• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Musikalrecension: A Chorus Line

28 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

A Chorus Line
Framtagen och ursprungligen Michael Bennett
Manus James Kirkwood och Nicholas Dante
Musik Marvin Hamlisch
Sångtexter Edward Kleban
Översättning Sven Hugo Persson
Dialogöversättning Thomas Ryberger
Regi och koreografi Roine Söderlundh
Regi Maria Sid
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Viktor Brattström
Kostym Margaretha Julle
Ljus och bild Joonas Tikkanen
Ljud Avgoustos Psillas
Mask Katrin Wahlberg
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, Stora scenen 27 januari 2023

En hyllning till musikal-artister och en hyllning till alla dansare. En hyllning till alla dansare som inte är solo-artister och inte får chansen att bli stjärnor och ändå ger sitt engagemang och sin kärlek till livet som dansare. Ett jobb som sällan ger trygghet eller stor inkomst.

Handlingen utspelas kring en audition till en föreställning där regissören Zach (spelas av Rennie Mirro) och hans koreografiassistent Larry (spelas av
Victor Molino Sanchez) sitter i juryn för att ta ut dansare till en kommande Broadwayproduktion. Efter den första uttagningen finns 17 dansare kvar. De konkurrerar om åtta platser, fyra pojkar och fyra tjejer. Regissören vill veta mer om dem och var och en uppmanas att berätta om sitt liv. En efter en berättar om sin uppväxt, om frånvarande föräldrar, om att ha blivit mobbade i skolan, om ensamhet och utanförskap.

Under denna del av föreställningen märks det emellanåt att tiden gått, att del delvis är ett föråldrat manus. Tiden har förändrat människors inställningar till en hel del av det som tas upp och mycket av det vi får höra av de unga dansarna är sådant vi hört förr i andra versioner i både film, teater och litteratur och ofta mer fördjupat. Fast samtidigt som en del av de svårigheter som de unga dansarna berättar om inte längre är problem är ändå konkurrensen om jobb och utgallring något som många kan känna igen, också utanför kultursfären. Med en allt ökande arbetslöshet och fler rekryteringsföretag som får styra över företags rekryteringar blir det allt fler som utsätts för hård konkurrens för att lyckas få ett jobb. Den delen av föreställningen kan tala till många också idag. Tyvärr har utgallringen av människor inte minskat.

Manuset är mer än 40 år. A Chorus Line hade uruppförande 1975 i New York, USA. Den ursprungliga Broadwayuppsättningen koreograferades och regisserades av Michael Bennett, och blev nominerad till tolv Tony Awards, varav den tog hem nio. Dessutom fick den 1976 års Pulitzerpris för drama och Laurence Olivierpriset för bästa nya musikal. Musikalen hade spelats 6.137 föreställningar då den lades ner 1990. Sverigepremiär hade musikalen på Oscarsteatern i Stockholm 1979. Den sattes sedan upp på Göteborgsoperan med premiär den 19 oktober 2002.

Ett undertema i föreställningen är ett kärleksbråk mellan mellan Zach och en av dansarna, Cassie (spelas av Hanna Lindblad). Cassie har lämnat Zach då hon tycker att han inte ger tid åt deras förhållande utan är mest fokuserad på sin karriär och att hon upplever att Zach har försökt göra henne till en stjärna, som hon inte vill vara. Hon är nöjd med att vara en av dansarna i en grupp. En på linjen, A Chorus Line.

Genom de olika dansarnas livsöden får vi en skildring av vad livet som dansare innebär: ett liv med ständiga provtillfällen, ständig konkurrens om jobben, inga trygga anställningar, stor skaderisk och ett jobb som sliter på kroppen och gör att de måste hitta något annat att försörja sig på när de kommer i 40-årsåldern.

Roine Söderlundh, föreställningens koreograf och regissör, berättar:
– För mig är den här musikalen personlig. Jag har spelat i den som skådespelare så jag vet hur krävande det är. Samtidigt speglar den också den oerhört tuffa verkligheten som det innebär att stå där på linjen och bli bedömt, i stenhård konkurrens av de allra bästa.

Musikaler liksom opera har sitt scenspråk där musik och sång liksom dans är en del av språket. I skildringarna av karaktärerna är därför sången, musiken och dansen starkt betydelsebärande. A Chorus Line i denna uppsättning må ha ett något föråldrat manus men istället har den många, många duktiga sångare och dansare och finalen är precis så glittrande storslagen som en final i en dansmusikal ska ha. Mycket fin dans, bra musik och duktiga sångare ger en stor upplevelse.

Kulturhuset stadsteatern berättar i pressmaterialet om bakgrund till A Chorus Line:
Föreställningen baseras på intervjuer som regissören och koreografen Michael Bennet gjorde med dansare och musikalartister i New York 1974. Deras djupt personliga berättelser låg till grund för musikalen och persongalleriet. Det var dock inte alla intervjuade som fick en roll i uppsättningen.

Positivt är att denna uppsättning ger unga förmågor chansen att få dansa på scen. Praktikanter som medverkar i produktionen kommer från utbildningen Stockholm Musikalartistutbildning årskurs 2 och 3 – BASE23.

Till föreställningen finns också en film, The making of A Chorus Line – För kärleks skull
Det är en 20 minuter lång dokumentärfilm som tar ss bakom kulisserna under skapandet av A Chorus Line. Processen – från audition ett år tidigare, till bygget av scenografin, tillverkningen av kostymerna och de svettiga repetitionerna är inspelat. Filmen låter oss ta del av regissörernas tankar liksom kompositörens vision med hans orkester. Inte minst får vi följa de 19 uttagna artisterna när de formas i sina roller med allt vad det innebär.

Arkiverad under: Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

27 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Foto Sören Vilks

Maktens diskreta charm
Originalidé, berättelse och regi Ahmed El Attar
Bearbetning och dialog Ahmed El Antar och Felicia Ohly
Scenografi Hussein Baydoun
Kompositör Hassan Khan
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Lina Hyllengren och Melanie Åberg
Dramaturg Jacob Hirdwall
Medverkande Helen Al-Janabi, Inga-Lill Andersson, Isa Aouifia, Adel Darwish, Linnéa Feline, Nina Fex, Duncan Green, Ola Husamou, Mohamed Ismail, Nanda Mohammad, Srdjan Nedzipovski, Sofia Sangregorio, Nathalie Varli
Urpremiär på Dramatens lilla scen 26 januari 2023

Det var länge sedan jag hade så roligt på teatern. Jag vek mig av skratt flera gånger. Det är roligt, underhållande, smart, skarpt och väldigt träffande om fördomar, om girighet, om klassklyftor, om egoism och överklassens sammanhållning – så länge de tjänar något på det.

Maktens diskreta charm kretsar kring en svensk ung man och en syrisk ung kvinna som träffas på ett dyrt och förnämt amerikanskt universitet. De blir förälskade och beslutar att gifta sig, vilket inte är gjort i en handvändning då föräldrarna har sina synpunkter. Föreställningen är komisk och träffande. Som med all riktigt bra humor finns det mycket igenkänning i vad karaktärer säger och hur de agerar. Visst kan det vara lite överdrivet emellanåt och skruvat, men det tillhör formen för en sådan uppsättning. Det här är helt absurt roligt och jag hoppas folk kommer i massor från olika håll. Den spelas på arabiska, svenska och engelska och textas även till dessa språk. Genom att skildra det lilla, familjen, kan vi se det stora, politiken och samhället.

Maktens diskreta charm är en nyskriven pjäs om kärlek, pengar, familjerelationer och en dos covid-vaccin. Det är fullt fart och handlingen förflyttar sig i snabba kast mellan Stockholm, Dubai och Kairo. Fördomar mellan västerlänningar och muslimer är ett tema men för mig är ändå föreställningens stora behållning dess skildring av makten, det vill säga den stenrika överklass som styr i världen på grund av sin rikedom. Både den svenska familjen och den syriska är stenrik och har personal som passar upp dem. Jag tänker att genom att skapa föreställningar som denna, som på ytan handlar om människor och deras relationer kan en dramatiker påverka samhället utan att göra det med stora plakat.

I en intervju med Dramatens dramaturg Jacob Hirdwall diskuterar Ahmed El Attar, som skrivit och regisserat föreställningen, frågor kring politik och familjer.
Jacob Hirdwall: Det är nu drygt tio år sedan den arabiska våren. Har något förändrats vad gäller yttrandefriheten i Egypten?

Ahmed El Attar:
– Det är ungefär samma som innan. Jag tror att konsten kan spela en ganska stor roll för konsten skapar en plattform där människor ges möjlighet att uttrycka sig. Det är viktigt att förstå att det här handlar inte endast om politik. Om det gjorde det så hade revolutionen lyckats. Men det tar mycket längre tid. Det handlar om att förändra sociala strukturer. Det tar flera generationer. Därför skriver jag alltid om familjen, för familjen är en spegel av samhället.

Ahmed El Attar har skrivit Maktens diskreta charm i samarbete med Felicia Ohly. Att föreställningen spelas på svenska, arabiska och engelska och ensemblen är en mix av Dramatens skådespelare och frilansare från Egypten, Libanon, Serbien, Sverige och Syrien gör att den känns äkta. Och skådespelarna är imponerande duktiga.

Ahmed El Attar är en viktig kulturell kraft i Egypten och internationellt hyllad som dramatiker och regissör. I Kairo driver han stadens största samtida konstfestival, förestår en studio som erbjuder lokaler och hjälper fristående scenkonstnärer och har även en digital plattform för samtida arabisk teater och ett omfattande översättningsprojekt.

I intervjun med Dramatens dramaturg förklarar han varför han valt att låta handlingen kretsa kring två stenrika familjer:
– Jag skriver ofta om förmögna familjer, det är ett genomgående tema i mitt författarskap. Maktstrukturerna inom en familj reflekterar maktstrukturerna i ett samhälle. Kanske särskilt i vår del av världen där patriarken, fadern, har allsmäktig makt. Du kan inte argumentera, du måste underkasta dig och lyda. Barn växer upp i familjer där relationen till fadern är på det här sättet, och det formar hela samhället när barnen blir vuxna. Det reproduceras även inom politiken.

Vad kan säga. Det här är skarpt och roligt och träffande. Gå man och kvinna ur huse och se.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ahmed El Attar, Dramaten, Maktens diskreta charm, Syrien, Teaterkritik, Teaterrecension

Avspänt utformade gedigna ädelschlagers – Monica Söderberg med Peter Linds Orkester

26 januari, 2023 by Mats Hallberg

bild Kristina Bjuhr

Monica Söderberg

-Utan titel

4

Inspelad av John Högman

Exekutiv producent: Lasse Zachrisson

Vax Records

Releasedatum: 13/1 2023

Kan inte på rak arm erinra mig om jag tidigare recenserat vad skivbolaget kallar ädelschlagers, vilket förklaras som minnesvärda melodier genomsyrade av vettiga texter. På denna cd finns dock tillräcklig kvalitet som gör att albumet förtjänar att lyftas fram.. Vi får tio sånger, varav två på svenska. Flera av dem har hämtats från mer eller mindre sentimentala filmer från 30- eller 40-talets Hollywood. Lustigt nog sjöngs flera original av män, såsom Kingston Trio, smörsångaren Pat Boone och croonern Matt Monroe. På fjärde skivutgivningen i eget namn står istället Monica Söderberg, som senast släppte skiva med Olle Adolphson-tolkningar, för samtliga vokala bedrifter. Hennes två första alster är visor. Två gånger i rad har sångerskan därefter samarbetat med Peter Linds orkester.

Monica Söderberg är från Stockholm där hon gått Musikhögskolan (KMH). Hon är musiklärare, röstpedagog och sångerska. Undervisar dessutom i punktskrift och på sfi. Hon har spelat med bland andra Monica Dominique, Bengan Jansson och Mats Öberg. Har samma funktionsvariation som sist nämnda geni. I intervju framgår att Stevie Wonder är en favorit och att medryckande melodislingor ger bränsle till Söderbergs låtskrivande. Ett av 64-åringens viktigaste råd till adepter handlar om att hitta sitt uttryck, en hållning hon själv praktiserar med framgång.

Peter Linds Orkester består av honom själv på trumpet, John Högman på saxofon och klarinett (den musiker i orkestern och old school-jazz ambassadör jag är mest bekant med), trombonisten Hampus Adami, Petter Carlsson Welden på piano, Kjell Grundström på akustisk bas samt Björn Sjödin bakom trummorna. De erbjuder luftig följsamhet, noggrann instudering av de arr som utarbetas i studio i samarbete med vokalisten samt en mjuk nerv i såväl ensemblespel som solistiska inpass. Varje session med Söderberg beskrivs som ett inspirerande äventyr. Tio utarbetade arrangemang som behåller lyssnares intresse. De skiljer sig förvisso markant från vad jag brukar sätta tänderna i genom sin polerade och propra utformning. Vid de tillfällen man ger sig i kast med swingtraditionen kan paralleller göras till förträffliga Stockholm Swing All Stars (hörde dem live igår faktiskt) eller dito Snorre Kirk Quintet.

Soundet må vara behagligt, förutsägbart och medhårsstrykande. Men nota bene blir aldrig menlöst även om glättiga tendenser inte har strukits ur repertoaren. Utöver att vända och vrida på aspekter av kärlek förmedlar texterna ibland kloka insikter. Söderberg äger en klar och chosefri stämma, textar ypperligt med oklanderlig intonation. Möjligen hade hon tjänat på att ta i mer i mollbetonade ballader och i Blues In The Night, men det hade kanske kullkastat jämvikten.

pressfoto Jonas Norén

I musik ämnad att underhålla och sprida glädje utan friktion, fokuseras elegant på vad som etiketterats som ”minnesvärda melodier”, ofta signaturlåtar från filmens värld. Varje sång sätts upplysande in i en kontext av Peter Lind i en slags innehållsdeklaration, till för oss som har albumet och vill lära oss mer. Trevligt nog tillhör låtarna inte kategorin ”örhängen som riskerat bli utslitna”. Ett par alster kan i och för sig rankas som alltför lättviktiga.

Söderberg lämnar generöst med utrymme åt musikerna. De präglar förstås i olika hög grad beroende på vilka instrument som placerats i centrum. Inledande ”hämnd-schlagern” I Cried For You från jazzålderns 20-tal (återanvänts i många filmer) kännetecknas av pregnant basgång, vägvinnande vispspel och som grädde på moset John Högmans saxofonspel. Ett storartad arr på Tangerine (text av legendariske Johnny Mercer) exponerar excellent blåsarna och den uppbackning de erhåller. Omslutande gung definierar Blues In The Night (Arlen/ Mercer). Stadig bas och snygga synkoper bidrar till att sångerska och sextett når zenit. Ett antal gånger klivs in i en slipad swingtradition varvid frejdig rytmsektion visar framfötterna.

Hampus Adami glänser i trombon-feature i No Regrets, vars avslappnade attityd tas fram med bravur. Man avrundar med tidig dänga av ikonen Irving Berlin. The Song Is Ended (but the melody lingers on) har i sin smakfullhet något fullkomligt tidlöst över sig, hade hört hemma i Smoke Rings. Låten förgylls av både utvikningar på trombon och lysande sammetssolo på tenor av Högman. Temat utvecklas vidare av pianisten Petter Carlsson Welden, som överlag inte är så framträdande som förväntat.

Bryter mönstret en smula gör införlivandet av två svenska melodier. Dels Måne du gamle vän av Lasse Dahlqvist, dels en pärla från Povel & Beppe-revyn Ta av dig skorna. Vi får veta att Povel Ramel gjorde separat inspelning med Bengt Hallbergs Orkester och Gals And Pals, vilket indikerar att eftertänksamma numret ur revyn hade avsevärda kvaliteter. Och dessa tas till vara av Söderberg och Peter Linds orkester.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Gitarrjazz i trioformat premierar det skeva och subtila – No. 1 av Toppklass

24 januari, 2023 by Mats Hallberg

omslag Kajsa Falk

Toppklass

No.1

3

Inspelad i Törreröd 21/6 2021

Mix och master: Gustav Davidsson

Producent: Toppklass

AMP Music & Records

37:13

Releasedatum: 25/9 2022

Cd:n fastnade nog i postgången varför den behandlas först nu levererad efter påstötning. Att jag alls fick nys om skivdebuten beror på viss insikt om gitarrist Johan Ekeberg förehavanden, har gillat vad han bidraget med i gruppen FW 5. Förkärleken till det musikaliskt skeva är något han själv poängterat. Ekeberg bor liksom övriga i trion Toppklass i Göteborg och har i likhet med dem examinerats från stadens Musikhögskola (HSM). Han försörjer sig genom att undervisa på folkhögskola och Hvitfeldtska Gymnasiet. Han har spelat med bland andra Sara Aldén, Arild Wahl och Oskar Lindström.

Bakom det självironiska, smått provokativa namnet döljer sig vidare en begåvad rytmsektion. Den består av trumslagaren Maria Dahlin och Boel Mogensen på kontrabas. Hörde dem live tillsammans nyligen i utmärkt kvinnlig pianotrio, fast i övrigt har jag hört dem vid separata tillfällen. Har rört sig om viskonsert, kammarjazz, teatermusik, körkonsert i kyrka, tillställningar av experimentell karaktär, jazzklubbsgig med mera. Mogensen har därtill varit anställd som artistvärd på Nefertiti.

Sättningen elgitarr – kontrabas – trummor är tämligen originell inom jazzen. Känns mer naturlig för en konstellation förstärkt med animerad sångare som ägnar sig åt rockabilly. På No.1 serveras åtta låtar signerade någon av trions medlemmar, varav Ekeberg står för hälften. Lite synd att man helt ratat att tolka standards eller covers. Deras åtta ingångar till intim gitarrjazz varierar i kvalitet, ibland funkar idéerna strålande, ibland resulterar de i ofärdigt sökande.

från Johan Ekebergs facebooksida (okänd fotograf)

Märks att Toppklass som funnit i några år trivs tillsammans, fungerar som en förankrad enhet. Hos trion har skevt strukturerade linjer företräde. Ekebergs avigt plockande med ackordföljder står i centrum i ett gitarrspel som vetter åt hjältar som Bill Frisell, John Scofield och John Abercrombie (vilka jag sett på festival eller Nef). Vid lyssning i hörlurar kan soundet framstå som till viss del avsiktligt smutsigt, fast utan att toner tänjs ut eller att vibrato flitigt förekommer. Atmosfäriska tonmåleriet i howpk utgör ett undantag.

I princip i varje melodisk vändning träder gitarristen fram som solist. Hade gärna sett instrumenten annorlunda balanserade, att kompet fått vistas mer i framkant. Boel Mogensen, som snyggt binder samman strukturer i bakgrunden, hade kunnat tilldelas ett par intron.

Två slagkraftiga spår som fått titlarna Blues With Shoes och Fjällgatan inleder. Den senare skrudas piggt i markerad marschtakt med Maria Dahlin som anförare. Gåsborn är en långsam ballad, sticker ut genom att vara extremt töjbar. I knaggligt sprittande Vad ska vi göra nu? kan Scofield förmodas vara en inspirationskälla. Tilltalas av uppfriskande inpass från kvinnorna, Och som påtalats hade jag önskat mer av den varan. Svängigt krängande dänga där Dahlin med knåpande gitarrist konkurrerar om utrymmet, avrundar förnämligt.

Har stor behållning av batteristens bedrifter, hennes kompletterande och pådrivande roll. Maria Dahlins lika energiska som lyhörda spel tål att jämföras med prisade Cornelia Nilsson. Vad beträffar gitarristen som huserar i centrum, den kompetente strängbändaren, blir konklusionen att han bäst kommer till sin rätt i något mindre portioner. Med det sagt ska ändå ändå betonas att jag uppskattar åtskilliga inslag på denna småsvängigt trixande debut, 3+ blir mitt omdöme.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Farväl herr Haffman – otäckt spännande och känsloladdat

23 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Farväl herr Haffman
Betyg 4
Svensk biopremiår 27 januari 2023
Regi Fred Cavayé
I rollerna Daniel Auteuil, Gilles Lellouche

I det nazi-ockuperade Paris måste en judisk juvelerare, Herr Hoffmann, leva i källaren till sin butik. Det är starkt berättat och så konkret att jag får kalla kårar av rädsla när Herr Haffmann genom det lilla fönstret kan se de tyska soldaterna stå och skämta utanför butiken.

Nazisterna samlar in judarna i Frankrike, också de judar som har franskt medborgarskap. Judarna forslas iväg till koncentrationsläger. Att Frankrikes regering och dess polisstyrka inte motsatte sig att åtminstone de judar som var franska medborgare skyddades är en skandal utan like.

Herr Hoffmann (spelas av Daniel Auteuil) är en duktig juvelerare och hans rörelse var framgångsrik. Han har ett butiksbiträde, fransmannen François Mercier (spelas av Gilles Lellouche). Mercier är frikallad från de militära då han haltar. Han är överlag frustrerad och känner sig misslyckad och avundsjuk på Hoffmann som både är duktig på det finstämda arbetet med att skapa smycken och dessutom har fru och tre barn och lyckas bra med sin rörelse. Mercier vill så oändligt gärna ha barn. När han går till läkare för att undersöka sin fru Blanche (spelas av den fantastiskt duktiga skådespelerskan Sara Giraudeau, känd från tv-serien Falsk identitet) visar det sig att det finns inga hinder i frun för att få barn. Därmed drar Mercier slutsatsen att det är ytterligare ett fel på honom, förutan att han haltar och inte är lika duktig juvelerare eller företagare som Hoffmann.

Hoffmann lyckas skicka iväg sin fru och sina tre barn till ett säkert område. Han kommer överens med Mercier om att skriva ett falsk köpeavtal. Mercier ska få låtsas köpa butiken och driva verksamheten medan Hoffmann med familj är borta. När de kommer tillbaka ska Hoffmann som tack för hjälpen hjälpa Mercier att starta en egen rörelse. Men nazisterna hinner sätta kontrollanter på alla tåg och gränsövergångar så Hoffmann tvingas stanna kvar och bo i källaren till sin butik. Det är en livsfarlig överenskommelse för både Mercier och Hoffmann – och Merciers fru Blanche som också blir inblandad.

Denna berättelse har satts upp i olika sammanhang tidigare, också som teater. Eftersom handlingen till stor del utspelas i butiken fungerar den som ett kammarspel. Den är känsloladdad, otäckt spännande eftersom de bygger på sådant som mycket väl skulle kunna hänt. Den är trovärdig och med överraskande oväntade vändningar i handlingen.

Intressant är att i rollen som den tyske officeraren Jünger se Nikolai Kinski som är son till den stora tyske skådespelaren Klaus Kinski.

En gripande, känsloladdad berättelse om moral, kärlek och att vara ärlig mot sig själv.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 331
  • Sida 332
  • Sida 333
  • Sida 334
  • Sida 335
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in