• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Peninsula – koreansk action men rätt seg

7 augusti, 2020 by Rosemari Södergren

Peninsula
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 augusti 2020

En zombiefilm om världens undergång i samband med ett virus kanske är vad biopubliken vill ha i dessa tider när världens befolkning plågas av covid 19-pandemin. Peninsula är en koreansk zombie-skräckfilm som bygger på en tidigare succéfilm, ”Train to Busan”, också den en zombiefilm.

”Train to Busan” har intressant och fungerade ganska väl framför allt för att den utspelade sig i stort sett på ett tåg som var på väg. Nu utspelar sig handlingen fyra år senare på Sydkorea, ett samhälle där det mesta förstörts. Samhället ligger i ruiner och blodtörstiga grupper far fram. En grupp överlevande flyktingar har tagit sig till Hongkong där de inte är särskilt välkomna och de får inte ens status som flyktingar. De går med på att i stort sett omöjligt uppdrag: att ta sig tillbaka till Sydkorea som ligger i ruiner för att söka upp gömda pengar.

Vad handlar denna uppföljare om egentligen, mer än att få in pengar på en uppföljare? Filmen ställer egentligen fler frågor än den svarar på, den förbereder tydligt för en uppföljare. Visst, det är action och emellanåt underhållande och koreanskt, vilket ofta är intressant men ofta är den också seg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Lolas väg till havet – öppnar för tankar, frågor och samtal

31 juli, 2020 by Rosemari Södergren

Lolas väg till havet
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 augusto 2020

En film som talar till känslor och får oss att känna med både Lola och hens pappa. Lola är en 18 år transperson som bor i fosterhem då hennes pappa slängde ut henne två år tidigare. Hon föddes som pojke och heter då Lionel. När Lionel börjar klä sig som kvinna och uppföra sig som kvinna och byter namn till Lola blir hen utslängd av pappan.

Det kan låta okänsligt av pappan att slänga ut Lionel/Lola. Men filmen låter oss sakta närma oss pappans synvinkel också och vi får en inblick i hur svårt det varit för honom också sonen under sin uppväxt flera gånger skadade sig själv. Det är framför allt dessa två skådespelare, sonen/dottern och fadern som gör filmens styrka. De är så bra i sina roller och Lola skildras äkta, som en jobbig tonåring kan vara som pendlar mellan olika känslor och fadern är inte alltigenom fördomsfull. Pappan verkar ärlig och berättar hur han tänker och känner och jag tycker det inte alls är svårt att förstå hans funderingar. Att en 18-åring genomgår en operation för att byta kön kan kännas som lite tidigt. Varför inte vänta några år? Samtidigt menar Lola att hen mår så dåligt i sin kropp som man.

Filmens handling börjar med att Lola beger sig till kyrkan för begravningen av hennes mamma, som hon hade en varm och tät relation med. Men begravningen hade flyttats utan att Lola fått reda på det. ”Jag trodde ändå inte du tänkte komma” ursäktar pappan det med.

Mammans önskan var att hennes aska skulle spridas i havet, vid Nordsjön. Pappan är nu på väg dit för att fullfölja hennes önskan då Lola stjäl urnan med askan. Lola vill ha mammans aska nära sig.

Efter några kontroverser och sammandrabbningar beger sig ändå pappan och Lola tillsammans till havet för att ge mamman en sista viloplats. Under denna färd händer flera oväntade, överraskande händelser.

När filmen börjat anade jag slutet men vägen dit blev ändå av och till oväntad. Filmen är dessutom mycket skickligt filmad och ihopklippta med musik som tillför aspekter på handlingen.

Jag tycker mycket om filmen för karaktärerna känns äkta och trovärdiga. Huvudskådespelerskan Mya Bollaer är Belgiens första transperson att vinna pris för mest lovande kvinnliga skådespelerska vid de nationella filmtävlingen Magritte i Belgien. Mya Bollaer spelar Lola som är som en tonårig rebell som pendlar mellan att vara arg och protestera och vara mjuk och kärleksfull. Pappan är lätt att tro på också, han har svårt att förstå varför hans son vill vara kvinna och han berättar öppet om sina frågor.

Att filmen inte får ännu högre betyg av mig beror på att den tappade fart på något sätt mot slutet. Det känns som att vägen var filmen medan ett slut måste sys ihop till slut. Jag tycker om att den inte hade överdrivet lyckligt slut utan ett slut som går att tro på. Men det var lite rumphugget mot slutet och lite väl storvulna känslor. Men filmen är i hög grad sevärd och öppnar för tankar, frågor och samtal kring att vara transperson och anhörig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Unhinged – vem som helst kan bli en stalker

31 juli, 2020 by Birgitta Komaki

Unhinged
Betyg 4
Svensk premiär 31 juli 2020
Regi Derrick Borte

Han är inte vägilsk – han är rubbad.

En psykologisk thriller om en vardagssituation som utvecklar sig till en livsfarlig lek med ett offer utan försvar.
När den stressade Rachel tutar på bilen framför, långt och ihärdigt har hon ingen aning om vad det skall leda till.
Inte vet hon heller att mannen i bilen framför henne just mitt sitt jobb och sin familj och tagit en gruvlig hämnd.

Russell Crowe är Mannen som likt en ångvält drar fram över sina offer. Dränerad på all mänsklighet och empati vill han hämnas på världen. Med medicinburken i näven utför han alla sina gärningar likt en briserande bomb men märkligt lugn och avtrubbad.
Ingen kan eller vågar protestera på baren där han utför ett av sina dåd. Dödsförskräckta trycker folk längs väggarna för att inte synas. Och man förstår dem. Den katt och råtta-lek som han leker med Rachel (Caren Pistorius) pågår länge.

I början är hon stressad och hetsigt ilsken men ganska snart kommer insikten om att det är en mycket farlig man utan gränser hon blir förföljd av. Och hon har inget att sätta emot i sin gamla bil. Polisen är underligt frånvarande i en stor del av filmen.
De autentiska biljakterna är inte särskilt skrämmande men den sammanbitna Russel är det. Helt dränerad på mänsklighet och med syfte att hämnas och döda. Osökt tänker jag på Breivik i Norge. Och på de män som vill hämnas när de blir lämnade.

Någon djupare psykologiskt porträtt går dock filmen inte in på. I början knyts an till den ökande stressen och alienationen
I samhället. Men det här är en film där det händer saker hela tiden och filmens skräck bygger på handlingar. Insikten att det finns sådana här personer i trafiken gör dock filmen mer autentisk. Man läser med jämna mellanrum om trafikbråk som urartar i knivskärningar etc. Tuta aldrig för länge och för ilsket. Att familjen förföljs är nog mer ovanligt.

Rusell Crowe gör sin roll så kontrollerat att han blir väldigt trovärdig. En medelålders man med stor kroppshydda som kunde vara vem som helst i grannskapet. Caren Pistorius är stressig mamma med charmig son Gabriel Bateman. Bra skådespelare för övrigt i hela filmen. Se filmen speciellt för Rusell Crowe och tänk på att man vet aldrig vem som är rubbad. Vem som helst kan bli din stalker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Livets bästa år – mer poesi än film

30 juli, 2020 by Rosemari Södergren

Livets bästa år
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 augusti 2020
Regi Claude Lelouch

En poetisk, vacker skildring av livets gång. Jean-Louis sitter i rullstol på ett äldreboende i Frankrike och han har någon form av demens som gör att han inte minns, speciellt glömmer han allt i närtid. För femtio år sedan var han racerförare och vann många tävlingar. 1966 hade Jean-Louis Trintignant den manliga huvudrollen i filmen ”En man och en kvinna” som regisserades av Claude Lelouch.

”En man och en kvinna” blev en succé och belönades med både Guldpalm och Oscars. Filmen är idag ett ikoniskt verk från den nya vågen i Frankrike. Femtio år senare återvänder regissören till denna film och kärleksberättelse och låter de två älskande, Anouk Aimee och Jean-Louis Trintignant, träffas igen.

De var passionerat förälskade i varandra och ingen av dem har glömt den andra även om de inte höll ihop så länge och båda gick vidare till andra relationer.

Filmen är otroligt vacker och att vi får se hur en gammal man i rullstol på ett äldreboende som är delvis senildement ändå kan vara både stilig och roligt, ha humor och värme. Vi får känna och se hans drömmar.

Vad är tiden och vad är kärlek? På ytan är det inte mycket handling utan det rör på sig i människornas inre och detta lyckas regissören fånga så fint.

För den som älskade filmen”En man och en kvinna” är nog denna film ett måste. Vi får flera återblickar till ”En man och en kvinna”. Jag tänker att kanske hade jag gett denna film ännu högre betyg om den inte hade haft så pass många scener från den gamla filmen. Det blev lite för mycket betoning på kärlek som passion mellan en man och en kvinna. För mig är kärlek så mycket annat än bara den mellan två personer.

En av filmen stora styrkor är hur den skildrar hur vacker kärlek mellan människor som är över 75 år kan vara. I Sverige som är ett av världens mest åldersdiskriminerande länder där ungdom hyllas före allt annat är det ett viktigt budskap att visa på värdet av människor som är äldre.

Filmens styrka är också dess svaghet: den har inte mycket handling utan det som händer är att känslor och intryck förmedlas i ord, bild, ljud och musik. Filmen är mer ett filmat stycke poesi om de existentiella frågorna och om livets gång.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Eva-Marie Liffners ”Vem kan segla?”

28 juli, 2020 by Anastasia Bark

Vem kan segla?
Författare Eva-Marie Liffner
Utgivningsdatum 2019.03.02
Förlag Natur och Kultur
ISBN 9789127156296

Många teman, skildringar och stilar får plats i Eva-Marie Liffners nya bok ”Vem kan segla?”, en bok som behandlar af Chapmans (1721-1808) liv. Den historiska romanen är vid många tillfällen underhållande och nästintill skrattretande (särskilt när Chapman möter kungligheter), vid andra tillfällen är den rentav poetisk och då och då blir romanen till och med rentav mystisk, och även fastän alla dessa stildrag hamnar i en och samma roman — vilket om författaren gör fel kan bli ganska irriterande för läsaren — skapar Liffner en originell balans mellan stilarna i sitt skrivande. Särskilt är de mystiska dragen i romanen väldigt subtila och passar därmed in i den historiska handlingen. Läsaren får möta på gastar och oförklarliga skeenden som väl vävs in i den annars så ackurata historiska handlingen. 

Det problematiska med en hel del historiska romaner är att de vinklar handlingen från ett nutidsperspektiv, vilket i och för sig kan väcka nutidsläsarens intresse men blir ofta på grund av det nutida perspektivet en aning mindre trovärdigt (rent historiskt sett). Vad Liffner dock gör i ”Vem kan segla?” är inte bara att hon utgår ifrån ett historiskt perspektiv utan att hon gör det väldigt skickligt. Genom att använda ett jag-perspektiv samt att skildra Chapmans liv på ett väldigt närgånget sätt kommer läsaren närmare honom och historien. Läsaren är helt å hållet med Chapman på hans resor och äventyr. Skildringarna nästan skapar klara bilder i ens huvud. Denna effekt hade varit svår utan jag-perspektivet. Samtidigt är det inte bara jag-perspektivet som bidrar till närheten till Chapman utan även de avslappnade och naturliga beskrivningarna i romanen. Vad som menas med avslappnat här är att ”Vem kan segla?” är relativt lättskriven och enkel att ta sig igenom, olikt så många historiska romaner och fackböcker ute på marknaden. 

Det är alltid intressant att se hur historieförfattare behandlar sina historiekunskaper. Inom historia finns det så många berättelser som skulle kunna bli berättade just i litterär form, frågan är bara hur man väljer att beskriva ett visst historiskt skeende, och vare sig man klarar av att göra det på ett skickligt sätt eller inte. Just Eva-Marie Liffner lyckades väl att sammanföra det historiska med det litterära, men inte bara det — Liffner lyckades även att sammansätta det allvarliga med det underhållande och det realistiska med det mystiska. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Chapman, eva marie liffner, historia, vem kan segla

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 511
  • Sida 512
  • Sida 513
  • Sida 514
  • Sida 515
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in