• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Coldplay i Globen

18 september, 2008 by Jonatan Södergren

Självklart var det helt utsålt när ett av världens just nu största band hade sin första av två konserter i Stockholm. Det märktes tidigt att Coldplay var beredda att ge allt för att få publiken i extas – efter att ha inlett med Life in Technicolor och Violett Hill från nya skivan så matade de av några av sina största hits: Clocks, In My Place och Speed of Sound.

Så fortsatte de att blanda gamla klassiker och nya mästerverk och en gång under konserten sprang till och med hela bandet ut i publiken och spelade The Scientist och Death Will Never Conquer.

Kvällens höjdpunkt var nog dock Lovers in Japan, en av de bästa låtarna från nya plattan. Hela Globen fylldes med fjärill-formad konfetti samtidigt som en film med blandade japanska motiv visades på en storbildsskärm bakom bandet.

Allt som allt kan konserten sammanfattas som mäktig och jag ser fram emot att se de igen ikväll.

Så här skriver några av Sveriges största tidningar om konserten:

Aftonbladet

Dagens Nyheter

Arkiverad under: Recension Taggad som: konsert, Musik

Metallica: Death magnetic

15 september, 2008 by Rosemari Södergren

”Death magnetic” har nog varit årets mest efterlängtade album bland hårdrockfans.

Stora förhoppningar har vuxit bland Metallicas fans sen deras förra album St Anger som blev mer en besvikelse.

Har ”Death magnetic” levt upp till allas förväntningar? Ja! I alla fall enligt de flesta fans. Solona är tillbaka, trummorna låter mycket bättre ljudmässigt sen sist, Hetfields röst är på topp och deras låtar låter mycket mer som de gjorde i under 80/tidigt 90-tal alltså snabba samt hårda gitarr riff som man bara vill lyssna på om och om igen.

Till denna platta har de även bytt producent, istället för Bob Rock som dom har haft sen deras väldigt hyllade The Black Album (släpptes 1991) så har de istället den legendariska Rick Rubin (Slayer, Red Hot Chili Peppers, Linkin park m.m.) som producent. Detta byte gjorde de för att de ville göra något annat en det de hade gjort med Bob Rock de senaste 5 albumen.

De individuella låtarna är väldigt bra, det finns allt från väldigt heavy som t.ex. singeln The Judas Kiss eller snabbt som All Nightmare Long eller melodiskt som singeln The Day That Never Comes men deras instrumentala låt Suicide And Redemption är ett dåligt försök att återskapa sina forna hitts som t.ex. Orion och man blir lite besviken att på de, den är seg och väldigt enformig och att den är 10 minuter lång hjälper inte. När det gäller Hetfield så gör han inget som skadar albumet, bra sång och bra gitarr. Tyvärr kan man inte säga samma sak om Hammett, visst är det även han som gör de bra riffen men solona är inte alls lika genom tänkta som de var förr, vissa solon låter helt som improvisationer eller bara som en massa snabba gitarr scalor plus en whawha pedal.

När det gäller Trujillo så sänker han inte albumet men man hör inte heller något som höjer den heller. Ulrichs trummor är bra men lite enformiga men mycket bättre en på St Anger. I helhet så är Death Magnetic en väldigt bra platta, den är tajt och musikalisk och man får lust att höra de om och om igen. Det är en stor höjning av Metallica och jag ser framemot att se de live med de här låtarna på Stockholms arena.

Connor, elev på Fryshusets rocklinje i Stockholm

Fler recensioner av Death Magnetic:
Dagens Skiva
Sydsvenskan
Svenska Dagbladet
Helsingborgs Dagblad

The Day That Never Comes

Andra bloggar om: hårdrock, video, Metallica, Death magnetic, fryshuset

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hårdrock, Video

The Chair: Trans 035 Transubstans – när blues möter hårdrocken

13 september, 2008 by Rosemari Södergren

Blues möter hårdrock – så vill jag beskriva albumet Trans035 Transubstans med The Chair. På ett pressutskick beskriver bandet sin musik som ”70’s hard rock with an attitude.”

Jag gillar det jag hör, oavsett om det ska kallas blues/hårdrock eller 70-tals hårdrock. Det är fullt ös, det är skön bas och det är attityd. Som de själva hävdar.

The Chair består av en sångare från amerikanska singer-songwriter-traditionen och fyra svenskar på gitarr, bas och trummor.

Jag tycker de har rätt skön beskrivning av skivan på pressutskicket:

This is 70’s Hard Rock, sometime between then and into the future.
A tag on the back, a reminder of what Hard Rock sounded like in the beginning, and why it sounded at all. Takeningen listeners back to an era of masteras, and at the same time tuned in and turned on, wiht a vibe in the now.
This and that, brings us our own sond.

Och blues var en av inspirationskällorna som hårdrocken föddes ur. Så räkna med skön bluesig hårdrock här du lyssnar på The Chair.

Du kan provlyssna på spår från albumet på skivbolagets MySpacesida och på The Chairs egen MySpace-sida, förstås.

Arkiverad under: Recension Taggad som: blues, Hårdrock, skivnytt

Filmklipp från R.E.M:s toppenkonsert på Globen – R.E.M. regerar

8 september, 2008 by Rosemari Södergren

(Foto: Thomas Aglo)

Av någon underlig anledning var R.E.M:s konsert på Globen inte helt utsåld. Många har nog inte förstått at R.E.M. är ett band som är minst lika bra nu som när de slog igenom. Och snacka om publikkontakt. Speciellt alla som var på ståplats, de hade en samspel och för att använda ett begrepp i tiden: interaktivitet med framför allt sångaren Michael Stipe.

R.E.M. gick in på scen och drog igång med full fart i en rivig Living Well is the best revenge.

Sedan bjöd det på två timmar bra mix och variation. Både riviga punkiga låtar från senaste albumet Accelerate och en del av de gamla hitsen. Rockville spelade de med oväntad countrystuk. REM är bandet som alltid överraskar.

Det var mer än musik, på bakgrunden samverkade videofilmer och videoklipp.

Det var första gången jag såg R.E.M. live, fastän att jag lyssnat på dem i så många år. Det var en positiv överraskning – de är till och med bättre liv. Michael Stipe ger allt och är så skön på scen, säker och kul och bjuder på sig själv. Som när han i nästsista låten av extranumren gick ner till publiken. En gitarrist från ett av förbanden, The Disciplines, gick ackompanjera på ett av extranumret.
Stipe tackade också förbanden, Editors och The Disciplines. Inte alla stora rockstjärnor som ens nämner sitt förband.

Stipe höll inte tyst om sin politiska ställning och påpekade att en del sånger handlar om den usla regeringen i USA. Han rekommenderade också publiken att engagera sig i Amnesty.

Det var med lätta steg och öronen fylld av REM som jag släntrade hem i natten.

Fast: ett litet minus, som inte alls har med REM att göra. Jag spelade en låt och då kom en vakt och flög på mig och tvingade mig att stänga av. Alltså, vadå? Den kvaliteten som det blir när jag spelar in med min Nokia, den duger åt YouTube, vilket bara är reklam för artisten. Men den är inget jag kan känna pengar på. Så vad menar vakten? Jag är övertygad om att REM inte bryr sig. Det var många andra som höll sina mobiltelefoner högt och spelade in. Men de stod eller satt längre in, så vakten inte kunde komma åt dem, förstås.

För övrigt kan jag konstatera att Aftonbladets Håkan Steen inte var på samma konsert, även om han skriver om den: han gav bara betyg tre och säger att REM inte fick Globen att koka. Han är blind och döv, helt klart.

Konserten dagen före i Köpenhamn fick svalt mottagande av Sydsvenskans recensent. Tja, kanske hade REM den konserten för att värma upp för stockholmarna, eller så var köpenhamnarna stelare, eller så är det just den kritikern som inte gillar REM.

Dagens Nyheters PO Tidholm var nöjd med Globen-konserten:

Men de gör en snygg och enkel show. Bakom REM finns de där transparenta skärmarna alla använder nuförtiden. På dem visas processade bilder av bandet, inramade av snygg grafik eller bara väldigt pixlade eller suddiga. Otroligt elegant. Michael Stipe är ju alltid sevärd också, ikväll med uppviksjeans, kavaj och slips.

Här mitt filmklipp, som jag hann innan den sura vakten kom:

Här filmklipp av några andra som var där och som inte fick en sur vakt på sig:

R.E.M. – The One I Love @ Globen 7/9-08

R.E.M. – Imitation Of Life

Losing my religion:

R.E.M – End of the world

Plus till SVD:s kritiker som gav bra betyg.

Låtlistan under konserten:
Här är alla låtarna R.E.M. spelade

1. Living well is the best revenge

2. So fast, so numb

3. What’s the frequency, Kenneth?

4. Drive

5. Animal

6. Man-sized wreath

7. Ignoreland

8. Driver 8

9. The great beyond

10. Electrolite

11. Disturbance at the heron house

12. I’m gonna DJ

13. (Don’t go back to) Rockville

14. Seven chinese brothers

15. The one I love

16. Sweetness follows

17. Let me in

18. These days

19. Imitation of life

20. Horse to water

21. Bad day

22. Orange crush

Extranummer:

23. Supernatural superserious

24. Losing my religion

25. At my most beautiful

26. It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)

27. Man on the moon

Relaterat:
Aftonbladet: – Nu är vi punkigare

Andra bloggar om: video, konsert, recension, USA, REM, Stipe, Globen


Två bilder till, med Thomas Aglo som fotograf:

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: konsert, Recension, USA, Video

Division of Laura Lee: Violence Is Timeless – odödligt album

6 september, 2008 by Rosemari Södergren

Violence Is Timeless, det nysläppta albumet av Division of Laura Lee fick allra högsta betyg hos Dagens skiva.

Med osviklig fingertoppskänsla och perfekta avvägningen mellan svärtad indierock och ett sväng utan dess like tar Division of Laura Lee på nya skivan ytterligare ett steg mot positionen som Sveriges bästa band. Sällan har vi sett ett band som så tydligt stakat ut riktningen skiva efter skiva. Och så snyggt dessutom.

Jag håller med. Fast vi på Kulturbloggen har valt att i våra recensioner inte ge betyg, eftersom det är så individuellt hur musik talar till människor.

Division of Laura Lee är ett slags punk-indierockband med en egen stil. Dagens skiva menar att bandet vuxit för varje skiva – och jag håller med. I nya albumet ”Violence is timeless” är det ett band som helt klart kommer att befästa sig internationellt. Albumet slog mig direkt när jag hörde det första gången – och trots det växer låtarna för varje lyssning.

Division of Laura Lee som kommer från Vänersborg har redan varit en hel del internationellt, som webbtidningen Plaskis berättar:

Division har förgiftat flest männi-skor i USA, uppträtt i flera amerikanska TV-shower och två gånger terroriserat SXSW Festivalen i Austin. De har turnérat USA coast-to-coast, gått på support med bl.a. The Donnas, Trail Of Dead och Turbonegro och tagit emot vilda lovord av amerikansk press.

Plaskis hyllar också skivan:

Pengarna tillbaka om denna platta inte är Divisions bästa hittills och en av de bästa gjorda i Sverige under många år. Division har tagit lika lång tid på sig som inför debutplattan, och de har blivit modigare och mer kompromisslösa och har konsekvent tagit död på allt onödigt. Kvar finns bara ett koncentrat av mörker, energi, nonsensbefriade texter och magiskt vacker musik.

Skivan har fått en egen hemsida och där finns en av spåren, Central Park, att hämta gratis.
Du kan lyssna på mer med Division of Laura Lee på deras Myspacesida.

Provlyssna gärna på Disision of Laura Lee på deras MySpace.

De skivor Division of Laura Lee gett ut före Violence is timeless:
At the Royal Club (1999)
Black City (2002)
97-99 (2003)
Das Not Compute (2004)

Division of Laura Lee Live Henriksberg

Andra bloggar om: video, punk, indie, skivnytt, Division of Laura Lee, Violence is timeless, recension, skivtips, indierock

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, Punk, skivnytt, Video

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1526
  • Sida 1527
  • Sida 1528
  • Sida 1529
  • Sida 1530
  • Sida 1531
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Boko Yout – är det här framtiden?

Det börjar som ett valmöte. Vote 4 … Läs mer om Boko Yout – är det här framtiden?

Sensationellt högklassig instrumentalmusik – Graceful Degradation/ New Beginning av Trummor & Orgel

Trummor & Orgel Graceful … Läs mer om Sensationellt högklassig instrumentalmusik – Graceful Degradation/ New Beginning av Trummor & Orgel

Filmrecension: La Grazia – osar av den italienska autuerens fingertoppskänsla, finstämdhet och stil-känsla

La Grazia Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: La Grazia – osar av den italienska autuerens fingertoppskänsla, finstämdhet och stil-känsla

Gothenburg Free Spirit featuring Toppkonst Orchestra

2-5/9 2026 Ny festival i Göteborg med … Läs mer om Gothenburg Free Spirit featuring Toppkonst Orchestra

Filmrecension: By Any Means – över förväntan

By Any Means Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: By Any Means – över förväntan

Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Foto: Leonard Stenberg Upploppet Av … Läs mer om Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Foto: Thomas Zamolo Tomtebobarnen från … Läs mer om Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

4-5/9 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

Teaterkritik: Fejk – imponerande

Fejk Av och regi Yael Ronen Scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Fejk – imponerande

Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

The Rivals of Amziah King Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Foto: Carl Thorborg Cullberg: flesh … Läs mer om Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

De levande döda i Rojava Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in