aladdin hade premiär 1992. De som då såg den som småbarn är givetvis en av de stora målgrupperna för att nu ta med sig sina småbarn på Aladdin. De kommer säkert inte att bli besvikna. Det är samma berättelse men berättar på ett lite annorlunda sett. De som aldrig sett den första filmen får ett filmäventyr som är både gulligt och spännande och ska jag vara ärlig upplevde jag några scener rätt spännande fast jag egentligen visste hur det skulle sluta.

Disney slår till med en välgjord musikal-spelfilm, välgjord på så många plan: med musik, sång, duktiga skådespelare och en berättelse som lyfter fram flickors rättigheter.

Filmdistributörens sammanfattning av handlingen:
I denna spelfilmsversion av den animerade klassikern möter vi Anden, som har kraften att ge tre önskningar till den som har den magiska lampan. Aladdin är den gatsmarte småtjuven som förälskar sig i sultanens vackra dotter Jasmin. Jasmin vill kunna påverka sitt liv, men hennes far vill allra helst hitta en äkta man till henne. Under tiden smider den onde trollkarlen Jafar planer på att avsätta Sultanen för att själv få styra Agrabah.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Aladdin, Disney, Filmrecension, Recension, Scen, Will Smith

Men in Black 3, recensionen

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Men in Black 3
Betyg 3
Regi Barry Sonnenfeld
Premiär 23 maj

Tommy Lee Jones och Will Smith är tillbaka i actionkomedin Men in Black 3. I svarta kostymer fortsätter jakten på illasinnade utomjordingar.

Jag föll pladask för första filmen – den var rolig och hade hjärta. Tvåan var lite mer en besvikelse. De första tio minuterna av trean fick mig först att sucka och fundera på om jag ens skulle sitta kvar i salongen. Jag blir så trött på överdrivna elaka utomjordingar som ser genomfula ut, har äckliga tänder och är totalt hjärtlösa och bara har som mål att förstöra jorden. Men efter inledningen landade filmen och det blev en berättelse värd att berätta.

Visst kan jag bli rejält trött på Will Smiths svada som agent J. När han nu inte längre är så jätteung kan det bli lite för mycket. Han fyller 44 i år och ändå ska han spela den unge assistenten till Tommy Lee Jones buttre, surmulne och fåordige agent K. Men en bit in i filmen glömde jag av att reta mig på Will Smith.

Den superelake utomjordningen Boris Djuret som hållits inlåst på en bas på månen har rymt och fått tag på en tidsmaskinen. Boris Djuret tar sig med tidsmaskinen till 1960-talet för att döda agent K. Agent K sköt nämligen ena armen av Boris Djuret. Hans plan är att döda agent K innan armen blir bortskjuten. Genom att han gör det ändrar han också historien och hans elaka planer att förstöra jorden kan iscensättas. Det finns bara en sak att göra för agent J – han måste resa tillbaka i tiden och stoppa Boris Djuret från att döda agent K.

Agent J träffar ganska snart den yngre agent K när han rest tillbaka i tiden. Josh Brolin spelar den yngre agent K. Josh Brolin har verkligen lyckats enormt bra med att vara en yngre version av Tommy Lee Jones fyrkantige agent. Han rör sig som agent K och han talar så likt. Jag undrar om producenten i vissa citat faktiskt klippt in Tommy Lee Jones röst? Det är så likt.

Filmen är fylld av en hel del små roliga sidocitat, som inte har med handlingen att göra men som är en del av filmens behållning. Som när agent J vaknar upp och världen blivit helt annorlunda eftersom agent K dödades under sextiotalet. Agent J rusar till agent K:s lägenhet och när han ringer på där bor det en mamma med sitt barn där istället. Agent J tar barnet chokladmjölk och dricker upp och barnet kommenterar efteråt: ”Presidenten drack upp min chokladmjölk”.

Anledningen till att agenten hade så stort sug efter chokladmjölk får vi en vetenskaplig förklaring på lite senare i filmen. Men sådana där blinkningar åt nutidshistorien och sedan mot sextiotalets historia är roliga. Jag ska inte avslöja för mycket: men håll utkik efter vem agenten stjäl en bil av när han tagit sig till sextiotalet.

Filmen visas i 3D – och egentligen är det ganska onödigt. Visst kan 3D vara bra för att skapa effektfulla utomjordingar, några rymdscener och för att få fram känslan av svindel när agent J befinner sig högt upp, men det hade fungerat lika bra ändå.

Men in Black 3 är helt Ok, rolig, rätt så gullig och lite spännande också. Men jag hoppas inte filmskaparna gör en nummer 4 också, för det är alldeles lagom nu.

Läs även andra bloggares åsikter om MIB 3, Tommy Lee Jones, Will Smith, utomjordingar, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, MIB 3, Tommy Lee Jones, utomjordingar, Will Smith

Nya Karate Kid har premiär på fredag 6 augusti

4 augusti, 2010 by Jonatan Södergren

Nedräkningen har börjat. På fredag har den efterlängtade nyinspelningen av The Karate Kid premiär. I huvudrollen ser vi Will Smiths son Jaden och som kung fu-mästare ingen mindre än Jackie Chan.

Det är inte en fortsättning på filmerna från 80-talet utan en ny version. Så det är inte samma karaktärer det handlar om. Frågan är: Kan man göra en Karate Kid-film utan mr Miyagi?

Här kan du se filmens trailer:

Arkiverad under: Film Taggad som: Jackie Chan, Jaden Smith, Mr Miyagi, The Karate Kid, Will Smith

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in