• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Saint Maud – en skräckfilm om en djupt ensam människa

20 november, 2020 by Rosemari Södergren

Saint Maud
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 november 2020
Regi: Rose Glass
Medverkande: Morfydd Clark, Jennifer Ehle, Lily Knight m fl
Censur: 15 år

Maud är en sjuksköterska som arbetar med en privat patient, Amanda, före detta hyllad danserska som är dödssjuk. Maud har bestämt sig för att rädda Amandas själ, att få henne frälst innan hon dör.
Filmen beskrivs av filmens distributör som: en krypande och djärv syn på tro, galenskap och frälsning i en förtappad värld.

Jag håller inte med om det. Filmen skildrar Mauds väg till total galenskap och det har inte med religionen att göra alls egentligen. Även om filmregissören valt att ha med en mängd religiösa attiraljer kan jag inte associera till en religiös människa eller ens om vad fundamentalistisk religion kan göra med människor därför att Maud är hela tiden ensam, hon har ingen församling, ingen kontakt med någon präst eller annan religiös företrädare. För mig är filmen en obeveklig skildring av en fruktansvärt ensam och övergiven människa på väg mot total psykisk kollaps.

Vi får också veta i förbifarten att Maud tidigare arbetat på sjukhus men fått sparken efter att något hänt. Vad får vi aldrig veta. Men vi får vinkar som gör att vi kan ana att vi har att göra med en dödsängel, en sjuksköterska som dödat svårt sjuka för att bespara dem lidande. Det är dock inte utsagt utan något vi kan läsa mellan raderna, ana under ytan.

Filmen är manusförfattaren och regissören Rose Glass debutfilm – och hon visar att hon är en stor filmskapare med stor talang för filmens sätt att berätta. Filmen är suggestivt fotat med miljöer i mörka bruka toner och ofta filmad ur sneda vinklar som vi kan förstå är Mauds synvinkel. Det är en slags psykologisk skräckthriller men som egentligen aldrig gör mig nyfiken eller spänd. Allt går med expressfart mot katastrofen. Rent dramaturgiskt skulle jag ge filmen betyg 2 men då fotot och ljud och skådespelarna har så hög klass blir det godkända betyg 3.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Sista dagen av John Grisham – visar än en gång vilken mästare Grisham är på att berätta en spännande historia

18 november, 2020 by Rosemari Södergren

Sista dagen av John Grisham

Svenska
Antal sidor
484
Utgivningsdatum 2020-11-13
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Reckoning
ISBN 9789100181338

John Grisham är en mästare på att skapa spänning. Trots att han vänder en hel del på hur en spänningsroman berättas och trots att den innehåller en hel del beskrivningar av förhandlingar mellan jurister och det inte är särskilt mycket action håller Grisham igång spänningen rakt igenom hela romanen.

Den börjar med att vi får följa romanens mördare. Handlingen utspelar sig i slutet av 1940-talet och i centrum står Pete Banning som är den lilla amerikanska stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. Han skjuter iskallt ihjäl staden metodistpastor Dexter Bell.

När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: ”Jag har inga kommentarer” och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer. Hans barn, hans syster och hans advokat försöker få honom att berätta varför han kallblodigt sköt ihjäl pastorn. Men han vägrar. Ett sådant mord har naturligtvis dödsdom som straffpåföljd. Men guvernören som skulle kunna benåda honom erbjöd honom livstid istället för dödsstraff om han bara berättar varför.

Grisham kan som få beskriva det amerikanska rättssystemen och hur korrupt och rasistiskt det är. Många i den lilla staden ifrågasatte om en vit man som var krigsveteran verkligen skulle kunna dömas till döden. Det brukade endast vara fattiga svarta som dömdes till döden.

Romanen innehåller också ett långt avsnitt från andra världskriget då Pete Banning som soldat i den amerikanska armén blev tillfångatagen av japanska styrkor på Filippinerna. Det är vidrigt att läsa om hur den ockuperande makten Japan lät sina krigsfångar både svälta, plågas och torteras. Då de amerikanska styrkorna hade gett upp ansågs de vara de allra mest föraktliga varelser eftersom de gav upp. Det var så omanligt och fegt, menade japanerna.

Jag erkänner att mittdelen av denna roman, som utspelade sig i Filippinerna var den som jag tyckte sämst om, eller det var den enda som kunde kännas seg. Det är nog för att jag både sett på film och läst i andra böcker liknande vidriga berättelser om vad människa kan ta sig till i krig.

Men som helhet är denna roman verkligen engagerande och spännande, det gick inte att sluta läsa. Grisham visar än en gång vilken mästare han är på att berätta en spännande historia. Och den har en hel del att berätta om hur det är att vara människa.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Vivos – Stelbent men närgånget om utsatthet och korruption i Mexikos utkanter

18 november, 2020 by Petter Stjernstedt

Foto: Ai Weiwei. Vivos Betyg 3 Svensk biopremiär 18 november Regissör Ai Weiwei Pedagogisk och närgånget berättar konstnären och filmskaparen Ai Weiwei om korruption och hemska karteller i Mexikos utkant. Upp mot 43 studenter försvinner spårlöst. Vem är skyldig och vad är motivet bakom? “They stole everything from me and what I have left is only anger”. En av flertalet föräldrar som förlorat sina söner och döttrar berättar om det oerhörda övergreppet gentemot familjen. I Mexiko fördes för en tid tillbaka 43 studenter bort i samband med en resa över Iguala, Guerrero i Mexiko. Sex studenter dödades, 43 kidnappades och har inte synts till sedan dess. Vivos är konstnären och filmskaparen Ai WeiWeis nya film om mänskliga rättigheter som kränks. Mexiko är på fler vis ett korrupt land där staten samarbetar med maffian och hjälper karteller att langa heroin i mängder. Allt handlar om pengar och makt. Med nog cash i fikan kan du förklara dig ur vilken situation som helst. Ai Wewei intervjuar de föräldrar vars barn försvunnit. Det är en smärtsam och ingående process vi får ta del av. Hur går man vidare efter ha mist ens det viktigaste ting i livet? Vivos är en tårfylld berättelse men som aldrig blir för sentimental. Pedagogisk och långsamt berättar Ai Weiwei sin historia. Vi får inblick i Mexikos tumultartade då- och nutida historia. Om karteller som styr och ställer på stadens gator och torg och om utsattheten och hotet mot demokratin. Det talade ordet som hotas när plötsligt studenter kidnappas utan tydligt motiv. Ai Weiwei skildrar tematiskt och tålmodigt utvecklingen i landet. Det enkelspåriga berättandet med stillastående kamera är både närgånget och stelbent. Men regissören lyfter en viktig fråga om hur det talade ordet, yttrandefriheten, idag hotas. Se bara på USA och Trumps ifrågasättande av röstsystemet. Ai Weiweis styrka ligger i hans humana approach, att alltid visa medmänsklighet gentemot sina utvalda personer. För att få verklig landhöjd saknas bildspråket och en ytterligare kontext, att lyfta temat sett ur ett globalt perspektiv där både korruption och populism tar markhöjd och att låta symboltyngda bilder får tala för sig. Vivos är ingen Human Flow. Filmen från 2017 om flyktingströmmar ur ett medmänskligt perspektiv imponerade i sin balansakt att skildra människorna bakom statistiken.  I Vivos blir det enkla, avskalade Ai Weiweis bromskloss till att nå nya oandade höjder. Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt

Greta- Nyanserat och skarpsynt om aktivisten Greta

15 november, 2020 by Petter Stjernstedt

Pressbild

I Am Greta
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 november
Regissör Nathan Grossman

Fördjupad och närgången är hudnära I Am Greta om sextonåringen som satt klimatet på allas agendor och fick miljoner och åter miljoner av människor att demonstrera på gatorna om en hälsosammare glob.

“ Ni säger att vi bara har en planet att ta hand om ändå verkar ni helt strunta i klimatet. Ni kommer till oss unga och pratar om oss som hoppet, hur vågar ni!?”. Greta är sextonåringen från Stockholm som kämpar för ett bättre klimat och en mänsklighet som lever i symbios med naturen. Du måste som man säger levt under en sten om du missat snackisen, fenomenet Greta och den globala rörelsen Friday for Future.

Det hela började 2018 i augusti då Greta bestämde sig för att börja skolstrejka. Varje fredag satt hon sig utanför riksdagen och strejkade och hon fortsatte så ända fram till valdagen. Målet var att uppmärksamma det tafatta försök politiker gjort för att tackla klimatkrisen. En Tweet från guvernören Arnold Schwarzenegger gjorde Greta viral och hon bjöds in till diverse klimatkonferenser världen över. Det här är en film om barnets röst. En äldre dam passerar Greta. “Inte ska väl du skolstrejka. Du ska ju gå i skolan. Och Greta ger genast svar på tal – “ Vad finns det för utbildning om det inte finns någon framtid?”

I den symboltyngda inledningsscenen ligger dokumentären I Am Gretas kärna. Visst handlar den om klimatkämpen och aktivisten som vill få politiker att ta sitt ansvar, och visst berättar den om en global rörelse med gröna aktivister från alla världens hörn som ute på gatorna skanderar slagorden “Jorden har fått mer än vad den tål- bort med olja bort med kol”. Men huvudfokus är i filmaren Nathan Grossmans dokumentär om hur vuxna förminskar barnet, om Trumpister och twitter-troll som baktalar tonåringen och hänvisar henne tillbaka till skolbänken. Om journalister, politiker och maktpersoner som vill ta del av Gretas rampljus, men som när det kommer till kritan inte gör vad som krävs för att förändra en ohållbar situation.

I Am Greta nyanserar personen Greta Thunberg. Det är berättelsen om sextonåringen med aspergers som under tre års tid hamnar i depression och inte talar med några andra än familjen – pappan Svante, mamman Marlena och lillasyster Beata Ehrman. Flickan som hatar ”small talk” som plötsligt från en dag till en annan får alla världens blickar riktade mot sig. Hur tacklar man det oerhörda, att axla ansvaret att inför hela världen förklara de omfattande systemförändringar klimatpåverkan innebär?

Med imponerande retorisk exakthet och med den mest perfekta engelskan tar hon sig an rollen. Men utmaningarna är många, allt ”fika-snack” det kräver, och maten hon ofta vägrar att konsumera. Relationen mellan pappan Svante och Greta är stark. Det är han som pushar henne, han som alltid finns där som moraliskt stöd även om Greta klarar det mesta på egen hand. Vuxenvärlden är ovan vid att se ett barn briljera på den politiska scenen, från FN till EU till klimatkonferensen COP24 och Agenda2030. De imponeras av hennes övertygelse men responsen tillbaka är tafatt. Inte sällan behandlas hon som ett barn som inte vet något om hur världen är beskaffad, trots att alla hennes uttalande tryggt lutar mot etablerad forskning. Greta utnyttjas när alla står på kö för att få tillsammans med henne ta en selfie.

I Am Greta är närgånget porträtt av en flicka med övertygelsen som starkaste vapen, en ungdom som inte backar för något. Det inre kampen , om att själv uppnå de höga kraven om att leva som man lär, skildras väl och ingående. Det verkliga pärsen för Greta kommer när hon i dokumentären blir inbjuden att delta på klimatkonferensen vid FN:s högkvarter i New York. Hur ska hon utan att tumma på sina regelverk om att leva hållbart ta sig över Atlanten? Jo, genom att segla över havet med segelbåt. På färden hamnar hon i stormens öga. Vi hör en Greta som börjar tvivla som funderar över om hon inte tagit sig vatten över huvudet.  Och hemlängtan till familjen och hundarna blir allt mer påtaglig. Här skönjar vi
människan bakom ikonen. Att fokusera på barnet istället för den virala personan är ett genidrag från filmregissör Nathan. Det gör att I Am Greta sticker ut i mängden bland dokumentära berättelser om helgonförklarade gestalter. I Gretas värld finns inga gråzoner. “Jag ser inte världen i svart och vit, men när det kommer till klimatfrågan finns inga nyanser”, säger hon. Budskapet är kristallklart. Vi måste agera nu för gör vi inte det har vi snart
inget klot kvar att bry oss om.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

”Lilla fröken Grenadin” av Vilda Rosenblad

13 november, 2020 by Anastasia Bark

Lilla fröken Grenadin
Författare Vilda Rosenblad
Utgivningsdatum 2020-04
Förlag: Piratförlaget
ISBN 978-91-642-0609-1

På Rue de Pascal i Paris bor en tolvåring vid namn Elvira Ljung men sin mamma och hennes sambo. Elvira drömmer om att bli stjärna – nästa Ingrid Bergman. I smyg besöker hon kyrkan för att hantera sina känslor kring sin bortgångna ateistiske pappa. Då och då skriver hon dessutom brev till ”Schwarzy ” (Arnold Schwarzneger) i hopp om att en dag kunna få svar. ”Lilla fröken Grenadin” bjuder på en verklighetstrogen skildring om hur det är att förlora en familjemedlem, om ett fortsättande liv med en melankolisk skugga ständigt närvarande. Denna roman skildrar människor som känner känslor enkla för läsaren att relatera sig till, lättillgängliga att uppfatta med hjälp av den enkla vardagliga prosan. Kanske är det för att jag läst mer poetiska verk på sistone, men här och där framstår språket i romanen som en aning kantigt, någorlunda karaktärslöst. Men möjligtvis är det just denna enkelhet som lyfter fram karaktärernas vardagliga och naturliga känslor. Det må inte finnas särskilt mycket charm i språket i sig, men ”Lilla fröken Grenadin” bjuder på en mycket riktig läsupplevelse. De franska hemmafruarna framstår vid tillfällen som en aning stereotypa och platta, men det finns fortfarande ett par någorlunda charmfulla och till och med litet mystiska karaktärer.

”Lilla Fröken Grenadin” är både språkmässigt och handlingsmässigt vardaglig. Det är enkelt att ta sig igenom detta verk, enkelt att besöka Elvira och hennes familj och vänner på Rue de Pascal, enkelt att känna igen sig i annars främmande omgivningar. Läsaren får en chans att följa med Elvira till kyrkan som Elviras mamma är kategorisk emot, till bokhandeln med den mystiska Beatrice, till fina och mindre fina upplevelser i Elviras värld. Vissa karaktärer i boken må framstå som en aning platta men jag skulle ändå vilja påstå att Elvira är ett någorlunda trovärdigt drömmande barn som snart ska bli tonåring. Hennes missförståelser och reaktioner framstår i alla fall som äkta. Kanske hade många av oss också reagerat mycket likt Elvira, kanske inte.

”Lilla fröken Grenadin” skulle nog inte komma på min lista av ”aktuella måste läsa böcker”, men romanen bjuder fortfarande på en del stämningar värda att minnas. Troligtvis blir detta en roman som jag inom kort inte minns särskilt tydligt, men vissa fragment kommer nog att stanna kvar; möjligtvis den mystiska säljaren på bokhandeln, Elviras klasskamrat Odette som ingen vill bli vän med, Elviras vän Delphine som inte vet hur hon ska hantera sina känslor, ”Schwarzy”, croissanterna…

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Lilla fröken Grenadin, roman, Vilda Rosenblad

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 493
  • Sida 494
  • Sida 495
  • Sida 496
  • Sida 497
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in