• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Freaks Out – ett magiskt, mystiskt, burleskt äventyr

18 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Ellen Jerner elenicajerner@hotmail.com
Freaks Out
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 oktober 2022
Regissör Gabriele Mainetti
Skådespelare Franz Rogowski, Aurora Giovinazzo and Pietro Castellitto

Filmen bjuder in till ett magiskt, mystiskt, burleskt äventyr i en sagovärld för vuxna. Det är en helaftons-kväll då filmen är nästan två och en halv timme. Den är vacker men också galen och långt ifrån realistisk och den går inte att slita sig ifrån.

Berättelsen utspelas under andra världskriget i Italien. Fyra udda personligheter med magiska krafter, Matilde, Cencio, Fulvio och Mario, arbetar där tillsammans med cirkusens ägare Israel. Cirkusen är en fascinerande värld där udda personligheter får utrymme och blir uppskattade.När de tyska nazisterna tar över blir Israel, liksom många judar, gripna och satta på ett tåg till koncentrationsläger.

Matilde, Cencio, Fulvio och Mario ger sig ut för att söka efter Israel, som är den ende de litar på. Israel har varit omtänksam, sett deras styrkor och inte dömt dem för att de är udda personer. Sökandet är både farligt och krävande och ett tag går de åt skilda håll. Matilde möter rebeller och motstånds-män och -kvinnor medan de andra tre tar sig till en tysk cirkus som söker personal.

Den tyska cirkusens ägare Franz har förmågan att se framtiden. Han har i en syn sett att Hitler kommer att förlora och kommer att ta sitt liv. Franz har fått för sig att det finns en räddning för Hitler och Nazi-Tyskland: det finns fyra personer med magiska krafter. Han är övertygad om att om han hittar dessa fyra karaktärer kan han tillsammans med dem vända krigslyckan för Tyskland och hela världshistorien.

Delen med Franz och den tyska cirkusen är lite för galen. Det är förstås långt ifrån en film som vill vara realistisk men för mig försvann lite av filmens magi under den delen.

Filmen hyllar människors mångsidighet och styrkan i att vi alla, vara och en, är unika. Att världen blir mycket större och vackrare när olikheter får gro och flöda. När vi får vara olika. Delar av filmen är fantastisk. Skälet till att den inte får ännu högre betyg är att jag tycker Franz och hans underlydande huliganer är för galna, alldeles helt utan mänsklighet. Största anledningen till att filmen inte får ännu högre betyg beror på att den är lite för rörig: den är fascinerande magisk, den är romantisk men också helt galen och överdriven.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Kung Mor, Galeasen, urpremiär 17 okt

18 oktober, 2022 by Pernilla Wiechel


 
 



 

Pjäs: Kung mor
Urpremiär: 17 okt 2022 (ges till 20 nov)
Scen: Teater Galeasen
Av: Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis
Regi: Christina Ouzounidis
Medverkande: Charlotta Larsson, Hanna Edh, Alexandra Drotz Ruhn, Pelle Grytt
Rum & ljus: Jens Sethzman
Kostym: Pia Gyll (praktikant från Stockholms konstnärliga högskola)
Mask: Anna Olofsson
Rekvisita: Yvonne Brax Kjellström
Komposition: Katharina Nuttall och Christian Berg
Ljudbild: Mikael Nilzén
Foto ovan: Jens Sethzman.

Kung mor är skriven av Galeasens återkommande dramatiker Christina Ouzonidis, och författaren Jenny Tunedal, som härmed debiterar som dramatiker. Teaterpjäsen är baserat på den kritikerrosade diktboken Rosor skador av just Jenny Tunedal och finns även utgiven i bokform. Vi får följa en mor och hennes dotter en tid efter att modern fått diagnosen Alzheimers. Platsen är konkret den öppna avdelningen där modern är placerad, där dottern emellanåt också sover, samtidigt dyker andra sinnliga plaster och fantasivärldar upp. Figurer gör gästspel och försvinner, fantasipersoner iklädda djurmasker sjunger och perspektiv förvrids och förvillas. Gamla minnen grumlas av nuet. Övervägande är det moderns världsbild vi får ta del med hjälp av ett poetiskt vackert men förvrängt språk. Förtvivlan inför tillstånd när vi inte längre känner igen vare sig oss själva eller varandra, kommer nära. Dottern brottas med kärleken till sin mor och i vilken form den kan överleva.

Sammantaget kan sägas att skådespelarna på ett mycket ödmjukt sätt framför den lyriska texten. Den behagligt ljussatta, milda, ljusrosa lugna sjukhusmiljön, i diskreta kläder (Pia Gyll) stödjer också vackert pjäsens andemening och innehåll. Oerhört väl utförda djurmasker (Anna Olofsson) ger visuell njutning. Men med fördel hade dotterns perspektiv kunnat tas fram och byggts upp dramatiskt. Verket hade som helhet kunnat kortas ner och förtätas. En diktbok man läser i ensamhet fyller ett vällovligt syfte, men en scen bör utnyttjas dramatiskt. Partier med moderns villrådiga sökande tar syre från dotterns centrala uppvaknande, vilket jag ser som pjäsens verkliga tema: Hur stor plats får Kung mor egentligen ta i hennes liv?

Men scenen är verkligen stark och fin där man ordlöst och med dramatikens visuella fördelar, i gester ser hur modern (Charlotta Larsson) vinner, efter dotterns (Hanna Edh) desperata utbrott och försök att freda sig. Modern återtar makten och dottern – med djurmask på – faller sakta ner mot golvet igen. Välregisserat och befriande humoristiskt, är också den väl framförda duetten mellan vårdarna (Pelle Grytt och Alexandra Drotz Ruhn) då de beskriver sitt arbete och sina ledord, sin trofasthet. Suggestivt är också att vårdarna syns prata och mumla bakom en stängd dörr vilket framhåller moderns upplevelser. Starka är också dotterns diktrader: ”Vi som sett våra nakna mödrar måste hålla ihop!”, ”Det började långt innan…”. Många ord är målande och effektiva, som när modern inför festen utropar att det kommer att bjudas på ”räkor och saft”. Berörande blir också att sången man sjunger för att återkalla minnen av den man en gång var, är ”Samboronbon en liten by..” av Evert Taube.

Att Galeasens konstnärliga ledare och chef Sophia Artin valt att beställa denna pjäs med så viktigt mellanmänskligt innehåll, är verkligen hedrande.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Tassar av stål – rolig, varm, underhållande och välgjord

18 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Tassar av stål
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 oktober 2022
Regi Mark Koetsier, Rob Minkoff, Chris Bailey
Svenska röster Björn Gustafsson, Dan Ekborg, David Hellenius, Jennifer Sherwood, Sten Johan Hedman med flera
Censur Från 7 år

En rolig animerad film för hela familjen om där manus är skrivet av Mel Brooks och tydligt inspirerad av ”Det våras för Sheriffen” men också en hel del andra filmer kan vi se blinkningar åt, som De sju samurajerna.

Liksom De sju samurajerna utspelas berättelsen i en väldigt japansk-inspirerad miljö där det bara bor katter. Hunden Hank har en dröm, han vill bli en samuraj och har därför tagit sig till denna katt-dominerade plats. Det var en dumdristigt idé förstås. Katterna på denna plats tycker inte om hundar. Hundar är portförbjudna och skulle någon hund ta sig dit döms den till döden.

Hank fångas in men får en mer långsam dödsdom. Han blir lurad att bli den nya samurajen för byn Kakamucho, en by med katter som hatar hundar och som snart ska bli attackerad av en jättestor elak hemsk katt. Bakom planer på att förstör byn ligger katten Ika Chu som sprider planer för att bli landets nya shogun och som anser att byn förstör hans utsikt från sitt slott.

Visst, filmen bygger på många välkända moment och delas. Hank får några vänner längs vägen och de får kämpa och också övervinna rädslor och fegheter inom sig själva för att kunna möta motståndarna. Visst är delar av berättelsen något vi sett tidigare i andra sammanhang, men det är ändå roligt och underhållande. Jag har inga barn i skolåldern i min närmaste omgivning men jag funderar på att be att få låna barnbarn till någon kompis och ta med på filmen.

Rolig, varm, underhållande och välgjord.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: The Playlist – ger en hel del att fundera på

16 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

The Playlist
Betyg 4
Premiär på Netflix 14 oktober 2022
Regi Per-Olav Sørensen och Hallgrim Haug
Medverkande Edvin Endre, Christian Hillborg, Ulf Stenberg, Joel Lützow, Gizem Erdogan, Janice Kavander och Hanna Ardéhn med flera

En stark och välgjord berättelse om hur Spotify kom till och som ger en hel del att fundera kring. Det är inte en dokumentär utan ett drama där allt givetvis inte stämmer exakt med verkligheten. Seriens styrka är att den visar både på Spotifys styrkor och svagheter och sätter igång tankar.

Denna miniserie på sex avsnitt är mycket professionellt genomförd där vi får följa sex karaktärer och uppleva hur de ser på vad som hände. I det sjätte och sista avsnittet möter vi musikerns syn på Spotify genom den påhittade karaktären, musikern Bobbie T, spelas mycket bra av Janice Kavander. I övriga fem episoder får vi följa grundaren och visionären Daniel Ek (Edvin Endre), skivbolagsveteranen Per Sundin (Ulf Stenberg), juristen Petra Hansson (Gizem Erdogan), kodaren Andreas Ehn (Joel Lützow) och medgrundaren och affärsmannen Martin Lorentzon (Christian Hillborg). Det sjätte avsnittet ser jag som seriens botten-napp samtidigt som den visar på ett viktigt problem med Spotify: det är skivbolagen och Spotifys ägare som tjänar storkovan medan de flesta artister som fyller tjänsten med musik knappt får kaffepengar. Endast de gigantiskt stora artisterna får bra ersättning från Spotify.

Spotify-grundaren Daniel Ek skapade inte Spotify för att musiker skulle tjäna pengar, enligt serien. Daniel Ek såg en stor öppning att tjäna pengar för den som var först med att skapa en streaming-tjänst som är gratis och där musiken strömmar direkt, till skillnad från det buggiga Pirate Bay och andra tjänster som fanns under den eran. Itunes var visserligen inte buggigt men där måste konsumenterna betala för varje låt de laddade ned. Spotify bygger på streaming och användaren behövde inte ladda ned musiken och tanken var från början att den skulle vara gratis, fast med reklam. Det är den fortfarande för den som inte vill betala för den reklamfria premium-tjänsten.

Liksom många andra som var aktiva på Internet tidigt var jag med på något sätt med kring de som skildras. Vi minns fildelningssajten Pirate Bay som var ett stort hot mot musikbolagens vinster. Vi minns när vi fick får första inbjudan till betaversionen av Spotify. Spotify gav musikintresserade möjlighet att lyssna på musik gratis utan att vara rädd för att bli haffad av polis och åklagare. Före Spotify var det en del musiker som blev lurade och utnyttjade av de stora musikbolagen. Det var ägaran av musikbolagen som snodde åt sig rättigheterna och de stora vinterna. Men Spotify är det fortfarande samma sak plus att huvudägaren av Spotify, Daniel Ek, också tjänat gigantiska summor på det musiker skapat.

En del skildringar stämmer inte hur jag uppfattade dem. Peter Sunde och hans kollegor på Pirate Bay upplevde jag aldrig som sådana fundamentalister som de skildras som i serien. Men det är viktigt att komma ihåg att det är en fiktiv berättelse, inspirerad av verkliga händelser men fortfarande ingen dokumentär. Jag ser serien dels som ett tidsdokument och dels som en diskussions-öppnare. Musikbolagen är de stora vinnarna, förutom Daniel Ek och den närmaste kretsen kring honom. Men att skivbolagen tjänar pengar på musikrättigheterna är förstås inte enbart av ondo. Skivbolagen bekostar studior för inspelning som utrustas med bra utrustning och ger ofta stöd på många sätt åt artister de satsar på.

Jag har läst olika recensioner och reaktioner på serien, som oftast speglar skribentens ståndpunkt, till exempel Daniel Johansson som jobbar inom musikindustrin skriver:
Bilden av att alla artister blir fullständigt lurade av Spotify är så fel, så fel, så fel, och grundar sig i ren okunskap. I research-arbetet borde man självklart också ha pratat med alla de artister som faktiskt HAR en bra karriär tack vare Spotify, inte de som ropar högst i sociala medier.

Som med det mesta finns det olika sätt att se på något och sällan finns det en enda sanning. Jag tycker The Playlist visar det på ett godtagbart sätt även om jag tycker att det sista avsnittet kändes lite överdrivet med stora demonstrationer av musiker som anser sig lurade av Spotify. Det är ju trots allt inte bara Spotify som utnyttjar dem utan musikbolagen och det kommersiella systemet i västvärlden.

Vad som inte togs upp är händelser under senare år, som Neil Young och flera andra artisters avhopp då Spotify i sin poddsatsning släppt igenom vaccinmotståndare.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Spotify, The Playlist

Skivrecension: The 1975 – Being Funny In A Foreign Language

15 oktober, 2022 by Petter Stjernstedt

The 1975
Being Funny In A Foregin Language
Betyg 4
Skivrelease 14 oktober

The 1975 är tillbaka. På sitt femte album Being Funny In A Foregin Language bjuder Brittpoparna på stabil electropop utan krusiduller. Och plötsligt är ställningen hos popundret Harry Styles hotad.

Om förra albumet Notes On A Conditional Form var en tripp ut i det okända är senaste alstret en tillbakagång till det gamla vanliga, ursprunget. De fyra popsnörena gitarristen och sångaren Matthew Healy, gitarristen Adam Hann, trummisen George Daniel och basisten Ross MacDonald har som band varit aktiva sedan 2013. De började som stabilt popband men har med tiden mer och mer gått ner sig i ett träsk av avantgardism och experiment, helt oproportionella pretentioner om du frågar mig. Notes On A Conditional Form var en mix av country, electro och punk-musik. Det var en förvisso lekfull men splittrad ljudbild där effekter från synten slog som spön i backen. Slutresultatet blev ett tungrott album som gick vilse i sin egna ambitioner.

Being Funny In A Foregin Language är en stramare och mindre lekfull skiva som levererar fullt ut. Rätt fokus har lagts på starka melodier och säkert låtbyggande. Här finns inga krusiduller utan det är straight on pop som träffar i både hjärta och hjärna. Inledningsspåret, den självbetitlade The 1975, är en låt som tagen ur queerpoparen Perfume Genius musikkatalog med ett frenetiskt pianoplinkande där Healy trycker på tangenterna tills fingrarna blöder. Han sjunger ”It’s cynical, Young folks drinking Aperol”. Det är en cynisk och träffsäker illustration av den alienerade generation-X.

Happiness är lycklig , sommarig popmusik i funkig kostym. Looking For Somebody To Love är kärlekskrank ballad om längtan efter någon att få älska. Part Of The Band är ett kraftfullare parti som får vardagsrumsgolvet att vibrera med dramatiska stråkar, falsettsång och textrader om falska drömmar och cigarettrökande ungdomar. I O Caroline gifter sig Perfume Genius med slynglarna i Vampire Weekend. Höjdpunkten på albumet är Im In Love With You som redan kan tituleras storhit i paritet med Harry Styles As It Was. Och vi avrundar med Human Too och About You som är skön findfulness för både själ och öra. Både modern pop och Bruce Springsteen gör sig synlig i Manchester-bandets absolut finaste stunder.

Being Funny In A Foregin Language är ett självsäkrare, mer målinriktat The 1975. Och plötsligt har Harry Styles fått en värdig motståndare. Må bästa Brittpopare vinna.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 357
  • Sida 358
  • Sida 359
  • Sida 360
  • Sida 361
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in