• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Indiana Jones and the Dial of Destiny – förvånansvärt bra

27 juni, 2023 by Rosemari Södergren

(L-R): Indiana Jones (Harrison Ford) and Helena (Phoebe Waller-Bridge) in Lucasfilm’s INDIANA JONES AND THE DIAL OF DESTINY. ©2023 Lucasfilm Ltd. & TM. All Rights Reserved.

Indiana Jones and the Dial of Destiny
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 juni 2023
Regi James Mangold

Indiana Jones har tampats med nazister, utsatts för voodoo och funnit den heliga graal. Nu är världens troligtvis mest kända arkeolog tillbaka för en femte och vad som sägs sista gång. Harrison Ford, som spelat Indiana Jones i samtliga filmer, är åttio år gammal och han vill inte lämna över rollen till någon annan.

Indiana Jones and the Dial of Destiny är förvånansvärt bra. Den fångar essensen i tidigare filmer och levererar ett actionpackat äventyr i samma andra som filmerna från 1980- och 1990-talet. Skådespelarna bakom många klassiska karaktärer har gått bort (Sean Connery, Denholm Elliot) men många återvänder (till exempel Karen Allen som spelar Indiana Jones fru Marion och John Rhys-Davis i rollen som Sallah).

Öppningsscenen har använt modern teknik för att göra Harrison Ford yngre. Trots blandad kritik tycker jag att det funkar rätt bra. Vi får inte glömma att tidigare öppningsscener, såsom i tredje filmen där River Phoenix spelar en ung Indiana Jones, också har varit ganska cringe. Det börjar rakt på – BAM! – Indiana Jones med en påse över huvudet forslas in i ett slott fullt med nazister. Tillsammans med vännen Basil Shaw (Toby Jones) försöker han i vanlig ordning hindra nazisterna från att komma undan med massa skatter — varav en tillhör den grekiska matematikern Arkimedes.

En av de som också försöker lägga händerna om Arkimedes verktyg som tillåter en att resa i tiden är Jürgen Voller (Mads Mikkelsen). Snabbspola till 1960-talet och månlandningen när David Bowies Space Oddity toppar listorna. Voller går nu under namnet Schmidt och är en framstående fysiker som hjälpt USA att landa på månen. Indiana Jones är en relik som bor ensam i en lägenhet i New York. Han är precis på väg att pensionera sig när hans guddotter, vännen Basils dotter Helena Shaw (spelad av den brittiska Fleabag-skådisen Phoebe Waller-Bridge) försöker fortsätta i sin faders fotspår och hitta Arkimedes skatt.

Det mynnar ut i en katt och råtta-lek via Marocko och Grekland till Egypten. Voller vill åt skatten för att resa tillbaka i tiden och se till att Tyskland inte förlorar andra världskriget. Det är med andra ord ett klassiskt Indiana Jones-äventyr som åtminstone gottgör för den mediokra fjärde filmen från 2008. Känslan är ofta nostalgisk och ”barnvänlig” på ett sätt som reflekterar Disneys varumärke, men trogen originalfilmerna på ett sätt som exempelvis den senaste Star Wars-trilogin inte lyckades med. Hatten (och piskan) av, eller något åt det hållet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Harrison Ford, Indiana Jones

Bokrecension: Anna Cassel – The Saga of the Rose

26 juni, 2023 by Rosemari Södergren

Anna Cassel: The saga of the rose
The Tale of the Rose
Av Hedvig Martin, Kurt Almqvist, Daniel Birnbaum
Språk Engelska
Utgivningsdatum 2023-02-15
Förlag Bokförlaget Stolpe
Medarbetare Leo, Patric (form)
Vikt 1562 g
ISBN 9789189425828

Ett mästerverk till bok. Vi kommer så nära en vandring genom en utställning det går att komma med en konstbok. Välgjort, fascinerade, lärorikt, vackert och talande på många nivåer. Den är på engelska men väl värd att ge sig tid att sitta länge med. Den har så mycket att ge och att återkomma till. Genom att det är på engelska når den ut till en större publik, vilket känns helt rätt.

Konstnären Anna Cassel (1860 1937) har fram till nu lämnat ett förhållandevis blygsamt avtryck i konsthistorien. Hon var nära vän med Hilma af Klint och med i den grupp som skapade konstverk tillsammans. Tillsammans med Hilma af Klint var hon medlem i den kristna spiritualistiska gruppen De Fem, verksamma 1896 till 1907 och grundad av Sigrid Hedman (1855 1922). Men efter att De Fem upplösts, fortsatte deras samarbete i en grupp som till slut utgjordes av tretton kvinnor. De arbetade gemensamt andligt och konkret med vad som är känt som Målningarna till templet.

Hilma af Klint upptäcktes många, många år efter sin död och har nu uppmärksammats stort. Välförtjänst. Det är dock på tiden att också Anna Cassel uppmärksammas. Hon är en stor konstnär och har givetvis stor del i de gemensamma målningarna men hon är en stor konstnär själv också.

Bokförlaget Stolpe berättar om boken och hennes konst:
Anna Cassel: the Saga of the Rose kastar nytt ljus på Cassels konstnärskap och på hennes inflytande på den tidiga abstrakta konsten. Nästan ett sekel efter hennes bortgång kan vi för första gången ta del av det stora antal ockulta och andliga målningar som hon producerade.

Fakta om Anna Cassel från Wikipedia:
Anna Maria Augusta Cassel, född 15 mars 1860 på Varnäs i Grythyttans socken, död 18 februari 1937 i Stockholm, var en svensk konstnär.

Cassel var dotter till bruksägaren Per August Cassel och Josefina Ramberg. Hon var det tredje barnet i en syskonskara av två pojkar och fem flickor. Hon var bosatt tillsammans med sin mor och systrarna Lotten och Emma på olika adresser på Östermalm i Stockholm.

Hennes konst består främst av landskapsmotiv från Jämtland, Västmanland och Stockholm särskilt Södermalm, utförda i olja eller tempera. Hon var medlem i Svenska Turistföreningen och blev på grund av allergi och astma en flitig så kallad ”luftgäst” i Åre. Under dessa vistelse avbildade hon bland annat Åre gamla kyrka och Tännforsen.

Hon hade en livslång vänskap med konstnären Hilma af Klint. De möttes på Slöjdskolan 1879, året innan det bytte namn till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Där studerade även Cornelia Cederberg. Cassel antogs 1880 på Konstakademien i Stockholm. Hon var djupt kristen men visade också intresse för det spiritistiska. Cassel blev initierad medlem i Edelweissförbundet 1896. 1904 gick hon även med i Teosofiska Samfundets Stockholmsloge, där hennes syster Lotten Cassel blivit medlem redan 1895.

1896 grundades gruppen De fem av Cassel, Hilma af Klint, Cornelia Cederberg, den senares syster Mathilda Nilsson och Sigrid Hedman. Hedman var ett så kallat sovande medium och var från början ledare i gruppen. De fem mottog meddelanden genom en psykograf (ett instrument för inspelning av meddelanden från andar) eller ett transmedium. Under deras spiritualistiska sammankomster kom de i kontakt med andliga ledare, som lovade att hjälpa gruppens medlemmar i sin andliga träning. Andarna som kommunicerade med de fyra kvinnorna var främst Gregor, Georg, Clemens, Ananda och Amaliel. Dylika ledare är återkommande i andlig litteratur och spiritualistiska rörelser från denna tid. Genom de andliga ledarna inspirerades gruppen till automatisk skrift och tecknande, en teknik som inte var ovanlig vid den tiden och som surrealisterna använde sig av tio år senare (se automatism). I en serie skiss- och anteckningsböcker beskrivs seanserna. De innehåller religiösa scener och symboler i teckningar utförda kollektivt av medlemmarna i gruppen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Sick of Myself – gå och se, den säger mycket om vår tid

26 juni, 2023 by Birgitta Komaki

Sick of Myself
Betyg 4
Svensk premiär 30 juni 2023
Regi Kristoffer Borgli

Signe lever med sin pojkvän, som är konstnär. Själv arbetar hon på café. Medans hans karriär går uppåt känner hon sig allt ensammare och mer osedd. Vid en olycka vid caféet blir hon hjältinna och en tanke föds hos henne. Hur ska hon bli uppmärksammad och någon man ser? När hon läser om medicinen Lidexol och dess effekter hittar hon svaret på sin undran. Det leder till oanade följder,

En hejdlöst underhållande film med mycket svärta. Med många scener som biter sig fast. Vardagliga scener där Signes motiv och gränsöverskridande blir satirisk komik. Egentligen är filmen en sorglig komedi i narcissmens tidevarv. Att vara någon är
viktigast i livet. Att göra karriär bli lyssnad på och synas i sociala medier.

Kristine Kujath Thorp gör Signe till någon man skrattar åt men också kan identifiera sig med och känna medlidande med. Hon blöder, hon kräks, hon deformeras och hon driver allt till absurdum. Det är helt galet men omvärlden är också galen.

Kombinationen av en trovärdig dialog och en otrolig historia, som skulle kunna vara sann gör filmen unik. Gå och se, den säger mycket om vår tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Skull Island

22 juni, 2023 by Rosemari Södergren

Skull Island
Betyg 3
Premiär på Netflix 22 juni 2023

Netflix beskriver serien med två meningar:
En grupp skeppsbrutna upptäcktsresande i Stilla havet hamnar på en ö full av skräckinjagande varelser. Bland dem finns Kong – en enorm apa som härskar över allt och alla.

Denna serie är oerhört snyggt animerad med fina bilder med starka färger. Dem är spännande och engagerande. Charlie är en 17-åring tonårspojke som är med på skeppet. Hans pappa är en upptäcktsresande forskare som vigt sitt liv år att söka okände varelser i havet. Charlie är trött på livet på en båt. Han drömmer om att få leva ett vanligt tonårsliv och vill flytta men till USA och gå på college, som vanliga ungdomar. Hans pappa förstår honom inte alls. Att vara på äventyr måste väl vara drömmen, menar pappan.

Med på båten finns en annan jämnårig tonårspojke, Mike, som är en slags vän till Charlie, fast de är väldigt olika. Mike vill inte alls gå på college och är nöjd med livet som upptäcktsresande.

En dag när Charlie grälat med sin pappa om sin dröm om att få börja på college upptäcker han en skeppsbruten flicka i vattnet. Han hoppar i och räddar henne. Flickan verkar vara ungefär i hans ålder men är högst ovanlig. Hon tycks inte veta något om vanliga liv utan verkar ha växt upp ensam på en öde tillsammans med sin hund.

Räddningen av flickan sätter igång en massa händelser. Män tar sig ombord på deras skepp med vapen för att kidnappa flickan och i den vevan dyker ett havsmonster upp och sänker båten. Några av dem lyckats rädda sig till en öde ö men många går under i havet.

Charlie och Mike hittar varandra på den öde ön. De möter också flickan och hennes hund som tagit sig dit. Hunden är inte någon vanlig hund utan mer ett monster, stor som en elefant. Hunden är inte den enda ovanliga. Ön är fylld av monster och konstiga, farliga djur och växter.

I flera avsnitt är serien jättebra och om inte slutet varit alldeles för abrupt och lämnade många frågor kvar blir betyget lägre än det skulle blivit om serieskaparna hade ansträngt för ett mer begripligt slut på säsongen. Det verkar som om serieskaparna inte riktigt visste hur de skulle få ihop ett bra slut. Sluten känns mer än halvdant och slarvigt. Det tycker jag är väldigt synd på en serie som ändå var både spännande och tankeväckande, visserligen med en del förutsägbart men samtidigt med visst djup i karaktärerna.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Spretar som ett kulinarisk smörgåsbord – Milton på svenska av Steen Rasmussen & Josefine Cronholm

22 juni, 2023 by Mats Hallberg

Artwork Yellow 1.dk

Steen Rasmussen & Josefine Cronholm

Milton på svenska

4

Inspelad i Köpenhamn maj 2022 plus separata delar under 2022 i andra studios

Producenter: Josefine Cronholm och Steen Rasmussen

Stunt Records

61:01

Releasedatum: 26/5

För den som i olika utsträckning kommit i kontakt med musik från Brasilien utgör singer songwritern och multiinstrumentalisten Milton Nascimento en av de mest betydande profilerna. På 80-talet hade han kunglig status i hemlandet. Jag ’äger O Planeta Blue Na Estrada Do Sol som värderas högt. Det blev fem Grammys och samarbete med åtskilliga tongivande namn inom olika genrer efter internationella genombrottet då han gästade Wayne Shorter. Nascimento har jobbat med ett pärlband av artister och grupper från Paul Simon, Peter Gabriel, Duran Duran(!) till Sarah Vaughan, Herbie Hancock, Pat Metheny, Quincy Jones och Carlos Santana. I ett spektrum av samarbeten på inhemsk nivå där det mest naturliga uppstod med Nana Vasconcelos och det mest uppseendeväckande med ett heavy metal-band.

Nu tolkas Milton Nascimento för, mig veterligen, första gången på svenska. Den sedan flera decennier i Danmark bosatta svenska sångerskan Josefine Cronholm har översatt/ skrivit svenska text till samtliga låtar utom en på albumet. Texten till Hörnet av hjärtat kommer från Lisa Nilsson. Sångerskan som erhållit dansk Grammis har medverkat på en lång rad omtalade skivor och släppt flera kritikerrosade verk i eget namn, ofta hemmahörande i en slags lyrisk kammarjazz. Har hört henne under Köpenhamns Jazzfestival, 2019 recenserades hon av mig då hon besökte Nef med nytt utsökt album i bagaget och i samlingen finns ett par av hennes plattor. Värt att notera att den i Sverige inte direkt välkända vokalisten delat scen med musikern hon hyllar i dennes sista uppträdande i Köpenhamn.

Om hennes musikaliske partner här sägs att han genom sin karriär fokuserat på att integrera ett brasilianskt sound i sina projekt. Känslan för dess harmoniskt mjuka detaljer genomsyrar Milton på svenska. Klaviaturspelaren, kompositören och arrangören Steen Rasmussen kallas för Danmark ledande interpret vad beträffar rytmiskt gung från det portugistalande stora landet i Sydamerika. Hans förnämliga spel på fender rhodes och hammond orgel dominerar majoriteten låtar. Mer diskret färgas vissa låtar av hans musicerande på piano och keyboards. Övriga rekryterade musiker heter Fredrik Damsgaard på kontrabas och Höffner-bas, Celso de Almeoda på trummor och percussion samt Anders Banke på diverse blås – tenorsaxofon, klarinett, altflöjt samt basklarinett. Gästar på enstaka spår gör Leo Minax på sång och gitarr i Blå tåget, Jonas Krag på pedal steel och gitarr, Eliel Lazo och Mads Michelsen på percussion. Utvidgar soundet i Pir och Korsning gör tre kvinnor på stråkar, nämligen cellisten Live Johansson, vilonisten Benedikte Damgaard samt Sidsel Most på viola.

För att fortsätta inslagna vägen med faktaredovisning, kan framhållas att alla låtar inte är enskilda kreationer signerade Nascimento. Cancäo de Almelda till exempel visar på hur Steen Rasmussen och hans läckra fender rhodes i förgrunden inlemmar sig i brasiliansk tidlös tradition. I samma anda har Vita nätter av Rasmussen/ Cronholm införlivats. Sex låtar har Nascimento skrivit tillsammans med annan komponist medan Ló Borges är enda upphovsman till Blå tåget (Trem Azul).

Respekten för källan går inte att ta miste på i föredömliga arrangemang.. Varianterna inom ramverket är samtidigt så diversifierade att lyssnandet kräver tålamod och i längden koncentration. Att det låter förhållandevis spretigt går förvisso i linje med hyllningsobjektets heterogena samarbeten. Visst framgår utsökta poetiska handlaget och raffinerade betoningen av melodiska lager. Men fram tills ungefär fjärde genomlyssningen stannade omdömet på 3+.Hade sannolikt uppskattat den brokiga väven än mer live. Musiken svävar i bejakande cirklar, täcker som sagt in massvis av aspekter av den berömde musikern. En smaksak om mångfalden av uttryck ses som belastning eller en styrka.

Cronholms kongeniala stämma innehåller såväl betagande spänst som poetisk precision. Undrar om någon kvinna i Europa tidigare gett sig på att sjunga hans låtar. Får intryck av att noggranna arbetet med texterna överensstämmer med stämningarna man vill förmedla. Den intresserade kan studera dem närmare i separat texthäfte bifogat i cd:n.

Vackert porlande melankoli inleder avspänt i Pir. Framtagna attityden korrelerar perfekt med det beat, de melodier man utgår från, här och framgent. Åtföljs av väsande, bluppande och vinande sound. En slags rituell inriktning á la avancerad Bahia-bossa. Den avlöses av alster byggd på dramatisk båge som tar spjärn, inte vill behaga lika okomplicerat. I Cata Vento , enda låt Milton Nascimento skrivit helt på egen hand, tillförs en attraktivt sprittande atmosfär. I detta catchiga gung levereras virtuos röstbehandling. I hörnet av hjärtat tillhör de titlar som går lite på tvärs. Genomsyras stundtals av hög anspänning trots behagligt solo på tenorsax. I en ömsint ballad förstärkt med stråkar tar den svenska sångerskan i som om hon medverkade i en musikalfinal. Logiskt nog avrundas det lyxiga projektet med stor energi i ett uppsluppet rytmkalas.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 290
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Sida 294
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in