• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Premiär på Stadsteatern – Rött och Grönt

13 mars, 2010 by Redaktionen

Igår var premiären på Rött och Grönt på Stadsteatern. En pjäs av den danska författaren Astrid Saalbach. Pjäsen är skriven speciellt för stadsteatern.

Temat är bistånd och människorna som lever på att resa runt i världen med olika biståndsprojekt.

Handlingen:

Lilli är sen många år »medföljare« till sin man Manne som är biståndsarbetare. Lilli vet inte längre vilket land de befinner sig i och Manne bryr sig inte, bara det finns bra tennisbanor. Manne har varit överallt, sett allt och trivs numera som privilegierad cyniker. Men nyanlända Kristine har fortfarande idealen kvar. De kommer hon få en mycket handgriplig användning för. Men kanske inte på det sätt hon tänkt sig.

Avståndet mellan biståndsprojektets personal och de människor som skall hjälpas är stor. Okunskapen om hur deras inblandning påverkar människors liv är större!

Författaren har skrivit pjäsen utifrån egna upplevelser i Nepal och hennes ilska över aningslösheten och cynismen hos hjälparna lyser igenom.

Pjäsen tar upp ett viktigt tema när en växande del av medelklassen i väst ägnar sig åt den här typen av verksamhet och  ser sig själva som en intelektuell och moralisk elit.

Hugo Hansén har regisserat.

Läs om föreställningen.

Dagens Nyheter

Expressen

Jag hoppas att många ser den här pjäsen. Den är snyggt och trovärdigt spelad.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stadsteatern, Rött och Grönt, recension, kultur, premiär

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Kultur, premiär, Recension, Rött och Grönt, Stadsteatern

Rigas "Lets Get Gone": Elegant electropop

11 mars, 2010 by Rosemari Södergren

Bra musik ska ha snygga omslag. Även om många bara lyssnar på musik digitalt tycker jag det förhöjer helhetsintrycket om albumets omslag är snyggt och genomtänkt. Rigas tredje album dök ner som cd-skiva hos mig och förväntningarna blev höga direkt när jag såg albumet, som jag tycker var elegant och snyggt.

Jag blev inte besviken. Rigas spelar en slags electronisk pop som växer efter ett par lyssningar. Det är vackert och några spår kan jag knappt sitta still till, det rycker i dansbenen.

Skivan skrevs, producerades och spelades in tillsammans med Pelle Lindroth (Parken) i studion i Årsta under hösten 2009 och gästas bland annat av Jenny Wilson, Anna Maria Espinosa och Stefan Storm från The Sound Of Arrows.

01 – Let’s Get Gone
02 – Ghosts
03 – Dancing Backwards
04 – Dead Wrong
05 – The Last Of The Believers
06 – Tonite
07 – Rotten State
08 – Helpless
09 – Simple
10 – The Sound Of The Apocalypse
11 – Born Not To Run
12 – Love Over Gold

Lite fakta om albumet på Skiva.

Tram 7 har också bloggat om skivan.

Rigas – Ghosts (feat Anna Maria Espinosa)

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, popmusik, Rigas

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, skivnytt

Tre nya skivor med Salem Al Fakir, Neo och Gorillaz

11 mars, 2010 by Redaktionen

Det är många bra intressanta skivor som släppts sista tiden. Två artister och en grupp som är skivaktuella just nu är Salem Al Fakir, Neo och Gorillaz.

Salem och Neo är två av de som gjort bra ifrån sig i Melodifestivalen. Salem tog sig till final i Globen och Neo till andra chansen, där han dock åkte ur.

Det är lite lustigt får på Salems nya album – ”Ignore this” – är hans Melodifestivalssång ”Keep on walking” en av de mer medelmåttiga låtarna, medan på Neos album är hans Melodifestivalsbidrag ”Human Frontier” den bästa låten.

Det säger väl lite om vad jag gillar dessa två album. Salems ”Ignore This” är förstås en höjdpunkt för alla som liksom jag har fastnat för hans lättpop.
Två spår på nya albumet har jag fastnat för extra mycket och gett betyget 5 i mitt iTunesbibliotek: ”The song I never wrote” och ”Brooklyn Sun”.

Neo var en ny bekantskap för mig på Melodifestivalen och jag gillade hans framträdande – och röstade till och med på det.
Men albumet är rätt tunt: jag hoppas att han växer med nästa album, för jag tror på hans potential.
Jag är inte ensam om att vara besviken på hans album. Svenska Dagbladet gav betyg 1:

Sveriges karaoke-svar på Mika har förvisso ett brett röstregister, med huvudattraktionen att han går upp i hiskeligt nasala Bee Gees-stämmor i refrängerna, men i kombination med krogig svengelska och överspelad inlevelse kan jag inte annat än att citera SvD:s Melodifestivalskommentator Dan Backman som benämnde bidraget ”gayschlager från helvetet”.

Fast jag tycker att ordvalet är illa från SVD. Gayschlager låter oerhört fult att säga.

Gorillaz: Plastic Beach
Ett efterlängtat album av alla fans till Gorillaz. Svenska Dagbladet ger betyg 5:

Damon Albarns Gorillaz-projekt började kännas aningen tröttsamt, men precis i den stund då det hela skulle kunna ha självdött kommer det en nytändning. Med en smått fantastisk gästlista med The National Orchestra for Arabic Music, Kano, Lou Reed, Bobby Womack, Mos Def och Paul Simonon blir det aldrig tråkigt.

Jag som egentligen aldrig fastnat för Gorillaz lyssnade och fastnade för ett par av låtarna som jag gillade. Och det om något är väl ett gott betyg. Självklart extraintressant att Lou Reed är med på ett hörn.
DN gav förresten betyg 4.

Gorillaz – Plastic Beach Orchestral Trailer (HD)

Salem Al Fakir – Brooklyn Sun – XL Live

Relaterade recensioner:
Dagens Nyheter om Salem Al Fakirs album

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, pop, Neo, Salem Al Fakir, Gorillaz

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: pop, skivnytt

Mor Courage i en blå husbil – på Orionteatern

8 mars, 2010 by Redaktionen


Orionteatern spelar Bertold Brechts Mor Courage och hennes barn i regi av Lars Rudolfsson.

Marketenterskan Anna, eller Mor Courage, reser genom ett krigshärjat Europa för att sälja mat och kläder. Med sig har hon sina tre vuxna barn, som hon försöker hålla utanför kriget. Ändå mister hon dem ett efter ett, såväl den kloke och modige Eilif som de försiktiga och skötsamma Kattrin och Scweizerosten. Genom sitt krassa köpslående och sin fixering vid att göra affärer bidrar hon tvärtom själv till deras öden.

Brecht ställer frågan om man kan sko sig på kriget och samtidigt klara sig oskadd som människa. Svaret är tydligt – ingen är vinnare i ett krig.

Pjäsen utspelar sig under 1600-talets trettioåriga krig. Uppsättningens moderna kläder, vapen och Mor Courages husbil visar på att ämnet är lika aktuellt i dag.

Trettioåriga kriget sägs vara ett religionskrig, mellan katoliker och protestanter. Mor Courages följeslagare, den protestantiska fältprästen, tar utan att blinka av sig sina prästkläder och byter från en protestantisk flagga till en katolsk för att klara sig helskinnad. Det blir en symbol för hur meningslöst detta och alla andra krig är.

Medverkande:
Mor Courage: Lena Strömdahl
Dottern Kattrin: Lydia Flores Garcia
Sonen Eilif: Richard Ahlmen
Sonen Scweizerosten: Martin Hasselgren
Kocken: Per Sörberg
Fältprästen: Thomas Ross
Yvette Pottier: Malin From
Officeren: Bjarne Löwdin
Värvaren: Niklas Lindgren

Mor Courage och hennes barn spelas till och med den 24 april, förutom på tisdagar. Fredags- och lördagsföreställningarna avslutas med Bertold Brechts ballad Barnkorståget, som visar kriget ur de utsatta barnens perspektiv.

Se vidare på www.orionteatern.se

Kulturtestaren har också bloggar om Mor Courage på Orionteatern.

Fler recensioner:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, teater, scen, Orionteatern, Mor Courage, Brecht

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Recension, Scen, Teater

Loney dear charmar på Dramaten

6 mars, 2010 by Redaktionen

Loney dears sångare Nils-Emil Svanängen öppnar konserten i Lejonkulan på Dramaten med att lågmält humma alldeles själv. Han lägger på gitarrspel och kvällens duktiga gästsångare Malin stämmer i. Bandet visar direkt att kvällens spelning är naken och avskalad. Svanängen har trots svårighet att hålla koll på sina båda gitarrer, ett halvtrasigt munspel, trumvispar och mikrofon, stor framgång med att charma publiken. De positiva vibbarna är starkare än de till synes osynkade instrumentbytena och ett smått irriterande pillande med olika inställningar. Svanängen använder sin komiska timing och det känns nästan som att det är del i showen. Helt plötsligt nynnar Svanängen iväg och lämnar scenen men fortsätter att sjunga och nynna och kommer tillbaka med gitarren i ett band.
– Jag hade glömt bandet och var tvungen att stå och spela konstaterar han några låtar senare.
Spelningen och låtarna växlar i tempo och instrumenten varierar, kontrabas, el-piano och munspel tills Svanängen brister ut:
– Vi kör en låt till innan vi symboliskt går av så att ni kan ropa in oss igen.
Efter inklappningen river de av Dear John till publikens förtjusning och ber sen ödmjukt publiken om lov att spela några låtar till. Lejonkulans gäster verkar nöjda med spelningen och stämningen är näst intill intim.
Jag lämnar Lejonkulan med en skön känsla och funderar på om jag varit på konsert, stå upp eller teater. Lite av varje kanske oavsett var det en skön show.

Text: Pär Karlsson
Pär bloggar också på http://paellekarlsson.wordpress.com/
Bild: Mikaela Staaf

Läs även andra bloggares åsikter om musik, indie, konserter, Loney dear, Lejonkulan, Dramaten

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, Konserter, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1493
  • Sida 1494
  • Sida 1495
  • Sida 1496
  • Sida 1497
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in