Bill Callahan: ”Sometimes I Wish We Were An Eagle”, Theresa Andersson: ”Hummingbird, Go!” och Gui Boratto ”Take my breath away” – tre skivor som alla fick högsta betyg hos DN.
Jag blev jättenyfiken och ville höra dem. Tyvärr fanns inte en enda av dem i Spotify. Och jag har ändå köpt ett premium-abbonemang där.
Men nej, jag var tvungen att köpa dem för 90 kronor styck hos iTunes. Lite surt, för det är inte många skivor som är värda 90 kronor, med tanke på att de flesta album lyssnar man bara på tre-fyra gånger.
Theresa Andersson var högsta vinsten för mig när jag nu köpte dessa tre skivor. DN har haft en tendens att ge väna svenska kvinnliga artister av typen singer/songwriter högt betyg och höja dem till skyarna. Ja, ni vet det finns rätt många av dem: Frida Hyvönen, Anna Järvinen, Anna Ternheim, Lycke Li, Maia Hirosawa …
Och de får ofta väldigt goda omdömen av DN-kritikerna. Så jag erkänner: mina förväntningar var inte så höga på Theresa Anderssons album.
Men jag ändrade mig snabbt. ”Hummingbird, Go!” är långt ifrån en lugnt vänt album med en spröd ung kvinna. Det är elektro och trummor och det är worldmusic och rock och pop i en skön blandning.
Betyg 5 till Theresa Anderssons album är inget överbetyg och för tillfället är mitt favoritspår ”Japanese Art”.
Bill Callahan fick också betyg 5 av DN. Hans album är en slags singer/songwriter fast ändå mer experimentellt. I flera låtar viskpratar han mer än sjunger, mumlar, pratar, läser … Men musiken är genomarbetad och för en gitarrälskare som jag är, blir vissa av spåren oumbärliga nästan. Wikipedia har en hel del fakta om honom:
Bill Callahan (born 1966[1] in Silver Spring, Maryland), also known as Smog and (Smog), is an American singer-songwriter. Callahan began working in the lo-fi genre of underground rock, with home-made tape-albums recorded on four track tape recorders. Later he began releasing albums with the label Drag City, to which he remains signed today.
Detta är hans andra skiva i eget namn. Förra skivan var en disparat historia, denna är mer samlad, vackrare och faktiskt helt oumbärlig.
feminist review har också recenserat skivan och Finpop.
Den tredje som fick betyg 5 är Gui Boratto med ”Take my breath away”,
Gillar du musik där det är mycket bas med? Då ska du lyssna på det här albumet. Jag tycker det är kul att det för en gångs skull berättas om en artist som inte kommer från USA, Storbritannien eller Sverige. Gui Boratto är från Brasilien men bor numer i Barcelona.
The record’s structure is much like that of a good DJ set: there’s a powerful beginning, then a more relaxed and accessible middle with Les Enfants and Besides evoking the best of artists like Fourtet or Ulrich Schnauss. And in stark contrast they are followed by penultimate duo Ballroom and Eggplant, which take things firmly back to the dance floor, before Godet provides a fittingly serene end.
What is so refreshing about Boratto’s work, is that for once with a dance music album, there is no shortage of inspiration. Every song has something new to enjoy; in fact most have several things. Here’s hoping that this album gains him the respect and success he deserves.
Det var länge sedan jag hörde en technomusik som så genialt förenar det intelligenta med det naiva. Det mångkodade och händelserika med det dansanta. Ta bara mästerstycket ”No turning back” där electroriffen och popfraserna ynglar av sig som hos Prince när han var som allra bäst.
Kommer Gui Boratto till Stockholm ska jag absolut göra vad jag kan för att få biljett till den spelningen.
”Birds Fly Away” by Theresa Andersson
Bill Callahan – Jim Cain at Used Kids Records 4/13/09
Gui Boratto – Take My Breath Away
Andra bloggar om: skivnytt, journalistik, musik, recensioner, elektro, popmusik, Theresa Andersson, Bill Callahan, Bui Boratto
Kan bara hålla med – visst skrivs svenska singer/songwriters upp. Fast aldrig har väl de vart så bra som nu. Theresa känns rätt otippad dock. En trevlig youtubefilm.. fantastisk duktigt musiker men Promise and monster turnerade med nästan liknande grej, men det blev ingen snackis precis(inget youtybeklipp dock). Vore nice att få någon eller båda till ’Music at the view’ i Nynäshamn.. men såg att Theresa ska spela på Jazzfestivalen 🙁 de blir nog lite sura om vi snor henne till vår festival 2 veckor innan?!