• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

DVD-recension: G-Force

23 januari, 2010 by Redaktionen

g-force-dvd

Disneyfilmen G-Force handlar om en grupp specialtränade amerikanska agenter som försöker rädda världen när FBI plötsligt beslutar sig att lägga ner deras verksamhet. Men G-Force som består av tre marsvin, den totalt orädde gruppledaren Darwin (med röst av Sam Rockwell), vapenexperten Blaster (med röst av Tracy Morgan), kampsportexperten Juarez (Penelope Cruz), dataexperten mullvaden Speckles (Nicolas Cage) och den rekognoserande flugan Mooch, vägrar att ge upp. Med FBI hack i häl beger de sig ut på ett actionfyllt äventyr för att försöka stoppa den diaboliska miljonären (Bill Nighy) som planerar att ta över världen med hjälp av hushållsprodukter.

Filmen har fått oerhört blandad kritik i både tidningar och runtom på Internet. Något jag har full förståelse för eftersom den här filmen är tillåten från 7 år och de som recenserar och ogillar den här filmen verkligen inte tillhör den målgruppen. Och det gör inte jag heller.

Så varför skriva en recension när jag istället kan kolla upp vad barn själv tycker om G-Force? Sagt och gjort. Efter att ha kollat runt bland vänner som har barn och läst vad som sagts på internetforum verkar det som att jag tryggt kan säga att G-Force inte är så passande för de allra yngsta (som Nyhetsmorgon i TV4 uttryckt sig) och inte heller är någon direkt jättehit för föräldrar men att det ÄR en kul film för barn mellan cirka 7 och 13 år.

Det är en recension jag kan stå för, eftersom jag kan ana att den är lite för spännande och oförståelig för de allra minsta.

Som vuxen tycker jag att G-Force som helhet är, trots spektakulära stunts, snygg grafik och duktiga amerikanska skådespelarröster, en film som jag snabbt kommer att glömma bort. Och skulle jag som vuxen tvingas se filmen med den oinspirerade svenska dubbningen, skulle jag förtränga den ännu snabbare.

Så sätt istället Kalle, 7 och Betsy, 11 framför teven så ska ni föräldrar nog se att det går alldeles utmärkt. Och så sätter ni er med en kopp kaffe och myser i kökssoffan istället. Det är ett bättre sätt att spendera åttiofem minuter på.

EXTRAMATERIAL
Se G-Force med kommentarer av regissören Hoyt Yeatman.
Blasters Träningsläger. Blaster (Tracy Morgan) bjuder tittarna en inblick i den högteknologiska G-Force världen.
G-Force Superhjärna. Producenten Jerry Bruckheimer och CG-effektmakaren Hoyt H.Yeatman avslöjar hjärnan bakom filmen.
G-Fars. Roliga tabbar.
Bortklippta scener.
Musikvideor.

sika-gforceSika

Som också bloggar på Lunki and Sika.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Disney, G-Force

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen

Camilla Läckbergs Stenhuggaren – nu på dvd

19 januari, 2010 by Redaktionen

camillalackberg_stenhuggasren_dvd
Är du ett fan av Camilla Läckbergs böcker och tycker du om att se dem på film och i tv-serier? Då kan ”Stenhuggaren” vara något för dig, speciellt om du missade när den sändes i SVT.
Den har släppts på dvd nu.
Eftersom jag missade när den tv-sändes var jag glad att få se dvd:n.

Eftersom den sänts som tv-serie är den något längre än en vanlig film. För den som gillar boken är det ett plus. Regissören får med mer från boken då.

Men en sak är lite trist när det gäller dessa filmer: Erica Falck får mycket mindre utrymme än i böckerna. I filmerna har plötsligt hennes pojkvän och senare make, polismannen Patrik Hedström, blivit huvudpersonen som det mesta kretsar kring och som löser kriminalgåtorna. Jag fattar inte varför det alltid måste bli så. Det är likadant med Elizabeth George deckare om Barbara Havers och kommissarie Thomas Lyngley, där han den manliga personen fått ta över på bekostnad av kvinnan, som egentligen är huvudpersonen.

I vilket fall som helst var det en njutning av se filmen för jag älskar västkusten och dess karga öar och vilda hav. Bara att se dessa miljöer och de slingringa småvägarna på den lilla byn i Bohuslän där handlingen utspelar sig är ett stort nöje för mig. Jag längtar dig. Nu.

Stenhuggaren är den tredje deckaren i Camilla Läckbergs serie och Erica Falck och Patrik Hedström från Fjällbacka.

Handlingen i korthet från SF.s hemsida:

En hummerfiskare får upp ett barnlik och som först tros vara offer för en drunkningsolycka. Men en närmare undersökning visar att hon mördats. Någon har dränkt flickan inomhus, klätt på henne och kastat henne i havet. Varför vill någon döda ett barn?
Patrik Hedström, vars sambo Erica Falck nyss fött deras första barn, blir tillsammans med sina kolleger på Tanumshede-polisen indragen i en komplicerad mordutredning. Bakom Fjällbackas idylliska fasad döljer sig en annan verklighet – med grannfejder, familjekonflikter och barnporrhärvor. Händelser i 1930-talets Fjällbacka vävs samman med nuet och det visar sig att gåtans lösning ligger i det förflutna …

Handlingen pendlar ju mellan dåtid – 1930-talet – och nutid. Det kan vara lite förvirrande. Speciellt om det är en tittare från något annat land som ser en version med annat språk. Jag är inte säker på att det går fram att människorna har kläder från en äldre tid och pratar med högttravande språk från en svunnen tid.

Man kan se avsnitten i SVT Play, men tyvärr är de bara tillgängliga där fram till 25 januari.

Relaterat:
Camilla Läckbergs webbplats.

Fakta:
Stenhuggaren från Camilla Läckbergs kriminalroman
Regi: Emiliano Goessens
Manus: Alexander Söderberg
Medverkande: Elisabet Carlsson, Niklas Hjulström, Sven-Åke GustavssonMer
Filmtyp: TV-film

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Bohuslän, Camilla Läckberg, Stenhuggaren, tv-serie, dvd, kriminalroman

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Bohuslän, Deckare

Slaraffenland – We’re on Your Side

18 januari, 2010 by Redaktionen

Basic CMYK

Danskt band med samma skivbolag som Efterklang. Det startades 2001 och första albumet kom 2004. Albumet kom mot slutet av förra året, är deras tredje och har producerats av den populäre danske producenten Fridolin. Bandet går vidare i en lätt och luftig experimentalistisk stil, ibland rätt mycket likt Brian Eno, fast med popiga slingor och manskörsång. De kan gå över gränsen till det pompösa, som i avslutningen av ”Hunting”, men varför inte? – de stannar inte så länge där. Annars är det lite småskramlig brittisk indie, fantasirik instrumentering med blåsinstrument och kul slagverk. Den som gillar Múm och Sigur Rós (och Efterklang) skulle nog gilla det här albumet trots popingredienserna.

Kanske mer intressant än engagerande men mycket väl värd att lyssna på.

Text: Lena Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, indie, skivnytt, Slaraffenland

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Teaterrecension: Allmänt snö tvingar oss att tänka vidare

16 januari, 2010 by Redaktionen

allmant

”Att vara på väg ingenstans jävligt fort ” är undertiteln på Åsa Olssons nyskrivna pjäs Allmänt snö, som torsdagen den 14 januari hade premiär på Dramalabbet.

Och det är denna känsla av att livet rusar fram utan känd mening eller mål som genomsyrar det ganska mörka relationsdramat. Skådespelarna – Sandra Andreis, Niklas Engdahl, Meliz Karlge och Erik Magnusson – gör en trovärdig tolkning av de unga människorna. Rollgestalterna och dialogen känns väldigt äkta. Man grips av deras plågsamma oförmåga att nå varandra, som förstärks ytterligare efter en gemensam sorg. En tragisk händelse, som i stället för att föra samman personerna skapar en mur mellan dem.

Pjäsen ställer många angelägna existentiella frågor; kring den ständiga kampen för att passa in, räcka till, förverkliga och tillfredsställa sig själv och omvärlden; om vad som egentligen är viktigt i livet och om vad kärlek är.

Däremot ger den inga direkta svar. De tvingas vi i publiken själva fundera vidare på.

Allmänt snö kommer att uppföras 15 kvällar mellan den 16 januari och den 17 februari. Vid sju av speltillfällena kommer olika konstnärer att tolka pjäsen genom en målning med publik efter föreställningen. Två fotografer gör sin tolkning genom ett bildspel som visas i foajén på teatern varje kväll. Det ska bli spännande att se alla konstverken som kommer att ställas ut under en kväll på Wetterling Gallery när spelperioden är över.

För mer information, se www.allmantsno.se

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stockholm, scen, premiär, allmänt snö

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: premiär, Scen, Stockholm, Teater

Adam Green – Minor Love

15 januari, 2010 by Redaktionen

adamgreen

När smått fantastiska Sixes and sevens kom insåg jag att nästa skiva kommer Adam Green inte att kunna göra samma grej, inte på samma sätt i alla fall. Det borde vara omöjligt att explodera än en gång i sådana otvungna, avväpnande melodier och infall, med en sån uppenbar kärlek till musikhistorien. Allt rymdes på den skivan, från soul, rock, pop till spoken word och en härlig gitarrduett i direktstigande led från hans gamla duo Moldy Peaches ”Anyone but you” (ja, den där junolåten). Det borde inte vara möjligt med en sån kreativ käftsmäll än gång till, om inte albumet skulle dröja ett antal år såklart.

Att det är en annan ton på Minor Love  känns därför självklart. Den sägs vara en skilsmässoskiva men jag försöker att inte lyssna efter tecken på det, eftersom det är väldigt svårt att urskilja en större melankoli här. Det är snarare samma gatusmarta texter och influenser från hela rockhistorien innan 1980, särskilt Lou Reed men också Leonard Cohen (i fina ”Boss inside”) och Velvet Underground gör sig ständigt påminda. Att Adam Green skulle ha spelat alla instrument själv är imponerande, inte minst för att det låter så oerhört mycket som det gjort förut. Låtarna, som som vanligt aldrig överstiger tre minuter, har samma sköna shuffle-tempon och varierande arrangemang.

Nej pressreleaser kan ofta förvilla en. Däremot är det tydligt att han försökt tona ner de mest knasiga inslagen, de konstiga infallen, de obscena texterna och den arroganta hipster-imagen (förutom på det fula omslaget). En jämnhet är tydlig, men det kommer med priset att det är lätt att bli uttråkad. Melodierna går oftast runt runt, utan tydliga refränger och Adams behagligt monotona röst gör att jag kommer på mig själv med att tänka på annat ganska ofta, för att ibland reagera på en snygg basslinga, ett schysst groove (i Lockout blir jag osäker på om det inte är Beck på funkhumör som jag lyssnar på) eller en smart one-liner. Jag hittar ingen riktig öppning, annat än i vissa låtar som ovan nämnda Lockout eller Castles and Tassels. Det är på för få ställen som jag verkligen reagerar.

Minor Love är säkert en skiva som växer men jag hade önskat mig mer öppningar, roligare melodier och den där allt är möjligt-atmosfären som Adam Green är bäst på att skapa. Dock ser jag den som en utmaning, att leta rätt på texthäftet och se om de utlovade deppiga texterna kan ge mig någonting. Det känns ändå bra med någonting att lyssna in mig på under 2010.

Nöjesguiden är inte imponerade.

Contactmusic går mer på min nja-linje. ”By all accounts, he is an interesting fellow and this comes across in the record.”

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: alternative, indie, moldy peaches, Musik, pop, Recension, rock

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1502
  • Sida 1503
  • Sida 1504
  • Sida 1505
  • Sida 1506
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in