• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Avantgardet fjärde skiva – skramligt och bra

31 oktober, 2019 by Thomas Johansson

Avantgardet
Mellan Storstadsprogram och Thailand
Betyg: 4

Fjärde skivan på fyra år, hastigheten som Rasmus Arvidsson och Patrik Åberg håller för sitt projekt Avantgardet är hög. Denna fjärde skiva är inte lika full med hooker och allsångsmöjligheter som den förra ”alla känner apan”. Mer avskalade låtar och Rasmus röst ligger där som en tydlig skavande verklighet. Ändå gillar jag skarpt det jag hör. Det hörs att man haft kul i ladan hos Robertssons under sommaren. Just förmågan att ha texter som kan upplevas som deppiga men ändå skapar en energi. Texter om verkligheten idag, och allas vilja och längtan att inte sticka ut.

Skivan inleds med en lite långsam och tung låt, ”smutsen jag kommer från”.  Att vara sig själv och stå för det man är. Där sätts tonen och den hålls till sista låten ”Mellan storstadsprogram och Thailand”.

Kan ni se det, om olika möjligheter och verkligheter i de parallella samhällena. En personlig favorit som jag längtar till att få höra live. Två av låtarna skulle man kunna förklara med att de handlar om trafik, Cul de Sac och Roundabout i Självtvivel men så är inte fallet. Som vanligt är det betraktelser om Rasmus egen situation och hur det varit och är.

Hur många låtar kan någon skriva från ett underifrån perspektiv och ett missbruk? Svaret på den frågan är nog i Avantgardets fall – många fler. Ändå är det något jag ser fram mot, men mest ser jag fram mot att se de spela live igen.  Många låtar från den nya skivan kommer säkerligen att spelas live, mitt i slutspurten av julhandeln. Att spela veckan före jul och inte ha jul-tema, brukar anses vara självmord i musikbranschen. Ingen tar sig tid, men Avantgardet är inte som andra band. Vi ses snart och hör detta live.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: De ovanliga – en varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film

30 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

The Specials
Betyg 5
Svensk biopremiär i början av 2020
Visas på Stockholm International Film Festival 2019
Regi och manus Olivier Nakache och Éric Toledano
I rollerna Vincent Cassel, Reda Kateb, Hélène Vincent, alban Ivanon, Fredrik Pierrot, Suliane Brahim

Det går inte att värja sig. Den här filmen drar in mig i handlingen, det känns som att jag är med där och det känns som att jag möter människorna i filmen på riktigt. Och jag tänker på filmen länge efteråt. Jag liksom studsar hem, både fylld av hopp om mänskligheten och, som den legendariske dramatikern Brecht ville, fylld av energi och lust att påverka och förändra världen och samhället.

Filmen har allt: bra skådespelare, ett starkt drama, trovärdiga karaktärer, samhällskritik men också hopp och mycket kärlek. En varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film och dessutom med något viktigt att berätta, med människor som inte visas i film så ofta, människor som inte så många bryr sig om.

Filmen bygger på verkliga händelser och personer, Bruno och Malik. Bruno tar hand om unga människor med autism och Malik stöder ungdomar från trasslig bakgrund, hjälper dem att komma in i samhället. Båda dessa grupper är människor som samhället helst skuffar undan, i synnerhet de unga med svåra autism och andra funktionshinder. Det är människor som oftast blir inlåsta på anstalter och pumpas till zombier av lugnande medicin. Bruno och Malik samarbetar. Maliks ungdomar får hjälpa till att ta hand om de svårt autistiska unga.

Myndigheterna är kritiska till deras modell eftersom de unga som jobbar med de autistiska unga inte har certifierad utbildning inom vård. Men å andra sidan vill den vanliga vården inte ta hand om dessa gravt funktionshindrade unga.

Berättelsen känns äkta och vi får se både svårigheter och glädjeämnen. Det är svårt att göra film om människor som sticker ut från normen, det kan bli lyteskomik. Men regissören hanterar detta perfekt. Det blir tvärtom så att jag känner med dessa unga och jag blir glad över att se med vilken naturlighet Malik och Bruno möter de unga. Flera av de unga i filmen har diagnoser i verkliga livet och kämpar mot svårigheter som att åka kommunalt.

De två regissörerna och manusskribenterna Olivier Nakache och Éric Toledano slog igenom med filmen En oväntad vänskap, som blev en stor internationell framgång. I Sverige sågs den av en halv miljon biobesökare. Med The Specials vann Olivier Nakache och Éric Toledano publikens pris vid filmfestivalen i San Sebastián.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Mysteriet Henri Pick – varm, rolig, underhållande

29 oktober, 2019 by Hans Södergren

Mysteriet Henri Pick
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Rémi Bezançon
Manus Rémi Bezançon, Rémi Bezançon, David Foenkinos och Vanessa
I rollerna Fabrice Luchini, Camille Cottin, Alice Isaaz

Ännu en lyckad fransk film som går upp på svenska biografer. Den utspelar i lantlig miljö i Bretagne och är både humoristisk, underhållande och får oss att fundera lite kring hur viktig litteratur är.

Mysteriet Henri Pick är en varm och rolig berättelse med en underbart språk om mysteriet kring en romansuccé. En ung förlagsredaktör hittar ett makalöst manuskript i en samling av refuserade böcker. Hon ger ut boken som är skriven av en Henri Pick, en man som är avliden. Men det är hela är rätt mystiskt. Änkan efter Henri Pick ifrågasätter att hennes man verkligen skrivit boken. Enligt henne skrev han aldrig något mer avancerat än en inköpslista.

Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att, tillsammans med Henri Picks dotter, undersöka saken närmare. Vem var egentligen Henri Pick?

Skådespelarna är alla duktiga och det är fina miljöer. Bland annat ser vi Fabrice Luchini i rollen som Jean-Michel Rouche. Fabrice Luchini känns igen från filmer som Cykla med Molière, Bakom stängda dörrar, Mysteriet i Slack Bay.

Det är en film som får mig att helt glömma att jag sitter i en biosalong, jag sugs in i berättelsen och känner det som att jag är med där. Hollywood Reporter skriver om filmen: Henri Pick är en lättsmält och sofistikerad pusseldeckare.
Det skriver jag under på.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Mr Potter av Jamaica Kincaid – starkt och sorgligt

29 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Mr Potter
Författare: Jamaica Kincaid
Utgivningsdatum 2019-09-12
Förlag Bokförlaget Tranan
Översättare Niclas Nilsson
Originaltitel Mr. Potter
Medarbetare Liljemärker, Håkan (form)
ISBN 9789188253736

Denna roman berör mig på flera sätt. Den gör mig framför allt väldigt sorgsen. Jamaica Kincaid som skriver om sin pappa, Roderick Nathaniel Potter, skriver med en stort bagage av sorg.

Jamaica Kincaid nämns ofta i spekulationerna kring vem som borde få Nobelpriset i litteratur. Jag förstår det. Denna roman, som gavs ut redan 2003 har först nu, av bokförlaget Tranan, kommit i en svensk översättning. Romanen är till sin form unik. Den är leker med form och är experimentell. Roderick Nathaniel Potter var analfabet och boken är skriven som ett försök att fånga sättet att tänka som någon har som aldrig lärt sig läsa och skriva. Det är en slags lyrisk prosa med upprepningar, suggestivt talspråk. Jag kan förstå att många fängslas av detta.

Jag är inte helt förtjust i litteratur som strävar efter att fånga talspråk – eller tanke-språk. Men jag sugs ändå in i berättelsen och berättartekniken fungerar. Jag känner mig nära karaktärerna.

Jamaica Kincaid hade efternamnet Potter som barn, efter sin far. Hon hade ingen kontakt med honom under sin uppväxt på ön Antigua. Hennes far, Roderick Nathaniel Potter levde hela sitt liv som taxichaufför på Antigua. Han lärde sig aldrig att läsa och skriva, och som inte lämnade några andra spår efter sig än de många döttrar han hade utspridda över ön. Och om det inte vore för att en av döttrarna växte upp och blev författare hade hans liv upphört där, outforskat och bortglömt. Han hade många döttrar men många olika kvinnor och en del av dem hade han ingen kontakt med alls, som Jamaica Kincaid.

Den enda gången hon träffade honom var en gång när hennes mamma hade skickat henne till honom för att be honom om lite pengar till några saker hon behövde i skolan. Han vägrade att ens titta på henne och han talade inte till henne.

Mr Potter var själv ett barn vars far inte erkände honom. Berättelsen är en berättelse både om barn som växer upp med ett streck i deras födelseattester – men också en stark skildring av vad koloniseringen gjorde av människor.

I bokförlagets beskrivning står:
I Mr Potter pusslar Jamaica Kincaid osentimentalt och utan förskoning ihop sin fars liv utifrån det hon vet och det hon som författare tar sig friheten att föreställa sig. Med ett språk lika vindlande vackert som mättat med betydelse ger hon liv åt en man som det i vanliga fall inte skrivs några romaner om, men vars öde i hennes händer blir en del av ett större historiskt skeende, tätt sammanlänkat med den plats där han levde.

Lite fakta från bokförlaget om Jamaica Kincaid:
JAMAICA KINCAID föddes 1949 som Elaine Cynthia Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Som tonåring sändes hon till USA för att arbeta och bytte senare namn till Jamaica Kincaid. På sjuttiotalet var hon profilerad skribent på tidskriften New Yorker och 1983 debuterade hon med novellsamlingen På flodens botten. Idag är hon vid sidan av sin framgångsrika författarkarriär professor i afrikansk och afrikansk-amerikansk litteratur vid Harvard University.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Litteraturkritik, Recension

Filmrecension: Drottningens Corgi – rolig, varm och gullig familjefilm, lagom spännande

28 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Drottningens Corgi
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ben Kassen, Vincent Kesteloot
Svenska röster: Anton Körberg, Wiktoria Johansson, Ola Forssmed, Cecilia Forss, Claes Ljungmark, Rickard Söderberg m fl.
Censur 7 år

Vad skulle hända om den amerikanske presidenten har en odräglig corgi-tik som prompt vill bli parad med den brittiska drottningens favorit-corgi, som inte alls är intresserad av den amerikanska framfusiga tiken? Det får vi reda på i denna rätt roliga, varma och smågulliga animerade familjefilm.

Filmen är både rolig och lagom spännande och till skillnad från Disneys många filmer är actionsscenerna på en lagom, rimlig nivå. Bland de familjefilmer som går upp på biograferna nu när höstlov och så småningom jullov ger familjer tid att gå på bio tillsammans borde den här vara ett bra alternativ, speciellt om familjen tycker om djur och hundar i synnerhet.

Huvudpersonen Rex är en nöjd corgi, han lever ett liv i lyx i sitt hem i London i den brittiska kungafamiljens palats
Buckingham Palace. Rex är drottningens favorit-corgi. Hon har fyra corgi-hundar. Corgi är hundar med korta ben, något kraftigare hundar är taxar.

Rex är bortskämd, rejält bortskämd och både drottningens make, prins Philip och de andra tre hundarna är rätt trötta på honom. En dag har drottningen statsbesök från USA. Den amerikanske presidenten Donald Trump med fru och hund kommer på besök. Trump söker en bra corgi att para sin tik med. Rex blir utvald, vilket han verkligen inte vill. Då Rex försöka undgå tiken ställer han till det rejält och bitar Trump i skrevet. Som bestraffning stängs Rex in i hundrummet.

Rex skäms djupt och en av de andra hundarna lurar iväg honom från palatset. Livet utanför palatset är tuff, mycket svårare än Rex kunnat föreställa sig. Han hamnar snabbt på ett hem för övergivna hundar. Alla hundar är inte snälla och han blir snart varse att ingen tror på att han är drottningens favorit.

Det är rar berättelse och som de bra animerade historierna finns det saker som de vuxna kan skratta åt och saker som barnen engagerar sig i. Om jag ska gå på bio under höstlovet med mindre barn är detta ett bra alternativ.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerat, Drottningen, Familjefilm, Filmrecension, Hundar, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 552
  • Sida 553
  • Sida 554
  • Sida 555
  • Sida 556
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in