Maktens diskreta charm
Originalidé, berättelse och regi Ahmed El Attar
Bearbetning och dialog Ahmed El Antar och Felicia Ohly
Scenografi Hussein Baydoun
Kompositör Hassan Khan
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Lina Hyllengren och Melanie Åberg
Dramaturg Jacob Hirdwall
Medverkande Helen Al-Janabi, Inga-Lill Andersson, Isa Aouifia, Adel Darwish, Linnéa Feline, Nina Fex, Duncan Green, Ola Husamou, Mohamed Ismail, Nanda Mohammad, Srdjan Nedzipovski, Sofia Sangregorio, Nathalie Varli
Urpremiär på Dramatens lilla scen 26 januari 2023
Det var länge sedan jag hade så roligt på teatern. Jag vek mig av skratt flera gånger. Det är roligt, underhållande, smart, skarpt och väldigt träffande om fördomar, om girighet, om klassklyftor, om egoism och överklassens sammanhållning – så länge de tjänar något på det.
Maktens diskreta charm kretsar kring en svensk ung man och en syrisk ung kvinna som träffas på ett dyrt och förnämt amerikanskt universitet. De blir förälskade och beslutar att gifta sig, vilket inte är gjort i en handvändning då föräldrarna har sina synpunkter. Föreställningen är komisk och träffande. Som med all riktigt bra humor finns det mycket igenkänning i vad karaktärer säger och hur de agerar. Visst kan det vara lite överdrivet emellanåt och skruvat, men det tillhör formen för en sådan uppsättning. Det här är helt absurt roligt och jag hoppas folk kommer i massor från olika håll. Den spelas på arabiska, svenska och engelska och textas även till dessa språk. Genom att skildra det lilla, familjen, kan vi se det stora, politiken och samhället.
Maktens diskreta charm är en nyskriven pjäs om kärlek, pengar, familjerelationer och en dos covid-vaccin. Det är fullt fart och handlingen förflyttar sig i snabba kast mellan Stockholm, Dubai och Kairo. Fördomar mellan västerlänningar och muslimer är ett tema men för mig är ändå föreställningens stora behållning dess skildring av makten, det vill säga den stenrika överklass som styr i världen på grund av sin rikedom. Både den svenska familjen och den syriska är stenrik och har personal som passar upp dem. Jag tänker att genom att skapa föreställningar som denna, som på ytan handlar om människor och deras relationer kan en dramatiker påverka samhället utan att göra det med stora plakat.
I en intervju med Dramatens dramaturg Jacob Hirdwall diskuterar Ahmed El Attar, som skrivit och regisserat föreställningen, frågor kring politik och familjer.
Jacob Hirdwall: Det är nu drygt tio år sedan den arabiska våren. Har något förändrats vad gäller yttrandefriheten i Egypten?
Ahmed El Attar:
– Det är ungefär samma som innan. Jag tror att konsten kan spela en ganska stor roll för konsten skapar en plattform där människor ges möjlighet att uttrycka sig. Det är viktigt att förstå att det här handlar inte endast om politik. Om det gjorde det så hade revolutionen lyckats. Men det tar mycket längre tid. Det handlar om att förändra sociala strukturer. Det tar flera generationer. Därför skriver jag alltid om familjen, för familjen är en spegel av samhället.
Ahmed El Attar har skrivit Maktens diskreta charm i samarbete med Felicia Ohly. Att föreställningen spelas på svenska, arabiska och engelska och ensemblen är en mix av Dramatens skådespelare och frilansare från Egypten, Libanon, Serbien, Sverige och Syrien gör att den känns äkta. Och skådespelarna är imponerande duktiga.
Ahmed El Attar är en viktig kulturell kraft i Egypten och internationellt hyllad som dramatiker och regissör. I Kairo driver han stadens största samtida konstfestival, förestår en studio som erbjuder lokaler och hjälper fristående scenkonstnärer och har även en digital plattform för samtida arabisk teater och ett omfattande översättningsprojekt.
I intervjun med Dramatens dramaturg förklarar han varför han valt att låta handlingen kretsa kring två stenrika familjer:
– Jag skriver ofta om förmögna familjer, det är ett genomgående tema i mitt författarskap. Maktstrukturerna inom en familj reflekterar maktstrukturerna i ett samhälle. Kanske särskilt i vår del av världen där patriarken, fadern, har allsmäktig makt. Du kan inte argumentera, du måste underkasta dig och lyda. Barn växer upp i familjer där relationen till fadern är på det här sättet, och det formar hela samhället när barnen blir vuxna. Det reproduceras även inom politiken.
Vad kan säga. Det här är skarpt och roligt och träffande. Gå man och kvinna ur huse och se.