Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Division of Laura Lee: Violence Is Timeless – odödligt album

by

Violence Is Timeless, det nysläppta albumet av Division of Laura Lee fick allra högsta betyg hos Dagens skiva.

Med osviklig fingertoppskänsla och perfekta avvägningen mellan svärtad indierock och ett sväng utan dess like tar Division of Laura Lee på nya skivan ytterligare ett steg mot positionen som Sveriges bästa band. Sällan har vi sett ett band som så tydligt stakat ut riktningen skiva efter skiva. Och så snyggt dessutom.

Jag håller med. Fast vi på Kulturbloggen har valt att i våra recensioner inte ge betyg, eftersom det är så individuellt hur musik talar till människor.

Division of Laura Lee är ett slags punk-indierockband med en egen stil. Dagens skiva menar att bandet vuxit för varje skiva – och jag håller med. I nya albumet ”Violence is timeless” är det ett band som helt klart kommer att befästa sig internationellt. Albumet slog mig direkt när jag hörde det första gången – och trots det växer låtarna för varje lyssning.

Division of Laura Lee som kommer från Vänersborg har redan varit en hel del internationellt, som webbtidningen Plaskis berättar:

Division har förgiftat flest männi-skor i USA, uppträtt i flera amerikanska TV-shower och två gånger terroriserat SXSW Festivalen i Austin. De har turnérat USA coast-to-coast, gått på support med bl.a. The Donnas, Trail Of Dead och Turbonegro och tagit emot vilda lovord av amerikansk press.

Plaskis hyllar också skivan:

Pengarna tillbaka om denna platta inte är Divisions bästa hittills och en av de bästa gjorda i Sverige under många år. Division har tagit lika lång tid på sig som inför debutplattan, och de har blivit modigare och mer kompromisslösa och har konsekvent tagit död på allt onödigt. Kvar finns bara ett koncentrat av mörker, energi, nonsensbefriade texter och magiskt vacker musik.

Skivan har fått en egen hemsida och där finns en av spåren, Central Park, att hämta gratis.
Du kan lyssna på mer med Division of Laura Lee på deras Myspacesida.

Provlyssna gärna på Disision of Laura Lee på deras MySpace.

De skivor Division of Laura Lee gett ut före Violence is timeless:
At the Royal Club (1999)
Black City (2002)
97-99 (2003)
Das Not Compute (2004)

Division of Laura Lee Live Henriksberg

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Sofia Talviks nya skiva Jonestown – bra skiva av artisten med eget skivbolag

by

Sofia Talviks tredje skiva släpptes nyligen, med titeln Jonestown. Albumet har fått sitt namn från det ökända massmordet av sekten Peoples Temple som leddes av pastor Jim Jones.

Men Sofia Talviks Jonestown är väl så lång från en massaker man kan komma. Det är en lugn skiva, men ändå mer med underliggande ångest än de tidigare som varit mer åt det söta hållet. Förändringen är till det bättre och kanske är en av anledningarna att Jonestown producerats av Tobias Fröberg.

Man skulle kunna säga tredje gången gillt, att nu har Sofia hittat till sin stil, som passar henne perfekt. Hon verkar vara framåt och aktiv som få. Hon driver sitt eget skivbolag och label som heter Makaki Music och är aktiv med flera sajter och aktiviteter på Internet.

Sofia Talvik spelade som första svenska kvinnliga artist någonsin på den stora amerikanska festivalen Lollapalooza i Chigago 1 Augusti 2008. Detta tack vare att bokarna bakom festivalen upptäckte henne genom den amerikanska musiktävlingen ”Fame Cast”, där hon gick till final i genren singer-songwriter.

Jag ser att spåret ”My James Dean” släppts som singel. Men det är inte det bästa spåret, tycker jag. Jag har fastnat allra mest för ”Something good”.

Sofia Talvik låter tala om sig på flera sätt och är aktiv i sociala medier. Hon har förstås en snygg och genomarbetad hemsida.

Hon bloggar, här senaste inlägget som handlara om en kurs hon gått i, som hon trodde handlade om mode i film men visade sig handla om sex. Dessutom är hon aktiv på sitt utrymme på Myspace. Där tolkas hennes nyutkomna album av tolv av Sofias svenska favoritartister. Hon har tillsammans med de utvalda få, framför sin webbkamera, framfört alla låtarna från albumet live.

Här kan du se Emmon tolka As Summers Pass.

Här Sofia själv med As Summers Pass:

Här en recension i HD och en i SVD.

Bland Bladen med I Grevens Tid – här kan vi snacka om interaktiv musik

by

Tänk dig elektronisk musik i Kraftwerks stil, blandad med rock, psykedelisk po, kryddad av Zappa och omrörd med jazz. Då börjar du närma dig Malmökvartetten Bland Bladen som spelar en instrumental musik som inget annat band.

Jag har hört med beskrivas som

Rock that blends Ozric Tentacles, jamming lysergic Psychedelia, Trance, and Progressive Rock.

Malmöbandet startade 2001 men ändrade medlemmar 2002 och bestod då av Sebastian Wellander (gitarr), Ola “Solen” Eriksson (keyboard), Dave Janney (bas) och Kaufmann (trummor).

Skivan I Grevens Tid släpptes i maj i år, 2008. Den består ”bara” av fyra spår, men måste ändå betecknas som en full-längdsskiva, för spåren är långa. Det kortaste spåret är 6 minuter men övriga tre är alla längre än tolv minuter vardera.

Varje spår är som en egen berättelse, att sjunka in och låta fantasin fara runt inne i dig och spela upp en berättelse, en historia. Det är som att jag som lyssnare blev medskapare. Jag tror att detta interaktiva blir starkare just för att det inte finns någon sång med utan allt är intrumentalt.

Du kan förstås provlyssna på dem på MySpace.

We all came from different musical backgrounds/bands/projectsand we ended up as a 4-piece instrumental outfit.

Bandet tog timeout ett tag under 2004 då allt varit så intensivt med bandet och då deltog de i olika projekt som ÖRESUND SPACE COLLECTIVE and KAABEL.

Kaabel bestod förreste av tre medlemmar från Bland Bladen och en mängd gästmusiker.

Efter timeouten började Bland Bladen spela tllsammans igen, men med en ny basgittarist: Betty från The Carpet Knight och Luz från Brasilien på percussion.

Det ryktas att en ny skiva med bandet är på gång. Det ser jag fram emot.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

La Vida Breve med The Gothenburg Combo – gitarrmusik när den är som allra bäst

by


Är du också svag för gitarr? Om man nu ska utse något till sitt favoritinstrument så är det gitarren för mig.
Fast varje instrument har ju sin styrka, förstås.

För några veckor sedan började jag lyssna på göteborgsduon The Gothenburg Combos nysläppta skvia La Vida Breve.

The Gothenburg Combo består av David Hansson och Thomas Hansy som spelar akustisk gitarr. De är lika erkända inom den klassiska musikvärlden, som inom den unga experimentella samtida musiken.

Deras nya skiva hyllas av bland annat Svenska Dagbladet som gav den betyget 5.

På Kulturbloggen betygsätter vi inte utan beskriver eller berättar om, men om jag skulle sätta betyg skulle det hamna på samma nivå som hos Svenska Dagbladet. De två gitarristerna är skickliga och musiken är perfekt både att sitta och lyssna på om och om igen, men också att ha som lugn bakgrund när man läser. Ett bra tips för den som har studier framför sig under hösten: lyssna på La Vida Breve samtidigt som du pluggar – och sedan när du sitter och dricker te och kikar ut över höstmörkret. Gitarrslingorna i Isaac Albeniz Sevilla ger lugn och avslappning.

Duons hemsida.

Andra bloggar om: , , , , ,

Fleet Foxes – sommarens bästa skiva

by

Sommarens skiva för mig är Fleet Foxes debutskiva med samma namn som bandet: Fleet Foxes.

Det är indiepop när den är som bäst: bra sång, skön musik och underfundiga texter. Jag har lyssnat på den om och om igen.

Fleet Foxes lär se ut som ett folkband, med flanellskjortor och långt hår. Lite av samma utseende som Band of Horses. De har flera likheter, båda banden spelar mjuk rockpop som växer ju mer du lyssnar på den.

Provlyssna gärna hos Fleet Foxes på MySpace.

Bandet spelade på Way Out West och hyllades nog av alla musikskribenter som var där: Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

En intervju med Fleet Foxes i Svenska Dagbladet.

Det plötsliga framgångarna har knappast stigit Robin Pecknold, 22-årig sångare i Fleet ­Foxes, åt huvudet. Bandets debutalbum Fleet Foxes, som släpptes i Sverige i mitten av juni, har mötts av idel lovord i såväl hemlandet USA som runtom i Europa. Men trots alla hyllningar har Pecknold inte tagit sig tid att vara nöjd med albumet.

–Nej, det är en massa som jag hade velat göra annorlunda. Men jag tror å andra sidan att det är en sund reaktion att förkasta det man har gjort. Man ska inte hålla saker alltför kära. Då kommer man aldrig vidare.

Andra bloggar om: , , ,